FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 12
Det kändes som en evighet innan Eric äntligen kom. När han såg mitt ansiktsuttryck och doktorn bredvid mig skyndade han sig fram och kra
made om mig. Jag lät ha ta mig i sina armar och började gråta.
" Vad har hänt?!" frågade Eric oroligt och tittade på doktorn.
" Vi har tyvärr dåliga nyheter" sa doktorn och tittade på Eric.
Jag började gråta ännu mer så jag knappt såg någonting, men jag såg att det rann stora tunga tårar nedför Erics kinder.
Vår älskade Victor.
"Men gör något då?!?!" skrek jag förtvivlat.
"Vi ska försöka koppla in en ny respirator men om inte det fungerar måste jag tyvärr meddela att detta kan vara slutet" sa han lika allvarligt som förut.
Utan att säga något började både jag och Eric gråta mer än någonsin. Jag såg att Anders plötsligt också började gråta. Så satt vi där alla tre och grät. Det kändes som att tårarna snart skulle ta slut eller något. Det var en riktigt hemsk känsla. Jag kommer ihåg hur extremt förstörd och ledsen jag var när min morfar dog för fyra år sedan, tänk då hur jag skulle vara om min egen son dog. NEJ. Han ska inte dö!
*
Tiden gick och Eric fick mot sin vilja, åka iväg igen för att ta sig till Danmark och fortsätta turnén. Just nu känner jag mig så förvirrad. Är detta på riktigt eller bara en riktigt hemsk dröm? Har han dött än? jag vet ingenting. Doktorerna vill inte berätta mer än vad de gjort. Jag vill veta vad som händer! Det är min son! Just i den tanken så kom Anders ut ur Victors rum igen, för typ tionde gången på en halvtimme. Fast denna gången gick han inte för att hämta något eller någon utan han gick fram och satte sig bredvid mig.
"Den nya respiratorn fungerar för tillfället och det är viktigast just nu." sa han.
"så han lever?!" sa jag lättat.
"ja, just nu gör han det. Men jag vet inte hur mycket längre"
Jag sa ingeting utan tog bara några djupa andetag för att lugna mig själv. Anders var tyst en stund.
"Hans hjärta slog för fort förut men vi har lyckats få ner hjärtslagen till en mer normal nivå" sa han sedan.
"tack så mycket" sa jag och plockade upp min mobil för att ringa Eric och beräta om nyheterna.
"Jag kommer tillbaka om det händer något" sa Anders och gick iväg.
Jag nickade och satte mobilen mot mitt öra. Efter några signaler svarade han och jag berättade allt. Eric blev väldigt glad att han levde. Det är inte rättvist att man ska behöva vara orolig för att ens son är död. Så ska det inte vara. Han berättade också att de var framme om 10 minuter. Vi snackade lite till innan vi la på och plötsligt blev allt så ensamt igen. Tänk att Victor ligger några meter ifrån mig och kämpar för sitt liv. En liten tvååring ska inte behöva sluta sitt liv nu. Det har precis börjat.
Med skakiga händer försökte jag ta upp en tidning från bordet och läsa den, kanske kunna tänka på annat och inte jaga upp mig i onödan. Det är ändå ingen mening. Framförallt inte nu när Eric inte är här och kan stötta mig.
När jag satt och bläddrade i tidningen kom Anders ut med raska steg rakt mot mig.
" Olivia... Jag tror det är bäst att du följer med mig nu." med de orden vände han på klacken och återvände in till rummet där Victor låg.
Nu när jag äntligen lyckats slappna av lite kommer han med hemska nyheter tänkte jag för mig själv. Jag övervägde att ringa till Eric igen, men jag ville inte störa honom nu. Han trodde ju att allt var okej med Victor nu, men han är ju trots allt Victors pappa. Han har rätt att få veta.
Jag tog några djupa andetag innan jag gick in i rummet. Inne i rummet möttes jag av en fruktansvärd syn. Framme vid Victor stod minst fem sjuksköterskor med nedböjda huvud.
Inombords skrek jag förtvivlat, på utsidan försökte jag hålla masken. Neeeeeej!!! Inte igen! Samma hemska känsla som jag hade när Anders kom till oss första gången började sakta växa inom mig. Var lugn nu Olivia. Var lugn för Victors skull. För Erics skull också.
" Vi har bytt ut den trasiga respiratorn mot en ny. Det var tur eftersom att Victor har slutat helt att andas själv." Anders klappade mig försiktigt på ryggen.
" Hu... hu... hur mår han nu?" lyckades jag stamma fram tillslut.
" Nu mår han relativt bra. Vi har fått kontroll på febern och snart är den nere på lagom nivå. Förhoppningsvis har febern gått ner helt och hållet tills ikväll. Som läget ser ut nu har vi någorlunda kontroll på honom. Jag tycker att du ska åka hem och vila nu och komma tillbaka om några timmar. Då är han kanske lite piggare."
" Jag... jag kan inte lämna honom här helt ensam nu! Han behöver mitt stöd!" tårarna kom av sig själva när jag tänkte på att lämna honom här helt ensam.
" Vi kan bära in en extra säng här om du vill så kan du ligga bredvid honom." Anders kramade om mig och bad en sköterska hämta en extra säng.
