FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 19
Tankarna gick hej vilt och jag kunde inte stoppa dom. Förlovningsringen med alla diamanter glänste så vackert på min hand. Nu mera var den inte vacker. Den fick mig att må illa och påminde mig om bilden. Jag tog av mig ringen och la den på bordet. Sen kom tårarna. Amanda hörde mig och kom springandes från toaletten. " Vad är det?" fråga hon och kramade om mig. Jag visade henne bilden och det räckte, hon förstod.
Erics perspektiv
Tankarna flög runt hej vilt i huvudet utan en chans att kunna stoppa dom. Jag visste att jag skulle bli bombad av fotografer på hotellet och massor av förvånande fans. Allt jag ville just nu var att låsa in mig på mitt rum och bara försvinna under täcket. Väldigt dålig stil. inners inne visste jag att jag skulle behöva ta tag i saken innan en massa rykten spreds överallt, främst på Facebook. På twitter skrevs det för fullt; "Är det sant Eric? Har du lämnat Olivia?" "Har du ny tjej Eric?" " Är det på riktigt eller bara fejk?" Det vara några exempel på vad som skrevs.
*
När vi kom till hotellet stängde jag av mobilen. Jag orkade inte med det helt enkelt. Tomas mötte upp oss i entrén med en allvarlig min. " Vad är detta?!" Han höll fram sin mobil och visade bilden på mig och tjejen. Såklart var den redan ute på Facebook. " Jag kan förklara." Försökte jag invända men Tomas viftade bara på armarna. " Det står 20-talet fotografer utanför och vill ha bild och intervju. Ingen lämnar hotellet förrens jag ger tillstånd!" Han tittade ut på resten av gänget och gick sedan därifrån med mycket bestämda steg. " Någon som vill ta en drink i baren?" Det var Alex som försökte vara snäll och lätta upp den spända stämningen. Resten av gänget mumlade något om att det var sent och att repetitionen var tidigt i morgon. " Du då?" Han tittade bedjande på, så jag sa ja. Kanske skulle jag kunna slappna av lite.
*
Klockan var kvart över 3 på natten och vi satt ensamma i baren. Alex beställde in en drink till och drack halva.
" Hur är läget?" Han tittade på mig med trötta ögon.
" Jag vet inte... Allt är en endaste röra. Helst skulle jag vilja låsa in mig på rummet för alltid."
" Har du ringt Olivia?"
" Nej."
" Då borde du nog göra det nu. Innan det är försent." Sedan gick han.
*
Jag hade inte haft en tanke på att ringa Olivia. Hur skulle hon ta det? På väg till hotellrummet försökte jag tänka ut vad jag skulle säga. Väl inne på rummet satte jag mig med mobilen i handen. Den var fortfarande avstängd och jag fasade över att starta den. Att behöva se bilden igen var för mycket. Efter mycket tvekande startade jag den och ringde hem. Signal efter signal gick fram. Klockan var rätt mycket men jag försökte en gång på mobilen. Därav inget svar. Hade jag tur så hade hon hunnit lägga sig innan bilden kom upp på Facebook, då kunde jag ringa i morgon och förklara. Tills dess fick mobilen vara avstängd. Klockan närmade sig 4 så jag gjorde mig redo för sängen. Knappt 5 minuter senare låg jag i sängen och försökte sova.
*
Olivias perspektiv
Den natten sov jag inte mycket. Amanda sov bredvid mig i dubbelsängen som stöd. Utan att ens tänka kom tårarna sakta. Kanske hade allt bara varit en hemskt mardröm. Men bilden av Eric och tjejen hade hetsat sig fast på näthinnan. 'Det måste vara fel' försökte jag intala mig själv om och om igen som ett mantra. Inget resultat. Tidigt i morse ringde det på hemtelefonen och senare på min mobil. Utan att behöva kolla numret visste jag att det var Eric som säkert skulle komma med flera usla ursäkter. Det smärtade i hjärtat att behöva vara på sin vakt mot Eric. Vi som har levt tillsammans så länge och gått igen så mycket. Och så nu detta. Stackars Victor, han förstår ingenting av det som händer. Inte ens jag.
*
Amanda valde att stanna över även denna natten för säkerhetsskull och det var jag jätte glad för. Vad skulle jag göra utan henne? Hon är min ängel. Jag behöver inte heller oroa mig för Victor, för jag vet att hon tar väldigt bra hand om honom. Som sin egna son.
Klockan var halv 12 och det var en regnig och grå dag. Precis som jag känner mig. Jag hade inte ork till någonting. Bara låg i sängen hela dagen och mådde skit. Från klockan 8 hade de ringt stupalöst i min mobil. Självklart var det Eric men jag ville inte prata med honom. Ville inte höra sanningen. Det skulle jag inte klara av.
