ensaadesaga -

FEEL ALIVE....❤-KAPITEL 51

Vi gick på planet och satte oss, planet började rulla och vi lyfte.

Erics perspektiv
Efter att ha sovit nästan hela vägen till Aruba så var vi äntligen framme. Vi står och väntar på väskorna som aldrig vill komma. Efter att ha väntat i en halvtimme så började det rulla fram några väskor men inte våra. Ensamma var vi inte utan det var bara ett fåtal personer som fick väskor.
En timme senare gick vi not en buss tillsammans med två andra nordiska familjer som skulle till samma hotell som vi och lika arga som vi.
*
Olivia är och duschar och jag ligger i sängen och granskar vårt fina hotellrum. Det är riktigt fint och ligger alldeles bredvid stranden, eller bredvid och bredvid det ligger på stranden och bara femtio meter ifrån restaurangen och baren. Det här kommer bli en underbar resa.
Min telefon ringde så jag gick för att leta upp den, men den var borta. Konstigt eftersom att jag hör den.
"Olivia vet du var min mobil är?"
"Jadå!" Sa hon och man kunde höra hur hon skrattade
"Jaha, hade du tänkt berätta det eller bara veta vart den är?"sa Jag och kunde inte heller hålla mig för skratt.
"Kom in hit och duscha med mig vet jag så kanske du får reda på det sen"
Varför inte liksom? En het dusch tillsammans är väl aldrig fel. Jag öppnade dörren och gick in, tog av mig mina kläder och gick in till henne.
Olivias perspektiv
"Kom in hit och duscha med mig vet jag så kanske du får reda på det sen"
Eric öppnade dörren och kom in, han hade redan tagit av sig tröjan så han hade bara shorts fast dom åkte av direkt och det gjorde kalsongerna också. Han gick fram till mig inne i duschen och la sina händer på min midja och kysste mig. Jag kände hur hela min kropp började brinna och la upp mina ben runt hans och han bakade in mig till vägen och kysste mig mer och passionerat. Hans mun förflyttade sig ner mot min hals och mot mina axlar och vi hade sex. Eric stängde av vattnet och bar ut mig till sängen och vi fortsatte.
En timme senare
Vi låg och mös i sängen, helt utmattade.
"Ska vi sova nu?"
"Är du lite trött Eric?"
"Lite.."
"Haha gulleplutt klart vi kan sova nu, men du måste hålla om mig hela natten!"
"Absolut!"
Jag kände Erics starka armar om mig och hans mjuka läppar mot mitt hår, slöt mina ögon och somnade. Bästa natten i mitt liv.
Erics perspektiv
Den här resan börjar riktigt bra.
*
Ring ring
Jag vaknade med ett ryck av att mobilen ringde så det var bara att springa upp och leta, jag var ju lite upptagen igår kväll om man säger så haha.
Tillslut hittade jag mobilen inne på toaletten, det var därför Olivia viste vart den var.
"Tja det är Eric!"
"Hej Pappa!"
"Hej gubben! Har du det bra hos mormor och morfar?"
"Ja igår så bakade vi muffins och dom blev jätteglad."
"Vad bra! Du får visa mig hur man gör sen när vi kommer hem!"
"Mm! Pappa jag saknar dig"
"Aw gubben vi saknar er också men det är inte så lång tid! Vi får ringa till varandra varje dag!"
"Ja nu måste jag faktiskt leka med Rasmus, hedå"
Jag hann inte ens säga hejdå innan han la på och en liten tår rann nerför min kind.
Plötsligt kom Olivia upp bakom mig och jag kände hennes händer på min mage och blev pinsamt medveten om att jag var naken. Eric, ni ska gifta er! Att vara naken är inget pinsamt.
"Varför gråter du älskling?"
"Pratade med Victor"
"Vad sa han?"
"Att han saknar oss och att han hade bakat muffins"
Jag vände mig om och såg Olivia djupt i ögonen och gav henne en passionerad kyss.

Här kommer äntligen kapitel 51!! Förlåt så hemskt mycket om det blev kort och för att det det kom såå otroligt sent!! Hoppas ni förlåter mig!! När Victor pratar kan ni väl tänka som Tt det låter som en tvååring, det är nämligen väldigt svårt att skriva så:)<3<3 kommentera!!:)<333

Datum: 2013-02-27

Instagram

Hello My cutiepies! Det finns nu en intagarn sida till ensaadesaga så in och gilla :)<3

Kapitel 51 ska jag börja skriva på ikväll men jag vet inte om det hinner bli klart;)<3<3
Puss på er

Datum: 2013-02-26

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 50

jusen är tända och lamporna är släckta. Nu ska jag bara väcka Olivia. Jag gick fram till henne och kysste hennes underbara läppar och såg hur hon sakta öppnade sina ögon, och reaktionen hon fick av att se mig, precis som jag väntade mig, var räddsla. Hon var livrädd.

Olivias perspektiv

Nej. Eller jo. Nej, vänta va? Eric är ju död. Det kan inte vara han som står där. Men vem skulle det annars vara? Eric, min älskade Eric, är det han som står här?

"Hej älskling! Ja det är jag , Eric, jag har inte hoppat, jag drömde det bara och sen skrev jag ett sms till dig i sömnen. älskling. Förlåt så hemskt mycket."

Lever han? Han lever. Eric, älskade Eric lever.

"Hej"

Han lutade sig fram och kysste mig, den bästa kyssen av alla. Jag reste mig upp från soffan och kramade om honom, länge. Jag la mitt huvud mot hans bröst och började gråta. Kunde inte hålla dem inne längre, hans armar höll om mig hårt och jag tror aldrig att jag känt mig tryggare. Eric lyfte upp mig i hans famn och gick ut i köket, satte mig på köksön och kollade rakt in i mina ögon.

"Älskling, jag lever, känn på mig!"

Han tog mina händer och satte dom på hans ansikte.

"Jag vet att det är svårt att förstå men snälla försök."

Denna gången var det hans händer som rörde mitt huvud och han kysste mig igen.

"Jag tror dig älskling jag lovar, ingen sös person kan kyssas så bra!" Ett skratt kom ut ur min mun och jag log igen, det var ett tag sen.

"Haha! Kysst många döda?"

"Jadå! Fast du är myyyyyyyyycket bättre"

"Du är inte så dum du heller."

Eric lyfte upp mig igen fast denna gången gick vi till sovrummet och la försiktigt ner mig på sängen och la sedan sig själv ovanpå mig. Hans händer gled innanför min tröja och drog av den. Jag knäppte upp hans skjorta och tog av honom den och kände sedan hans underbara läppar mot mina i en perfekt kyss. Vi hjälptes åt att ta av våra kläder och vi hade sex. Helt underbart.

Erics perspektiv

Fantastiskt. Helt underbart.

"Älskling vakna nu, jag har gjor frukost till dig!" Sa Olivia och drog sin hand sakta över min kropp.

Jag satte mig sakta upp i sängen och kysste Olivia som satt brevid mig med en frukost bricka och tog sedan en pannkaka.

"Mmmm det här var riktigt gott älskling men vad är klockan egentligen?"

"Halv tolv"

"Va?! Shit jag skulle vara i studion klockan nio i morse, Thomas kommer att mörda mig!"

"Nej det kommer han inte. Jag pratade med honom och du har fått ledigt i två veckor. Vi ska till Aruba! En ö i Karibien.!"

"VA?"

"Ja mamma kom hit innan idag och sa det, hon har fixat allt och hon ska passa Victor och Haley när vi är där!"

"Wow! I think i love your mother!"

"Ja jag med men du älskar väl mig lite mer?"

"Ja jag älskar dig så här otroligt superduperöver mycket!"

"Haha du är gullig när du hittar på egna ord."

Hon böjde sig fram och kysste mig, länge och passionerat och precis när det började hetta till så kom Victor inspringade. Ups.

Olivias perspektiv

Hoppsan, det är lite tur att Victor och Haley inte ska med. Nej nu känner jag mig som en hemsk mamma men ni förstår väl eller?

Det ska vli skönt att åka till Aruba, bara jag och Eric, helt ensama. Fast jag kommer sakna Victor och Haley sjukt mycket. Mammas förklaring var ju bara helt underbar också. ' Ni är ju så gulliga tillsammans och så har det ju varit lite jobbigt nu och så, och Haley skulle nog gilla att bli storasyster.'