30 minuter senare stod sängen på plast och jag kunde äntligen lägga mig ner och sova. Det kändes riktigt i kroppen att jag hade varit uppe halva natten och hela morgonen. Nästan direkt somnade jag. Jag sov väldigt oroligt, låg och skruvade på mig och vaknade ibland med ett ryck.
Pip piip pip piip pip piip
Långt borta i min oroliga sömn kunde jag höra det störande ljudet.
Victor!
Jag kastade mig upp ur sängen med en väldans fart. En massa konstiga tecken visades på skärmen till respiratorn. Vad händer? Tusen tankar flög genom huvudet som jag inte kunde kontrollera.
På några minuter kom Anders med raska steg. Han gick raka vägen fram till den pipande apparaten och läste av vad som stod på skärmen. Utan att verka minsta orolig stängde han av respiratorn.
Men herregud! Vad gör han?! Hjärtat började slå hårdare och jag kände mig yr. Vill ha ta livet av Victor?!
Anders vände sig om och log mot mig.
" Goda nyheter! Han har börjat andas själv nu. Det ser ut att gå väldigt fint, så jag stänger av respiratorn, men den får stå kvar för säkerhetsskull."
Jag kunde inte tro mina öron. Victor andas själv nu! Det är en bra bit på vägen att bli frisk. Anders kom fram till mig och kramade om mig länge. Han lät mig gråta utan att säga någonting.
" Gå och ring din kille nu! Säg att er son mår bra nu och att han snart är uppe på benen!" En sista klapp på axeln och han lämnade mig ensam i rummet med Victor. Sakta närmade jag mig Victor. Jag tog hans lilla hand i min och kramade om den. Det kändes så härligt att höra att han andades själv. Försiktigt böjde jag mig ner och viskade i hans öra.
" Jag älskar dig Victor! Nu ska vi klara sista biten tillsammans."
När jag sedan skulle resa på mig tittade världens vackraste bruna ögon in i mina.
"Mamma.."
Det räckte för att jag skulle bryta ihop igen. En lång stund stod jag och höll i hans hand och grät. Efter en stund tog jag ett djup andetag och lyfte upp mobilen ur fickan. Efter några signaler svarade Eric.
" Har det hänt något älskling?" han lät lite orolig.
" Mycket." svarade jag. Eftersom jag precis hade gråtit lät jag fortfarande lite ledsen.
Det blev helt tyst i luren.
" Vad har hänt?!" frågade han efter en stund.
" Victor andas själv nu, respiratorn är bortkopplad. För några minuter sedan tittade han in i mina ögon och sa "mamma". Nu ligger han här och ler åt mig." Tårarna började rinna ner för mina kinder än en gång. Men denna gången av glädje.
Det blev helt tyst i luren igen. Jag gav mobilen till Victor som glatt tog tag i den. Flera gånger innan hade han fått använda min och Erics mobil så han vet hur den fungerar.
" Säg hej till pappa Victor." viskade jag i Victors öra.
" Pappa!" Med ett stort leende på läpparna uttalade han ordet. Hon log trots att han var så svag. Det är min son det! så stark!
" Hej Victor! Det är pappa." kunde jag höra Eric säga.
Victor sa inget utan fokuserade på att andas ordentligt.
" Pappa älskar dig Victor. Det kommer han alltid göra!" Jag hörde hur Eric snyftade till och drog efter andan.
Det Eric sa berörde mig väldigt mycket. Utan att själv märka det grät jag tyst. Jag tog tillbaka mobilen efter en stund för att säga hejdå till Eric.
" Jag älskar dig Eric!"
" Jag älskar dig mer Olivia, glöm aldrig det!"
" Jag ska försöka få ut Victor från sjukhuset så snabbt det bara går, sedan kommer vi till dig. Puss!"
" Längtar redan tills vi träffas. Puss på dig älskling! Hejdå."
Efter att ha pratat med Eric kändes det lite bättre. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då Victor öppnade sina ögon, tittade in i mina och sa "mamma!"
Vår älskade Victor.
Så vad tycker ni? kommentera gärna! <3 kärlek till er! z3
Feel alive...♥ - Kapitel 11
Jag och Eric sate oss ner i en soffa utanför rummet Victor låg i. Vi fortsatte och gråta.
"Han måste klara det" sa jag.
"Han kommer klara det. Det är vår grabb. Grabben som aldrig ger upp, han är stark" sa Eric och torkade bort en tår från min kind.
"tror du det?" sa jag och kollade in i hans bruna vackra bruna ögon.
Han blev tyst en stund och vred huvudet och kollade åt ett annat håll.
"...jag hoppas det"
Två timmar senare kom Anders ut ur rummet igen. Han var inte glad men inte ledsen heller. Han gick fram och satte sig på en stol framför oss.
"Victor sover och vi har satt honom i en respirator som andas åt honom eftersom att han inte andas själv. Han har väldigt hög feber och får dropp och medeciner. Vi har gjort allt vi kan men..." sa han
"Men vadå?" sa jag.
"Men vi vet inte om han kommer att börja andas själv igen" sa han ledsamt.
