Ny bloggare sökes!!!

Har sett att ni har massor av bra tankar och funderingar vad gäller den nya novellen. Eftersom att ni har så bra idéer så skulle det vara kul om någon av Er ville blogga här istället. Kommer inte ha tid till det själv då jag kommer få väldigt mycket arbete i skolan. Är ni eller har ni någon som skulle vara intresserade av att blogga här är det bara att kommentera!!

Love
/N

Fråga till er läsare

Hejsan! Nicolina här. Vet att det inte har varit någon uppdatering på bloggen på hur länge som helst... Har under den tiden funderat lite på att starta en ny novell här på bloggen. Vad tycker ni om det? Kommentera!!

Glad alla ❤-s dag!

Vet att det är lite sent, men bättre sent eller aldrig som man säger! Ellen och jag önskar er en riktigt glad alla ❤-dag!!! Hoppas ni har fått massor av kärlek och spridit det vidare!


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 21

Flera missade samtal från samma nummer, Eric. Jag kunde det alldeles för väl utantill. Men det fanns även en annan symbol på mobilen. Ett röstmeddelande. Även det från samma nummer. Självklart visste jag att det skulle komma ett meddelande någon gång, men jag hade inte förberett mig för det ännu. Nu kom det svåra valet, ska jag lyssna eller inte?

 

 

 

 

 

 

Jag tryckte på röstmedelandet och lyssnade "Hej Olivia. Det är Eric som du kanske hör... Jag vet att du är hemma och att du kan svara så snälla du, jag ber dig, svara. Vi måste prata om det här. Det är inte som du tror. Du behöver inte ringa just nu, men bara du ringer. Jag saknar dig och vill inte leva så här. Kram Eric."

Jag ville tror honom men jag kunde inte, jag hade ju sett bilden själv.

 

                                                                     *

Eric's perspektiv


Thomas kom in  i logen och sa att vi skulle åka. Jag gick ut i bilen och körde till hotelet. När jag kom på mitt rum kom tårarna, jag slängde mig på sängen och bara grät. Utan att jag märkte det hade Thomas gått i till mig och satt sig på sängen och kollade på mig, han visste nog inte riktigt vad han skulle göra. Jag kollade upp på honom och kramade om honom. Han var som min pappa. 

" Hur är det Eric???"

 

" Inte särsklit bra, jag tror jag har förlorat Olivia! Den där bi*chen som bara våldhånglade mig och hennes dumma kompis som fottade och la ut det har försört mitt liv!"

 

" Så du kysste inte henne??"

 

"Klart jag inte gjorde tror du verkligen att jag skulle göra det?!" 

 

"Nej det är klart......"

 

Olivia's perspektiv

 

Jag visade Amanda röstmedelandet och började gråta igen.Jag satt i Amandas knä och bara grät. Plötsligt ringde min mobil igen och det var inte Eric, det var Thomas. Amanda svarade

 

Amanda's perspektiv



"Hej det är Amanda på Olivias mobil!"

 

"Hej Amanda det är Thomas här skulle jag kunna få prata med Oliva tros??"

 

"Nej inte just nu tror jag hon gråter jätte mycket. Men du kan säga det till mig så kan jag säga det till henne senare!"

 

"Okej då. Jo det är såhär att Eric talar sanning han kysste inte henne och jag vet att jag råkade säga det till Olivia. Jag visste inte alls säkert men Eric hade inte sagt något till mig och jag är hemskt ledsen för det. Någon som är ännu ledsnare är nog Eric. När jag kom in till honom för en timme sedan så låg han bara och grät."

 

"Jag ska säga det till Olivia och jag hoppas verkligen att du har rätt för Olivia är helt knäckt! Hejdå Thomas"

 

"Hejdå"

 

Jag förklarade  för Olivia vad Thomas hade sagt och försökte sedan övertyga henne om att det var sant.

 

Olivia's perspektiv

 

När jag hörde vad Thomas hade sagt ville jag bara ringa till Eric direkt. Jag ville förlåta honom men jag kunde inte ringa. Jag satt med mobilen i handen och försökte ringa men det gick inte, jag kunde verkligen inte. Då kom smartiga Amanda och sa att jag skulle smsa honom istället. Sagt och gjort. "Eric vi måste prata, Thomas ringde innan och sa att du inte hade kysst henne utan att det va hon. Jag vill tror det men jag kan inte ringa dig, det går inte! Älskar dig, Olivia <3"

Amanda hade satt igång filmen medans jag hade krig om jag skulle ringa Eric eller inte. Vi satt och kollade på filmen men jag var inte särskilt intresserad av det, jag ville bara att Eric skulle svara på sms:ett.

 

Eric's perspektiv

 

Thomas hade gått för ungefär en timme sen och jag har bara suttit och kollat på tv sedan dess men tårarna kan inte sluta rinna. 

*pip*

Ett sms, från Olivia! Jag fick ett glädjerus i kroppen men vågade inte öppnade. Tänk så stod det bara att hon inte tror mig och tror att jag är med den där h*ran. Efter ett litet mini krig i min hjärna så öppnade jag sms:ett

"Eric vi måste prata, Thomas ringde innan och sa att du inte hade kysst henne utan att det va hon. Jag vill tror det men jag kan inte ringa dig, det går inte! Älskar dig, Olivia <3"

Tårarna rann ännu mer nu. Jag tänkte ringa henne igen men eftersom hon hade sagt i sms:ett att hon inte kunde prata med henne så smsade jag istället.

"Hej älskling! <3 Jag lovar och svär jag kysste inte henne, snälla förlåt mig!! Jag förstår om du inte vill prata men jag måste få prata med dig eller Viktor! Han sover säkert nu men när han vaknar kan ni väl ringa mig? Jag kommer inte kunna sova alls inatt så ring när som helst! Saknar er så det gör ont<3"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt första kapitel är ute! Hoppas ni gillar det !! :)<3<3<3<3

Kramis Ellen :)<3


Hej!

Hej! Jag heter Ellen och jag ska hjälpa Nicolina att skriva Feel Alive!:) Det ska bli jätte kul och jag ser fram emot det väldigt mycket! Jag ska börja skriva kapitel 21 nu och förhoppnigsvis kommer det ut ikväll eller någon gång i morgon! :)
 
PUSS :)<3<3<3

Klarar det inte själv

Som ni förstår på rubriken behöver jag hjälp. Jag klarar inte att blogga 3 olika bloggar samtdigt. Först och främst prioriter jag min privata blogg, sedan min egna saaade novell och till sist den här. Ni märker ju själva att det inte går. Innan jul är det mycket i skolan och jag har även lite annnat för mig ;-) finns det någon snäll människa som kan tänkas att hjälpa till att blogga här? Kommentera då!
PUSS!

Snälla håll ut!

Nu när jag är ensam här på bloggen kommer det inte blir världens bästa uppdatering.. Men jag ber er att hålla ut!! Ni som själva har mycket i skolan vet hur lite tid det blir över till sån här.
Keep waiting! Love! ❤

Slutar här

Vi har tyvärr något tråkigt att meddela..... Bella som startade den här bloggen och har bloggat här med mig kommer att sluta. Riktigt tråkigt tycker jag. Jag fick chansen att blogga här tillsammans med henne och det har varit riktigt roligt. Vem vet, hon kanske hjälper till att skriva något inlägg om hon har tid :) Iallafall det är riktigt synd tycker jag! 
 
Kramar från Nicolina
ps Bella hälsar till er alla!!!

