Tack för denna tiden!

Hej allihopa! tack för denna tiden på ensaadesaga! Nu slutar jag tyvärr :( är det någon som har lust att ta över är det bara att komentera så löser vi det! ni har varit helt underbara och jag älskar er alla! både haters och lovers.
Tack alla som komenterar men nu är min tid här slut. Historien om Eric, Olivia och Victor är från min sida slut ...
Jag kommer fortfarande att blogga på http://theericsaades.blogg.se/ så ni behöver inte vara oroliga.

Love u!


RÖSTA!

Rösta på ensaadesaga som bästa novellblogg! Hjälp mig att vinna! Snälla :)

Klicka på länken!

tack! love u

Love is Calling...♥-KAPITEL 23

Jag suddade snabbt bort tanken och började genast tänka på Olivia. Henne och Victor älskar jag faktiskt så oändligt mycket mer än någon annan.
"Eric! Vakna!" ropade JGill genom fönstret, som såg att jag var i mina egna tankar.
"uhm, ja" sa jag och skakade lite lätt på huvudet.
"fokusera" sa han.
"ja, förlåt" sa jag och vi började om igen.
"I really shouldn't be loving you..."

Efter ett tag var allt klar. Låten blev magisk!
Vi satt och tog det lungt i studion ett tag och snackade framtidsplaner. Plötsligt kom J-son med en fantastisk idé.
"Jag tycker att du ska uppfylla din dröm om en inomhusturné" sa han. Jag tänkte på det lite. Det har ju alltid varit min största dröm.
"fan va kul det hade varit!" sa jag upphetsat.
"det hade varit riktigt coolt" sa JGill.
"Vi borde säga till Thomas" sa jag.
"Eric, detta kommer bli så fett" sa J-son. Jag plockade genast upp min mobil och slog Thomas nummer.
"Thomas" svarade han.
"tja, det är Eric" sa jag.
"Hej Eric"
"I've got news for you"
"vadå?"
"Jag vill göra en innomhusturné" sa jag. Det blev tyst i telefonen en stund.
"det låter kul, vi snackar mer sen" sa han sedan. Han började prata om massa annat viktigt och efter en stund la vi på.
"vad sa han?" frågade J-son.
"Han sa att vi skulle snacka mer sen" svarade jag.
"Fattar du hur fett det skulle vara med enn inomhusturné?" sa JGill.
"jafan, liveband, dansare, en ljusshow, ALLT! det kommer bli galet!" sa jag.
*
Någon timme senare var jag hemma igen. Olivia är vaken och tar hand om Victor.
"Hejsan" ropade jag när jag gick innanför ytterdörren.
"Hej älskling", gick det bra idag?" ropade hon från sovrummet. Jag gick in dit och gav henne en kyss. Hon låg och höll på med mobilen lite.
"Det gick bara bra, vi har nya planer" sa jag.
"jaha, vadå för planer?" frågade hon nyfiket.
"Vi planerar en inomhusturné" sa jag samtidigt som jag gick till spjälsängen och plockade upp Victor som låg och lekte med en liten nalle. Sen satte jag mig ner bredvid Olivia igen.
"vad roligt" sa hon glatt. Hon kom med en massa idéer och jag fick lyckorus efter lyckorus när jag tänkte på det.

Såja, kapitel 23 ute! sprid och komentera! love u

Love is Calling...♥-KAPITEL 22

"älskar du mig fortfarande?" frågade hon.
"men det är väl självklart, jag kommer alltid älska dig. Du och Victor är mitt liv"
"säkert?"
"helt säkert" sa jag.
hon tryckte in sitt ansikte mot min hals och kysste den.
"Jag älskar dig" viskade hon.
"och jag älskar dig" sa jag och vi kysstes, om och om igen.



