”Jo det är såhär att jag har två väldigt viktiga saker att berätta. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det är såhär att du ska bli storebror igen Eric.”

Jag blev helt chokad och glodde bara på pappa.

”Och för det andra så ska jag åka till Libanon och vara med i krig…..

Jag kunde inte förstå det. Pappa ska till Libanon och kriga. Nej inte en chans att han får göra det!! Inte nu när mamma dog för två år sedan, jag har Victor och snart en dotter, Lina har en liten dotter som föddes i förra veckan och pappa ska ha en unge till. Han kan ju inte sticka ut i krig då?! Han har ju liksom 5 snart 6 ungar som han måste ta hand om och 2 snart 3 barnbarn! 

"Pappa du skojar va?"

"Nej du ska bli storebror igen och jag vet att det kan kännas konstigt eftersom du kommer att ha två barn som är äldre men det bara är så."

"Det var inte det jag menade pappa, du ska på riktigt ut i krig?"

"Nej, det ska jag inte, eller jag ska typ ut i krig. Jag kommer åka till Libanon och laga mat till alla som är i krig men jag kommer att vara i utkanten eller precis utan för slagfälten. Så det är ungefär samma sak."

" Du fattar att du inte kan lämna alla här va?!"

Jag och pappa satt och pratade jätte länge och jag försökte övertala honom om att han inte skulle åka. Men jag lyckades inte jättebra. Mitt i alltihopa så ringde Thomas och sa att jag var tvungen att åka till hans kontor och snacka med honom. Jag gav pappa en nyckel i fall ahn ville göra något utan att vara i lägenheten. Olivia och Victor var nämligen hos Olivias föreldrar och fikade. Jag satte mig i bilen och åkte mot kontoret och efter en liten bit så kom tårarna, pappa ska ut i krig och kanske inte överlever. Jag vet att det bara är en väldigt liten risk att han dör eftersom han bara ska laga mat till dom som faktiskt krigar men han är ju ändå där och jag klarar inte av att förlora honom också. Det bara är så. Jag satt kvar i bilen fast att jag var framme, jag kunde inte gå upp till Thomas om jag grät. Efter fem minuer hade jag lugnat mig och gick upp till Thomas som såg grav alvarlig ut. Nej inte fler dåliga nyheter snälla.

Olivias perspektiv

Jag hade tagigt med mig Victor till min mamma och pappa eftersom jag ville inte att Victor ska höra när Eric försöker övertala sin pappa att stanna i Sverige och inte åka till Libanon, det kändes som ett oanpassande samtal för en två åring. När vi kom fram till mamma och pappa så var det bara mamma som var hemma, pappa var iväg och jobbade. Mamma hade bakat en jätte god tårta som hon nästan tvingade oss att äta upp. Hon och pappa hade haft gäster igår eftermiddag så hade det blivit typ en halv tårta över som hon tyckte jag och Victor skulle äta upp.

"Ja du har ju en bebis i magen som också vill ha tårta så du måste ju ta dubbelt så mycket som du egentligen skulle ha tagigt." 

Det var hennes fina komentar om det hela. När Victor hade tårta i hela ansiktet så gav mamma äntligen med sig och sa att tårtan fick hon slänga. Jag tvättade av Victor och satte igång en film åt honom så att han ahde något att göra medans jag pratade med mamma. Jag berättade för henne vad Walid hade sagt till oss i morse och att jag var väldigt orloig för Erics skull eftersom han fortfarande sörjer sin mammas död och att jag tror absolut inte kommer klara av om Walid också dog. Mamma förstod och sa att allt kommer bli bra och att eftersom Eric sa till Walid så mycket i morse så trodde hon inte att han skulle åka längre, han behövde nog bara tänka igenom det Eric har sagt till honom.

Erics perspektiv

Thomas såg nog att jag hade gråtit för han gick fram och kramade mig.

"Vad har hänt Eric?"

Jag berättade allt pappa hade sagt till mig i morse och att Victor fick åka in till akuten igår kväll och på något konstigt sätt kom jag in på att jag saknade mamma väldigt mycket. När jag och Thomas hade pratat klart om min väldigt jobbiga liv som när jag nu tänker efter inte är så jobbigt ändå. Jag har världens bästa jobb och världens bästa fans, världens bästa flickvän, världens underbaraste son! Jag borde inte klaga alls men när så fort det händer en liten jobbig grej går det inte, då rasar jag inombords och det har hänt alldeles för många gånger på alldeles förkort tid så just nu ligger ribban på vad som är jobbigt väldigt lågt.

"Jo Eric det är så här att jag måste prata med dig om en rätt så alvarlig grej."

nejnejnejnejnejnejnej snälla inte något dåligt nu Thomas.

"Det är såhär att DEV ringde innan och hennes fans vet ju om att hon är med på en av dina låtar så hon vill att vi släpper den i USA. Hon har snackat med sitt skivbolag och dom vill gärna signa dig!" 

Jag bara stod och glodde på Thomas. När han inte sa något mer fattade jag att han var seriös, jag skulle släppa min första singel i USA och det var snart.

"Hallå Eric vill du det eller?"

"Det är väll klart att jag vill det!!"

Olivias perspektiv

Jag och Victor har varit hemma i ungefär en halvtimme nu. Walid är ute och går en runda och Eric är hos Thomas. Plötsligt öppnades dörren och Eric kom in. Han gick direkt fram till mig och gav mig en passionerad kyss. Han såg väldigt glad ut och så jag frågade vad som hade hänt. 

"Jag ska släppa Hotter Then Fire i USA och när jag åkte hem så ringde pappa och sa att han inte ska åka till Libanon längre. Han ska avbokaa det när han kommer hem till Helsingborg!"

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här är kapitel 29!! Hoppas ni gillar det! ♥♥♥♥♥♥ kommentera gärna mina små gullegrisar så jag blir mer peppad så jag skriver mer! :)<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 pööss