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 20

"Tomas." Han lät väldigt lugn och sansad.
"Hej Tomas. Det är Olivia."
"Men hej Olivia! Allt bra?" Självklart förstod jag att han redan visste om vad som hänt men låtsades som inget.
Jag gick på saken direkt.
"Är det sant Tomas? Är bilden riktigt? Med Eric som hånglar med en annan tjej?"
Det blev tyst en lång stund i andra änden. Tillslut svarade han.
"Han har inte sakt något om det.. men den ser rätt sann ut"

 

Allt upphörde. Om Tomas trodde det var sant.. så var det sant. Rummet började snurra och luften tog slut. Såklart 
"Hejdå." Var allt jag lyckades få ur mig. 
Mobilen slängde jag iväg till andra änden av rummet. Hur kunde han? gråtandes kröp jag ner under täcket för att gömma mig för omvärlden. Inte en chans att jag skulle ringa Eric! Han kan gott roa sig bäst han vill med den nya tjejen. Jag tror aldrig jag har varit så arg och ledsen på samma gång. Dessutom på Eric. Hur skulle det bli med vårat bröllop? Med Victor? Tänkte han inte på sin egna son? Skulle han lämna honom till mig och skaffa flera ungar med den där h*ran?  
Jag tryckte mitt ansikte mot kudden det hårdaste jag kunde och skrek. Jag skrek så mycket att jag trodde hela huvudet skulle sprängas. Alla har sina sätt att få ut sin ilska på, och detta var mitt sätt. För bara några dagar sedan var han mannen i mitt liv. Mannen jag skulle gifta mig med och leva lyckligt med tillsamman resten av våra liv. Alla dessa tankar var borta.
Amanda hörde mitt skrik och kom springandes.
" Vad är det? Vad har hänt?" Hon var nästintill lika hysterisk som jag var.
" Det är sant!" svarade jag och tårarna bara sprutade. Det är sant!" upprepade jag flera gånger om.
 Amanda hoppade upp i sängen om kramade om mig länge. Hon vaggade mig tills jag lugnat mig så pass att hon kunde släppa taget. Istället började hon pilla i mitt och torka tårarna som rann hela tiden. 
"Hur känns det?" Frågade och kramade om mig länge.
"Jag vill bara dö!" 
"Ska jag stanna och passa Victor?" 
 
Victor! Hur kunde jag glömma honom?! Jag satte mig käpprak upp i sängen och torkade bort tårarna som envisades med att rinna hela tiden.
 
"Victor!"
"Olivia, lugna dig. Jag tar hand om Victor. Lägg du dig och vila. Du behöver sova." Hon hoppade ner från sängen och pussade mig på kinden. 
"Jag måste ta hand om Victor." mumlade jag och la mig på sidan.
Amanda stängde dörren till mitt sovrum och sedan somnade jag djupt. 
 
*
 
Erics perspektiv

"She´s hotter than fire" 
Låt efter låt kördes och jag blev allt mer svettig. Men jag hade så jäkla kul. För ett tag kunde jag glömma alla rubriker och bilder och bara fokusera på det jag är bäst på; Musik. Men när väl Hotter Than Fire kom drogs tankarna till Olivia. Jag avslutade konserten med Without You I´m Nothing och tackade snabbt publiken innan jag skyndade in i min loge. 
 
*
 
*Knack knack* 
" Kom in." Jag torkade av min i ansiktet med min favorit handduk och drack några klunkar vatten.
" Riktigt bra ikväll Eric!" Tomas dunkade mig i ryggen och rufsade om mig i håret. Tydligen var han på bra humör.  
" Tack. Tillbaka till hotellet nu eller?" 
" Vi åker om 40 minuter. Du tar en bil och jag tar en, resten av gänget tar bussen." Han slängde till mig nyckeln till Opel Insigna OPC och stängde dörren när han gick ut.
" Okej. Ses sen."
 
Jag passade på att ringa Olivia när jag fick en stund för mig själv. Signal efter signal gick fram men Olivias vackra röst svarade aldrig. Det är för sent. Jag försökte hindra tankarna men självförtroendet sjönk snabbt till botten och tankarna tog över. " Jag försöker en sista gång." sa jag till mig själv och tryckte på bilden på Olivia som jag tagit i smyg. Fortfarande inget svar men jag tog mod till mig och pratade i ett meddelande. Aldrig i hela mitt liv har det varit så svårt att prata in ett meddelande på en telefon. Framförallt inte till tjejen jag nyss friade till. Det värkte i hela kroppen av bara tanken på att Olivia inte skulle vilja prata med mig. " Hej det är Olivia här. För tillfället kan jag inte svara men lämna ett meddelande så ringer jag upp dig sen! Ha en bra dag." *Pip* " Hej Olivia. Det är Eric som du kanske hör... Jag vet att du är hemma och att du kan svara så snälla du, jag ber dig, svara. Vi måste prata om det här. Det är inte som du tror. Du behöver inte ringa just nu, men bara du ringer. Jag saknar dig och vill inte leva så här. Kram Eric."
 
Olivias perspektiv

" Mamma..? Mamma?"
 
Jag vaknade av att någon sa mamma. Eller kanske jag bara drömde? Sakta öppnade jag ögonen och vände mig åt det hållet ljudet kom ifrån. Nej, jag drömde inte. För på golvet satt Victor iklädd pyjamas med sin snuttefilt i handen. 
 
" Hej gubben. Vill du komma upp?" Jag lyfte upp honom i sängen och vi gosade ner oss i den varma sängen. Vi somnade båda två och vaknade först när en ljuvlig matdoft smög sig in i sovrummet. En lätt knackning på sovrummsdörren och sedan Amandas varma röst.
 
" Är du vaken gumman?" Hon stack försiktigt in huvudet men steg in när hon såg att Victor och jag var vakna. 
 
" Mat!" Victor kravlade sig ner på golvet och kröp bort till Amanda.
 
" Har han ätit?" frågade jag och sträckte på mig.
 
" Han fick lite mellanmål vid halv 4. Fast han var inte så hungrig då, men nu är han ser jag." Amanda lyfte upp Victor och kittlade honom 
 
" Vad är klockan?" frågade jag förvirrat och satte mig upp. 
 
" Klockan är 21.00 nu. Hungrig?" 
 
" Oj, hur länge har jag sovit?! Nu tycker jag att vi äter, jag är hungrig." 
 
*
 
Mina sovstunder hjälpte mig att glömma Eric. Eller i alla fall under maten. Tankarna kom när Amanda nattade Victor och jag skulle välja en film. Det kliade i fingrarna att ringa upp eller sms:a Eric. Hjärnan sa en sak och hjärtat en annan. Än visste jag inte vad jag skulle välja, jag var fortfarande för chockad av sanningen. Jag han välja en film och gå på toa innan Amanda äntligen kom. På väg ut från toaletten smet jag in och hämtade min mobil i sovrummet. Det tog ett tag innan jag hittade den, men tillslut kom jag på att jag hade slängt iväg den i ren ilska och sorg. Batteriet behövde laddas så jag letade upp min laddare och satte mig i soffan bredvid Manda. Flera missade samtal från samma nummer, Eric. Jag kunde det alldeles för väl utantill. Men det fanns även en annan symbol på mobilen. Ett röstmeddelande. Även det från samma nummer. Självklart visste jag att det skulle komma ett meddelande någon gång, men jag hade inte förberett mig för det ännu. Nu kom det svåra valet, ska jag lyssna eller inte?
Här är den efterlängtade fortsättningen! Läs och njut!
Kramar från oss båda <3 
    
  

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 19

Tankarna gick hej vilt och jag kunde inte stoppa dom. Förlovningsringen med alla diamanter glänste så vackert på min hand. Nu mera var den inte vacker. Den fick mig att må illa och påminde mig om bilden. Jag tog av mig ringen och la den på bordet. Sen kom tårarna. Amanda hörde mig och kom springandes från toaletten. " Vad är det?" fråga hon och kramade om mig. Jag visade henne bilden och det räckte, hon förstod.