Jag måste verkligen berätta det för Eric, mammas förklaring alltså för jag tänker inte bli gravid igen, inte under några omständigtheter.

Olivias perspektiv- flygplatsen

Nu är vi är, sitter och väntar på att få gå på planet. Men jag kan inte riktigt vara lycklig. Två veckor med min älskling på en ö i karibien. Jag borde vara glad och lycklig, men jag känner mig dum, lämnar mina barn sådär med min mamma. Och det är ju inte första gången som jag gör det. Haley kommer växa upp och tro att min mamma är hennes mamma och inte jag. Olivia, var lycklig nu på semestern, va med Eric, ha det kul och sen när du kommer hem så ska du och Eric gifta sig och sen kan du ta hand om Victor och Haley.

"Hur mår du gumman?"

"Jodå, men jag kommer sakna Victor och Haley så otroligt mycket."

"Jag med men kommer du ihåg vad Victor sa precis innan vi åkte?"

"Ja, Mamma ni ska ha det jätte bra och sen när ni kommer hem så har vi en överraskning till er."

"Precis. Han vet om att vi kommer tillbaks och han kommer förodligen sakna oss precis som vi saknar dom men vi vet ju också att Eva och Ola tar hand om dom jättebra. Vi kommer ringa varje dag och det finns inte en chans att de glöömer oss. Du är en jätte bra mamma."

"Tack älskling!"

'Flyg mot Amsterdam, och vidare till Aruba Gate 5b är redo för påstigning.'

Vi gick på planet och satte oss, planet började rulla och vi lyfte.

Här har ni kapitel 50! såååååååååå häääääääääär ledsen för att det kom så sent! Kapitel 51 kommer förmodligen inte förrens på tisdag om för jag ska bli firad i morgon och jag fyller år på Måndag. ♥

Puss på er alla underbara lässare därute i Sverige!

Datum: 2013-02-23

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 49

"Eric Khaled Saade tager du Olivia Hermanson till dn fru och att älska henne i nöd och lust?"

"Ja"

"Olivia Hermanson tager du Eric Khaled Saade till din äkta man att älska i nöd och lust?"

"Ja"

Jag kände ett par varma läppar mot mina läppar och öppnade ögonen och möttes av Erics underbara leende.

Erics perspektiv- tidigare

"Eric, svara mig nu! Du gör mig jätte orolig." Linas röst.

Jag försökte säga något men det gick inte och mina händer torkade automatiskt bort tårarna som rann ner för mina kinder.

"Eric, öppna iallafall ögonen. Du har fått en systerdotter!"

När Lina sa det så hörde jag bebis gråt. Men jag hade ju hoppat. Lina är död och eftersom hon pratar med mig så måste jag också vara död. Det finns ingen mening med att öppna ögonen. Fast jag kände mig inte död, och Lina lät inte särskilt död, men vad vet jag?

Tillslut öppnade jag iallafall ögonen och såg att vi var kvar på sjukhuset. Lina låg i sjukhussängen med en liten liten bebis i sin famn och Jimmy satt i en stol brevid och sov. Dörren öppnades och in kom pappa. Jag hade inte hoppat! Lina hade inte dött, allt har varit en dröm. En hemsk hemsk mardröm.

"Eric hur mår du?" Det var pappa som frågade, han måste ha sett att jag gråtit.

"Sudärr men det är nog mest för att jag hade en hemsk dröm."

"Vad för dröm?"

"Lina överlevde inte och jag hoppade framför tåget." Mer kunde jag inte säga för tårarna började åter rinna.

Pappa gick fram till mig och bara höll om mig.

"Förlåt Lina men jag måste hem!"

"Självklart Eric, jag blev jäättteeeglad när jag såg att du var här!"

"Tack!"

Sen gick jag ut från sjukhuset och jag tänker aldrig mer gå in på ett sjukhus. Aldrig mer. Jag gick till tågstationen, måste hem, och jag hade tur. Ett tåg till Stockholm går om fem minuter så jag hinner precis. Väl på tåget tog fram min mobil och såg att jag skickade smset till Olivia. Fan fan fan fan fan fan fan. Hon tror att jag är död. Jag måste ringa henne.

'Kom igen svara Olivia!!! Men nej. Inget svar'

Säkert 10 gånger försökte jag ringa henne men utan resultat. Förmodligen har hon inte mobilen nära sig. Tänk så har hon berättat för Victor och Haley? Haley förstår säkert inte men Victor, han kommer bli jätterädd när han ser mig.

'Olivia älskling!! Jag har inte hoppat framför tåget, jag bara drömde det och jag måste ha skrivit smset i sömnen! Förlåt så hemskt mycket om du tror att jag lämnade er! Men jag ör påväg hem nu. Lina överlevde föresten, Victor och Haley har en liten kusin. Olivia jag älskar dig så jäkla mycket. Saknar dig, puss på dig älskling!♥'

Hoppas hon läser smset snart.

Tåget kom in på Stockholms station för fem minuter sen och nu sitter jag i en taxi på väg hem. Taxin stannade utanför vårt hus och jag betalade honom snabbt och sprang sedan in i huset.

Olivia låg sött i soffan och sov men jag såg att hon gråtit. Det såg ut som att hon drömde en lycklig dröm så jag bestämde mig för att göra det lite mysigare här hemma innan jag väcker henne. Fast först måste jag se vart Victor och Haley är. när jag gått runt i hela huset förstog jag att de inte var här så jag ringde till Eva, Olivias mamma.

"Famlijen Hermanson, Eva!"

"Hej Eva, det är Eric"

"Nämen Eric, Olivia sa att du hade hoppat framför tåget."

"Ja jag drömde att jag gjorde det så jag måste ha smsat i sömnen och jag är hemskt ledsen för det men jag är hemma nu och jag undrar bara om Victor och Haley är hos er."

"Ja det är dom, varför frågar du inte Olivia bara?"

"Hon var så söt när hon sov så jag ville inte väcka henne. Tack så mycket för att du tar hand om Victor och Haley, det känns lite som att dom är mer hos dig än vad dom är hemma."

"Det var så lite så, det är så underbart kul att ta hand om dom så det gör jag gärna! Victor och Haley vet inte om att du hoppade eller vad man nu ska säga."

"Vilken tur. Du jag måste gå och säga till Olivia att jag lever nu men tack tack tack igen!!"

"Jadå, du och Olivia vill säkert vara själva ikväll så jag kommer med barnen i morgon vid lunch! Hejdå"

Sen la hon på. Hon måste vara det bästa svärmor man kan ha! Verkligen.

Ljusen är tända och lamporna är släckta. Nu ska jag bara väcka Olivia. Jag gick fram till henne och kysste hennes underbara läppar och såg hur hon sakta öppnade sina ögon, och reaktionen hon fick av att se mig, precis som jag väntade mig, var räddsla. Hon var livrädd.

Här har ni kapitel 49!♥♥ Hoppas ni gillar det! Kommentera vad ni tycker, även om ni tycker det är dåligt så kan jag ju ändra på det!<3<3<3<3 puss på er.

Datum: 2013-02-19

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 48

' Hej älskling, Lina klarade inte sig tyvärr. Hon dog för en timme sen och jag står på stationen och väntar på ett tåg. Nej, jag ska inte hem, jag ska hoppa. Saknar mamma och Lina för mycket.

Ta hand om dig själv och barnen nu.

Älskar dig av hela mitt hjärta, glöm aldrig det.♥'

Jag tog satts och hoppade, jag hoppade framför tåget och allting blev svart.

"Eric, det är okej nu." Det var Linas röst.

Olivias perspektiv

Tårarna rann och rann, mitt liv är förstört. Eric har hoppat och lämnat oss här. Han är död. Död. Död. Död. Det gick inte in, jag kunde inte förstå det, min älskade Eric finns inte längre. Hur kunde han? Bara hoppa sådär. Det kan inte ha varit meningen. Det var säkert någon som tog hans mobil och skrev det till mig och sedan puttade de honom framför tåget. Så måste det vara. Nej Olivia, det måste inte vara något alls. Eric hoppade och det bara är så. Han hoppade.

