Nej. Eller jo. Nej, vänta va? Eric är ju död. Det kan inte vara han som står där. Men vem skulle det annars vara? Eric, min älskade Eric, är det han som står här? 

 

"Hej älskling! Ja det är jag , Eric, jag har inte hoppat, jag drömde det bara och sen skrev jag ett sms till dig i sömnen. älskling. Förlåt så hemskt mycket."

 

Lever han? Han lever. Eric, älskade Eric lever.

 

"Hej"

 

Han lutade sig fram och kysste mig, den bästa kyssen av alla. Jag reste mig upp från soffan och kramade om honom, länge. Jag la mitt huvud mot hans bröst och började gråta. Kunde inte hålla dem inne längre, hans armar höll om mig hårt och jag tror aldrig att jag känt mig tryggare. Eric lyfte upp mig i hans famn och gick ut i köket, satte mig på köksön och kollade rakt in i mina ögon.

 

"Älskling, jag lever, känn på mig!"

Han tog mina händer och satte dom på hans ansikte. 

 

"Jag vet att det är svårt att förstå men snälla försök."

 

Denna gången var det hans händer som rörde mitt huvud och han kysste mig igen.

 

"Jag tror dig älskling jag lovar, ingen sös person kan kyssas så bra!" Ett skratt kom ut ur min mun och jag log igen, det var ett tag sen.

 

"Haha! Kysst många döda?"

 

"Jadå! Fast du är myyyyyyyyycket bättre"

 

"Du är inte så dum du heller."

 

Eric lyfte upp mig igen fast denna gången gick vi till sovrummet och la försiktigt ner mig på sängen och la sedan sig själv ovanpå mig. Hans händer gled innanför min tröja och drog av den. Jag knäppte upp hans skjorta och tog av honom den och kände sedan hans underbara läppar mot mina i en perfekt kyss. Vi hjälptes åt att ta av våra kläder och vi hade sex. Helt underbart.

 

Fantastiskt. Helt underbart. 

 

*

 

"Älskling vakna nu, jag har gjor frukost till dig!" Sa Olivia och drog sin hand sakta över min kropp.

 

Jag satte mig sakta upp i sängen och kysste Olivia som satt brevid mig med en frukost bricka och tog sedan en pannkaka.

 

"Mmmm det här var riktigt gott älskling men vad är klockan egentligen?"

 

"Halv tolv"

 

"Va?! Shit jag skulle vara i studion klockan nio i morse, Thomas kommer att mörda mig!"

 

"Nej det kommer han inte. Jag pratade med honom och du har fått ledigt i två veckor. Vi ska till Aruba! En ö i Karibien.!"

 

"VA?"

 

"Ja mamma kom hit innan idag och sa det, hon har fixat allt och hon ska passa Victor och Haley när vi är där!"

 

"Wow! I think i love your mother!"

 

"Ja jag med men du älskar väl  mig lite mer?"

 

"Ja jag älskar dig så här otroligt superduperöver mycket!"

 

"Haha du är gullig när du hittar på egna ord."

 

Hon böjde sig fram och kysste mig, länge och passionerat och precis när det började hetta till så kom Victor inspringade. Ups.

 

Hoppsan, det är lite tur att Victor och Haley inte ska med. Nej nu känner jag mig som en hemsk mamma men ni förstår väl eller?

 

Det ska vli skönt att åka till Aruba, bara jag och Eric, helt ensama. Fast jag kommer sakna Victor och Haley sjukt mycket. Mammas förklaring var ju bara helt underbar också. ' Ni är ju så gulliga tillsammans och så har det ju varit lite jobbigt nu och så, och Haley skulle nog gilla att bli storasyster.'

Jag måste verkligen berätta det för Eric, mammas förklaring alltså för jag tänker inte bli gravid igen, inte under några omständigtheter. 

 

Nu är vi är, sitter och väntar på att få gå på planet. Men jag kan inte riktigt vara lycklig. Två veckor med min älskling på en ö i karibien. Jag borde vara glad och lycklig, men jag känner mig dum, lämnar mina barn sådär med min mamma. Och det är ju inte första gången som jag gör det. Haley kommer växa upp och tro att min mamma är hennes mamma och inte jag. Olivia, var lycklig nu på semestern, va med Eric, ha det kul och sen när du kommer hem så ska du och Eric gifta sig och sen kan du ta hand om Victor och Haley. 

 

"Hur mår du gumman?"

 

"Jodå, men jag kommer sakna Victor och Haley så otroligt mycket."

 

"Jag med men kommer du ihåg vad Victor sa precis innan vi åkte?"

 

"Ja, Mamma ni ska ha det jätte bra och sen när ni kommer hem så har vi en överraskning till er."

 

"Precis. Han vet om att vi kommer tillbaks och han kommer förodligen sakna oss precis som vi saknar dom men vi vet ju också att Eva och Ola tar hand om dom jättebra. Vi kommer ringa varje dag och det finns inte en chans att de glöömer oss. Du är en jätte bra mamma."

 

"Tack älskling!"

 

'Flyg mot Amsterdam, och vidare till Aruba Gate 5b är redo för påstigning.'

 

Vi gick på planet och satte oss, planet började rulla och vi lyfte. 

 

Här har ni kapitel 50! såååååååååå häääääääääär ledsen för att det kom så sent! Kapitel 51 kommer förmodligen inte förrens på tisdag om för jag ska bli firad i morgon och jag fyller år på Måndag. ♥

 

Puss på er alla underbara lässare därute i Sverige!