Tiden som hade kännts så jobbig innan fick nu gärna ta slut. Varje sekund tillsammans med Victor var obeskrivligt. Jag försökte ta vara på tiden och leva i nuet. Det enda som fattades var Eric, men så fort vi får åka från sjukhuset ska vi åka till Eric. Det var egentligen inte planerat men eftersom att allt blev som det blev så vill Eric träffa Victor, och det förstår jag.

*

Victor somnade snabbt igen. Han är helt utslagen, men han lever, andas och mår bra nu i alla fall. Anders kommer in då och då för att checka läget. De senaste timmarna har allt sett bra ut, fortsätter det så här kanske jag och Victor kan få åka till Eric inom. Men innan vi gör det måste till Apoteket och hämta ut medicin till Victor. Stackarn, 2 år och ska äta 3 tabletter om dagen i en månad.

När Olivia ringde och berättade att Victor vaknat och mår bra så släppte någonting tungt från mitt hjärta. Något som hade gjort så ont och som fått mig att må hemskt dåligt. Och när jag sedan fick höra Victors röst i telefonen föll ett par glädjetårar på mina kinder. Jag vet inte om jag någonsin varit så lyklig i mitt liv, inte ens när jag tänker bak på alla extremt underbara stunder i mitt liv.

Nu kan jag fokusera på konserterna och ge järnet, för Victor och Olivias skull. Jag ska göra dem riktigt stolta!
*
Klockan är 5 på eftermiddagen och om fem minuter ska vi repa en sista gång inför konserten ikväll. Jag längtar efter mina fans och efter Victor och Olivia. Jag kan inte vänta tills jag får se alla.

"Eric komigen!" ropade Alex från scenen. Jag som var helt borta i mina egna tankar blev lite smått skrämd.

"Jag kommer" sa jag och hoppade upp på scenen. Arenan var riktigt mäktig och jag rös nästan lite.

Vi började repa och nästan allt satt som det skulle. Det var bara några små detaljer som skulle finslipas innan allt var 100%. Jag kunde inte sluta tänka på Victor. Jag kan inte förstå att han faktiskt överlevde. Hur? jag är stolt över honom.

Efter att vi repat, jag duschat och efter att vi tagit på oss alla scenkläder så började klockan närma sig showtime. Publiken var på plats och närverna började märkas rätt ordentligt. Jag behöver någon som kan lugna mig lite. Jag vet faktiskt inte varför jag plötsligt blev såhär nervös.. kanske för att Victor och Olivia inte är här än.

Jag tog en flaska vatten som stod på ett bord några meter bort och drack några klunkar. Plötsligt hörde jag en liten röst en bit bort.

"Pappa!" sa rösten. Är det verkligen vem jag tror att det är? Jag vände mig om och såg en glad liten, liten pojke med stora bruna ögon, ruffsigt brunt hår och det gulligaste leéndet på jorden. All nervositet innom mig släppte genast och jag satte mig ner på knä och höll ut mina armar.

"Victor!" ropade jag förvånat och han slängde sig i mina armar. Det var som i en film.

"Älskling" fortsatte jag och gosade in mig så mycket som det gick. Nu hade nervositeten förvandlats till glädje och det sprudlade lycka i hela min kropp. Jag bar upp honom i min famn och njöt av hans närhet som en frisk och glad pojke. Sedan gick jag mot Olivia som stod och tittade rört på. Tårarna rann ner för hennes kinder. Antagligen av lycka för det måste ha sett riktigt gulligt ut. Jag gav henne en mjuk och lång kyss. Nu var vi den glada och lyckliga familjen vi brukar vara. Om inte lyckligare... Allt var perfekt nu. Min blivande fru och min älskade son var här och stöttade mig.

*

" Eric, är du klar?" Det var Tomas som kikade in i rummet.

" Japp! Är det dags?" Jag pussade Victor en sista gång på pannan och gav Olivia en snabb kyss på munnen innan jag tog min vattenflaska och följde med Tomas.

Nu var det dags. Ute bland publiken var det igång för fullt. Alla stod redo med sin kamera eller mobil för att filma mig så fort jag gick ut på scenen. En snabb check med dansarna för att kolla om stegen satt innan jag ställde mig redo på platån som skulle lyfta mig uppåt. It´s showtime!

*

Introt till Hotter Than Fire började spelas och tjejerna satte igång med att skrika för full hals. Jag kunde inte låta bli att le, men försökte ändå hålla masken. I ögonvrån kunde jag se Olivia ställa sig bredvid Tomas med Victor i famnen. Dansarna gjorde sig redo för att springa upp på scenen och ge järnet. Jag tog ett djupt andetag och började sjunga.

Publiken skrek, busvisslade och jublade. Jag kände kärleken och gjorde ett av mina livs bästa uppträdanden. Vid sidan av scenen stod en journalist med kameran i högsta hugg. Hon gjorde tummen upp åt mig när jag klev ner från scenen.
*

" Hej Eric! Jag heter Bianca och jag är journalist för en tonårstidning. Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att ställa upp på en liten intervju?"
" Visst, jag har gott om tid." Jag fick en handduk av Tomas som jag kunde torka mg i ansiktet med. 
Frågorna gick ganska snabbt och vi hade mycket trevligt tillsammans den lilla tid vi tillbringade. Det enda jag längtade efter nu var att få sätta mig i turnébussen och mysa med Victor och Olivia. 
*

" Du var helt fantastisk som vanligt älskling!" Oliva kom fram till mig med ett stort leende på läpparna och gav mig en mjuk kyss på munnen.
I famnen bar hon en sovande Victor. Fast han sov inte så länge till. När jag skulle krama om Olivia vaknade han till och skrattade. Världens gulligaste och mysigaste unge.