 
 

Erics perspektiv
 
 Tankarna flög runt hej vilt i huvudet utan en chans att kunna stoppa dom. Jag visste att jag skulle bli bombad av fotografer på hotellet och massor av förvånande fans. Allt jag ville just nu var att låsa in mig på mitt rum och bara försvinna under täcket. Väldigt dålig stil. inners inne visste jag att jag skulle behöva ta tag i saken innan en massa rykten spreds överallt, främst på Facebook. På twitter skrevs det för fullt; "Är det sant Eric? Har du lämnat Olivia?" "Har du ny tjej Eric?" " Är det på riktigt eller bara fejk?" Det vara några exempel på vad som skrevs.
 
*
 
När vi kom till hotellet stängde jag av mobilen. Jag orkade inte med det helt enkelt. Tomas mötte upp oss i entrén med en allvarlig min. " Vad är detta?!" Han höll fram sin mobil och visade bilden på mig och tjejen. Såklart var den redan ute på Facebook. " Jag kan förklara." Försökte jag invända men Tomas viftade bara på armarna. " Det står 20-talet fotografer utanför och vill ha bild och intervju. Ingen lämnar hotellet förrens jag ger tillstånd!" Han tittade ut på resten av gänget och gick sedan därifrån med mycket bestämda steg. " Någon som vill ta en drink i baren?" Det var Alex som försökte vara snäll och lätta upp den spända stämningen. Resten av gänget mumlade något om att det var sent och att repetitionen var tidigt i morgon. " Du då?" Han tittade bedjande på, så jag sa ja. Kanske skulle jag kunna slappna av lite.
 
*
 
Klockan var kvart över 3 på natten och vi satt ensamma i baren. Alex beställde in en drink till och drack halva.
 " Hur är läget?" Han tittade på mig med trötta ögon.
" Jag vet inte... Allt är en endaste röra. Helst skulle jag vilja låsa in mig på rummet för alltid."
" Har du ringt Olivia?"
" Nej."
" Då borde du nog göra det nu. Innan det är försent." Sedan gick han.
 
*
 
Jag hade inte haft en tanke på att ringa Olivia. Hur skulle hon ta det? På väg till hotellrummet försökte jag tänka ut vad jag skulle säga. Väl inne på rummet satte jag mig med mobilen i handen. Den var fortfarande avstängd och jag fasade över att starta den. Att behöva se bilden igen var för mycket. Efter mycket tvekande startade jag den och ringde hem. Signal efter signal gick fram. Klockan var rätt mycket men jag försökte en gång på mobilen. Därav inget svar. Hade jag tur så hade hon hunnit lägga sig innan bilden kom upp på Facebook, då kunde jag ringa i morgon och förklara. Tills dess fick mobilen vara avstängd. Klockan närmade sig 4 så jag gjorde mig redo för sängen. Knappt 5 minuter senare låg jag i sängen och försökte sova.
 
*
 
Olivias perspektiv

Den natten sov jag inte mycket. Amanda sov bredvid mig i dubbelsängen som stöd. Utan att ens tänka kom tårarna sakta. Kanske hade allt bara varit en hemskt mardröm. Men bilden av Eric och tjejen hade hetsat sig fast på näthinnan. 'Det måste vara fel' försökte jag intala mig själv om och om igen som ett mantra. Inget resultat. Tidigt i morse ringde det på hemtelefonen och senare på min mobil. Utan att behöva kolla numret visste jag att det var Eric som säkert skulle komma med flera usla ursäkter. Det smärtade i hjärtat att behöva vara på sin vakt mot Eric. Vi som har levt tillsammans så länge och gått igen så mycket. Och så nu detta. Stackars Victor, han förstår ingenting av det som händer. Inte ens jag. 
 
*
Amanda valde att stanna över även denna natten för säkerhetsskull och det var jag jätte glad för. Vad skulle jag göra utan henne? Hon är min ängel. Jag behöver inte heller oroa mig för Victor, för jag vet att hon tar väldigt bra hand om honom. Som sin egna son. 
Klockan var halv 12 och det var en regnig och grå dag. Precis som jag känner mig. Jag hade inte ork till någonting. Bara låg i sängen hela dagen och mådde skit. Från klockan 8 hade de ringt stupalöst i min mobil. Självklart var det Eric men jag ville inte prata med honom. Ville inte höra sanningen. Det skulle jag inte klara av. 
 
Erics perspektiv

Jag ringde och ringde men hon svarade inte. Hon måste ha fått reda på det. Vad gör jag nu? I kväll är det konsert och jag måste ge 100% oavsett vad som händer. Men den rätta gnistan fanns inte inom mig längre som den brukade inför alla konserter. "Kanske om jag ringer till Amanda:" Sa jag för mig själv och slog hennes nummer. Inget svar där heller. Hon kanske var bortrest, men det hade Olivia inte sagt något om. Det knackade på min dörr och jag gick för att öppna. Utanför stod Tomas med olika skvallertidningar i handen och mobilen i den andra. " Frukost om 15 minuter." Mer sa han inte utan räckte över tidningarna till mig och vände på klacken. Tomas var som en extra pappa för mig, det var därför han behandlade på detta viset. Han ville att jag skulle tänka över vad jag gjorde för fel och rätta till det själv. Problemet var bara att jag inte hade gjort något men jag fick aldrig chansen att säga det till honom.  
 
*
 
Nere i matsalen var det full rulle. Alla pratade och skrattade som vanligt utan att visa något tecken på gårdagens rabalder. Men jag själv kunde inte släppa det. Hela morgonen har jag försökt ringa Olivia utan svar. Jag var rädd att det var försent. Om hon nu inte vill snacka med mig så får jag väl SMSa och förklara sanningen. Och det var precis vad jag gjorde. 
"Du vet att jag aldrig skulle göra något sånt mot dig med flit. Jag älskar dig Olivia. Tjejen på bilden sa att hon bara ville ta ett foto och våldkysste mig precis när fotot togs. Jag älskar dig och ingen annan. Du är den enda för mig. Snälla försök att förstå. Jag ville inte...jag saknar dig". Spänt väntade jag på svar men gav upp efter 40 minuter. Dax att släppa tankarna på detta och fokusera på konserten.
 
*
 
Olivias perspektiv

Ett annorlunda ljud kom från min telefon. Det kom ett sms. Med trötta armar sträckte jag mig efter mobilen för att läsa. Det var från Eric. Efter en stunds övervägande bestämde jag mig för att ge honom en chans och läste med söndegråtna ögon. "Du vet att jag aldrig skulle göra något sånt mot dig med flit. Jag älskar dig Olivia. Tjejen på bilden sa att hon bara ville ta ett foto och våldkysste mig precis när fotot togs. Jag älskar dig och ingen annan. Du är den enda för mig. Snälla försök att förstå. Jag ville inte...jag saknar dig". Det värkte i hela hjärtat när jag tillslut läst igenom hela texten. Såklart ville jag tro honom men mitt hjärta sa något annat. Det knackade försiktigt på dörren. "Kom in." sa jag och la undan mobilen.
 
