It's like that with you...♥ - kapitel 37
Det är söndag och det har gått tre veckor sedan Eric lämnade och han har fortfarande inte hört av sig. Jag vet att han skriver nya låtar och jobbar som vanligt igen. Han verkar nästan ha glömt bort lägenheten och mig. Som att jag inte finns längre för honom. Jag skadade verkligen honom inombords. Det måste ha gjort riktigt ont. Jag kan fortfarande se mig honom framför mig när han stod i dörröppningen med tårarna rinande ner för kinderna. Han såg förkrossad ut. Sådär riktigt besviken och ledsen när allt hopp är slut och man inte kan tro sina ögon.
Jag känner mig smutsig och äcklig som person.
Jag pallar seriöst inte mera! Jag måste förklara för Eric och få honom tillbaka. Det har varit de 3 värsta veckorna i mitt liv. De har till och med varit värre än veckorna när han var kidnappad. Att inse att man gjort ett misstag mot någon man älskar gör ont. Men att sen inte bli förlåten för vad man gjort..det gör 100 gånger ondare.
Jag skickade ett sms till Eric.
"Seriöst Eric. Jag måste prata med dig. Jag behöver dig. Jag saknar dig. Jag klarar inte mer! FÖRLÅT" skrev jag.
Bara några minuter senare ringer mobilen. Det är Eric.
"He-ej" sa jag osäkert.
"Hej..det är Eric" sa han lungt.
"du förlåt" sa jag. "Det var inte meningen. Jag behöver dig. Jag klarar inte mera jag måste.." fortsatte jag men han avbröt mig mitt i meningen.
"Jag behöver dig också. Jag saknar dig och älskar dig och det vet du" sa han. Sa han verkligen det? eller inbillade jag mig?
"va? på riktigt?" sa jag chockat.
"ja, det är väl klart. Kommer du ihåg vad vi sa? Du och jag för alltid. Vad som än händer" sa han. Jag kunde verkligen inte tro vad jag hörde.
"Så du är inte arg på mig längre?" sa jag.
"jo det är jag..." sa han. Jag sa ingenting. "Eller inte arg.. jag är besviken" fortsatte han.
Besviken.. Det är nästan värre än att vara arg. Att någon är besviken på en vill man aldrig höra.
"jag förstår dig. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände. Jag bara drogs med. Jag tänkte inte" sa jag.
"mm" sa han bara.
"men förlåter du mig?" frågade jag osäkert. Det blev tyst en stund sedan sa han:
"Ja, jag förlåter dig. Bara om du lovar att något sånt aldrig händer igen".
"Jag lovar" sa jag.
"bra. Då kommer jag hem imorgon. Jag saknar dig så mycket" sa han. Åh gud! Detta var nog den bästa känslan jag någonsin känt. Bättre än när jag fick komma upp på scen, bättre än min och Erics första kyss, bättre än allt!
"tack så mycket Eric. Jag älskar dig oerhört mycket!" sa jag.
"Jag älskar dig massor" sa han. Vi snackade lite till och sedan la vi på. Från att ha varit den värsta dagen på länge till att bli den bästa dagen i mitt liv på bara 1 timme ungefär är rätt coolt.
*
Erics perspektiv
Äntligen är allt uträtt. Jag kan inte vänta på att få komma hem och känna Olivias läppar mot mina.
Jag gick in i mitt rum och packade ihop mina saker i min resväska och gick ut i köket där pappa stod och lagade lunch.
"Hej" sa han när han fick syn på mig.
"du, jag åker hem till Olivia imorgon. Vi har rätt ut allt" sa jag.
"Okej, så bra att allt ordnade sig" sa han.
"Ni får komma och hälsa på oss i lägenheten snart" sa jag.
"ja, vad kul, det är klart vi ska". När jag gick ut ur köket ropade pappa:
"du förresten!"
"ehm..aa?" svarade jag.
"Vill du ha ägg till pyttipannan?" sa han.
"haha, jatack" sa jag skrattandes.
Jag gick in på mitt rum och plockade upp min laptop. Jag surfade lite och plötsligt ser jag hur dörren öppnas långsamt.
"Eric" hörde jag någon säga med en gullig liten röst. Jag lyfte upp huvudet lite för att se vem det var. Det var min lillebror.
"Ja gubben" sa jag.
"vill du kolla på film med oss?" sa han oskyldigt.
"Kan jag väl. Vilken ska vi se?" sa jag och la ifrån mig datorn och tog tag i hans hand.
"Toy story 3" sa han.
"okej" sa jag och följde med honom upp för trappan och in till TV:rummet. Jag satte mig i mitten av mina syskon med två på ena sidan och ett på andra.
"jag åker hem till Stockholm imorgon, bara så ni vet" sa jag.
"neeeee" sa dem i mun på varandra. "varför deet?".
"Jag måste ju hem till Olivia" sa jag. Visst blev de lite ledsna men samtidigt var jag stolt över dem att de förstod.
Vi började kolla på filmen och hela tiden skrattade de eller så kom det en komentar som "Han är jag!" eller "kom igen då!". Jag måste faktiskt erkänna att den var rätt bra.
tiden gick och mitt i filmen ropade pappa att det var mat. Vi pausade och gick ner och åt och sedan satte vi igång filmen igen.
*
Nästa morgon
Jag packade ner min tandborste och gjorde mig i ordning för att äntligen få åka hem till Olivia. Att äntligen få kyssa henne.
Jag sa Hejdå till alla syskon och till pappa och tog sedan en taxi till tågstationen. Det är skönt att äntligen få släppa all stress bakom sig.
*
Timmarna på tåget gick och äntligen var jag hemma i Stockholm. När jag klev av tåget var Olivia det första jag såg. Hon hade kommit för att hämta upp mig. Hur gulligt är inte det? När hon fick syn på mig sprang hon fram till mig och gav mig en lång och mysig kyss.
"100 gånger bättre än Danny" sa hon.
"haha, jag har saknat dig".
Vad tycker ni? Komentera! ni klarade inte 15 komentarer :( but i still love yooou ! krraaam
Skrivet av av: Saga
JAAAA, han kom tillbaka och förlåtit henne, snälla ett till idag kan inte vänta =)<3<3
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
OMG!!!!!!!!!!!!! Så ****************** BAR! :D
Okej.. Fäörlåt för att jag inte kommer på nåt? Ska seriöst leta reda på en ordbok! :S MEn superbra!! :D MER MER MER!!
Kjam!!<3
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
(inte bar, utan bar) stavfel! :P
Kjam!
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
BRA!!!! dumma tangentbord -.-'
kjam<3
Skrivet av av: Michaela
Underbart:D sitter med ett ler nu för mig själv:)
Skrivet av av: Noomi
underbart kapitel! I fall de är någon av er läsare som vill ha lite omväxlig och inte baaara läsa om eric saade så kanske ni kan kolla in min novell blogg? Men ni ska absolut inte sluta läsa denna blogg! <33 sjukt duktigt gjort!
Skrivet av av: Amanda
så underbart att de kom till varandra igen :') skrivskrivskriv så fingrarna glööder! helt otrolig novell! :D
Skrivet av av: Michaela
vad skrev jag då haha. Sitter och ler för mig själv ska det va ( så tagen av vad som hände,så jag kan inte skriva rent hahaha)