Där kom tårarna igen och jag satt i sängen och grät hela den dan. Mamma kom in med mat för en timme sen men jag kan verkligen inte äta, det känns liksom som att allt jag äter ska komma upp igen.

Stackars Walid. Bara sådär kom jag och tänka på det. Walid som förlorat både sin ex fru, kanske inte så jätte jobbigt men när både Lina och Eric och dött, det måste vara jätte jobbigt.

Där satt jag i sängen och grät och lyckades tillslut somna.

"Mamma! Det äj mojgon nu. Mojmoj haj gjort frukost."

"Va?"

"Kooooooomm nu! Det äj frukost!"

Victor gick ut ur rummet och bort till köket. Ovanligt glad verkade han vara. Han vet säkert inte om att Eric hoppat. Jag reste mig upp ur sängen och bytte kläder och gick sedan ut ur rummet och ut till köket.

"Men gumman varför är du så ledsen?"

"Eric......" Där sprack det igen.

Erics perspektiv

"Eric det är okej nu!" Det var Linas röst. Jag hade gjort det. Jag hade hoppat och nu är jag död. VARFÖR Eric?! Varför gjorde du det? Du har lämnat Olivia, Victor och Haley. Idiot. Hur tänkte du nu, Eric du är dum i huvudet.

"Hallå Eric? Varför gråter du?"

Det var Lina igen, och nu när hon sa det så märkte jag att jag grät.

"Eric svara mig, du gör mig orolig!"

Jag försökte säga något men det gick inte och mina händer torkade automatiskt bort tårarna som rann ner för mina kinder.

Olivias perspektiv

Jag satt i soffan och grät, Victor och Haley hade följt med mamma hem till dom och jag var själv hemma. Huset vr väldigt tomt och tyst förutom tvn som visade Ullared. Egentligen hatar jag det programet men jag var alldeles för trött för att orka byta. För att försöka tänka på något annat så började jag kolla på Ullared, inte bara ha det på i bakrunden, och upptäckte att någon skulle gifta sig på Ullared. Hur kan man gifta sig där liksom?

Min blick flög ner till min hand där den underbara ringen som Eric gett mig. En kväll jag aldrig kommer att glömma. Ända sedan Eric friade till mig så har jag tänkt på hur vårt bröllop skulle bli, men det verkar inte som att det kommer hända. Bröllopet som i mina tankar var så perfekt.

Jag hade en vit klänning som var tajt ner till midjan och sedan böljade ner i stora vågor. Eric som hade en vit smoking och glänste i solen där han stog på ängen. Aldrig har jag varit så nervös. Jag började gå upp mot Eric med nervösa steg. Amanda och Lina gick bakom mig och jag litade på dom till hundra procent, så ifall jag trillade så fångar de mig. Vägen upp till Eric var lång och jag mötte många bekanta annsikten på vägen. Tillslut kom jag fram till Eric och prästen och väl där så drunknade jag i Erics underbara bruna ögon.

"Eric Khaled Saade tager du Olivia Hermanson till dn fru och att älska henne i nöd och lust?"

"Ja"

"Olivia Hermanson tager du Eric Khaled Saade till din äkta man att älska i nöd och lust?"

"Ja"

Jag kände ett par varma läppar mot mina läppar och öppnade ögonen och möttes av Erics underbara leende.

Här har nu kapitel 48! Förlåt om det kom lite sent men mitt internet fungerar typ bara på vissa ställen så det har varit lite svårt att skriva. Men men, jag ska inte bortförklara mig. Hoppas ni gillar det!!♥♥♥♥♥ Puss på er

Datum: 2013-02-18

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 47

Aw gulle Eric.

'Förstår Älskling! Vi har det bra här hemma men vi saknar dig så jätte super mycket! Hoppas det går bra för Lina. Hälsa alla från mig! Älskar dig, glöm inte det<3'

Erics perspektiv

Tåget stannade på stationen i Helsingborg och jag sprang det fortaste jag kunde till sjukhuset och visdare in i reseptionen,

"Ursäkta men vet ni vart Lina Saade är?"

"Ett ögonblick bara."

Hon kollade lite i sin dator och gick sedan med mig upp en bit bort tills vi kom till ett väntrum där Jimmy och pappa satt. Tejen som visat mig gick iväg igen och jag gick fram till pappa och Jimmy och satte mig brevid pappa.

"Vad är det egentligen som har hänt med Lina?"

"Vi har ingen aning"

Sen blev det tyst, och det förblev tyst. Min mobil plingade till men jag orkade inte ta upp den för att kolla vad det var, bara satt där tyst och väntade. Väntade på, helt ärligt så vet jag inte vad vi väntar på, kanske vi innerst inne hoppas att Lina alldeles strax kommer att gå in genom dörren och krama om oss. Fast egentligen vet vi att det inte kommer att hända. Kanske väntar vi på att en läkare ska komma och säga att allt är bra. Men helt ärligt så vill jag bara att mamma ska komma och krama om mig och säga att Lina kommer att klara sig. Just nu är jag bara säker på en sak, det sista alternativet kommer absolut inte att hända.

Olivias perspektiv

"Mamma! Det äj faktiskt mat nu. Då kan man inte såva!"

Sakta öppnade jag ögonen och såg att Victor stog framför mig med världens gulligaste leende.

"Har du lagat mat?"

"Neej! Det gjorde mojmoj!!"

"Haha då är det väl bäst att vi går och äter då!"

Victor och Haley ligger och sover och jag ligger här ensam i den stora sängen. Eric har inte hört av sig än så jag antar att antingen så mår Lina bra igen och han måste bara vara med henne eller så går det väldigt dåligt och Lina inte mår bra. Hoppas innerligt att det är det första förslaget för jag vet att Eric inte klarar av att förlora fler personer.

'Hej äslkling! Hoppas det går bra för Lina och att hon mår bra. Hälsa henne när hon vaknar, eller nu om hon ör vaken.

Puss älskar dig, godnatt'

Jag la mobilen på nattduksbordet och precis innan jag somnade så fick jag ett sms, från Eric.

' Hej älskling, Lina klarade inte sig tyvärr. Hon dog för en timme sen och jag står på stationen och väntar på ett tåg. Nej, jag ska inte hem, jag ska hoppa. Saknar mamma och Lina för mycket.

Ta hand om dig själv och barnen nu.

Älskar dig av hela mitt hjärta, glöm aldrig det.♥'

Erics perspektiv

Jag vaknade med ett ryck när pappa reste sig upp.

"Oj förlåt Eric, det var inte meningen att väcka dig men Lina är ute från operationen nu."

Snabbt reste jag mig upp och sprang in till rummet där Lina låg, Jimmy var redan där med en läkare.

"Linas livmoder började blöda så vi var tvungna att ta ut bebisen som nu är inne på operation och det ser ut att hon klarar sig. Lina mår för tillfället bra men vi får avvakta och se hur det går."

Läkaren gick iväg och vi var kvar, fortfarande helt tysta.

Jag satte mig på en stol brevid pappa och lutade mig mot honom och plötsligt började det pipa. Vi kollade upp mot Lina och såg hur hela hon skakade, flera läkare kom in och försökte rädda henne, men förgäves. I tjugo minuter försökte de rädda henne men det gick inte, hon var död. Lina min älskade storasyster, död, precis som mamma.

Jag springer och springer, springer det fortaste jag kan mot okänt mål. Men jag sprang inte långt, jag sprang bara till tågstationen. Tog upp min mobil, utan att tänka på vad jag gör, och skickade ett sms till Olivia.

Ta hand om dig själv och barnen nu.

Älskar dig av hela mitt hjärta, glöm aldrig det.♥'

Jag tog satts och hoppade, jag hoppade framför tåget och allting blev svart.

"Eric, det är okej nu." Det var Linas röst.

Här kommer äntligen kapitel 47!Visst blev det spännande. Förlåt så hemskt mycket för att det kom upp så här sent men allting som kan hända har typ hänt i den här novellen så det är ganska svårt att komma på något nytt :)<3<3

Puss på er

Datum: 2013-02-16

Glad alla ❤-s dag!