*
 
Amanda hade gjort lite lunch till mig och bakat bullar. Världens bästa vän!
"Hur mår du?" hon satte sig på sängkanten och torkade bort mina tårar. 
"Han skickade precis detta." Jag visade henne meddelandet från Eric och brast ut i gråt ännu en gång.
Hon skummade igenom texten och hummade lite då och då. 
"Han har ringt mig flera gånger." Sa hon bara helt plötsligt och tittade på mig. "Men jag svarade aldrig." la hon snabbt till.
"Vad ska jag göra?" sa jag och torkade tårarna och satte mig upp.
" Du borde nog ringa till honom och låta honom säga vad han upplevt." svarade Amanda, klok som en uggla.
"Men om han ljuger? Jag skulle aldrig klara det..."
" Ring honom bara. Jag finns här hjärtat." Hon lämnade brickan och gick sedan ut i köket. Dörren lämnade hon på glänt om jag ville att hon skulle komma.
 
*
 
Minuterna tickade på och jag svettades mer och mer för varje sekund. Med mobilen i handen var jag redo att ringa. Men inte Eric. Jag skulle ringa Tomas först för att få en klar bild. Kanske skulle det kännas bättre sedan. 
Det tog inte mer än 4 signaler innan Tomas svarade. Hjärtat slog så jag trodde jag skulle få en hjärtattack. Aldrig har det känts så jobbigt att ringa Tomas.
"Tomas." Han lät väldigt lugn och sansad.
"Hej Tomas. Det är Olivia."
"Men hej Olivia! Allt bra?" Självklart förstod jag att han redan visste om vad som hänt men låtsades som inget.
Jag gick på saken direkt.
"Är det sant Tomas? Är bilden riktigt? Med Eric som hånglar med en annan tjej?"
Det blev tyst en lång stund i andra änden. Tillslut svarade han.
"Han har inte sakt något om det.. men den ser rätt sann ut"

Nu börjar det hända saker! Vad tycker ni?
Kram <3
  
  
 
 
 

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 18

Sedan stängde jag av TV:en och gick ut i köket. Lite mer än 20 minuter tog det innan min bästa vän dök upp i hallen. I handen hade hon en flaska vin och 5 filmer.
" Tänkte att du kanske känner dig ensam, så jag tog med lite tillbehör." Hon skrattade och gav mig en kram som bara hon kan.
" Stanna gärna över vetja! Så kan vi prata ut och ha en tjejkväll ifred utan att Eric störs." sa jag och vi skrattade och kramdes igen. Som jag har saknat henne.     


 
 
Erics perspektiv
 
Jag vaknade av att det knackade på dörren till hotellrummet. Jag sträckte på mig, kliade mig i ögonen, kollade mig snabbt i spegeln och gick sedan och öppnade. Det var bara Tomas. 
"Tja" sa jag,
"Gör dig klar, vi ska till en restaurang och käka nu" sa han. Jag kollade ner på mitt vita armbandsur. Jag hade sovit i två timmar. 
"Okej, jag kommer om 10"
"Great" sa han och gav mig en high five, och stängde sedan dörren.
 
Jag gick till badrummet och spryade på mig lite parfym och fixade håret. Sedan gick jag till sängen, där min resväska låg och plockade upp lite nya kläder. Det fick bli ett vitt linne och ovan på det, ett svart linne med luva och sedan självklart mina kära halsband. När jag var klar gick jag ner i lobbyn där alla andra stod och väntade. 
"såja" sa Tomas när han såg mig komma.
"Hej allihopa" sa jag. Alla svarade med ett 'Tjena', 'tja', 'hej' osv. 
Sedan gick vi in i restaurangen och satte oss vid ett bord i ena hörnet. Det var inte så mycket människor på restaurangen, vilket gjorde att jag kunde äta i lugn och ro. Vi satt kvar ganska länge efter att vi hade ätit upp och bara pratade om allt möjligt. När klockan var 22.15 begav vi oss mot en fullpackad nattklubb några kvarter bort. 
 
Olivias perspektiv

Jag hade nattat Victor för ett bra tag sedan men jag och Amanda var fortfarande vakna. Vi hade så mycket att prata om och ägnade inte en tanke på att gå och sova. För ett tag kunde jag släppa att jag saknade Eric så hjärtat värkte. 
" Ska jag starta filmen nu?" ropade jag till Manda som tittade till Victor än en gång.
" Kommer!" ropade hon tillbaka och stängde sovrumsdörren försiktigt.
Filmen var verkligen riktigt fängslade, jag och Amanda satt med varsin kudde och skrattade och grät sinsemellan.
 
Erics perspektiv
 

"WOW!" utbrast jag när vi öppnade dörren till en populär nattklubb. Musiken spelades för fullt och det var människor överallt. Vilket ös! Alex knackade mig på axeln och pekade mot baren. Självklar skulle vi dit! 
 
*
 
Vi hade beställt vasin stor drink och letade efter ett ledigt ord, vilket var väldigt svårt. Efter 10 minuter hittade vi ett ledigt bord inne i hörnet. Jag satte mig på kanten medan alla andra trängde sig in mot väggen. Tomas hade kikat till oss lite och sedan åkt tillbaka till hotellet för att planera nästa turnéstopp. Men jag och boysen hade skitkul. Då och då slängde jag iväg en kärlekshälsning till Olivia och Victor.
 
*
 
När vi några timmar senare och även några drinkar till hade kommit tillbaka från dansgolvet sjönk vi ner på soffan i hörnet. Killarna beställde in flera drinkar, men tyckte det räckte för mig. Jag skulle ju upp på scenen och göra en show om några dagar och behövde vara klar i huvudet. 
 
*
 
Grabbarna hade druckit upp sina drinkar och vi gjorde oss klara för att åka till hotellet. Klockan närmade sig halv 3 och vi skulle upp och repa imorgon. Då kom det fram ett gäng tjejer med drinkar i händerna. En blod tjej ställde ner sitt glas på bordet bredvid mitt och slängde sin jacka på soffan.
 
" Är inte du Eric Saade?" frågade hon och tittade på stora blåa ögon på mig.
 
" Haha. Jodå, det är jag." sa jag och skrattade.
 
" Kan jag inte få en bild med dig?" frågade hon och tog fram sin mobiltelefon.
 
" Visst!" sa jag och skulle resa på mig så vi kunde ta en bild.
 
Men tjejen gav sin mobil till sin kompis och hoppade upp i mitt knä. Jag blev lite chockad för jag trodde bara vi skulle ta en bild och that´s it. Tydligen hade jag väldigt fel. Innan jag hann reagera tryckte hon sina läppar mot min mun och slingrade in sina händer i mitt hår. Jag försökte knuffa bort henne men hon klamarade sig fast ordentligt. När hon började föra in sin tunga in i min mun fick jag panik. till min räddning hade hennes kompis tagit bilden så hon viskade något i tjejens öra och sen försvann det bort till andra änden av rummet. Resten av gänget satt käpptysta och glodde med stora ögon på mig. När jag lyckades återhämta mig reste jag på mig, tog min jacka och sa " vi går nu"
 
Olivias pespektiv
 

Filmen var slut och eftertexen började rulla på skärmen. Amanda passade på att kolla till Victor en gång till och sedan gå på toa innan vi startade en ny film. Jag stoppade den gamla filmen och bytte ut den mot en romantisk komedi. Jag hörde hur Amanda stängde dörren till toaletten så jag passade på att kolla Facebook så länge. Det skulle jag inte ha gjort. Överallt var det en bild på Eric och en annan tjej halvvägs in med sin tunga  hans mun. Jag försökte att neka att det var Eric, men med den perfekta kroppen och det håret visste jag att det var han. Jag zoomade in bilden och mycket riktigt, det var Eric. Det var fullt med kommentarer " Är det Erics nya tjej?" " Eric verkar festa vilt i kväll" och många många fler. Jag försökte att intala mig själv att det inte var sant, men till slut orkade jag inte mer. Hur kunde han? Festa vilt och supa sig full så fort jag åker hem. Det var säkert därför han ville att jag skulle åka hem. Så han kan roa sig bäst han vill. Med sin nya älskare. 
 