"Va?! Eric!" sa jag cockat och panikslaget och började gråta igen. Eric började också gråta. Han tog sina armar runt mig och höll mig så tätt intill sig att jag kunde höra hans hjärtslag mellan mina hulkningar och snyftningar.
"Jag vet att detta är väldigt svårt för er och vi tänker inte sluta med att försöka få honom att andas igen förens vi gjort allt som går att göra, jag lovar"
"Okej tack doktorn" sa Eric med tårarna rinnandes ner för kinderna.
Just nu kändes det som att allt var helt hopplöst. Victor vår älskade son kanske aldrig kommer att andas igen. Han kanske aldrig kommer att leka igen. Aldrig få uppleva Erics framgång och karriär. Bara tanken fick mitt hjärta att brista.
"Får vi träffa honom?" frågade Eric.
"Självklart" sa Anders och ledde oss in i rummet Victor låg i. Aldrig i mitt liv har jag varit så rädd över att se min egna son. Min älskade som jag har tillsammans Eric, min son som jag älskar mest av allt. Eric tog tag i min hand och gick efter Anders. Anders höll upp dörren för oss och försvann sedan iväg åt ett annat håll. Han lämnade Eric och mig själva i det stora tysta rummet med endast Victor i. Jag kunde bara se silhuetten av Victor i sjukhussängen för mina ögon svämmade över av tårar. Med mycket möda lyckades jag ta mig fram till Victor och se på honom. Synen av honom, så sjuk högg till som en kniv i bröstet på mig.
"Han får inte dö!!" jag kastade mig i famnen på Eric och grät allt vad jag orkade.
Eric sa ingenting utan strök bara sin hand längs min hjässa tröstande. Vad skulle han säga egentligen? det fanns inte speciellt mycket att säga.
"vänta lite" sa Eric och kysste mig och gick sedan fram till Victors säng.
Erics perspektiv
"vänta lite" sa jag och kysste Olivia och gick sedan fram till Victors säng. Jag klappade honom fösiktigt på kinden. Han var helt blek men ändå riktigt, riktigt varm. Maskinerna i rummet pep och lät på all möjliga sätt.
Jag satte mig på en stol bredvid sängen och tog tag i Victors lilla hand. Sedan böjde jag mig framåt så att min mun var placerad precis bredvid hans öra.
"Ge inte upp älskling. Du är stark, och det vet du..." började jag. Jag fick stanna upp i några sekunder och att ta ett par djupa andetag för att inte börja gråta.
"Snälla, ge inte upp. Vi klarar oss inte utan dig gubben. Vi behöver dig och älskar dig så otroligt mycket. Snälla vakna" fortsatte jag och kysste honom sedan på pannan.
Jag kollade upp på Olivia som grät. Vi gick och satte oss i soffan utanför rummet igen för vi klarade inte av att se honom i det skicket.
"ska du fortsätta med turnén?" frågade Olivia efter en stund när vi lugnat ner oss lite.
"jag måste" sa jag. Men jag skämdes. Jag skämdes över att lämna min familj. Speciellt när min son ligger på sjukhus. Men ett jobb är ett jobb och jag kan inte svika mina fans. Jag vet att Victor kommer klara det. Han är en kämpe.
Jag kollade på klockan ute i rummet, den visade kvart i 9. Vi har suttit här i cirka 3 timmar. När man tänker efter börjar sömnen hinna ikapp en, efter allt som har hänt vill man bara spola tillbaka tiden till igår kväll. Det var en av mina bästa dagar då.
Olivias perspektiv
Allt gråtandes har gjort mig jätte trött. Varenda kroppsdel skrek att jag skulle lägga mig ner och sova, men jag var för rädd. Rädd att Victor skulle dö, dö utan att jag var där för honom.
Jag lutade huvudet mot Erics axel och tog hans hand. Eric försökte att visa sig stark för min och Victors skull, visa för mig att man aldrig ska ge upp. Min älskade Eric.
Varför skulle detta hända oss?! Nu när Eric friade till mig.
Jag kände ingen menig med att leva längre, men jag fortsatte kämpa för Victors skull. Hur skulle det se ut i tidningen annars? " Eric Saades son död! Flickvännen gav upp direkt!" Det skulle ge tidningarna något att skriva om. Aldrig att jag skulle sjunka så lågt!
Plötsligt ringde Erics mobil. Det var Tomas. Han åkte till hotellet igen för att sova och planera vidare på turnén med de övriga konsert medlemmarna, och han ville också att vi skulle ha en egen tid med Victor. Han ville helt enkelt inte störa.
Eric och Tomas snackade en stund och samtalet lät inte så glatt. Efter ett tag la dem på och Eric la ner mobilen i sin ficka igen.
"vad sa han?" frågade jag.
"Att vi måste fortsätta turnén nu" sa han tyst.
"jag förstår, jag tar hand om Victor"
"förlåt mig så jättemycket"
"älskling, du gör bara vad du måste. Lycka till och var stark" Sa jag och kysste honom för att visa mitt stöd och hur mycket jag älskar honom.
"tack älskling" sa han och kramade mig. Det var en varm och mysig kram.
