TIMELESS ♥ KAPITEL 2
Jag öppnade ytterdörren och gick in med Haley precis efter mig.
Olivia satt och kollade mystiskt på mig och från ingenstans så ropade Victor.
Här kommer äntligen kapitel två!! Sry för att ni har fått vänta så länge och att det inte riktigt kommer upp så mycket nu men min dator klyddar ganska mycket just nu och då orkar man liksom inte sätta sig vid den och börja skriva men när jag väl sätter mig där så brukar det fungera väldigt bra :)
TIMELESS ♥ KAPITEL 1
FEEL ALIVE...♥ SISTA KAPITLET!
Klockan är fem i tio och jag ska gå ner till resturangen och äta frukost när jag fick ett sms, från Eric.
'Hej älskling! Alex, J-son och Fredrik kidnappade mig igår och jag vet inte riktigt vart jag är! Älskar dig så sjukt mycket min Habibi!"
Jag skulle precis svara när Hanna kom inrusande imitt rum.
"Du får inte svara honom!!!"
Olivias perspektiv
Hanna sprang fram till mig och tog mobilen ur min hand.
"Varför får jag inte svara?"
"Det får du se senare, kom nu! Vi måste gå ner och äta frukost!"
Utan att låta mig svara så gick hon ut ur rummet och jag följde lydigt efter henne ner till matsalen. I matsalen satt Amanda redan och väntade på oss och hon viskade något till Hanna som nickade försiktigt så att jag inte skulle se och hon hann precis sätta sig ner innan jag kom fram till bordet.
"Olivia kan du gå och hämta lite frukost nu, jga ska bara säga en sak till Hanna sen ska vi också gå och hämta mat!"
Jag kunde inte säga nej till Amandas oerhört gulliga röst så jag gick precis som hon sa och hämtade mat.
Vi har ätit klart och jag har fått uppgifter om att jag ska vara utanför hotellet klockan tio, alltså om fem minuter och jag har ingen aning om vad som ska hända, men det känns lite som att det har någonting med Eric att göra. Jag tog min handväska och började gå ner mot hotellobyn där Hanna och Amanda redan stog och väntade och till min besvikelse så hade dom med sig den dumma ögonbindeln som förföljer mig nu.
"Snälla kan jag inte slippa ögonsakimojsen denna gången? Jag vet inte vart vi är och jag hittar inte direkt så det spelar ingen roll om jag ser vart vi åker? Snälla, jag blir så yr då."
"Okejdå! Kom nu vi måste ut till bilen."
Vi gick ut till bilen och hade det riktigt roligit hela bilresan, jag tror faktiskt inte att jag har haft så roligt i en bil. Efter ett tag kom vi fram till en frisörsalong.
"Varför är vi i en frisörsalong?" Frågade jag när vi kom in där.
"Därför att vi är det!"
"Varfrö måste du fråga om allting?" Hanna och Amada höll sig för skratt och jag gissar att det bara är början på något stort men jag vågade inte hoppas för mycket.
*
Alla speglarna i frisörsalongen var förtäckta så när mannen som fixade till mitt hår såg jag ingenting. Det hade varit en tjej där också som smikade mig. Nu sitter vi i bilen igen på väg någonstanns.
Bilen stannade vid motorvägen och släppte av oss där och körde iväg. Jag hann bara bli lite rädd innan det kom en limmousin som stannade framför oss.
Erics perspektiv - på morgonen
Jag vaknade vid halv nio och beställde upp frukost på rummet. När jag ätit klart så gick jag in i dushen och tog en lång skön dusch. Efter en halvtimme kände jag att jag var tvungen att gå ut och sätta på mig kläderr och fixade till håret och hann precis bli klar innan det knackade på dörren och där stog the boys. Vi gick ner till lobbyn och då såg jag genom de enorma förnsterna att det stog en limmo där utanför. Limmousinen, som jag inte trodde var till oss, öppnade dörrarna när vi gick ut och vi gick in. Vi åkte runder i limmon i ungeför två timmar och jag vet inte riktigt om det tog så lång tid att komma dit eller om vi bara djöjde ut på tiden men det känns som att vi bara kör runder i cirklar. Tillslut kom vi fram men då fick jag inte se någonting så Fredrik hade sina händer över mina ögon och vi gick in i ett rum där jag fick se igen.
