Hon var så vacker där hon låg i sängen och sov. Jag skulle kunna sitta i evigheter och titta på henne utan att ens bli trött. Försiktigt strök jag bort en hårlock från hennes ansikte. Hon vaknade till och kröp närmare mig. bara några minuter senare blev hennes andetag lugnare och hon sov lugnt i min famn. Jag la mig ner på rygg och höll om henne, tittade en sista gång på min lilla son och stängde mina ögon. Jag drömde om hur lyckligt lottad jag var att ha både Olivia och Victor.

Jag vaknade vid 8 tiden av mig själv. Hon var så söt när hon låg där bredvid mig och sov. Det var tur att det var just Olivia som fick komma upp på scen dendär junidagen för snart tre år sedan. Jag log för mig själv och kysste Olivia mjukt på pannan. Jag gick upp men lät henne sova vidare. Victor var vaken och stod upp i sin spjälsäng med armarna sträckta mot mig. Jag lutade mig fram och bar upp honom i min famn.

"Godmorgon gubben" sa jag och pussade honom på pannan. 

"go mojo" sa han tyst för sig själv direkt efter. Jag har märkt på sista tiden att han hela tiden försöker säga samma sak som jag och Olivia för att "känna" på orden. 

"duktigt älskling" sa jag och log. Då började han också lé, vilket gjorde mig extremt lycklig. 

Jag gick in med Victor i badrummet för att bada honom. Det är egentligen Olivias tur, men eftersom att hon kommer få ta hand om honom själv under hela min turné så kan jag göra det idag. Jag tappade upp ett bad i badkaret med ljummet vatten och hällde i jättemycket tvål så att hela ytan blev fullt med vitt skum, precis så som Victor vill ha det. 

När jag gjort det så tog jag av honom pyamasen och satte ner honom i badet. Han började genast att leka med skummet och ville inte gå upp på hur länge som helst. Olikt så många andra barn så älskar han verkligen att bada. Det är inte förens han är helt blå om läpparna och skakar av kyla som han vill gå upp. 

När han en halvtimme senare var sådär blå om läpparna och skakade av kyla så tog jag upp honom och virade in honom i en handduk. Sedan satt han i mitt knä med håret spretandes åt alla håll medans jag twittrade lite i mobilen. Jag älskar att få en massa söta tweets från mina fans. Det är som ett kvitto efter allt slit man gått igenom.  

*

"Hejdå älskling, du vet att jag älskar dig så otroligt mycket och kommer att sakna dig massor" sa jag till Olivia och vi kysstes om och om igen. Jag vill inte lämna henne. Och verkligen inte Victor heller. Jag vill att de åker med mig. Men det är inte så planerna är och det är inte heller så det kommer att bli. 

"Ha det så jättebra Eric, jag älskar dig mest. Var bara så grym som du alltid är så blir det inga problem."  Jag gav henne en lång kyss. Våra tungor smekte varandra och jag ville aldrig sluta. Jag kommer att sakna henne och hennes kyssar så sjukt mycket. 
Sedan böjde jag mig ner och tog upp Victor, som stod så snällt vid sidan. 

"Jag kommer att sakna dig så mycket gubben" började jag. Jag kände hur tårarna brände under ögonlocken och hur det nästan började göra ont i mitt hjärta. Min kärlek till min underbara familj går inte att beskriva med ord. 
Trots att det bara är ungefär två månader så gör det så ont att skiljas från dem. Tillslut gick det inte att hålla inne längre och tårarna började rinna längs med mina kinder. 
"Jag älskar dig så mycket Victor, jag ska ringa till dig varje dag" fortsatte jag och tryckte honom så nära min bröstkorg som det bara gick. Han tog sina armar runt min hals och jag kunde höra hans små hjärtslag dunka i precis lagom takt.

Tillslut var det dags att släppa taget och Olivia och Victors taxi stod redo med dörrarna öppna och väskorna redan i bagageluckan. Jag och Olivia kysstes en sista gång. Hon grävde in sina fingrar i mitt hår och viskade att hon älskar mig. Jag njöt av hennes beröring och viskade tillbaka att jag älskade henne också. Sedan pussade jag Victor på munnen och innan jag visste ordet av det så var de borta. 

Tomas ropade på mig från turnèbussen som redan hade startat motorn. Jag klev på bussen med händerna i fickan utan att säga ett ord. Jag var inte ledsen, inte sur.. bara tyst. Jag hade så många tankar i mitt huvud.

Olivias perspektiv

Det var så ortroligt svårt att ta förväl av Eric. Han är min andra halva, min livs kärlek och blivande man. Victor satt i mitt knä och lekte med en blå gummiboll. Så oskyldig och så snäll. Jag kollade på honom och log. Han påminner så mycket om Eric.

Det är helt ofattbart så mycket mitt liv kunde förändras på bara tre år. från att vara en liten sjuttonårig tjej med inga förväntningar alls om framtiden, till att leva med en tvåårig son och en Sambo. En Sambo som dessutom är Eric Khaled Saade. En Sambo som reser jorden runt för att sjunga och dansa inför tusentals fans. Det är helt sinnessjukt. 

Men nu var jag påväg hem till Stockholm utan Eric vid min sida. Om två månader ses vi igen. Två långa månader. Min mobil burrade till i fickan. Jag plockade upp den och det var ett sms från Eric. 

"jag saknar er redan" stod det. Jag log.

"och vi saknar dig" svarade jag och gick sedan in på mina bilder i mobilen. Jag tog fram en bild på Eric och mig. Sedan satt jag bara och kollade på den bilden tills vi var framme på flygplatsen. Varje gång jag ser Eric blir jag som kär på nytt. Det är en helt fantastisk känsla. Och att dessutom bli besvarad på sina känslor gör bara allt en miljon gånger bättre.

*

Men tillslut fick jag vakna upp från mina tankar och kliva ur taxin. Jag knäppte upp Victors bälte och ställde honom en bit bort från alla bilar. Där stod han fint och väntade tills jag kom tillbaka med min och Victors gemensamma väska. Jag kollade snabbt på klockan och insåg att vi hade väldigt brottom. På ena armen hade jag victor och i andra hade jag vår väska. Sedan skyndade jag mig till incheckningen.

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJA! ni har väntat länge! men här är ett kapitel i alla fall! Vi ska jobba på nästa och det kommer ut snart! LOVE