Två veckor senare
Allt har blivit bra igen mellan mig och Olivia, och vi är den lyckliga familj igen som vi var förut.
Klockan är 08.00 denna måndagsmorgon och jag ska till studion. Victor har vaknat och jag har tagit hand om honom hela morgonen. Jag tycker att Olivia kan få sova ut idag.
Victor låg i min famn och kollade på mig med sina stora bruna ögon med en molnfri blick. Så oskyldig. Solen skiner och idag har jag bestämt mig för att sitta ute på balkongen och äta frukost. Jag gjorde i ordning några mackor och ett glas juice och satte mig vid det vita träbordet ute på balkongen och började äta. En grå duva svepte förbi så nära att jag nästan fick ducka för den.
Där satt jag och bara njöt av livet. Det var helt klart värt allt kämpande för att komma hit. Men tro inte att jag är klar än! Jag har världens bästa familj, världens underbaraste fans och en fantastisk karriär. Nu ska det bara gå frammåt.
*
När jag kom till studion satt Json Gill vid sin dator och mixtrade lite med en ny låt. Jag hälsade på honom och satte mig i den vita skinnsoffan på andra sidan rummet. Vi snackade en stund och jag fick lyssna på det han gjort.
Mitt i allt kom J-son indundrande in genom dörren.
"Bro!" sa jag och vi gjorde en 'high five'.
"bro!" sa han tillbaka och satte sig bredvid mig.
"Tjaa" sa JGill till Json.
"tjoo" sa J-son och JGill fortsatte genast att mixtra med den nya låten. Efter ett tag kom han ut ur sin lilla dator värld.
"Det är dags att spela in nu" sa han och kollade på mig.
"jaha, okej" sa jag och tog upp låttexten som låg på det vita skrivbordet. Sedan gick jag in i inspelningsrummet. Det är rätt litet och med endast en mikrofon i. Det finns ett fönster på ena väggen ut mot JGill och J-son.
Jag hörde hur musik började spelas i öronen och jag började sjunga:
"I really shouldn't be loving you,
But you're always On My mind, there's nothing I Can do..". Jag gillar denna låten. På nått vis känns det som att det är text från händelser i mitt liv. Men ändå inte.
"to not know if you love me back is hard.
And there's only pain so far.
The feeling when i look in your eyes,
No Words in the world can discribe."
Plötsligt slog det mig. Allt detta handlar ju lite om Louise. Louise som jag inte får älska, men som har riktigt fina ögon. Nej, nej, nej. Självklart har jag inte skrivit en låt om Louise..right? Så får det inte vara.
Jag suddade snabbt bort tanken och började genast tänka på Olivia. Henne och Victor älskar jag faktiskt så oändligt mycket mer än någon annan.
"Eric! Vakna!" ropade JGill genom fönstret, som såg att jag var i mina egna tankar.
"uhm, ja" sa jag och skakade lite lätt på huvudet.
"fokusera" sa han.
"ja, förlåt" sa jag och vi började om igen.
"I really shouldn't be loving you..."

Såja, förlåt för att det dröjde :( men internettet här hemma har slutat fungera så har fått skriva allt på mobilen. Hoppas ni tyckte om det ändå! Love u

Sorry

Hej!
Det kommer bli knepigt med kapitel och grejer nu ett tag för jag har så mycket att plugga till osv.. så ni får ha tålamod!
Om det är någon som vill hjälpa till att skriva är det bara att komentera eller skicka ett mail till ensaadesaga@hotmail.com
LOVE U

Love is Calling...♥-KAPITEL 21

"Det ordnar sig" sa en röst bakom mig. Det var Louise. Jag knuffade snabbt bort hennes hand från min axel.
"Rör mig inte!" sa jag argt och gick iväg. Jag sprang mot vår lägenhet som bara låg några kvarter bort. Jag hann just se Olivia gå in genom porten.
"Olivia!" ropade jag men hon han stänga porten. Jag sprang upp för trappan och gick in i lägenheten. Där inne stod Olivia. Jag gick fram till henne.
"Snälla, lyssna på mig" sa jag. Hon vände sig om och såg mig rakt i ögonen. Hennes ögon var fyllda med tårar och helt röda. Hennes kinder var våta och hon såg så extremt ledsen ut.

