It's like that with you...♥ - kapitel 39
"gylfen!" sa jag för att påminna honom om att dra upp den.
"åh, just det" sa han och drog upp den.
"så, helt normalt nu" sa jag och öppnade dörren och gick ut i köket med Eric tätt bakom mig.
"hejsan, vad trevligt att ni är tillsammans igen" sa pappa när han såg oss.
"hehe, ja" sa jag och tog tag i Erics hand. Så mjuk och varm.
"vad gulligt" sa mamma och satte in ett mjölkpaket i kylen.
"flytten" viskade Eric i mitt öra.
"oh, just det. Pappa kan vi få lite hjälp av dig?" frågade jag.
"ja, vadå?" sa han.
"jo, vi har fått hot-brev hem att de ska ta Eric igen" började jag.
"men vilka typer" sa han upprört.
"ja, men kan man inte typ flytta hemligt? så att inte de vet vart vi bor" fortsatte jag. Jag hörde själv hur
amatörigt det lät.
"jo, det skulle nog funka" sa han.
*
Några timmar senare satt vi inne på polishuset. Klockan var nu 22.32 och vi var alla riktigt trötta och räknade med att inte få komma hem förens om minst 2 timmar.
Tiden gick och tillslut efter en lång stund fick vi äntligen hjälp. En polisman kom fram till oss och skakade först pappas hand.
"Ola" sa han.
"Stefan" sa polisen. Sedan hälsade han på mig och Eric och vi följde med honom in i ett rum.
"vad kan jag hjälpa er med?" frågade Stefan.
Vi förklarade hela berättelsen i detalj för honom och efteråt var Stefan rätt upprörd.
"Att det finns sånna männsikor är bara sjukt" sa han.
"aa, jag vet" sa jag och Eric nickade bara.
"Men skulle det funka att flytta hemligt? Jag menar när Eric liksom är känd och så" sa pappa.
"jo, det skulle nog funka men jag är inte hunda procent säker eftersom att de kanske förföljer er och hittar er ändå" sa Stefan.
Jag och Eric började genast tveka och jag tog tag i hans hand och viskade:
"om det händer något i framtiden ska du veta att du är det bästa som hänt mig".
"Och du är med stora marginaler det bästa som hänt mig" sa han och kysste mig på munnen.
"så vad säger ni?" sa Stefan.
Jag kollade på Eric och han nickade.
"Vi gör det" sa jag.
Jag tänker nog mest på att barnet ska få ett tryggt hem att bo i. Samtidigt kände jag hur den började sparka lite smått. Jag tog tag i Erics hand och satte den på min mage och bebisen började sparka igen.
Eric ryckte till och log. Han höll kvar sin hand på min mage resten av mötet. Han verkar gilla tanken att bli pappa.
"Okej, men jag kan nog fixa något till er, oroa er inte" sa Stefan och reste sig upp från stolen.
"tack så mycket" sa Eric och vi alla 3 reste oss upp för att skaka hans hand.
Eric körde pappa hem och sedan fortsatte vi till lägenheten.
Jag steg in och la mig i sängen och så trött som jag var somnade jag på bara några sekunder.
Erics perspektiv
Jag kom in i lägenheten lite efter Olivia för att jag skulle parkera bilden och så.
Jag låste dörren och tog av mig mina skor och min jacka.
"Gumman!" ropade jag men fick inget svar.
Jag kollade lite överallt och hittade henne sovandes i sängen.
"gull" sa jag tyst och kysste henne på pannan och la mig bredvid henne och lyckades somna jag med.
Nästa morgon
Jag vaknade av att Olivia kom in med frukost på sängen åt mig.
"Tack så mycket älskling" sa jag och hon böjde sig ner och kysste mig och satte sig sedan bredvid mig och små-åt lite utav min mat.
"Idag ska jag på ultraljud, kan du följa med?" frågade hon.
"Absolut, när då?"
"om 1 timme" sa hon.
"okej, ska vi göra oss i ordning då?" sa jag och satte undan brickan.
"japp, fast först morgonmys" sa hon och slängde sig över mig och jag skrattade.
"jasså, på det viset" sa jag och kysste henne om och om igen.
*
Jag plockade upp en skvallertidning från bordet i väntrummet och bläddrade lite försiktigt i den.
Plötsligt kom det fram en bild på mig med rubriken "Eric Saade struntar i flickvännen"
'Vad fan är dethär för skit?!' var det första jag fick upp i huvudet.
Jag läste igenom artickeln och inget av det var sant..jäkla skvallertidningar.
"Olivia Hermansson" ropade en sjuksköterska. Jag la ner tidningen och vi reste oss upp och gick fram och skakade hennes hand och följde sedan med henne in i ett rum. Det var samma rum som förra gången.
Allt gick till precis likadant som förra gången.
Jag såg plötsligt hur sjuksköterskans ansiktsuttryck plötsligt ändrades till förvåning.
"vadå?!" sa jag oroligt.
Hon kollade allvarligt på oss.
"Sätt dig ner" sa hon. Jag satte mig ner på den lilla stolen och tog tag i Olivias hand.
"vad är det?" sa Olivia lika oroligt som jag.
"jag är rädd att det blir ändringar i planerna" sa hon.
"vad menar du? är barnet missbildat?!" sa jag upphetsat.
"nej, oroa dig inte om det" sa hon.
"men vad är det då?"
"jag ska få be att tala om att det inte blir ett barn utan två. Ni ska få tvillingar" sa hon och jag vet inte vad jag kände. Hopp, tomhet, glädje och förvåning samtidigt.
Komentera! vad tycker ni? Försök att få minst 15 komentarer denna gången :) tack! puss och kram
Skrivet av av: Michaela
Jaa det kom ett kapitel i alla fall:D åå nu längtar jag tills nästa haha:)
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
GUD VA GULLIGT!! :')
SÅ SJUKT bra<333333333333
Du är en av mina novell-gudar!<3
Stora Kjamar!!<3
(VILL HA NÄSTA NUUUU!!)
Skrivet av av: Saga
Såå bra!!!!
längtar tills nästa :D<3<3
Skrivet av av: Triciaa
Åååå! Vad bra! :D
Kolla gärna bloggen
Skrivet av av: :)
SÅ jävla bra novell !! :D
Skrivet av av: Amanda
så underbart bra! gulligt att det blir tvillingar, hade helt glömt bort att hon var gravid! :D
Skrivet av av: julia
brabrabra!! :)
Skrivet av av: jojjo
älskar din blogg, meeerrrr