*
 
Tankarna gick hej vilt och jag kunde inte stoppa dom. Förlovningsringen med alla diamanter glänste så vackert på min hand. Nu mera var den inte vacker. Den fick mig att må illa och påminde mig om bilden. Jag tog av mig ringen och la den på bordet. Sen kom tårarna. Amanda hörde mig och kom springandes från toaletten. " Vad är det?" fråga hon och kramade om mig. Jag visade henne bilden och det räckte, hon förstod. 

Spännande eller hur? 
Love!
 
 

Feel alive...♥ - Kapitel 17

Men tillslut fick jag vakna upp från mina tankar och kliva ur taxin. Jag knäppte upp Victors bälte och ställde honom en bit bort från alla bilar. Där stod han fint och väntade tills jag kom tillbaka med min och Victors gemensamma väska. Jag kollade snabbt på klockan och insåg att vi hade väldigt brottom. På ena armen hade jag victor och i andra hade jag vår väska. Sedan skyndade jag mig till incheckningen.


 

Olivias perspektiv

Victor somnade nästan direkt på planet, trots att han hade sovit lugnt hela natten. Jag plockade upp en bok ur min väska och försökte läsa, men bilden på Erics ansiktsuttryck när vi åkte hetsade sig fast på min näthinna. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte koncentrera mig. Lika bra att ge upp och låta tankarna flyga omkring.

*

Jag vaknade av att Victor grät förtvivlat. Jag lyfte upp honom i min famn och vaggade honom fram och tillbaka.

" Vad är det gubben?"

"papa" sa han och grät ännu mera. Det högg till i mitt hjärta när han var så ledsen. Tydligen hade jag somnat en stund och Victor hade försökt väcka mig. När jag inte vaknade letade han efter Eric som alltid tog hand om honom när jag inte gjode det. Stackars liten!

"Nu är vi snart hemma gubben" sa jag lugnande och torkade bort hans tårar. Jag vaggade honom lite nätt i min famn och han tystnade och slöt sina ögon långsamt. Jag klappade honom försikigt på pannan då och då och han var så snäll och fin. 

Erics perspektiv 

Nu har jag en lång bussresa framför mig innan vi är framme i London. Nästan alla i crewet var för trötta för att göra något..inklusive mig. 
Jag plockade upp min mobil ur fickan och smickade ett sms till Olivia:
"jag saknar er redan". Bra några inuter senare fick jag ett svar:
"och vi saknar dig". Jag kollade länge på skärmen innan jag la ner den i fickan med ett leénde på läpparna.

*

Två timmar in på resan kom Edin fram till mig. 
"Haru lust att spela FIFA?" frågade han. 
"Jag har alltid lust att spela FIFA" sa jag och vi båda skrattade. Vi gick och satte oss i soffan längst bak i bussen där det bredvid stod en TV och ett playstation. Sedan var vi igång. Jag var PSG Paris för att Zlatan spelar där, och Edin var Liverpool. Vi spelade länge och det var hur kul som helst. Edin är riktigt bra på FIFA... men jag var bättre. HAHA. Jag vann nästan hela tiden, och efter ett tag kom Alex och ville vara med. Så där satt vi faktiskt hela resan och spelade och plötsligt var vi framme. Skönt. 

Vi packade ur väskorna och checkade in på våt hotell. Fans stod utanför och väntade, så jag gick ut en stund och tog bilder och skrev aoutografer. Sen gick jag upp på mitt rum och somnade. 
 
*
 
Olivias Perspektiv
 

"Vill du ha en macka, Victor?" Vi hade precis kommit innanför dörren och Victor såg trött ut.
 
"mm" Han stapplade in i köket och kröp upp i kökssoffan som han brukar när han ska få mat. Jag bredde en liten ost macka till honom och passade på att packa upp medan han åt den.
 
När jag äntligen hade tömt väska och passat på att tvätta lite smutskläder satte jag mig i soffan med mobilen i handen. Victor kom gåendes från köket med en leksaksbil som brukar ligga överallt i lägenheten.
"ska vi titta på TV gubben?" han nickade och klättrade upp i soffan och satte sig tätt bredvid mig. Nästan direkt somnade han. Jag zappade lite mellan kanalerna utan att hitta något intressant att titta på. Då kom jag på. Amanda har nog fortfarande semester. Jag slog hennes nummer på mobilen och väntade på svar. Efter ett litet tag svarade hon.
"Amanda?"
"Hej Manda! Det är Olivia.
" Nemen hej Olivia! Är du hemma nu?"
"Ja, Eric är på turné men jag och Victor tog flyget hem idag. Vill du komma över en stund?"
 "Såklart jag vill! Kommer om 20 minuter!"
 
När vi hade lagt på märkte jag hur tyst det var. Att det kan bli så tyst bara för att det fattas en person. Tack och lov jag har Victor. Min ögonsten. Victor sov så sött i soffan så jag ville inte störa. Jag la ner leksaksbilen på golvet och la en filt över honom. Sedan stängde jag av TV:en och gick ut i köket. Lite mer än 20 minuter tog det innan min bästa vän dök upp i hallen. I handen hade hon en flaska vin och 5 filmer.
" Tänkte att du kanske känner dig ensam, så jag tog med lite tillbehör." Hon skrattade och gav mig en kram som bara hon kan.
" Stanna gärna över vetja! Så kan vi prata ut och ha en tjejkväll ifred utan att Eric störs." sa jag och vi skrattade och kramdes igen. Som jag har saknat henne.     


Feel alive...♥ - Kapitel 16

Hon var så vacker där hon låg i sängen och sov. Jag skulle kunna sitta i evigheter och titta på henne utan att ens bli trött. Försiktigt strök jag bort en hårlock från hennes ansikte. Hon vaknade till och kröp närmare mig. bara några minuter senare blev hennes andetag lugnare och hon sov lugnt i min famn. Jag la mig ner på rygg och höll om henne, tittade en sista gång på min lilla son och stängde mina ögon. Jag drömde om hur lyckligt lottad jag var att ha både Olivia och Victor.


Jag vaknade vid 8 tiden av mig själv. Hon var så söt när hon låg där bredvid mig och sov. Det var tur att det var just Olivia som fick komma upp på scen dendär junidagen för snart tre år sedan. Jag log för mig själv och kysste Olivia mjukt på pannan. Jag gick upp men lät henne sova vidare. Victor var vaken och stod upp i sin spjälsäng med armarna sträckta mot mig. Jag lutade mig fram och bar upp honom i min famn.

"Godmorgon gubben" sa jag och pussade honom på pannan. 

"go mojo" sa han tyst för sig själv direkt efter. Jag har märkt på sista tiden att han hela tiden försöker säga samma sak som jag och Olivia för att "känna" på orden. 

"duktigt älskling" sa jag och log. Då började han också lé, vilket gjorde mig extremt lycklig. 

Jag gick in med Victor i badrummet för att bada honom. Det är egentligen Olivias tur, men eftersom att hon kommer få ta hand om honom själv under hela min turné så kan jag göra det idag. Jag tappade upp ett bad i badkaret med ljummet vatten och hällde i jättemycket tvål så att hela ytan blev fullt med vitt skum, precis så som Victor vill ha det. 

När jag gjort det så tog jag av honom pyamasen och satte ner honom i badet. Han började genast att leka med skummet och ville inte gå upp på hur länge som helst. Olikt så många andra barn så älskar han verkligen att bada. Det är inte förens han är helt blå om läpparna och skakar av kyla som han vill gå upp. 