"vad finns det att förklara?!" hulkade hon fram mellan tårarna.
"jag ville inte, snälla försök att förstå"
"varför gjorde du det då?!" skrek hon nästa ut.
"jag hann inte reagera".
"Sluta ljug" sa hon ilsket och gick in i sovrummet, smällde igen dörren och låste om sig. Jag gick efter henne.
"Olivia, komigen" sa jag men fick inget svar. "Snälla.."
"gå till din älskade tjej istället" sa hon argt.
"DU är min älskade tjej"
"jo, men precis.." sa hon ironiskt.
"Kommer du ihåg hur dåligt du mådde när du av misstag kysste Danny?" sa jag efter en lång stund.
Olivias perspektiv
"DU är min älskade tjej" sa Eric.
Om jag nu är hans älskade tjej så skulle han väl inte gå runt och kyssa andra tjejer sådär.
"jo, men precis.." sa jag ironiskt.
Det blev en lång tystnad och jag låg bara i sängen och grät. Hela kudden är helt blöt av tårar och hela jag är krossad inombords. Hur kunde han?
"Kommer du ihåg hur dåligt du mådde när du av misstag kysste Danny?" sa han sedan.
Det hade jag glömt..
Jag har ju faktiskt gjort detsamma. Så dum jag känner mig.
Men om han nu vet hur ont det gör att bli sviken..så varför gör han det själv?
"mm" fick jag fram.
"det är precis så jag känner nu" sa han. Jag tänkte igenom det en stund och försökte intala mig själv att han inte menade det. Tillslut gick det in i huvudet. Han gjorde inte det med mening.
Erics perspektiv
Det blev helt tyst en stund. Ingen av oss sa något. Sedan plötsligt så öppnade Olivia dörren till sovrummet. Man såg att hon hade gråtit massor. Hon tryckte sig mot mitt bröst och jag tog mina armar runt henne. Hon grät fortfarande och jag kände hur hon hulkade och snuvade sig ibland.
"förlåt älskling" sa jag tyst med läpparna mot hennes hjässa. Hon vände huvudet uppot och kollade mig rakt in i ögonen.
"älskar du mig fortfarande?" frågade hon.
"men det är väl självklart, jag kommer alltid älska dig. Du och Victor är mitt liv"
"säkert?"
"helt säkert" sa jag.
hon tryckte in sitt ansikte mot min hals och kysste den.
"Jag älskar dig" viskade hon.
"och jag älskar dig" sa jag och vi kysstes, om och om igen.

Jag önskar att jag var Olivia....
Komentera och säg vad ni tycker så blir jag jätteglad! Puss, love u

Love is Calling...♥-KAPITEL 20

"jag ska iväg om en timme" sa hon.
"då ska vi ha en hel dag tillsammans" sa jag till Victor och pussade honom på huvudet. Han fortsatte att kolla på mig samtidigt som han dreglade på min mage. Jag tog min tröja från igår som låg nedanför min säng och torkade bort dreglet på min mage och runt Victors mun, sen gick vi upp ur sängen och Olivia tog hand om Victor en stund. Klockan är runt 10 och det är soligt och varmt ute. Helt underbart väder.
En liten stund senare gick Olivia och jag var ensam kvar med Victor. Då fick jag plötsligt ett sms. Det var från Louise.
"Vill du ses en stund idag? :)".

