När åkturen var slut tog Victor min hand och pekade på samma karusell. Jag förstod genast att han ville åka igen. Vi ställde oss i den lilla kön en gång till för att vänta på vår tur. Oliva som höll i vagnen, tog den med sig och satte sig på en bänk i solen. 

Jag vet inte hur många gånger jag och Victor åkte samma karusell om och om igen. Tillslut orkade jag inte mera så jag lyfte upp Victor och gick bort till Olivia. Hon tog emot honom i sin famn och gav honom en banan. Samtidigt passade jag på att köpa två läsk till Olivia och mig. Vi hade riktigt tur med vädret idag, solen sken och det fläktade lite lagom ibland. Plötsligt surrade det till i fickan. Det var ett sms från Tomas som undrade om allt var bra och om Victor mådde bra. Tomas är som min extra pappa, han bryr sig om min familj som sin egna och tar hand om alla på ett superbra sätt. " Allt är ok. Victor mår bra. Smsar när vi börjar dra oss hem. / E" Tomas svarade nästan direkt med ett "ok". 
*

"Ska vi fortsätta vidrare nu?" frågade jag när vi hade druckit upp våran läsk. 
"En liten stund till kan vi nog. Jag känner att solen är för varm, det är inte bra med tanke på Victors medicin. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra." sa Oliva och spände fast Victor i vagnen under tiden som hon pratade. 
"Precis! Jag känner mig rätt trött nu efter alla rundor i karusellen." Jag skrattade och log mot Victor. Han log stort tillbaka.
Även om han nog bara ville fortsätta åka karusellerna hela dagen så var han lydig och följde med utan att sträva emot.
Jag bar honom i min famn och vi tittade runt, och pekade på alla möjliga coola saker.
Efter några minuter så pekade Victor plötsligt på ett litet hus en bit bort. 
Självklart var det en glasskiosk. 
"Glass!" sa han och log så gulligt han bar kunde och kollade in i mina ögon. Det gick bara inte att säga nej till det leéndet. 
"Ska vi gå och ta en glass?" frågade jag Olivia. 
"Visst" svarade hon och tog min hand och vände riktning mot glasskiosken.

Kön till kiosken var ganska lång. Alla hade tagit en paus i karusellåkandet för att äta lite svalkande glass. När det tillslut blev våran tur fick Oliva ångestbeslut, skulle hon ta päron eller mangoglass? Det blev apelsinglass. Jag och Victor köpte varsin chokladglass med regnbågsströssel. Vi satte oss i skuggan under en ek och åt våran glass, Victor förstod inte riktigt hur man skulle äta så han tryckte upp hela glassen i ansiktet. Olivia och jag skrattade gott åt det medan jag torkade bort glasen med en servett.

När Victor hade ätit upp sin glass somnade han i vagnen. Olivia och jag satt kvar en stund och njöt i solskenet. Kvart över 4 började sakta att röra oss mot hotellet. Innan vi åkte skickade jag ett sms till tomas om att vi var på väg till hotellet. Han svarade direkt med att de andra var ute på promenad så vi kunde chilla på rummet en stund. Victor var trött och behövde vila, han skulle även ta sin medicin. Olivia hade blivit väldigt solbränd på en liten stund så hon ville lägga sig och vila en stund.

Hon var så vacker där hon låg i sängen och sov. Jag skulle kunna sitta i evigheter och titta på henne utan att ens bli trött. Försiktigt strök jag bort en hårlock från hennes ansikte. Hon vaknade till och kröp närmare henne. bara några minuter senare blev hennes andhämting lugnare och hon sov lugnt i min famn. Jag la mig ner på rygg och höll om henne, tittade en sista gång på min lilla son och stängde mina ögon. Jag drömde om hur lyckligt lottad jag var som hade både Olivia och Victor.

Kärlek