När han en halvtimme senare var sådär blå om läpparna och skakade av kyla så tog jag upp honom och virade in honom i en handduk. Sedan satt han i mitt knä med håret spretandes åt alla håll medans jag twittrade lite i mobilen. Jag älskar att få en massa söta tweets från mina fans. Det är som ett kvitto efter allt slit man gått igenom.  

*

"Hejdå älskling, du vet att jag älskar dig så otroligt mycket och kommer att sakna dig massor" sa jag till Olivia och vi kysstes om och om igen. Jag vill inte lämna henne. Och verkligen inte Victor heller. Jag vill att de åker med mig. Men det är inte så planerna är och det är inte heller så det kommer att bli. 

"Ha det så jättebra Eric, jag älskar dig mest. Var bara så grym som du alltid är så blir det inga problem."  Jag gav henne en lång kyss. Våra tungor smekte varandra och jag ville aldrig sluta. Jag kommer att sakna henne och hennes kyssar så sjukt mycket. 
Sedan böjde jag mig ner och tog upp Victor, som stod så snällt vid sidan. 

"Jag kommer att sakna dig så mycket gubben" började jag. Jag kände hur tårarna brände under ögonlocken och hur det nästan började göra ont i mitt hjärta. Min kärlek till min underbara familj går inte att beskriva med ord. 
Trots att det bara är ungefär två månader så gör det så ont att skiljas från dem. Tillslut gick det inte att hålla inne längre och tårarna började rinna längs med mina kinder. 
"Jag älskar dig så mycket Victor, jag ska ringa till dig varje dag" fortsatte jag och tryckte honom så nära min bröstkorg som det bara gick. Han tog sina armar runt min hals och jag kunde höra hans små hjärtslag dunka i precis lagom takt.

Tillslut var det dags att släppa taget och Olivia och Victors taxi stod redo med dörrarna öppna och väskorna redan i bagageluckan. Jag och Olivia kysstes en sista gång. Hon grävde in sina fingrar i mitt hår och viskade att hon älskar mig. Jag njöt av hennes beröring och viskade tillbaka att jag älskade henne också. Sedan pussade jag Victor på munnen och innan jag visste ordet av det så var de borta. 

Tomas ropade på mig från turnèbussen som redan hade startat motorn. Jag klev på bussen med händerna i fickan utan att säga ett ord. Jag var inte ledsen, inte sur.. bara tyst. Jag hade så många tankar i mitt huvud.

Olivias perspektiv

Det var så ortroligt svårt att ta förväl av Eric. Han är min andra halva, min livs kärlek och blivande man. Victor satt i mitt knä och lekte med en blå gummiboll. Så oskyldig och så snäll. Jag kollade på honom och log. Han påminner så mycket om Eric.

Det är helt ofattbart så mycket mitt liv kunde förändras på bara tre år. från att vara en liten sjuttonårig tjej med inga förväntningar alls om framtiden, till att leva med en tvåårig son och en Sambo. En Sambo som dessutom är Eric Khaled Saade. En Sambo som reser jorden runt för att sjunga och dansa inför tusentals fans. Det är helt sinnessjukt. 

Men nu var jag påväg hem till Stockholm utan Eric vid min sida. Om två månader ses vi igen. Två långa månader. Min mobil burrade till i fickan. Jag plockade upp den och det var ett sms från Eric. 

"jag saknar er redan" stod det. Jag log.

"och vi saknar dig" svarade jag och gick sedan in på mina bilder i mobilen. Jag tog fram en bild på Eric och mig. Sedan satt jag bara och kollade på den bilden tills vi var framme på flygplatsen. Varje gång jag ser Eric blir jag som kär på nytt. Det är en helt fantastisk känsla. Och att dessutom bli besvarad på sina känslor gör bara allt en miljon gånger bättre.

*

Men tillslut fick jag vakna upp från mina tankar och kliva ur taxin. Jag knäppte upp Victors bälte och ställde honom en bit bort från alla bilar. Där stod han fint och väntade tills jag kom tillbaka med min och Victors gemensamma väska. Jag kollade snabbt på klockan och insåg att vi hade väldigt brottom. På ena armen hade jag victor och i andra hade jag vår väska. Sedan skyndade jag mig till incheckningen.


SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJA! ni har väntat länge! men här är ett kapitel i alla fall! Vi ska jobba på nästa och det kommer ut snart! LOVE 


Tillbaka snart!

Hej!! 
 
Tack för ert tålamod! vi uppskattar det! 
Som ni säkert märkt så tar vi en Paus med skrivandet över sommaren, men kommer tillbaka snart! 
LOVE

Snart...

Hej alla trogna lösare!
Vi har fått förfrågningar om det inte kan hända något "hett" snart och vi lovar att det snart kommer!!
Kärlek ❤


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 15

Hon fnissade genant och tog tag i min hand i hennes och jag tog vagnen Victor satt i, i min andra och sedan gick vi. Så fort Victor såg alla karusellerna blev han helt uppspelt och jätteglad. Jag lyfte ur honom från vagnen och gick till en karusell för småbarn där man skulle sitta i en liten luftballong som åkte upp och ner. Olivia stod kvar och vaktade vagnen.
Karusellen var kanske inte det roligaste för mig, men så länge Victor är glad, är jag lycklig. Jag kollade på honom och han log stort och skrattade då och då. Bara att se honom lé fick mig att lé.



När åkturen var slut tog Victor min hand och pekade på samma karusell. Jag förstod genast att han ville åka igen. Vi ställde oss i den lilla kön en gång till för att vänta på vår tur. Oliva som höll i vagnen, tog den med sig och satte sig på en bänk i solen. 

Jag vet inte hur många gånger jag och Victor åkte samma karusell om och om igen. Tillslut orkade jag inte mera så jag lyfte upp Victor och gick bort till Olivia. Hon tog emot honom i sin famn och gav honom en banan. Samtidigt passade jag på att köpa två läsk till Olivia och mig. Vi hade riktigt tur med vädret idag, solen sken och det fläktade lite lagom ibland. Plötsligt surrade det till i fickan. Det var ett sms från Tomas som undrade om allt var bra och om Victor mådde bra. Tomas är som min extra pappa, han bryr sig om min familj som sin egna och tar hand om alla på ett superbra sätt. " Allt är ok. Victor mår bra. Smsar när vi börjar dra oss hem. / E" Tomas svarade nästan direkt med ett "ok". 
*

"Ska vi fortsätta vidrare nu?" frågade jag när vi hade druckit upp våran läsk. 
"En liten stund till kan vi nog. Jag känner att solen är för varm, det är inte bra med tanke på Victors medicin. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra." sa Oliva och spände fast Victor i vagnen under tiden som hon pratade. 
"Precis! Jag känner mig rätt trött nu efter alla rundor i karusellen." Jag skrattade och log mot Victor. Han log stort tillbaka.
Även om han nog bara ville fortsätta åka karusellerna hela dagen så var han lydig och följde med utan att sträva emot.
Jag bar honom i min famn och vi tittade runt, och pekade på alla möjliga coola saker.
Efter några minuter så pekade Victor plötsligt på ett litet hus en bit bort. 
Självklart var det en glasskiosk. 
"Glass!" sa han och log så gulligt han bar kunde och kollade in i mina ögon. Det gick bara inte att säga nej till det leéndet. 
"Ska vi gå och ta en glass?" frågade jag Olivia. 
"Visst" svarade hon och tog min hand och vände riktning mot glasskiosken.