Vi gick in till Victor för att Eric skulle säga hejdå. Jag ställde mig lite i bakgrunden för att de skulle få vara lite ensamma. Plötsligt brast Eric i gråt. Det var verkligen en hjärtbristande syn. Han satt på en stol med huvudet i sina händer och tårarna rinnande ner för sina kinder. Jag har aldrig sett honom så ledsen. Aldrig.
"Jag kommer alltid att älska dig Victor" hulkade han fram. Han reste sig upp och pussade mjukt honom på pannan.
Med sakta och tysta steg gick han mot dörren där jag stod. Huvudet hängde för att dölja tårarna.
"Jag älskar dig Eric! glöm aldrig det!" jag kysste honom hejdå på munnen och gav honom en kram.
"Jag älskar dig med. Ring på mobilen om det är något, jag lovar att svara." med de orden lämnade han mig ensam i det stora tysta rummet, ensam med Victor.
Sakta, nästan lite rädd närmade jag mig Victor. Utan Eric som stöd var det här jätte jobbigt. Jag satte mig på stolen och tog tag i Victors lilla hand. Medans jag satt där tänkte jag tillbaka på alla roliga saker jag har fått uppleva med Victor. Framförallt dagen då han föddes. När jag tänkte på dagen han föddes brast det för mig igen. Jag lät tårarna rinna nerför mina kinder utan att torka bort dem. Det var bara onödigt för det skulle säker komma mycket fler tårar.
Sen hände allt på en gång.
En av maskinerna som var kopplade till Victor började tjuta och blinka rött. Massor av sjuksköterskor kom springandes med doktorer efter sig.
Det är kört
Mer hann jag inte tänka innan en sjuksköterska försökte få mig att lämna rummet.
" Jag älskar dig Victor! Jag gör vad som helst för att du ska stanna hos mig och Eric! Lämna oss inte gubben!"
Som i trans lyckades jag släpa mig bort till soffan och sätta mig. Jag så hur dörren sakta stängdes bakom sköterskan.
Jag måste ringa Eric!
Eric svarade på direkten.
" Eric du måste komma nu! Victor dör!" skrek jag helt hysteriskt.
" Håll dig lugn älskling. Jag kommer om 10 minuter!"
Precis när vi hade lagt på kom det ut en doktor. Han kom fram till mig med allvarlig min.
Neeeeeeeeeeeejjj!!!! Det får inte vara sant!!! Skrek jag inombords.
" Vi väntar på Eric" sa doktorn och satte sig bredvid mig.
Det kändes som en evighet innan Eric äntligen kom. När han såg mitt ansiktsuttryck och doktorn bredvid mig skyndade han sig fram och kramade om mig. Jag lät ha ta mig i sina armar och började gråta.
" Vad har hänt?!" frågade Eric oroligt och tittade på doktorn.
" Vi har tyvärr dåliga nyheter" sa doktorn och tittade på Eric.
Jag började gråta ännu mer så jag knappt såg någonting, men jag såg att det rann stora tunga tårar nedför Erics kinder.
Vår älskade Victor.
Kapitel 11 klart! vad tycker ni? låt oss få veta :) komentera! love
FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 10
Tårarna rann ner för Olivias kinder. Efter några rader in på refrängen kom jag på att Victor är minst lika viktig i mitt liv, så jag gick och hämtade honom. Han gick själv medbs han höll i min hand och jag ledde ut honom på scenen. Sedan bar jag upp honom i min famn och kramade om honom. Allt blev en såndär mäktig känsla som gör att det ryser i hela kroppen. Och det gjorde det också. Med fansen som sjöng med och med min fina familj på scenen var det helt fantastiskt. Dehär var en sån stund som man bara vill stanna och uppleva om och om igen.
Kapitel 10! förlåt för att det dröjde! ha det fint! komentera och sprid. Love
"Tusen tack för att ni kom och gjorde min konsert fantastisk! Som jag alltid säger; Utan er är jag ingenting och det vet ni! Jag älskar er av hela mitt hjärta! Godnatt!" med de orden avslutade jag showen för ikväll. Publiken jublade medans jag gick ut från scen. Jag stannade upp, vände mig om och gjorde en slängkyss ut i folkmassan och fortsatte sedan ut.
När jag kom backstage tog jag först en handduk som hängde på en stol och sedan gick jag fram och kramade mina dansare.
"fan vad bra ni är" sa jag och de log stort.
"inget jämfört med dig bro" sa Alex och gav mig en high five.
Sen gick jag mot Olivia och Victor. Victor kom "springandes" med ett stort leénde på läpparna. Jag hukade mig ner och han slängde sig i mina armar.
"får jag en puss?" sa jag och putade med läpparna. Han skrattade och pussade mig på munnen.
"tack" sa jag och skrattade. Publiken lät fortfarande och det gjorde mig ännu gladare.
"vad duktig du var älskling" sa Olivia och gick fram och kysste mig. Vi kramades lite pch jag gav henne en puss på kinden och fortsatte sedan att kramas. I hennes armar är jag tryggast.
*
I min, Alexs och Edins loge fanns det en dusch som vi tre fick dela på. Edin duschade först, sedan Alex och sist jag för jag tar längst tid på mig. Efter en varm och skön dusch var jag i i alla fall ren och fräsch.
Klockan är halv elva på kvällen och Victor sover sedan en stund tillbaka. Han var dödstrött och somnade på bara några minuter.