Killarna kollade på klockan hela tiden och när den blev halv ett så kom det in en man med tre kostymer och en frack. Han lämnade kläderna till oss och gick ut igen.
"Ta på dig fracken Eric!"
Jag gjorde som jag blev tillsagd och gick in på toaletten och bytte om. När jag kom ut igen så var de andra ombytta och stog förberedda.
Klockan blev ett och vi gick ut genom en dörr och kom ut till kyrkan, precis som jag trodde. Jag kollade ut mot alla som satt och väntade och på ena sidan satt hela min släckt och på andra sidan satt alla i Olivias släckt.
När jag stog där och kollade på alla välkända ansikten så kom plötsligt Victor framspringande till mig.
"Pappa!"
"Hej gubben!"
Han sträckte upp armarna och jag lyfte upp honom och kramade om honom. Musiken började spela och Eva ropade på Victor som snabbt sprang ner till sin plats igen och dörren till kyrkan öppnades.
Olivias perspektiv
Det kom ut en man från limmousinen och öppnade dörrarna till oss och vi gick in. Innuti så såg jag en helt underbar brudkläning och jag fick det bekräftat, det som jag trott sedan jag blev fixade i morse. Jag och Eric ska gifta oss, alldeles snart. Det fanns två klänningar till en till Amanda och en till Hanna och vi fick byta om i limmon. Mot förmodan gick det väldigt bra faktiskt, och jag fick äntligen se hur jag såg ut och jag såg helt underbar ut om jag får säga det själv.
Limmousinen stannade och vi gick ut och där var pappa och väntade på mig, utanför en helt underbar vit kyrka.
Pappa tog min hand och gav mig en blombuket, Hanna och Amanda ställde sig bakom mig och vi gick fram till kyrkporten. Musiken började spelas inifrån och dörren öppnades. Vi började gå och det enda jag kunde se var Eric som stog därframme vid altaret och väntade. Min älskade Eric. Jag kom fram till altaret och pappa kysste mig på kinden och gick och satte sig på sin plats brevid mamma. Erics händer tog mina och jag såg djupt in i hans ögon.
"Olivia Hermanson, tager du Eric Khaled Saade till din make, att älska i nöd och lust, tills döden skiljer er åt?"
"Ja!"
"Eric Khaled Saade tager du Olivia Hermanson till din hustru, att älska i nöd och lust, tills döden skiljer er åt?"
"Ja!"
"Eric, du kan nu kyssa bruden!"
Eric lutade sig fram och jag kände hans läppar i den underbaraste kyssen jag någonsin fått och jag visste då att det skulle vara jag och Eric, föralltid.
Så det var det sista kapitlet av Feel Alive! Nästa del som heter Timeless kommer snart att komma upp här på bloggen!
Hoppas verkligen ni har gillat dethär kapitlet och att ni ska gilla Timeless också.
Kommentera vad ni tyckte om dethär kapitlet och vad ni vill ska hända i nästa del? Det är somdagt 4 år senare så Victor kommer att vara sex år.
Puss på er mina små gullepluttar!
Ellen
Hellu
Hello My cutiepies!! Jo detr såhär att vi har tänkt att kapitel 56är det sista i Feel Alive och att det sedan kommer komma en ny del som heter Timeless! Timeless kommer att hoppa fram lite i tiden så vi kommer att vara i år 2018 Victor är alltså snart 6 och Haley är 4!
Kapitel 56 kommer tyvärr inte förrens imorgon då min dator inte riktigt vill fungera just nu och det är ganska jobbigt att skriva ett kapitel på mobilen!
Puss på er
Ellen
FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 55
Händerna lyftes sakta bort från mitt ansikte och jag såg hela min familj, alla mina vänner, ja nästan alla jag känner. Alla sitter här, på ett flyg som ska någonstans. Alla var här utom en. Min älskade Eric var inte här.
Olivias perspektiv
Jag satte mig ner på min plats mellan Victor och Haley och planet började rulla ut på startbanan och vi lyfte.
*
Jag sov nästan hela resan och vaknade inte förrens vi skulle landa. Vi landade i fortfarande okänt land och när vi skulle gå ut från planet så kom Hanna och Amanda fram och satte på mig ögonbindlen igen och vi gick ut.Jag blev lite besviken faktiskt, hade väl förväntat mig att nu när vi kom fram så skulle allt hemligt ta slut men tydligen skulle det inte.