Vet att det är lite sent, men bättre sent eller aldrig som man säger! Ellen och jag önskar er en riktigt glad alla ❤-dag!!! Hoppas ni har fått massor av kärlek och spridit det vidare!

Datum: 2013-02-14

Sorry:(<3

Hej!
Jag är väldigt ledsen över att behöva meddela att nästa kapitel inte kommer idag häller. Anledningen är egentligen ganska enkel, jag är sjukt trött. Orkar inte göra någonting efter skolan. Förhoppningsvis kommer nästa kapitel i morgon men annars så kommer det på Fredag. Sen börjar ju sportlovet nästa vecka så då lovar jag att jag ska bättra mig suuupppeeerrrr mycket!!
Sååå Häääär ledsen är jag för att kapitlet inte kommer ut!!
Puss på er och ha en underbar alla hjärtans dag i morgon!!!!!!

Ps. Ska ni på Erics konsert i Finland? Förhoppningsvis ska jag:)<3

Datum: 2013-02-13

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 46

Snabbt sprang jag till tågstationen. Det var precis jag hann in på tåget innan dörrarna stängdes och vi åkte mot Helsingborg.

Tåget började rulla och jag somnade och sov nästan halva vägen. Linas pojkvän Jimmy ringde tidigt i morse och sa att Lina svimmat och att hennes vatten gått. Först blev jag väldigt förvirrade men efter ett tag kom jag på att Lina är gravid, men bara i tredje månade ungefär. That aint good. Jag slängde på mig kläderna och sprang det fortasste jag kunde till tåg stationen och hoppades på att det gick ett tåg till Helsingborg snart, annars får jag väl ta bilen fast det vill jag egentligen inte göra då det tar ungefär en timme extra. Jobbigt läge. Men jag hade tur, tåget stod inne och jag köpte en billjet och sprang på tåget.

"Eh ursäkta men din mobil ringer hela tiden och jag tror någon vill nå dig ganska mycket."

Jag öppnade ögonen och såg en man, eller ska jag säga gubbe?, i åttioårs åldern som satt mittemot mig och jag gissade att det var han som sagt till mig.

"Tack så mycket!"

Mannen gick därifrån och kvar satt jag själv, helt själv i en hel kupé. Konstigt men jag hann inte tänka mer på det när jag såg att Lina ringde igen eller förmodligen är det Jimmy men ändå.

"Tja det är Eric."

"Hej Eric Jimmy här"

"Och vad skulle du vilja säga?"

"Haha, jo Lina är inne på operation nu men jag och Walid tror att hon skulle vilja se dig när hon vaknar. Du betyder mycket för henne."

"Tack för att du säger så, det betyder mycket! Jag lovar och jag är på tåget nu och det är framme om en och en halv timme tror jag. Så jag kommer väl då ungefär, det tar ju bara fem minuter att gå från stationen till sjuhuset."

"Ja och läkaren sa att hon ska vara inne på operationen i minst två timmar och de gick iväg alldeles nyss!"

"Vilken tur i oturen"

"Absolut men jag måste gå nu så vi ses snart då!"

"Yes box"

Tänk, Lina är på sjukhus nu och det var inte längesen Olivia var där. Någon vill mig ont.

Shit Olivia. Hon måste vara jätteorolig nu ju! Jag sa ingenting innan jag stack imorse för hon låg och sov. Kanske ska ringa nu...

"Nummert du försöker nå är för tillfället upptagen i ett annat samtal"

Flera gånger försökte jag få tag i henne men hon pratade med någon annan hela tiden, vem pratar i telefon så länge? Jag kanske ska smsa henne så att hon vet vart jag är precis när hon slutar prata i telefon? Smart idé där Eric varför kom du inte på det för en halvtimme sen när du ringde till henne första gången? Aja skit i det nu och smsa henne.

'Hej älskling! Sitter på tåget på väg till Helsingborg för att träffa Lina. Jimmy hennes pojkvän ringde till mig i morse och sa att hon var sjuk och måste in på sjukhuset. Hon är inne på operation nu och jag vill vara där när hon vaknar. Det är ju min storasyster. Jag älskar dig och barnen så oerhört mycket! Glöm aldrig det gumman. Puss på dig:)<3'

Olivias perspektiv

Thomas gick precis härifrån och mamma kommer snart tillbaks med Victor och Haley. Eric svarar fortfarande inte när jag ringer för han pratar med någon annan. Undra vem? En gång till kan du ringa honom Olivia sen ger du upp okej? Han ser att du har ringt när han lägger på och ringer tillbaks då!

"Nummret du försöker nå är för tillfället upptagen i ett annat samtal!"

Det knackade på dörren och när jag öppnade dörren så stog mamma där med mina två älskade barn.

"Har ni haft det bra mina små älsklingar?"

"A det har vi mamma! Men nu måste jag faktiskt leka med mina bilar."

"Jaha Victor gå och gör det du."

"Haha han är allt gullig din son alltså."

"I know!"

Mamma gick och la Haley in hennes säng och när jag var påväg ut i köket så hörde jag hur min mobil plingade till inne i vardagsrummet.

Aw gulle Eric.

'Förstår Älskling! Vi har det bra här hemma men vi saknar dig så jätte super mycket! Hoppas det går bra för Lina. Hälsa alla från mig! Älskar dig, glöm inte det<3'

Här har ni kapitel 46! Hoppas ni gillar det! Ps. Jag älslade alla era fina kommentarer på kapitel 45, fortsätt så och så får ni kanske fler kapitel <3<3<3

Puss på er :)<3♥

Datum: 2013-02-11

Bellas nya blogg!

Hej! Bella här..

Ellen och Nicolina gör ett fantastiskt jobb med bloggen och skrivandet! keep the good work up.

Jag hoppas att de inte har något emt att jag gör lite reklam för min nya privata blogg här.

http://bellabrandt.blogg.se/

sååå... besök och komnetera :) puss

/Bella

Datum: 2013-02-10

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 45

"Du är inte så dum du heller" sa han och vi närmade oss varandra. Det hände igen. Våra läppar möttes lika länge som förra gången.

Vi slutade kyssas och då såg jag Eric stå i dörröppningen med tårarna rinnande ner för kinderna.

"Eric! Jag kan förklara!" ropade jag men Eric var redan halvvägs ner för trappuppgången.

Erics perspektiv

Haley hade vaknat för en halvtimme sen ungefär och nu så har hon precis somnat om i min famn. Fösiktigt la jag ner henne i sin säng igen och gick in till mitt och Olivias rum. När jag kom in i rummet så blev jag väldigt chockad och rädd.

"Eric! Jag lovar det betyder ingenting! Det var inte meningen! Jag älskar ju dig.!"

Å nej! Hon drömmer om när hon kysste Danny och jag kom hem från Grekland. Jag sprang fram till henne och höll om henne.

"Jag vet älskling! Det hände innan och jag har förlåtit dig. Jag kommer aldrig lämna dig, det är bara en flaschback igen! Såja andas."

Olivia slutade skrika och somnade efter en liten stund om igen men det gjorde inte jag. Allt som hände i Grekland kom tillbaks, är dom efter oss fortfarande? Nej det kan dom ju inte vara det är ju två år sedan. Sen kom tankarna på när jag kom hem tillbaks också.

Jag sprang upp för trappuppgången men ville överraska Olivia så jag öppnade dörren tyst så hon inte skulle märka något. Jag tittade in och det första jag såg var Olivia ligga och kyssa någon i soffan. Det kändes som att marken under mig rasade. Och när jag såg att det var Danny krossades mitt hjärta. Tårarna rann ner för mina kinder men de hade fortfarande inte märkt att jag var där. Jag kunde inte tro mina ögon. Jag trodde verkligen inte dethär om Olivia. Jag såg hur hon lyfte sitt huvud och inte förens nu såg hon mig.

"Eric! Jag kan förklara!" ropade hon men det fanns inget att förklara. Jag sprang ner för trapporna och ut på gatan. Vart ska jag?

"Eric!" ropade Olivia efter mig. Men jag struntade i det. Jag såg det med mina egna ögon. Hon hade sakt att hon älskade mig i telefonen. Hon sa att hon saknade mig. Hon sa att jag betydde allt för henne. Hon ljög.

Hennes fotsteg ekade i trappuppgången när hon sprang efter mig.