När alla var klara åkte vi tillbaka till hotellet för att sova. Just nu är jag road och nöjd. Jag njuter av livet helt enkelt.
Jag och Olivia gjorde oss klara för att sova och vi hoppade ner under det varma och mjuka täcket och kröp så tätt intill varandra som det bara gick. Bara minuter senare sov jag.
Olivias perspektiv
Eric har somnat men jag ligger vaken. Någonting känns inte rätt, men jag vet inte vad. Plötsligt hörde jag ett väldigt svagt gnällade från Victors säng. Jag gick upp för att kolla till hur han mådde. Han såg väldigt bekymrad ut. Jag plockade upp honom i min famn. Han var jättevarm och bara gnydde.
"Hur är det gubben?" frågade jag och strök honom längs pannan. Han var vaken men svarade inte på något vis.
"Victor?"
Nu började jag bli orolig. Jag gick till Eric och väckte honom.
"Vad är det älskling?" frågade han med en hes röst.
"Det är något med Victor, han är gnyr, är jätte varm och svarar inte mig" sa jag och la långsamt ner Victor bredvid Eric. Eric tände sänglampan och gnuggade sig i ögonen. Han var såklart jätte trött efter konserten, men han brydde sig mer om Victor så han satte sig upp i sängen på en gång.
"Hur är det gubben?" sa han och lyfte upp Victor i sin famn.
Victor svarade inte utan fortsatte gny och kallsvettas. Eric blev riktigt orolig.
"Vad ska vi göra?" frågade jag, rädd och ledsen samtidigt.
"Vi måste ta honom till sjukhuset, han har jätte hög feber." svarade Eric, ganska lugn och samlad.
Vi klädde på oss kläderna jättesnabbt och gick ut i entrén. Där smsade Eric Alex och berättade att vi var på väg till sjukhuset med Victor. Sedan ringde han till Tomas och frågade om han kunde skjutsa oss. Tomas var genast klarvaken och lovade att skynda sig ner. Knappt 10 minuter senare satt Victor och jag i baksätet i en av Erics turnébilar.
"Eric! Han börjar andas konstigt!" Livrädd försökte jag hålla Victor vaken och samtidigt behålla lugnet.
"Håll honom bara vaken älskling! Vi är snart framme, jag lovar." Eric vände sig om och tog tag i min hand. Han smekte den fram och tillbaka för att lugna mig. Vad skulle jag ha gjort utan honom?
Jag mådde så dåligt när jag såg hur dåligt Victor mådde.
"somna inte gubben" sa jag tyst mot hans öra och strök honom på pannan.
"somna inte" repeterade jag. Han kippade efter luft och nu började jag gråta eftersom att det inte fanns något jag kunde göra.
"kör snabbare!" sa jag panikslaget.
"Vi kör så snabbt vi kan, du måste behålla lugnet för Victors skull älskling" sa Eric och kysste ovansidan på min hand.
"okej förlåt" sa jag med gråten i halsen. Jag tog några djupa andetag för att få ner pulsen lite. Victor gav ifrån sig något gnälläte och började sedan plötsligt stt skaka.
"Eric! han skakar!" sa jag.
"dethär är riktigt illa" sa Eric som nu också började få panik.
"vi är framme nu!" sa Tomas och ställde sig utanför entrén till akuten.
Jag räckte över Victor till Eric och Eric sprang in så fort han kunde. Jag kom bara några sekunder efter.
Victor togs genast hand om och vår doktor Anders sa att det var brottom. Att det behövdes göra något NU, annars kan det betyda slutet. Då fick jag ännu mer panik och föll i gråt i Erics armar. Eric grät också men han ville inte visa det så mycket. Men tårarna rann ner för hans kinder och tårarna rann ner för mina kinder. Victor sövdes ner för att doktorerna skulle kunna göra sitt jobb utan att Victor var rädd och grät. Jag och Eric sate oss ner i en soffa utanför rummet Victor låg i. Vi fortsatte och gråta.
"Han måste klara det" sa jag.
"Han kommer klara det. Det är vår grabb. Grabben som aldrig ger upp, han är stark" sa Eric och torkade bort en tår från min kind.
"tror du det?" sa jag och kollade in i hans bruna vackra bruna ögon.
Han blev tyst en stund och vred huvudet och kollade åt ett annat håll.
"...jag hoppas det"
Kapitel 10! förlåt för att det dröjde! ha det fint! komentera och sprid. Love
Feel alive...♥ - Kapitel 9
När alla tre var klara gick vi tillsammans ner till frukosten där alla andra redan var... eller alla utom Edin . Han är alltid så trög på mornarna. Men efter en liten stund kom han tillslut.
Vi plockade på hur mycket mat som helst på tallrikarna. Det fanns så mycket att välja på. Jag ääälskar hotellfrukost. Vi satt hela crewet runt ett långt bord och vi pratade och hade det trevligt. Några var fortfarande trötta men de flesta var pigga och redo för dagen. Snart så.. snart är det dags.
Bussen stod utanför och väntade på oss. Vi hade några personbilar också eftersom att alla inte får plats i bilarna.