"Hanna? Amanda?"
"Ja" De svarade mig i kör.
"Varför måste jag ha den här ögonbindeln? Det ända jag egentligen vill är att vara med Eric, Victor och Haley."
"Vi vet!"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag var tyst och det var Hanna och Amanda också. Eftersom det är helt tyst så tror jag att vi har lämnat hela min familj, eller att de har gått åt ett annat håll. Synd, det hade varit kul att träffa dem för jag har saknat dem jättemycket men det ska jag tydligen. Plötslgt kom det en värmevåg emot mig, precis som på Aruba och allt jag kunde tänka på var Eric, min älskade Eric som inte är här med mig.....
Erics perspektiv
Vi landade precis någonstans och vi skulle precis gå ut från planet när Fredrik plötsligt kom på att jag inte fick se någonting. Ögonbindlen har blivit utbytt mot en mössa som bara kliar. Iallafall så tog någon av dem tag i mina armar och ledde mig ut från planet och jag möttes av en otrolig värme. Vi gick vidare tills vi kom fram till en bil som var kokande het och åkte iväg från det jag förmodar är en flygplats. När den kokheta bilen äntligen stannade och vi gick ut så fick jag ta av mig mössan och det första jag såg var en bar.
"En bar?!"
"Jepps! Du fattar imorgon. Kom igen nu går vi in."
Vi gick in på baren och hade det allmänt nice, men jag saknade Olivia sjukt mycket.
*
Jag öppnade sakta ögonen och såg att jag var på ett hotellrum. När och hur jag kom hit får förblir en fråga, kanske drak lite för mycket igår.
Jag gick upp och tog en lång dusch, när jag efter säkert en timme gick ut ur duschen så kände jag mig ganska ren och inte riktigt lika lökig (Äcklig) längre. När jag gick ut från badrummet så såg jag min mobil blinka till där den låg så fint på nattduksbordet och såg ett sms från Alex.
'Tja mannen! Bakis? You're not alone! Idag bara chillar vi, men imorgon kommer vi och hämtar dig klockan tio, prick! Be ready!'
Jag var alldeles för trött för att svara Alex så jag kollade bara på klockan, 15:00. Eftersom dagen redan är som bortsovd så gär det väl ingenting att jag sover resten av dagen också tänkte jag och gick tillbaks sängen och somnade igen.
Olivias perspektiv
Jag vaknade sakta upp och märkte att ögonbindeln fortfarande var på, typikt. Jag hörde brummande från en bilmotor så jag tror att vi är kvar i taxin som ska ta oss till hotellet. När vi gick ut från flygplatsen och fram till taxin lyckades jag lista ut att vi var i Spanien, eller på en ö i Spanien. Iallafall så pratar alla spanksa. Bilen stannade och vi gick ut, och när vi kom in på hotellet så fick jag äntligen ta av mig den urjobbiga ögonbindlen.
"Kommer jag behöva denhär något mer?"
"Nej!"
En till fråga var påväg ut men jag stoppade den precis i rätt tid. JAg vågade inte riktigt fråga om jag skulle få träffa resten av min familj om Hanna och Amanda hade bokat in en riktigt tjejweekend. Amanda gav mig min rumsnyckel och jag gick upp till mitt rum med uppgiften.
"Gå upp på ditt rum och ät upp maten som står där och sen så ska du gå och lägga dig och sova tills imorgon bitti och tio ska vi träffas i frukustsalen okej?"
*
Klockan är fem i tio och jag ska gå ner till resturangen och äta frukost när jag fick ett sms, från Eric.
'Hej älskling! Alex, J-son och Fredrik kidnappade mig igår och jag vet inte riktigt vart jag är! Älskar dig så sjukt mycket min Habibi!"
Jag skulle precis svara när Hanna kom inrusande imitt rum.
"Du får inte svara honom!!!"
Här är kapitel 55! Visst är det spännande eller??
Förlåt om det är stavfel eller gramtiska fel och sånt i texten men jag är bara 14 så jag har inte övat jätte mcyket på att skriva innan.
Vad tycker ni om novellen? Vad ska hända??
Puss på er!!♥♥♥♥♥
FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 54
Vi gick in i ett hus, tror jag i alla fall.
”Nu får du ta av dig ögonbindeln.”