Kön till kiosken var ganska lång. Alla hade tagit en paus i karusellåkandet för att äta lite svalkande glass. När det tillslut blev våran tur fick Oliva ångestbeslut, skulle hon ta päron eller mangoglass? Det blev apelsinglass. Jag och Victor köpte varsin chokladglass med regnbågsströssel. Vi satte oss i skuggan under en ek och åt våran glass, Victor förstod inte riktigt hur man skulle äta så han tryckte upp hela glassen i ansiktet. Olivia och jag skrattade gott åt det medan jag torkade bort glasen med en servett.

När Victor hade ätit upp sin glass somnade han i vagnen. Olivia och jag satt kvar en stund och njöt i solskenet. Kvart över 4 började sakta att röra oss mot hotellet. Innan vi åkte skickade jag ett sms till tomas om att vi var på väg till hotellet. Han svarade direkt med att de andra var ute på promenad så vi kunde chilla på rummet en stund. Victor var trött och behövde vila, han skulle även ta sin medicin. Olivia hade blivit väldigt solbränd på en liten stund så hon ville lägga sig och vila en stund.

Hon var så vacker där hon låg i sängen och sov. Jag skulle kunna sitta i evigheter och titta på henne utan att ens bli trött. Försiktigt strök jag bort en hårlock från hennes ansikte. Hon vaknade till och kröp närmare henne. bara några minuter senare blev hennes andhämting lugnare och hon sov lugnt i min famn. Jag la mig ner på rygg och höll om henne, tittade en sista gång på min lilla son och stängde mina ögon. Jag drömde om hur lyckligt lottad jag var som hade både Olivia och Victor.


Nu är kapitlet äntligen ute! Tack för att ni har väntat(väldigt dålig uppdatering här...:( )!

Kärlek


Sommarlov :)

Hej på er alla fina trogna läsare! Nu under sommaren kommer vi alla vara på olika ställen vid olika tidpunkter. Så gäller det även för Isabelle och mig. För det mesta kommer det vara jag(Nicolina) som skriver, kanske att Isabelle slänger in ett kapitel om vi har tur ;-) hoppas att ni förstår varför uppdateringen inte alltid är på topp, MEN kika gärna in här varje dag för att se vad som händer!
Kärlek till er! ❤


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 14

" Du var helt fantastisk som vanligt älskling!" Oliva kom fram till mig med ett stort leende på läpparna och gav mig en mjuk kyss på munnen.
I famnen bar hon en sovande Victor. Fast han sov inte så länge till. När jag skulle krama om Olivia vaknade han till och skrattade. Världens gulligaste och mysigaste unge.


Olivia gav över Victor till mig och jag tog upp honom i min famn.
Han kollade in i mina ögon. Han såg lite fundersam ut. Men bara sekunder senare började han lé och jag gav honom en puss på kinden.
"Jag älskar dig vännen" sa jag och kramade om honom. Jag kan fortfarande inte förstå hur han överlevde? vi måste ha en ängel som vakar över oss.
*
Någon timme senare var vi tillbaka på hotellet igen. Imorgon har vi en hel dag här i Danmark att vara med varandra, för sedan åker Victor och Olivia hem till Stockholm igen och jag fortsätter min turné till Storbritanien, London. Vi gjorde oss klara för att sova och la oss sedan i sängen. Victor sov sedan en stund tillbaka och Olivia och jag låg tätt ihop.
"Du var jätteduktig idag" sa Olivia och kollade in i mina ögon. Hon har de vackraste ögonen som finns.
"tack älskling" sa jag och kysste henne. Vi småpratade en liten stund om hur mycket vi älskade varandra. Jag älskar sånt prat. Olivia är finast.
"Nu sover vi, godnatt älskling" sa Olivia och kysste mig ett par gånger.
"Godnatt gumman" sa jag och efter en stund somnade vi båda två.
Nästa morgon
Jag vaknade runt 8 tiden. Victor var vaken och kollade på något danskt barnprogram, men han var lika nöjd trots att det var på danska. Olivia hade gått och lagt sig igen efter att ha satt på barnprogramet till Victor, och hon låg nu så sött och sov bredvid mig. Jag samlade krafter i några minuter och gick sedan upp och gick ut till Victor.
"Godmorgon gubben" sa jag och klappade honom på huvudet samtidigt som jag satte mig bredvid honom i soffan. Han kröp genast upp i mitt knä och gav mig en gosig kram. Jag putade med läpparna och han pussade dem.
"Ska vi göra något riktigt roligt idag?" frågade jag honom och log. Han log stort och nickade nöjt. Han pratade på sitt eget lilla språk och jag förstod endast några få ord, men det var bara gulligt.
"vad vill du göra då?" frågade jag. Jag såg hur han riktigt tänkte efter. Han gurglade fram en massa påhittade ord och jag bara skrattade.
"Jag tycker att vi åker till legoland" sa jag och pussade honom på pannan. Victor kollade iväg åt något annat håll och verkade inte över huvud taget ha hört vad jag sa. Men han vet nog ändå inte vad Legoland är för något.
Jag såg Olivia komma gåendes från sovrummet.
"Det lät som en bra idé" sa hon och tog sin hand om min haka och vinklade den uppåt för att sedan ge mig en mjuk kyss.
"så bra" sa ja och log med ena mungipan. Hon fnissade lite och fortsatte sedan till toaletten och tog en dusch.
Under tiden satte jag på Victor kläder för dagen. De är soligt utomhus, så han fick ha på sig ett par shorts och en T-shirt. Han är så söt.
"vill du se ut som pappa lite idag?" frågade jag och log stort och kollade på honom.
"jaa!" sa han uppspelt utan att ens veta vad jag menade.
Vi gick ut i badrummet som nu var ledigt, och jag tog lite vax ur min vaxburk och fixade förskitigt till Victors hår så att det såg ut som mitt. När jag var klar lyfte jag upp honom så att han kunde se sig själv i spegeln. Han log.
"Victor fin" sa han gulligt.
"jättefin" sa jag. Sedan tog jag i vax i mitt hår och fixade till mig för dagen.
När vi alla var klara så gick vi gemensamt ner till matsalen för att äta frukost. En stor buffé med bullar, yogurt, jouice, kaffe, te, frukt, sylt, bär och mycket mycket mer fanns. Vi plockade åt oss av allt och tillslut trodde jag att jag skulle spricka. Det var jättegott och vi var alla mätta och nöjda. Det var bara ett få antal personer nere i matsalen nu. Det var bara jag, Olivia och Victor från mitt crew som var här. Resten sover nog skulle jag tro. När vi ätit klart lämnade vi bordet och gick upp på hotellrummet igen. Vi plockade snabbt ihop allt vi behövde för dagen. Pengar, badkläder, extrakläder och leksaker var med. Vi lånade en av crewets bilar och åkte sedan mot Legoland. Jag är säker på att Victor kommer att älska det. Vi satte på radion och plötsligt började J-sons låt "Mr feelgood" spelas. Den är dock väldigt gammal men lika bra fortfarande. Jag rappade med och hade kul. Victor bara log och dansade lite smått. Han gillar denna låten riktigt mycket. Vi hade kul och sjöng hela vägen, tills att vi var framme.
Jag parkerade bilen medan Olivia gick till Entrén med Victor. Hela parkeringen var i princip full men efter en liten stund hittade jag en plats rätt långt bort. När jag klivit ut ur bilen och insåg hur långt det var till Entrén suckade jag tungt. Men det var bara att börja gå. När jag kom fram var Olivia och Victor redan inne. Jag betalade för mig och gick in. Där stod de och väntade på mig.
"så vart ska vi?" frågade jag. Olivia plockade upp en karta över Legoland ur väska och vi studerade den en stund.
"ska vi börja där?" sa Olivia och pekade på området med barnkauseller.
"ja det kommer nog Victor gilla" sa jag och kollade ner på honom. Han satt ner i vagnen och lekte med en leksaksbil. Han verkade hur nöjd som helst.
"ja" sa Olivia och log mot mig.
"kom så går vi" sa jag och böjde mig fram och kysste henne snabbt. Hon fnissade genant och tog tag i min hand i hennes och jag tog vagnen Victor satt i, i min andra och sedan gick vi. Så fort Victor såg alla karusellerna blev han helt uppspelt och jätteglad. Jag lyfte ur honom från vagnen och gick till en karusell för småbarn där man skulle sitta i en liten luftballong som åkte upp och ner. Olivia stod kvar och vaktade vagnen.
Karusellen var kanske inte det roligaste för mig, men så länge Victor är glad, är jag lycklig. Jag kollade på honom och han log stort och skrattade då och då. Bara att se honom lé fick mig att lé.