"Eric! kan du vänta då? snälla!" ropade hon flåsandes. Men jag sprang. Jag sprang ut ur huset och ut på gatorna. Folk stod förvånade och följde mig med blicken där jag sprang längs Stockholms gator. Hon vill inte ha mig. Hon vill ha Danny. Danny är så mycket bättre tydligen.

Jag sprang mot tågstationen. Jag ska hem. Hem till Helsingborg.

Jag kommer ihåg det så väl, vill glömma det så mycket.

Olivias perspektiv

När jag vaknade så var Eric borta. Äh han är väl bara på toa tänkte jag och låg kvar och väntade på honom. Men drömmen jag haft kom tillbaks. Hade jag kysst Danny? Var det därför Eric inte ville berätta mer igårkväll? Mådde han så dåligt över att jag kysste Danny och har han stuckigt nu bara för det?

"Eric var är du?"

Inget svar. Har han verkligen stuckigt? Har allt dehär varit en löngn? Eller har jag drömmt allt? Är jag hemma hos mamma och aldrig träffat Eric överhuvudtaget? Det kan mycket väl stämma.

"Mamma?"

Victor? Nej. Allt var inte en dröm. Det har hänt och nu verkar det som att Eric har lämnat oss.

"Ja gubben vad är det?"

"Jag är hungrig."

"Okej, jag ska bara sätta på mig lite kläder och sen gör jag lite frukost okej?"

"mm"

Han lät rätt trött, undra vad det beror på? Okej Olivia släpp det. Han har sovit dåligt, han har inte vaknat för att Eric skulle plocka ihop sina grejer. Eller har han?

*Haley gråter*

"Victor jag ska bara amma Haley men du kan väl plocka fram mackorna så länge?" Jag visste att Victor älskade att hjälpa till i köket så det är väl självklart att han vill göra det.

Haley fick mat och sedan la jag henne i vaggan vi har i köket och började ta fram allt annat till frukosten.

"Mamma var är pappa?"

"Jag vet inte gubben"

"Jag såg att han sprang hemmifrån i morse"

"Gjorde du? Pratade han inte med dig innan han gick?"

"Nej han pratade i telefon."

Jag kände hur tårarna började rinna. Han har faktiskt stuckigt. Hur kunde han?

"nummert du försöker nå är upptagen i ett annat samtal"

Igen, jag har försökt ringa till Eric hela dagen men anntingen så svarar han inte eller så pratar han med någon annan. Ju fler gånger jag ringde och ju fler gånger han inte svarade dessto säkrare blev jag på att han har stuckigt.

Thomas, han borde veta vart Eric är. Eller? Har Eric stuckigt så vet säkert inte Thomas om det häller men jag kan ju försöka iallafall.

*Pip*

"Tja det är Thomas här!"

"Hej Thomas det är Olivia och jag undrar om du vet vart Eric är?"

"Intressant jag hade tänkt ringa dig och fråga vart han är så jag gissar att han är försvunnen."

"Ja! Jag tror han har stuckigt! Igår så kom jag ihåg lite av när han blev kidnappad och förvann till Grekland och när jag bad honom berätta mer om det så gjorde han det men precis innan han kom hem igen förstår du?

"Ja"

"Precis innan han kom hem så ville han inte berätta mer. Jag såg i hans ögon att någonting var fel och i natt så drömmde jag att jag kysste Danny, två gånger, andra gången så såg Eric det och det var precis när han kom hem. Han stack i drömmen och nu tror jag att han har stuckigt på riktigt!"

Rösten sprack och tårarna kom. Det var tur att mamma var här innan och hämtade Victor och Haley, det var bestämt sedan innan för hon ville umgås lite med dom. Hon visste inte om att Eric hade stuckigt heller, jag ville inte förstöra hennes dag med barnen.

"Olivia! Ta det lungt. Eric älskar dig alldeles för mycket för att sticka ifrån dig, det skulle han aldrig klara av."

"Men vart är han då?"

"Olivia, jag kommer hem till er nu så pratar vi mer okej?"

"Ja kom du"

Det kändes lite skönt att Thomas skulle komma över men lite jobbigt också. Han visste inte vart Eric var, vilket borde betyda att han faktiskt har lämnat oss.

Vi satt i soffan och pratade, jag och Thomas alltså. Vi har försökt ringa Eric men hans telefon är avstängd.

"Tänk så har han blivit kidnappad igen? Thomas det kan faktiskt vara så."

"Mm det är det bästa vi har men jag tror inte att det är sant."

"Nej jag vet jag försöker bara övertala mig själv om att han inte har stuckigt."

"Ja jag förstår dig men varför skulle han ha gjort det? Olivia tänk efter nu, varför skulle Eric lämna er?"

"För att jag kysste Danny!"

"Men det var ju hur längesen som helst. Det kan inte vara det! Ingen chans."

"Jo! Det blev för jobbigt för honom att se mig kyssa någon annan och jag förstår honom. Den där saken kysste ju honom när han var på turné!"

"Om det hade varit så så hade han gjort det redan när det hände, det gjorde han men han kom tillbaks för att han inte kunde leva utan dig."

"Okej vi säger att han inte har lämnat oss men var f*n är han då?"

"Det är en bra fråga...."

Erics perspektiv- morgonen

Snabbt sprang jag till tågstationen. Det var precis jag hann in på tåget innan dörrarna stängdes och vi åkte mot Helsingborg.

Här har ni kapitel 45! ♥♥♥ Nu blev det spännande på riktigt va? Har Eric verkligen lämnat Olivia, Victor och Haley?

Komentera snälla söta ni! Jag ser att det är typ 50 som läser men det är nästan bara Nadja som kommenterar! (Tack Nadja, det gillas)

Puss på er♥♥

Datum: 2013-02-10

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 44

"Ja, en vecka efter att Eric blivit kidnappad så ringde han till mig när jag var i skolan och sa att dom som fångat honom ville ha ett rött halsband som jag hade och jag blev helt förtvivlad för att jag inte hade ett rött halsband. Samtalet bröts väldigt fort men jag hann iallafall säga att jag älskade honom. Sen gick jag till rektorn och sa att jag var tvungen att gå hem. Jag gick hem till mamma och så ringde vi polisen och så kom dom men det gick inte att spåra samtalet."

"Just precis!"

Sen hörde vi hur dörren öppnades...

Erics perspektiv

Thomas hade bara sagt åt mig att jag skulle börja öva till Finland eftersom det börjar närma sig nu. Riktigt spännande, min första egna konsert utomlands, och den är dessutom slutsåld. När jag tänkte efter så kom jag på att Olivia förmodligen inte vet om det, jag berättade ju det innan hon blev sjuk och hon kommer ju inte ihåg jätte mycket efter det. Det finns bara en sak jag inte vill att hon kommer ihåg, när jag blev kidnappad. Länge har jag gått runt och tänkt på det och att hon inte får komma ihåg det. Kanske kommer det en dag när jag inte är hemma och så sticker hon för att hon tror att det händer i verkligheten. För hon trodde ju att jag hade stuckigt när jag inte kom hem från Danny. Älskade Olivia.

När vi kom fram till huset så lyfte jag ut en sovande Victor ur bilen och gick in i huset. När vi kom in i huset hörde jag hur Olivia och någon annan skrek. Föriktigt men snabbt satte jag ner Victor på golvet och sprang in till vardagsrummet där Olivia och Amanda satt. Jag kollade på dom bakifrån men såg ändå att de var livrädda. Har det hänt något när jag var borta? Eller blev de rädda för mig?

"Olivia, det är lungt älskling! Det är bara jag och Victor som kom hem."

Olivia reste sig upp från soffan och sprang in i min famn. Jag kramade om henne länge och Amanda gick ut i hallen för att ta hand om Victor. Jag lyfte upp Olivia i min famn och gick till soffan och satte mig ner, fortfarande med Olivia i min famn och höll om henne. Bara kramade henne och lät henne gråta ut.

"Älskling vad har hänt?" Frågade jag efter ett tag när hon lungnat ner sig lite.

"När Amanda knackade på dörren fick jag en flaschback om när du blev kidnappad. På alvar trodde jag att det var dom som var där och la lappen om att dom skulle få tag i dig igen. Det var så verkligt och sen berättade Amanda för mig allt som hade hänt, eller hon kom nog inte riktigt till slutet innan du öppnade dörren och då blev vi jätterädda!"