Jag gjorde som Amanda och Hanna sa och tog av den. Jag kollade mig runt och aningen så är vi i ett väldigt mörkt rum eller så har jag förlorat synen för allting var väldigt väldigt mörkt.
Det visade sig att vi var på ett spa och att jag inte hade förlorat synen, tur var väl det. Vi har precis fått massage och får nu en ansiktsmask och ska snart bade eller slappna av i en bubbelpool. Amanda och Hanna är fortfarande väldigt hemligehets fulla så det känns inte som at vi är klara efter dethär men jag vågar inte fråga.
*
Jag hade rätt med att vi inte skulle vara klara efter spat och vi sitter nu återigen i bilen, ögonbindeln är på och jag är nervös, det är jag tydligen inte ensam om för Amanda sitter brevid mig och håller min hand hårt, riktigt hårt.
Vi körde vidare och efter ungefär en halvtimme så var vi framme. Hanna öppnade dörren och hjälpte mig ut och tog av mig ögonbindeln.
Arlanda? Varför är vi på Arlanda?
Erics perspektiv
Jag kände hur någon tog tag i mina armar och höll fast dom bakom min rygg, en annan person bytte ut påsen över mitt huvud till en mössa och en sista som höll hårt om mina axlar och ledde mig bort. Det var bara en tanke som kom upp i min hjärna, hoppas inte Victor ser.
Männen ledde mig bort till en bil och tryckte ner mig i den och vi körde iväg. Räddlsan kom krypande och jag fick flaschbaks från när jag blev kidnappad på två år sen.
Bilen stannade och dörrarna öppnades, någon drog ut mig och gick med mig fram till en trappa. Trappan tog slut och vi gick in i något? Ett hus?
"Ta av dig mössan Eric!"
Det var Fredrik, min bästa kompis från Kattarp. Jag tog av mössan och kollade mig runt. Fredrik, J-son och Alex. I ett flygplan, som var väääldigt litet.
"Privatflyg?"
"Yesbox!" Svarade J-son.
"Och vart ska vi? Var är Olivia och Victor och Haley?"
"Ta det lungt Eric! Det är hemligt och Olivia och barnen ska också dit, bara inte med oss." Alex svarade denna gången.
Piloten kom ut och sa till oss att vi var tvungna att sätta oss ner, vi gjorde som han sa och sen lyfte det lilla planet från marken.
Olivias perspektiv
Jag fick bara ta av mig ögonbindeln när jag skulle visa upp mitt pass och sen var jag tvungen att ta på den igen. Nu gick vi i en evighet och förmodligen är vi påväg mot gaten, hoppas jag iallafall. Hoppas verkligen att Eric, Victor och Haley ska följa med för jag orkar inte vara utan dom, men jag vågade inte riktigt fråga ifall dom inte skulle med.
"Billjetterna tack"
Vi måste vara framme vid gaten nu. Hanna och Amanda började gå igen så jag följde efter lite smått rädd. När vi kom in till flyget så stannade vi.
Någon tog av ögonbindlen men det kom ett par händer som ersättning väldigt fort så jag hann inte se någonting.
"Är du redo?"
"Jadå!" Var mitt självklara svar. Jag var trött på att inte se någonting längre.
Händerna lyftes sakta bort från mitt ansikte och jag såg hela min familj, alla mina vänner, ja nästan alla jag känner. Alla sitter här, på ett flyg som ska någonstans. Alla var här utom en. Min älskade Eric var inte här.
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTTTTTTTTTTTTTTTTEEEEEEEEEEEEE MYCKET FÖR ATT DET INTE HAR KOMMIT UT FÖRRENS NU MEN SOM JAG SKREV I FÖRRA INLÄGGET SÅ HAR JAG HAFT SÅÅ SJUKT MYCKET ATT GÖRA DENNA HELGEN OCH NÄR JAG SKREV KLART DET IGÅR SÅ FÖRSVANN DET!♥♥♥♥♥
Kommentera gärna vad ni vill ska hända, vad ni tror ska hända, är det bra?, är det dåligt? Jag vill veta allt!♥♥
Puss på er
Förlåt!!!
Förlåt sååå jääättteee Myxket för att det inte har kommit något kapitel och jag skrev nyss klart det men det försvann!!! Just nu har jag riktigt ont huvudet och orkar inte skriva om det :(sorry<333
FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 53
”Sov ordentligt nu Olivia för du ska göra något speciellt imorgon sa mamma och gick ut ur huset.