Jag kollade länge på smset. Vill jag? ja, det vill jag. Som vän.
"absolut" svarade jag. Jag la ner mobilen på köksbänken och tog med Victor till sovrummet för att sätta på honom kläder för dagen. Det fick bli en ljusblå babytröja och ett par coola jeans och ett par vita strumpor. Sötaste ungen någonsin. Jag lyfte upp honom i min famn, gav honom en puss på pannan och gick sedan ut till köket igen.
Jag slängde en snabb blick på mobilen och såg att Louise hade svarat mig.
"vart ska vi träffas? :)" stod det.
"har du lust att komma hit? Olivia är inte hemma och jag måste se till Victor :)"
"absolut, vart bor du?". Jag förklarade vägen hit och en halvtimme senare ringde det på dörren. Jag gick och öppnade dörren och där stod Louise.
"Tja!" sa jag.
"Hejsan!" sa hon och vi kramades. Hon tog av sig sina ytterkläder och vi gick in i vardagsrummet där Victor låg så sött på en filt och lekte med lite leksaker.
"Men gud så söt!" sa Louise när hon fick syn på honom. Hon gick genast fram och bar upp honom. Jag skrattade lite.
"ja, dethär är Victor" sa jag.
"Han är riktigt lik dig" sa hon och självklart blev jag väldigt glad.
"tack så mycket" sa jag och log.
*
Vi satt och snackade länge och lekte lite med Victor osv.
"Vill du gå ut och fika lite?" frågade jag sedan.
"visst" sa hon och log.
"så bra, jag vet ett bra ställe" sa jag och log jag med.
"härligt!" sa hon och vi gjorde oss i ordning för att gå ut på stan.
*
Vi satte oss ner vid ett bord på cafeterian och beställde lite fika. Victor gar fått mat och sover nu så gott. Louise var faktiskt väldigt söt och jag kollade henne djupt in i ögonen när vi pratade.
"hur länge har du och Olivia varit tillsammans?" frågade Louise plötsligt.
"i ungefär ett år" svarade jag.
"vad kul" sa hon. Men det lät verkligen inte som att hon tyckte det var speciellt kul. Jag undrar varför.
Vi pratade länge och efter ett tag var det dags för Louise att gå hem. Vi reste oss upp och kramades länge. Jag böjde mig bakåt för att se på henne.
Helt plötsligt utan att jag hann stoppa henne så böjde hon sig fram och gav mig en kyss. Det gick så snabbt. Vad höll hon på med?! jag har tjej, och det vet hon! Just då såg jag... det värsta som kunde hända....
I dörröppningen till caffét stod såklart Amanda och Olivia. Jag kollade på Olivia och hon kollade på mig med en besviken och ilsken blick. Hon gick med bestämda steg mot mig, tog Victor i sin famn, gav mig det traditionella örfilen och gick igen med bestämda steg mot dörren igen. Jag var stum. Vad ska jag säga?
"Olivia! vänta!" ropade jag. Alla i hela caffét kollade på mig och eftersom att de flesta kände igen mig blev det väldigt pinsamt. Jag sprang efter henne.
"Olivia!" ropade jag igen. Hon bara gick iväg utan att vända sig om. Amanda stod kvar chockad. Hon kollade besviket på mig och jag kollade på henne.
"hur kunde du?" sa hon.
"Det var inte jag, jag ville inte" sa jag. Hon svarade inte utan kollade bara argt på mig.
Jag skulle aldrig ha träffat Louise. Just nu är jag så jävla arg på henne. Just i den tanken kände jag hur någon tog tag på min axel.
"Det ordnar sig" sa en röst bakom mig. Det var Louise. Jag knuffade snabbt bort hennes hand från min axel.
"Rör mig inte!" sa jag argt och gick iväg. Jag sprang mot vår lägenhet som bara låg några kvarter bort. Jag hann just se Olivia gå in genom porten.
"Olivia!" ropade jag men hon han stänga porten. Jag sprang upp för trappan och gick in i lägenheten. Där inne stod Olivia. Jag gick fram till henne.
"Snälla, lyssna på mig" sa jag. Hon vände sig om och såg mig rakt i ögonen. Hennes ögon var fyllda med tårar och helt röda. Hennes kinder var våta och hon såg så extremt ledsen ut.

Vad kommer hända? ge tips och komentera!! snälla! love u