Så när vi ätit upp begav vi oss iväg till arénan med alla fordon. Det är redan några på plats som håller på att sätta upp scenen.
*
Pop explosion var rätt litet. Detta är större. Mycket större. Jag ska uppträda i stora arénor med tusentals fans i publiken. Det är redan slutsålt i de flesta arénorna. Jag är så taggad. När vi kom fram satt det redan fans uanför arénan och väntade. När de såg våra bilar och bussen började de skrika. De var kanske 20 stycken. Jag kollade på Olivia och hon kollade på mig, och vi log. Nu har det börjat på riktigt. Eftersom att jag inte ska repa förens vid 1 tiden så bestämde jag mig för att ta mig tiden att hälsa på mina fans. För att göra det lite extra kul, tog jag med mig Victor. Olivia gick in med Tomas för att checka så alla grejer var med och fungerade. Victor brydde sig inte så mycket att Olivia gick iväg utan oss, istället fokuserade han på alla fansen.
För varje steg jag tog, desto vildare blev fansen. De flesta var mellan 13 -17 år. De mindre brukade komma senare ned sina föräldrar i släptåg.
"Tja!" ropade jag till tjejerna när jag bara var någon meter bort. Alla skrek som hysteriska ch började gråta. Några stycken började till och med att. Det såg så roligt ut att jag inte kunde hålla mig för skratt.
"Hur är det med er tjejer?" nu var jag framme vid tjejerna. Jag satte ner Victor på marken men han blev lite rädd av allt skrikande så han tog tag i min byxa.
" Är det Victor?" frågade en av tjejerna som grät floder.
" Jajamensan! Ni får hälsa om ni vill." Nästan alla tjejer dök ner på Victor och bombarderade honom med pussar och kramar. Efter Victor blev det min tur. En och annan puss på kinden fick jag, själv kramade jag om alla tjejerna. Det är något som uppskattas jätte mycket. Eftersom att de inte var så många så hade jag tid tll dem allihopa. Konstigt nog kom det faktiskt inga fler fans på hela tiden jag var där.
Jag skrev aoutografer och vi kramades och pratade och de fick lite pussar på kinderna och jag fick lika så.
Vi hade hur kul som helst och Victor började trivas eftersom att de lugnat sig lite.
Jag och Victor var där i kanske 1 timme och vi hade superkul. När det var dax att gå ställde de sig på ett led och fick vars en kram och vars en puss på kinden. All verkade överlyckliga och de kramade och pussade på Victor också. De tog miljontals bilder som jag säkert kommer att få se ute på internett i en lång tid famöver.
Tillslut kom jag till den sista tjejen i ledet. När jag var påväg att kyssa henne på kinden så vände hon huvudet snabbt och kysste mig på munnen. Det kom som en liten chock.
"You only live once" sa hon och log och jag skrattade. Jag märkte genast hur de andra tjejerna blev jätteavundsjuka.
"Jag vill också!" ropade flera stycken.
"Ursäkta tjejer, men vi måste gå nu. Jag älskar er" sa jag och vi vinkade samtidigt som vi gick iväg. Flera stycken började gråta och en galen tjej sprang fram och kramade mig en sista gång. Hon kysste mig också på kinden, men jag gjorde inget motstånd utan lät henne. Hon släppte en kort stund senare och vi fortsatte att gå.
"Jag älskar dig Eric!" ropade alla i mun på varandra flera gånger. Jag kände kärleken och jag log så stort.
När vi kom in i arenan igen möttes vi av Olivia.
"hej killar" sa hon och gick fram och kysste mig och bar upp Victor i sin famn.
"hej" svarade jag och log.
"hur var det där ute?" frågade hon medans vi gick mot scenen som var på andra sidan arenan.
"det var jättekul och de blev jätteglada"
"vad bra, jag är så solt över dig".
Det gick inte att inte lé varje gång hon sa att hon var stolt över mig. Jag blev som en liten fnittrig flicka inombords.
"tack älskling" svarade jag och kysste ovansidan på hennes hand som jag höll i min. Jag gic och checkade läget med dansarna. Det började dra ihop sig för genrep nu och alla var såklart lite spända och nervösa. Framförallt jag. Det kändes som om klockan segade sig fram med vilja så att konserten aldrig skulle börja. Scenarbetarna var i full gång med att bygga ihop scenen. Den här scen var nästan tre gånger så stor som den scenen jag stod på under Pop Explosion. Nu kan jag röra på mig och dansa hur mycket jag vill utan att behöva tänka på att krocka med dansarna eller ramla av scenen. Alla dansare plus Tomas hade samlats i ett lite rum för att hålla ett möte. Tydligen väntade de på mig för när jag steg in i rummet tystnade alla.
"mycket folk därute?"frågade Tomas och tittade på mig.
"inte så många ännu. Resten kommer väl om en timme." jag kolla på klocka i rummet, den visade kvart i 6. Det betyder att vi har 45 minuter på oss att repa, sedan ska det sitta som en smäck.
Tomas pratade på lite om vad skulle hända efter konserten. Jag fick sedan en nyckel till ett rum som bara jag skulle använda. Olivia och Victor fick givetvis också använda det. Så fort Tomas hade pratat klart gick vi iväg för att repa.