Olivias perspektiv- 8 dagen efter
Jag vaknade med ett ryck när mamma ringde mig på mobilen.
”Hej det är Olivia!”
”Hej gumman. Jo Amanda och Hanna kommer och hämtar dig om fem minuter så gör dig i ordning snabbt, bara kläder inget smink och du behöver inte fixa håret. Packa en väska med badkläder också.”
Sa mamma och la på. Hmm Det är något som är lurt med det här, men bäst att lyda mamma. Snabbt satte jag på mig kläder och gick för att packa badkläder men då kom problemet fram. För det fösta kommer jag inte ihåg i vilken av väskorna som min bikini ligger i (Vi hann ju inte packa upp i gårkväll) så när jag rotat upp hela den ena väskan och inte hittade den blev jag lite smått stressad. Jag öppnade den andra väskan och hällde ut allt som var i och hittade tillslut bikini toppen, men inte bikini trosorna. Medans jag höll på att öppna den sista väskan så hörde jag Eric skratta bakom mig.
”Det är inte kul”
”Jo, varför river du upp all packning på vardagsrummsgolvet?”
”För att mamma ringde och sa att jag skulle klä på mig kläder och packa en väska med badkläder på fem minuter och jag hittar inte bikini trosorna och Amanda och Hanna kommer snart.”
*Ringklocka*
”Kolla nu kommer dom”
Jag sprang fram till dörren och öppnade och möttes av Amanda och Hanna med världens största leenden, någonting är lurt med det här.
”Hej världens bästa Olivia!”
”Hej världens bästa kompisar!”
”Hej världens bästa flickvän och hennes kompisar”
Eric måste ha följt efter mig.
”Här snurrpanna” Eric räckte mig min väska med bikinin, hela.
”Tack älskling” Jag gav honom en kyss och sen blev jag dragen ut till bilen och där satte de på mig en ögon bindel och tog alla mina grejer. Det här kan bli intressant.
Erics perspektiv
När Olivia hade åkt gick jag in till Haleys rum för att konstatera att hon låg och sov, jag pussade henne lätt på pannan och gick vidare till Victors rum och möttes av ett stort leende.
”Pappa!”
”Hej gubben, har du varit vaken länge?”
”Nej, när kommer mojmoj?”
”Kommer mormor hit?”
Victor satte sin hand framför munnen och sprang iväg. Gulligt. Min magkänsla säger att det ska hända något idag.
Haley började gråta så jag gick in till henne och tog upp henne i min famn och gick ut till köket för att göra lite välling till henne.
Erics perspektiv- tvåtiden
Victor och Haley ligger och sover och jag diskar undan efter lunchen. Jag hatar att diska, kanske borde anställa en diskare? Nej Eric, få inte hybris nu haha.
När jag äntligen hade diskat klart så ringde det på dörren och där stod Eva, Olivias mamma, och Rasmus, hennes lillebror.
”Hej?”
”Hej Eric, chockad?”
”Lite, vad gör ni här? Kom in förresten.”
”Du får se, bara låt oss vara här ett tag så fattar du nog snart”
”Okej, vill ni ha något att äta?”
”Nej men du kan väl gå ut på gräsmattan så länge så förstår du nog.”
Jag gjorde som Eva sa och gick ut till gräsmattan och då blev allting svart.
Olivias perspektiv Tidigare.
Vi körde runder i ett tag och jag har ingen aning om vart jag är och det är tur att jag inte blir åksjuk lätt för man ser verkligen ingenting med denhär ögonbindeln. När bilen tillslut stannade så blev jag led ut ur den men fick fortfarande inte ta av mig ögonbindeln. Jag hörde hur Amanda och Hanna skrattade vid min sida. Vi gick in i ett hus, tror jag i alla fall.
”Nu får du ta av dig ögonbindeln.”
Jag gjorde som Amanda och Hanna sa och tog av den. Jag kollade mig runt och aningen så är vi i ett väldigt mörkt rum eller så har jag förlorat synen för allting var väldigt väldigt mörkt.
FEEL ALIVE...❤-KAPITEL 52
Jag vände mig om och såg Olivia djupt i ögonen och gav henne en passionerad kyss.