"Ska jag fortsätta berätta?"

"Mm hon kom till att polisen inte kunde spåra samtalet du ringde till mig."

"Så jag har ringt dig och sagt att de vill ha ett rött halsband som du har?"

"Ja"

"Det gick två veckor och du var bara hemma i lägenheten och gjorde nästan ingenting, polisen hade inge spår på vart jag var och började ge upp. Du gjord allt för att hålla hoppet uppe men tillslut började också du tveka, var Eric död? Men jag var inte död, jag hade tagit mig ut från stället där dom höll mig fången och upptäckte att jag var i Grekland. En svensk tjej såg mig när jag tiggde på gatorna och kände genast igen mig. Jag fick bo med dom på deras hotell tills dom skulle hem och då följde jag med. Undertiden här hemma så började alla förlora hoppet."

Skulle jag berätta om Danny? Eller skulle jag bara ljuga och hitta på något? Det finns en risk att hon kommer komma ihåg det senare. Eller så gör hon inte det.

*Bebis gråt*

"Jag går till Haley Eric, hon är nog hungrig så jag kommer tillbaks om en liten stund."

Perfekt! Jag gick ut till köket där Amanda och Victor var och gjorde kvällsmat och frågade Amanda vad hon tyckte.

"Hon förtjänar att veta om det, men hon kommer må jättedåligt om du säger det och bli väldigt arg på sig själv. Men hon kommer inte bli glad om du hittar på ett slut på historien för risken att hon kommer komma ihåg den senare är väldigt stor, säg att du inte orkar berätta mer för henne nu, att det är förjobbigt för dig men att du kan berätta imorgon. Då kan du prata med Danny innan och se vad han tycker."

"Det är en bra idé!"

Olivias perspektiv- i sängen och ska sova.

Eric hade sagt att det blev ör jobbigt för honom att berätta mer idag och jag förstår honom. Det var ju han som var med om det och det var ju absolut jobbigast för honom. Sluta tänk nu Olivia, du ska sova. Jag kollade på Eric som låg och sov brevid mig och log, min älskade Eric.

Det ringer på dörren och jag öppnar. Där står Danny.

"hej Danny" sa jag och kramade honom.

"hej" sa han.

"kom in" sa jag och han steg in.

"Har du hört något från Eric?" sa han och tog av sig sin jacka.

"nää" sa jag och tittade ner i golvet. Jag kände tårarna rinna ner för kinderna. Jag hatar när jag blir så känslosam.

Danny satte sitt pekfinger under min haka och styrde mitt huvud uppåt så jag kollade rakt in i hans ögon.

"du vet att jag alltid finns hhär för dig" sa han.

"mm" fick jag fram. Han tryckte in mig mot honom och gav mig en lång kram.

Han är snäll, omtänksam och snygg för den delen. Han påminde mig mycket om Eric om jag uteslöt att Danny hade blont hår och blåa ögon och Eric har Brunt hår och bruna ögon. Okej nej Olivia! Det är Eric som gäller INTE Danny!

Danny satte sig i soffan och jag satte mig bredvid honom. Vi bara snackade lite.

"Du Olivia" sa han.

"mm"

"Janna dumpade mig" sa han.

"varför det? ni har ju varit tillsammans jättelänge" sa jag förvånat.

"hon tycker att jag har förändrats"

"i så fall på ett bra sätt tycker jag" sa jag.

"tack, men det tycker tydligen inte hon" sa han. Och han började plötsligt bli väldigt ledsen.

Jag tryckte mig närmre honom eftersom att det var synd om honom och han behöver tröst.

"vi har det i så fall svårt båda två. Men tillsammans klarar vi det ellerhur?" sa jag.

"mm" sa han och kramade om mig hårdare.

"du betyder mycket för mig" sa jag.

"och du betyder mycket för mig" sa han. Våra huvuden närmade varandra och utan att tänka kysste jag honom. Och vi kysstes länge.

"Hej" sa jag till Danny

"Hej" sa Danny och kramade mig. Han klev in och tog avsig sina ytterkläder.

"När kommer Eric hem?" frågade jhan.

"imorgon har jag för mig att han sa" sa jag.

"okej" sa han och la sig i soffan. Jag kom skrattandes och satte smi på hans mage.

"Du e cool" sa jag.

"jasså, tackar" sa han.

"Söt med" sa jag.

"Du är inte så dum du heller" sa han och vi närmade oss varandra. Det hände igen. Våra läppar möttes lika länge som förra gången.

Vi slutade kyssas och då såg jag Eric stå i dörröppningen med tårarna rinnande ner för kinderna.

"Eric! Jag kan förklara!" ropade jag men Eric var redan halvvägs ner för trappuppgången.

Här har ni kapitel 44! Hoppas ni ska gilla det ♥ Kommentera♥ Och en fråga till dig du underbara person som skapade den här novellen från början, om du nu fortfarande läser den. FÖRLÅT så sjukt mycket för att jag inte kommer ihåg vad du heter just nu men om du läser dethär kan du väl vara jättesnäll och säga vad du tycker om novellen? Blev det som du tänkt dig? Skulle bli väldigt kul att höra :)<3<3<3<3

Puss på er♥

Datum: 2013-02-09

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 43

Vad jag nyss drömde eller mindes eller vad man nu ska säga!"

"Har du kommit ihåg mer älskling det är ju helt underbart!"

"jag vet!"

Och dagen berättade hon allt om vår första natt tillsammans. Den första gången vi sa att vi älskade varandra.

När Olivia kom till slutet av sin berättelse så kysste jag henne länge och passionerat innan vi somnade i varandras armar.

Erics perspektiv

"Kommer du Victor? Vi ska till dagis!"

Victor kom springande mot mig i en rasande fart.

"Vajför det? Jag vill vara hemma med mamma och Haley!"

"För att jag måste jobba. Sätt på dig skorna nu"

Snabbt satte han på sig sina skor och jackan och lyffte upp armarna för att jag skulle bära upp honom vilket jag gärna gjorde.

"Kan du säga hejdå mamma?"

"Hejdå mamma!"

Olivia kom ut till hallen där vi stod och gav oss en bamse kram.

"Jag älskar er!"

Haley började gråta så Olivia var tvungen att gå iväg och jag och Victor gick ner till bilen och körde mot dagiset. Hanna, en dagis fröken, tyckte att det var jättekul att Victor var tillbaks eftersom det var ungefär två veckor sedan han var där senast.

När jag lämnat Victor körde jag mot kontoret där jag skulle ha ett viktigt möte med Thomas. Alltid lika läskigt men denna gången tror jag bara det är om Finlands konserten. Hoppas det iallafall.

Olivias perspektiv

Nu är det första dagen jag är själv i huset, eller Haley är ju här med mig men hon sover mest. Eric har börjat jobba igen och Victor ska till dagis. Haley har fått frukost, eller jag snarare ammat henne, och ligger och sover igen så vad ska jag göra nu? Huset känns så stort och tomt nu utan Eric och Victor. Specielt Victor som springer runt som en galning, Eric är mer lugn och kramas hela tiden istället. Tomt det är kännslan jag har. Så vad ska jag göra nu då? I ett stort hus? Amanda!

Jag smsade ett snabbt sms till henne.

'Hej Mandis! Haru lust att vara med mig? Är själv med Haley i ett stort hus och känner mig ensam.<3'

Jag la mobilen på soffbordet och hörde hur min mage kurrade. Snabbt kollade jag vad klockan var, halv elva. Inte konstigt att jag är hungrig jag har ju inte ätit frukost än. I kylskåpet fanns där inte mycket så jag kollade i skafferiet och såg att vi hade bröd. Jag bredde en macka med ost och gick ut till vardagsrummet igen och åt min macka.