45 minuter senare
Alla danser satt perfekt och ingen av dansarna kom av sig. Det här skulle bli lyckat. Jag hade en liten överraskning till Olivia som skulle avslöjas under konserten. Bara Rim visste och hon hade lovat att hålla tyst.
"Eric!" Det var Tomas som ropade på mig.
" japp, vad är det?"
"det har kommit ganska många människor nu, du ska nog börja göra dig klar och hålla dig i bakgrunden så du inte syns. Okej?"
"sure, vi ses sen." Jag gick in i mitt lilla rum och bytte om. Tyst i mitt huvud gick jag igenom alla danser och stegen. Jag var så fokuserad att jag inte märkte dörrknacken. In kom Olivia och Victor med famnen full av blommor och presenter från fansen utanför.
"det finns mer där ute, men jag kunde inte bära med mig det nu." sa Olivia och kysste mig på munnen.
" det är lugnt. jag får nog mera uppe på scenen sen." Jag lyfte upp Victor i min famn och gullade med honom.
Olivia och jag han umgås i 10 minuter, sedan kom Tomas och hämtade mig. De sista 5 minuterna skulle jag stå bakom scenen, redo att köra.
En av scenarbetarna kom fram och satte fast mikrofonen på mig. Nedräkningen började nu och jag kunde känna nervositeten komma. Jag småskrattade lite för mig själv när jag hörde fansen ropa mitt namn i kör. Stämningen var på topp, alltid kändes det så härligt att få gå upp på scenen och göra vad jag är bäst på. Olivia, Victor och Tomas kom och ställde sig bredvid mig.
" är du redo?" Tomas gav mig en klapp på axeln.
" jag är taggad till 1000! Nu kör vi" Jag stoppade in hörlurarna i öronen och gjorde mig redo.
"lycka till älskling" hörde jag Olivia säga.
Hela lokalen släcktes ner och det blev knäpptyst. Då började introt till Backseat att spelas. Jag stod på en platå som skulle hissas upp i mitten av scenen. Jag tog i från tårna och ropade;
ÄR NI REDO MALMÖ?!!!!!!!!!!!!!!
Jag började sjunga samtidigt som jag hissades upp, så fort jag blev synlig skrek alla som hysteriskt. Man kunde inte låta bli att le när man så hur mycket kärlek de gav en. Efter de tre första låtarna, Masquerade, Backseat och Hotter Than Fire blev det dags för Break Of Dawn. Tjejerna längst fram skrek och viftade med händerna, allt för att bli sedda. Jag valde tjejen som grät, skrek, viftade på händerna och hyperventilerade. Hon fick komma upp och sitta i mitt knä.
" vad heter du?" fråga jag och gav henne en kram.
" olivia." svarade hon blygt.
" vet du vad? Olivia är det vackraste namnet som finns på denna jord!" du ska strax få veta varför."
" Eric är det vackraste namnet på jorden, du är vackrast på denna jord Eric!" sa hon och tittade på mig.
Jag skrattade och gav henne en puss på kinden. Det gick ett sus genom publiken När låten var slut fick Olivia gå ner och ställa sig i publiken igen. Vi körde fem låtar till, Popular, Manboy, Killed By A Cop, Crasched On The Dancefloor och Timeless. Nu var det dags för min överraskning.
" jag vill börja med att tacka alla er underbara fans för att ni har kommit hit och gjort mig till världens lyckligaste kille. Utan er är jag ingenting, det vet ni! Utan er skulle jag aldrig få göra det jag vill allra mest. Igår hände det en sak. En sak som kom att förändra mitt liv för all framtid. Ett beslut man måste tänka igenom noga. För mig var det lätt. Jag vill att Olivia Hermansson ska komma upp på scenen nu." Jag vände mig mot henne och log. Olivia kom upp på scenen, helt chockad. Jag tog hennes hand i min och vi vände oss mot publiken.
" igår förlovade vi oss" publiken drog efter andan, men jag kunde inte sluta le.
"nu vill jag tillägna denna låten till henne. Ni kan lysa med era mobiler för en mysig stämning" sa jag och vi spelade låten. Tårarna rann ner för Olivias kinder. Efter några rader in på refrängen kom jag på att Victor är minst lika viktig i mitt liv, så jag gick och hämtade honom. Han gick själv medbs han höll i min hand och jag ledde ut honom på scenen. Sedan bar jag upp honom i min famn och kramade om honom. Allt blev en såndär mäktig känsla som gör att det ryser i hela kroppen. Och det gjorde det också. Med fansen som sjöng med och med min fina familj på scenen var det helt fantastiskt. Dehär var en sån stund som man bara vill stanna och uppleva om och om igen.
Vad tycker ni? lämna en komentar så vi får veta! love
Feel alive...♥ - Kapitel 8
" Jag älskar dig Olivia. Jag vill leva resten av mitt liv med dig. Vill du gifta dig med mig?"
Tårarna rann nerför Oliva och Rims kinder. Ingen sa någt, knappt andades. Olivia reste på sig och ställde sig framför mig.
" Jag älskar dig också Eric. Du är och förblir min. Ja!! Ja! Ja!! Jag kan säga ja i oändlighet om du vill!"