Förlåt för att det tog sådan tid, men vi försöker få ihop ett kapitel så fort vi kan! tack för tålamodet :) love ! komentera!!

Ursäkta!

Vi vill bara ursäkta fördröjningar osv, men vi båda är iväg på olika håll nu så vi har inte så mycket tid att skriva på! det kommer att bli lite knepigt nu i sommar, men vi försöker så gott det går.
LOOOVE

FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 13

Det Eric sa berörde mig väldigt mycket. Utan att själv märka det grät jag tyst. Jag tog tillbaka mobilen efter en stund för att säga hejdå till Eric.
" Jag älskar dig Eric!"
" Jag älskar dig mer Olivia, glöm aldrig det!"
" Jag ska försöka få ut Victor från sjukhuset så snabbt det bara går, sedan kommer vi till dig. Puss!"
" Längtar redan tills vi träffas. Puss på dig älskling! Hejdå."
Efter att ha pratat med Eric kändes det lite bättre. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då Victor öppnade sina ögon, tittade in i mina och sa "mamma!"
Vår älskade Victor.


Tiden som hade kännts så jobbig innan fick nu gärna ta slut. Varje sekund tillsammans med Victor var obeskrivligt. Jag försökte ta vara på tiden och leva i nuet. Det enda som fattades var Eric, men så fort vi får åka från sjukhuset ska vi åka till Eric. Det var egentligen inte planerat men eftersom att allt blev som det blev så vill Eric träffa Victor, och det förstår jag.
*
Victor somnade snabbt igen. Han är helt utslagen, men han lever, andas och mår bra nu i alla fall. Anders kommer in då och då för att checka läget. De senaste timmarna har allt sett bra ut, fortsätter det så här kanske jag och Victor kan få åka till Eric inom. Men innan vi gör det måste till Apoteket och hämta ut medicin till Victor. Stackarn, 2 år och ska äta 3 tabletter om dagen i en månad.
Erics perspektiv
När Olivia ringde och berättade att Victor vaknat och mår bra så släppte någonting tungt från mitt hjärta. Något som hade gjort så ont och som fått mig att må hemskt dåligt. Och när jag sedan fick höra Victors röst i telefonen föll ett par glädjetårar på mina kinder. Jag vet inte om jag någonsin varit så lyklig i mitt liv, inte ens när jag tänker bak på alla extremt underbara stunder i mitt liv.
Nu kan jag fokusera på konserterna och ge järnet, för Victor och Olivias skull. Jag ska göra dem riktigt stolta!
*
Klockan är 5 på eftermiddagen och om fem minuter ska vi repa en sista gång inför konserten ikväll. Jag längtar efter mina fans och efter Victor och Olivia. Jag kan inte vänta tills jag får se alla.
"Eric komigen!" ropade Alex från scenen. Jag som var helt borta i mina egna tankar blev lite smått skrämd.
"Jag kommer" sa jag och hoppade upp på scenen. Arenan var riktigt mäktig och jag rös nästan lite.
Vi började repa och nästan allt satt som det skulle. Det var bara några små detaljer som skulle finslipas innan allt var 100%. Jag kunde inte sluta tänka på Victor. Jag kan inte förstå att han faktiskt överlevde. Hur? jag är stolt över honom.
Efter att vi repat, jag duschat och efter att vi tagit på oss alla scenkläder så började klockan närma sig showtime. Publiken var på plats och närverna började märkas rätt ordentligt. Jag behöver någon som kan lugna mig lite. Jag vet faktiskt inte varför jag plötsligt blev såhär nervös.. kanske för att Victor och Olivia inte är här än.
Jag tog en flaska vatten som stod på ett bord några meter bort och drack några klunkar. Plötsligt hörde jag en liten röst en bit bort.
"Pappa!" sa rösten. Är det verkligen vem jag tror att det är? Jag vände mig om och såg en glad liten, liten pojke med stora bruna ögon, ruffsigt brunt hår och det gulligaste leéndet på jorden. All nervositet innom mig släppte genast och jag satte mig ner på knä och höll ut mina armar.
"Victor!" ropade jag förvånat och han slängde sig i mina armar. Det var som i en film.
"Älskling" fortsatte jag och gosade in mig så mycket som det gick. Nu hade nervositeten förvandlats till glädje och det sprudlade lycka i hela min kropp. Jag bar upp honom i min famn och njöt av hans närhet som en frisk och glad pojke. Sedan gick jag mot Olivia som stod och tittade rört på. Tårarna rann ner för hennes kinder. Antagligen av lycka för det måste ha sett riktigt gulligt ut. Jag gav henne en mjuk och lång kyss. Nu var vi den glada och lyckliga familjen vi brukar vara. Om inte lyckligare... Allt var perfekt nu. Min blivande fru och min älskade son var här och stöttade mig.
*
" Eric, är du klar?" Det var Tomas som kikade in i rummet.
" Japp! Är det dags?" Jag pussade Victor en sista gång på pannan och gav Olivia en snabb kyss på munnen innan jag tog min vattenflaska och följde med Tomas.
Nu var det dags. Ute bland publiken var det igång för fullt. Alla stod redo med sin kamera eller mobil för att filma mig så fort jag gick ut på scenen. En snabb check med dansarna för att kolla om stegen satt innan jag ställde mig redo på platån som skulle lyfta mig uppåt. It´s showtime!
*
Introt till Hotter Than Fire började spelas och tjejerna satte igång med att skrika för full hals. Jag kunde inte låta bli att le, men försökte ändå hålla masken. I ögonvrån kunde jag se Olivia ställa sig bredvid Tomas med Victor i famnen. Dansarna gjorde sig redo för att springa upp på scenen och ge järnet. Jag tog ett djupt andetag och började sjunga.
"I'm dressing up for tonight
Don't need no list, no invite.
I'm here to dance, dance..."
Publiken skrek, busvisslade och jublade. Jag kände kärleken och gjorde ett av mina livs bästa uppträdanden. Vid sidan av scenen stod en journalist med kameran i högsta hugg. Hon gjorde tummen upp åt mig när jag klev ner från scenen.
*

" Hej Eric! Jag heter Bianca och jag är journalist för en tonårstidning. Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att ställa upp på en liten intervju?"
" Visst, jag har gott om tid." Jag fick en handduk av Tomas som jag kunde torka mg i ansiktet med. 
Frågorna gick ganska snabbt och vi hade mycket trevligt tillsammans den lilla tid vi tillbringade. Det enda jag längtade efter nu var att få sätta mig i turnébussen och mysa med Victor och Olivia. 
*

" Du var helt fantastisk som vanligt älskling!" Oliva kom fram till mig med ett stort leende på läpparna och gav mig en mjuk kyss på munnen.
I famnen bar hon en sovande Victor. Fast han sov inte så länge till. När jag skulle krama om Olivia vaknade han till och skrattade. Världens gulligaste och mysigaste unge.