*Pling*

'Självklart jag vill vara med dig gumman! Kommer strax med bussen<3'

Vad skönt att Amanda kommer för jag har saknat henne så mycket och det var jätte längesen vi träffades. Plötsligt blev jag pinsamt medveten om att jag bara hade BH och trosor på mig. Eller pinsamt borde det väl inte vara om man nu tänker efter. Hemma själv med en bebis som absolut inte bryr sig. Men tänk om en granne sett mig genom fönstret och trott att jag var en hora! Okej tagga ner nu Olivia! Man är inte en hora bara för att man går runt i underkläder, sluta hitta på nu och gå och klä på dig istället. Sagt och gjort! Eller tänkt och gjort kanske man ska säga eller? Iallafall så tog jag på mig kläder och hann alldeles precis bli klar när det knackade på dörren.

"Kom in! det är öppet!" ropade jag. Men ingen kom in.

Det knackade igen.

"KOM IN! DET ÄR ÖPPET!" ropade jag en gång till. Fasst ännu högre denna gången. Fortfarande ingen som öppnade.

"Amanda!" Ropade jag. Fortfarande inget svar.

Hör hon dåligt eller? Jag schasade mig ur soffan och gick fram och öppnade dörren. Men det var ingen där. Jag kollade mig förvånat runt och såg en lapp ligga på dörrmattan.

"Vi kommer få tag i honom. Vänta bara. Eric är snart vår igen." stod det med snirklade bokstäver.

"AAAAAAAHHHHHHHH"

Amanda sprang in genom dörren och jag föll ihop i hennes armar.

"Dom kommer att ta Eric igen! Han har precis kommit loss och nu ska dom ta honom igen! Jag klara inte av att ta hand om både Victor och Haley! Eric måste komma tillbaka!"

"Ta det lungt gumman! Det där hände för jättelängesen innan Victor var född. Du fick bara en flaschback. Eric är trygg och kommer hem i eftermiddag. Såja gumman, djupa andetag."

"Men lappen ligger ju där!" Jag försökte peka på lappen men den var inte någonstans! Puts väck. Kanske Amanda talade sanning ändå? Var det bara en flaschback? Men det kändes ju så verkligt.

"Vem var det som skulle få tag i Eric igen? Vad var det som hände?"

Amande ledde mig till soffan och började berätta.

"Jo, du och Eric hade varit på ultaljud och efter det skulle Eric gå till Danny."

"Danny Saucedo?"

"Ja. Han var hos Danny ett tag men när han skulle gå hem till er lägenhet så kom det några män och slog ner honom. Eric svimmade och vaknade upp en vecka senare i ett fängelse ungefär i Grekland. Under tiden så har du gått runt här hemma med en bebis i magen och trott att Eric lämnat er. Kommer du håg?"

"Just precis!"

Sen hörde vi hur dörren öppnades...

FÖRLÅT SÅ HÄÄÄÄÄÄÄRRR JÄKLA MYCKET FÖR ATT DET INTE KOMMIT FÖRRENS NU!!! HOPPAS NI FÖRLÅTER MIG NU! MEN JAG SKA FÖRSÖKA SKÄRPA MIG NU NÄR DET ÄR HELG, BRUKAR LIKSOM SITTA UPPE HALVA NATTEN UTAN ATT GÖRA NÅGOT BARA FÖR ATT JAG SKA KUNNA SOVA LÄNGE PÅ MORGONEN SÅ DÅ KAN JAG JU SKRIVA IKAPP LITE<3<3 ♥♥ KOMMENTERA ♥

PYSS PÅ ER

Datum: 2013-02-08

FEEL ALIVE...❤- KAPITEL 42

"Vad säger du om att strunta i disken och mysa lite med mig istället?" Eric log flörtigt mot mig och kysste mina läppar. Han lyfte upp min i hans famn och bar upp mig till övervåningen där sovrummet var. Väl inne i sovrummet så la Eric ner mig i sängen och la sig själv ovanpå mig och kysste mig igen. Erics händer gled innanför mitt linne och han tog av mig min tröja.

*Bebisgråt*

F*n så nära....

Erics perspektiv

Jag smög fram bakom Olivia och kramade om henne bakom ifrån.

"Vad säger du om att strunta i disken och mysa lite med mig istället?" jag log flörtigt mot henne och kysste hennes underbara läppar. Snabbt lyfte jag upp henne och gick upp till sovrummet. Försiktigt la jag ner henne i sängen och la mig ovanpå. Hon tog fingrarna i mitt hår och jag tog mina händer innanför hennes linne och började ta av henne.

*bebisgråt*

Kom igen Haley? Varför just nu?

"ska jag ta det älskling?"

"Nej det behöver du inte Eric! Hon är säkert hungrig så du kan inte göra något iallafall"

Olivia rättade till sitt linne och gick ut ur rummet. Min blick följde henne hela vägen och kunde inte sluta tänka på henne. Min underbara älskade Olivia, min fästmö och mamma till mina två älskade barn. Älskade Olivia!

Olivias perspektiv

Jag tog upp Haley i min famn och gick ut till soffan för att amma henne. När jag satt där så började jag tänka på Eric. Försökte komma på saker vi gjort tillsammans som jag inte kommer ihåg längre.

Vi gick in i badrummet och borstade tänder och så.

"har du något att sova i?" frågade han mig.

"uhm.. nä, bara det jag har på mig"

"vill du låna någonting?"

"okej, tack"

Eric gick och hämtade ett lila AH linne som han brukar har på scenen och gav det till mig.

Jag satte på mig linnet jag fick låna av Eric och sedan la jag mig i Erics säng. Han la sig vid sidan om mig och vi kurade ihop oss tillsammans. Han höll om mig och kunde höra hans hjärtslag. Han sov i bara kallsonger och han var så varm och mysig. Jag drog mina händer längs hans mage. Tänk så uppspelt jag blev innan konserten att jag eric utan tröja backstage. Och nu ligger jag i hans säng MED honom och känner på hans mage. Sjukaste veckan på länge. Det har gått rätt snabbt. Men båda vet att vi gillar varann så det kändes inte speciellt... eller det kändes ju såklart rätt konstigt, men ändå inte.

"vill du veta en sak Eric?" sa jag och klappade hans mage långsamt.

"ja, vadå?" sa han och strök mig över huvudet.

"Jag älskar dig"

"Jag älskar dig mer" sa han och kysste mig mjukt.

Jag låg där och bara strök min hand på hans mage länge, tills jag somnade.

Och jag visste det. Det var han och jag.. för alltid.

med ett ryck vaknade jag från min lilla dagdröm eller vad man nu kan kalla det. Haley låg så fint i min famn och sov så otroligt gulligt. Försiktigt redare jag mig upp och gick till Haleys rum för att lägga ner henne där och gå in till Eric igen.

Erics perspektiv

"Eric?" "Eric?"

"Mm oj jag måste ha somnat mår du bra eller om det nu det är det du vill?"

"Va?" "Ja jag mår väl bra men egentligen ville jag bara få lägga mig i den famn och berätt. Vad jag nyss drömde eller mindes eller vad man nu ska säga!"

"Har du kommit ihåg mer älskling det är ju helt underbart!"

"jag vet!"

Och dagen berättade hon allt om vår första natt tillsammans. Den första gången vi sa att vi älskade varandra.

När Olivia kom till slutet av sin berättelse så kysste jag henne länge och passionerat innan vi somnade i varandras armar.

Här har ni kapitel 42! Förlåt så hemskt mycket för att det inte kom igår men jag hann inte! Kommentera gärna mina små sötisar <3<3

Datum: 2013-02-05

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 41

"Hej älskling!"

"Hej Eric! Jo mamma kommer och hämtar mig på sjukhuset om två timmar så då kommer jag och Haley hem till er! Plus jag drömmde mer inatt. Först var jag och Amanda på din singnering och sen gick jag hem till dig och vi kollade på Titanic!"

"Så sant älskling! Du Victor behöver gå på toa så jga måste lägga på nu men vi ses snart!! Älskar dig!"

Lyckan i min kropp var total! Olivia och Haley kommer hem!

Olivias perspektiv

När jag hörde hur glad Eric blev när jag sa att jag skulle komma hem idag blev jag ännu gladare själv. En enorm lycka spreds genom min kropp och den blev ännu större när mamma kom in genom dörren med världens största leende på läpparna.

"Hej mamma!"

"Hej min älskade! Är du redo för att lämmna det här stället och aldrig mer komma tillbaka?"

"Haha absolut!"