Erics perspektiv
Jag ringde och ringde men hon svarade inte. Hon måste ha fått reda på det. Vad gör jag nu? I kväll är det konsert och jag måste ge 100% oavsett vad som händer. Men den rätta gnistan fanns inte inom mig längre som den brukade inför alla konserter. "Kanske om jag ringer till Amanda:" Sa jag för mig själv och slog hennes nummer. Inget svar där heller. Hon kanske var bortrest, men det hade Olivia inte sagt något om. Det knackade på min dörr och jag gick för att öppna. Utanför stod Tomas med olika skvallertidningar i handen och mobilen i den andra. " Frukost om 15 minuter." Mer sa han inte utan räckte över tidningarna till mig och vände på klacken. Tomas var som en extra pappa för mig, det var därför han behandlade på detta viset. Han ville att jag skulle tänka över vad jag gjorde för fel och rätta till det själv. Problemet var bara att jag inte hade gjort något men jag fick aldrig chansen att säga det till honom.
*
Nere i matsalen var det full rulle. Alla pratade och skrattade som vanligt utan att visa något tecken på gårdagens rabalder. Men jag själv kunde inte släppa det. Hela morgonen har jag försökt ringa Olivia utan svar. Jag var rädd att det var försent. Om hon nu inte vill snacka med mig så får jag väl SMSa och förklara sanningen. Och det var precis vad jag gjorde.
"Du vet att jag aldrig skulle göra något sånt mot dig med flit. Jag älskar dig Olivia. Tjejen på bilden sa att hon bara ville ta ett foto och våldkysste mig precis när fotot togs. Jag älskar dig och ingen annan. Du är den enda för mig. Snälla försök att förstå. Jag ville inte...jag saknar dig". Spänt väntade jag på svar men gav upp efter 40 minuter. Dax att släppa tankarna på detta och fokusera på konserten.
*
Olivias perspektiv
Ett annorlunda ljud kom från min telefon. Det kom ett sms. Med trötta armar sträckte jag mig efter mobilen för att läsa. Det var från Eric. Efter en stunds övervägande bestämde jag mig för att ge honom en chans och läste med söndegråtna ögon. "Du vet att jag aldrig skulle göra något sånt mot dig med flit. Jag älskar dig Olivia. Tjejen på bilden sa att hon bara ville ta ett foto och våldkysste mig precis när fotot togs. Jag älskar dig och ingen annan. Du är den enda för mig. Snälla försök att förstå. Jag ville inte...jag saknar dig". Det värkte i hela hjärtat när jag tillslut läst igenom hela texten. Såklart ville jag tro honom men mitt hjärta sa något annat. Det knackade försiktigt på dörren. "Kom in." sa jag och la undan mobilen.
*
Amanda hade gjort lite lunch till mig och bakat bullar. Världens bästa vän!
"Hur mår du?" hon satte sig på sängkanten och torkade bort mina tårar.
"Han skickade precis detta." Jag visade henne meddelandet från Eric och brast ut i gråt ännu en gång.
Hon skummade igenom texten och hummade lite då och då.
"Han har ringt mig flera gånger." Sa hon bara helt plötsligt och tittade på mig. "Men jag svarade aldrig." la hon snabbt till.
"Vad ska jag göra?" sa jag och torkade tårarna och satte mig upp.
" Du borde nog ringa till honom och låta honom säga vad han upplevt." svarade Amanda, klok som en uggla.
"Men om han ljuger? Jag skulle aldrig klara det..."
" Ring honom bara. Jag finns här hjärtat." Hon lämnade brickan och gick sedan ut i köket. Dörren lämnade hon på glänt om jag ville att hon skulle komma.
*
Minuterna tickade på och jag svettades mer och mer för varje sekund. Med mobilen i handen var jag redo att ringa. Men inte Eric. Jag skulle ringa Tomas först för att få en klar bild. Kanske skulle det kännas bättre sedan.
Det tog inte mer än 4 signaler innan Tomas svarade. Hjärtat slog så jag trodde jag skulle få en hjärtattack. Aldrig har det känts så jobbigt att ringa Tomas.
"Tomas." Han lät väldigt lugn och sansad.
"Hej Tomas. Det är Olivia."
"Men hej Olivia! Allt bra?" Självklart förstod jag att han redan visste om vad som hänt men låtsades som inget.
Jag gick på saken direkt.
"Är det sant Tomas? Är bilden riktigt? Med Eric som hånglar med en annan tjej?"
Det blev tyst en lång stund i andra änden. Tillslut svarade han.
"Han har inte sakt något om det.. men den ser rätt sann ut"
Nu börjar det hända saker! Vad tycker ni?
Kram <3
Skrivet av av: Ellen
men ååh stackars båda två, man vill bara förklara för henne :( <3
nästa kapitel ?? :)
Skrivet av av: Nadja
Jag tycker också så som Ellen. Annars riktigt jävla bra
Skrivet av av: Ellen <3
Man blir ju knäpp! MORE!!
Skrivet av av: Anonym
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bra <3
Skrivet av av: Anonym
så sjukt mega bra! :D
har missat några kapitel och läste dom nu och jag vill inte sluta läsa! gud så bra! <3
Skrivet av av: Anonym
jätte bra. vill bara läsa mer!! :D
Skrivet av av: Ellen <3
När kommer nästa ???? :)
Skrivet av av: Mooaaah
ÅÅÅH SUPER BRA!!! :D
Jag vill bara förklara för henne hur det är!
SÅ BÄST ÄR DEN! :D