"Men vänta hur ska vi göra med Haley? Hon kan ju inte åka bil utan en barstol?!"

"Lugn gumman! Jag har fixat allt och här kommer ju läkaren också!"

"Ja hej! Jag skulle bara säga hejdå till dig innan du åker. Hoppas allt går bra och att du kommer ihåg Eric nu!"

"Jodå det går väl bättre och bättre men jag kommer inte ihåg särskilt mycket!"

"Det kommer oroa dig inte!"

Hon gick fram och kramade mig och gick sedan till Haley, plockade upp henne och gav henne till mig, sen gick hon ut genom dörren. Vi gick ner till bilen, satte fast Haley i barstolen och åkte iväg. Pinasmt nog så visste jag inte överhuvudtaget vart vi skulle. Eller jag visste att vi skulle hem till vårt hus men jag har ingen aning om vart det ligger. Hoppas mamma hittar.....

Erics perspektiv

Min mobil plingade till.

Ett sms från Lina, undra vad hon vill.

'Hej Eric, det är Jimmy här. Ville bara säga att vi är inne på sjukhuset för att Lina ska föda nu, Victor och Haley kommer få en liten kusin snart.'

Vänta va? Va Lina gravid från första början? Hur missar man att ens storasyster är gravid egentligen? Är inte det helt sjukt. Eller?

"Pappa det är någon som gåj in genom döjjen!"

"MAAAAAAMMMMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAAAA!"

Olivias perspektiv

Mamma tog upp Haley ur barnstolen och höll henne i sin famn samtidigt som vi gick upp mot dörren till den fina villan. Där stod vi ett tag utan att röra oss, jag visste inte om jag bara kunde gå in eller om jag var tvungnen att knacka.

"Älskling varför går vi inte in?"

"Kan vi det? Eller måste vi knacka?"

"Du bor här lika mycket som Eric och Victor och jag tror bara att Eric blir lycklig om du går in utan att knacka!"

Orden mamma sa gav mig självförtroende och jag öppnade dörren och gick in.

"MAAAAAMMMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAA!"

Victor sprang i en rasande fart mot mig och hoppade upp i min famn. Länge kramade vi om varandra innan Victor hoppade ner och gick fram till mamma och kramade hennes ben. Eric gick fram till mig och kramade om mig, kramade om mig länge och tog sedan sina händer runt mitt ansikte och kysste mig. Hans händer förflyttade sig från mitt ansikte till mitt hår och sedan ner längst min rygg.

"Du är så vacker!" Sa jag till Eric.

"Inget jämnfört med dig!" sa han tillbaks. Han böjde sig fram och våra läppar möttes i en helt underbar kyss. Vår första kyss.

"Hallå älskling?"

"Va? Hej jag bara vänta vad sa du?"

"Du var helt borta i en minut vad hände?"

"Jo jag fick en flaschback, vår första kyss!"

"Ah. Var den bra?" Han gick fram och tog händerna mot min midja.

"Den var helt underbar!" Sa jag och kysste honom igen. Efter den helt underbara kyssen gick vi ut till vardagsrummet där mamma och barnen var. Haley satt i Victors knä och de båda såg väldigt glada ut.

"Eric?"

"Ah älskling?"

"Har vi kvar lägenheten eller är den redan såld?"

"Den är fortfarande vår, vill du inte bo här eller?"

"Jo jag älskar det här huset men jag vill åka och kolla på den gamla lägenheten och se om jag får några minnen därifrån."

Erics perspektiv

När Olivia sa att hon ville tillbaks till den gamla lägenheten för att försöka komma ihåg mer blev jag faktiskt väldigt glad. Det är klart att hon kommer få tillbaka fler minnen från allt som har hänt i lägenheten om vi åker dit, varför har jag inte tänkt på det innan.

"Det är klart vi ska dit älskling! Men kan vi ta det imorgon och bara mysa idag, eller?"

"Självklart!"

Hon böjde sig fram och kysste mig, en helt underbar kyss åter igen. Den första kyssen på Olivias insiativ, underbart.

"Pappa får jag kolla på tv?"

"Ja det får du gubben, vet du hur man sätter igång?"

"Ne"

Jag satte igång tv till Victor som satte sig och kollade på Små Einstains, riktigt dåligt om du frågar mig men han verkar gilla det.

Olivia har gått och lagt Haley i sin säng och gått ut i köket för att göra kvällsmat.

Olivias perpsktiv

När jag lagt Haley i sin säng, i rummet som Eric gjort jättefint, så gick jag ut till köket för att göra lite kvällsmat. Efter en snabb titt i kylskåpet så såg jag att vi inte hade särskilt mycket hemma så det fick bli spagetti och köttfärssås.

Eric har gått och lagt Victor, Haley sover redan och jag står och diskar.

Några starka armar kom och höll om mig. Jag vände mig om och möttes av Eric underbara ögon.

*Bebisgråt*

F*n så nära....

Här har ni kapitel 41!! Har ni längtat? I nästa kapitel så får ni veta hur det går när dom kommer till den gamla lägenheten och kommer dom att få ha sex igen?

Komentera vad ni tycker!!!♥♥♥♥

Puss på er :)<333

Datum: 2013-02-03

En liten annan novell!:)<33

Hej!! Jag var med Nina kompisar hela dagen igår och sov över med dom så jag har tyvärr inte hunnit skriva kapitel 41än men jag och mina kompisar skrev en liten novell som jag tänkte att ni kunde få den istället!:)<333

Samira

Första gången jag såg henne. Den tionde September 2012. Hon var ny i klassen. När hon kom in i klassrummet hörde man "de coola" killarna titta. Ja man hörde dem titta. Jag blev blixt förälskad i henne. Ändå var det olikt mig eftersom jag också är en tjej. Att bli kallad leb resten av mitt liv är inte min plan. Min plan är att leva livet och må bra. Jag älskar Samira och vill ha henne Ha henne? Hoppas att hon vill ha mig. Problemet är att jag egentligen inte vill vara leb. Vill inte vara kär i tjejer. Vill vara precis som alla andra tjejer i min ålder som bara tänker på killar och blir kära stup i kvarten. Problemet är att jag tänker på Samira, Samira , Samira , Samira. Alltid och alltid. Inte en stund går utan att jag påminns om hennes sätt att gå på eller hur hennes ögonfransar sitter runt ögonen. Det andra problemet är att hon flörtar hej vilt med killarna. Som faktiskt är helt galna i henne.
Hur svårt kan det vara att. Få uppmärksamhet av en person som har samma kön som en själv.
Problem och åter problem. Skit problem.
Vad ska jag göra?!
Samira du underbara Samira. Jag älskar ju dig men du är för blind för att se set. Eller är det jag som inte visar det?
Nån gång måste jag i alla fall säga det till henne. Det tredje problemet. Hon är garanterat inte intresserad tillbaka. Hon är cool och populär och jag är en av töntarna.
Att säga det till henne skulle vara en offentlig förudmjukelse. Nej är ett nej. Fast det borde vara ett ja!
Jag gör det, jag gör det fast jag vet att det är omöjligt och jag kommer bli retad för all framtid. Jag tog papper och penna och kladdar några fina ord viker ihop och skriver Samira fint ovanpå. Undra vad hon ska säga, om hon ens öppnar det.
På väg till hennes skåp så såg jag henne hångla med Martin. Jag såg hur hennes underbara läppar snuddade vid hans och hur hennes händer drogs sakta genom hans hår och allt jag kunde tänka på var hur fin hon var.
Jag vände mig om och sprang iväg från alla undrande blickar, alla frågor. Jag skrek så högt jag kunde när jag kom ut i skogen så att alla tallar darrade. Plötsligt plingade mobilen till. Samira.
'Hej! Du sprang ju ut från korridoren innan och jag ville bara veta om mådde bra?'
Jag hörde hur det prasslade bakom mig. Snabbt vände jag mig om och såg Samira. Samira med sitt underbara leende och sin underbara kropp. Hon gick fram till mig och kramade om mig. Jag tog mina händer runt hennes ansikte och kysste henne, kysste henne mitt på munnen och hon besvarade den.

Här har ni den som lite kompersation för att jag inte skrivit kapitel 41 än. Men jag tror det kommer i kväll!:) love you<3

Datum: 2013-02-02