Jag tog tag i hennes hand och trädde på ringen på hennes finger, ringen som gjorde mitt liv värdefullt. Jag reste på mig, lyfte upp henne och snurrade runt. Lyckotårar föll från hennes kinder, Försiktigt torade jag bort de min hand. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. En kyss som aldrig tog slut. I bakgrunden kunde vi höra busvisslingar och lyckotjut från gänget. Vi brydde oss inte utan fortsatte kyssas. Kyssen som vi aldrig ville skulle ta slut.
Kapitel 8! vad tycker ni? komentera mer :) love
Tårarna rann nerför Oliva och Rims kinder. Ingen sa någt, knappt andades. Olivia reste på sig och ställde sig framför mig.
" Jag älskar dig också Eric. Du är och förblir min. Ja!! Ja! Ja!! Jag kan säga ja i oändlighet om du vill!"
Jag tog tag i hennes hand och trädde på ringen på hennes finger, ringen som gjorde mitt liv värdefullt. Jag reste på mig, lyfte upp henne och snurrade runt. Lyckotårar föll från hennes kinder, Försiktigt torade jag bort de min hand. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. En kyss som aldrig tog slut. I bakgrunden kunde vi höra busvisslingar och lyckotjut från gänget. Vi brydde oss inte utan fortsatte kyssas. Kyssen som vi aldrig ville skulle ta slut.
Olivias perspektiv
Jag kunde inte ta in orden som Eric hade sagt. Allt var som i en perfekt dröm där jag oroade mig för att vakna, ensam. Jag ville aldrig att kyssen skulle ta slut. I det ögonblicket var det bara Eric och jag.
När kyssen tog slut började tårarna rinna. Om man bara kunde frysa detta ögonblick för alltid, bara Eric och jag.
"vänta lite" viskade Eric i mitt öra och gick bort mot servitrisen. Han pratade med ett par stycken i personalen och sedan gick han och snackade med killarna i hans live band som satt runt bordet. Vad höll han på med? så hemlighetsfull.
Efter ett tag gick Eric och bandmedlemmarna upp på scenen som fanns i restaurangen.
Ska han sjunga? Ja, det skulle han. Han harklade sig och log sedan mot mig.
"Denna låten är ägnad till min blivande fru" sa han och bandet började spela. Det var introt på without you i'm nothing.
"Never feared to turn around
And I never feared you'd say goodbye.
You're the center of my life
And the core to why I sacrifice..."
Jag kände hur tårarna rann långsamt ner för mina kinder av lycka, kärlek och stolthet. Victor satt så lydigt i sin barnstol. Han var glad för att han förstod att något kul hade hänt och han märkte hur glada vi var. Stämningen i rummet var magisk och det pirrade i hela kroppen när jag såg Eric på scenen. Hans mörka hår låg så perfekt, hans fina leénde gjorde så att jag blev helt varm, hans röst var helt magisk och hela kroppen var så fin och hela han var helt enkelt perfekt.
Efter att låten var slut fick han självklart en massa applåder och busvisslingar från alla i restaurangen. Alla gick och satte sig på sina platser igen och jag gav Eric en lång och romantisk kyss.
"Tack älskling" sa jag.
"Allt för dig min kära" sa han och log sådär gulligt som bara han kan. Jag tog tag i hans hand och smekte den försiktigt.
*
Servitrisen gav oss vår mat och vi åt, pratade och hade det väldigt roligt helt enkelt! Nu var alla självklart väldigt spända över bröllopet osv. Själva visste vi ingenting och alla kom med en massa idéer vart vi skulle ha det, hur vi skulle ha det och när vi skulle ha det. Hela jag skakade nästan så chockad jag var. Jag är ju faktiskt förlovad nu. Och inte med vilken kille som helst, utan Eric! Eric Khaled Saade! världens finaste kille.
Vem skulle kunna ana att tjejen som satt på sitt rum hemma i Stockholm och googlade, YouTube:ade och sökte på allt som hade med Eric att göra, skulle vara tjejen som Eric nu skulle gifta sig med, och tjejen Eric har en son med och som han kommer att ägna hela livet med. Jag måste vara den lyckligaste människan på jorden.
Erics perspektiv
Hon sa ja! Hon vill gifta sig med mig! Just nu är jag så lycklig som det går att bli.
Efter en extremt rolig middag så gick alla upp på sina rum. Klockan är rätt mycket och vi måste vara pigga till imorgon så vi gick och la oss. Victor somnade bara minuter efter att jag lagt honom i sin säng. Han såg så gullig ut där han låg och sög på sin tumme. Jag är så stolt över honom.
Jag tog av mig mina jeans och min t-shirt och la mig i mina vita Björn Borg kallsonger under täcket, så tätt intill Olivia som det bara gick. Hon tog tag i min hand och kysste nätt ovansidan av den.
"Jag älskar dig" viskade jag. Hon vände sig om och kollade mig djupt in i ögonen. Sedan log hon och viskade:
"och jag älskar dig". Vi kysstes ett par gånger. Jag kan inte få nog av hennes mjuka och helt underbara läppar.
Vi la våra huvuden på kuddarna igen och en stund senare somnade vi hand i hand, så varma och nöjda under det vita, pösiga täcket.
Nästa morgon
Klockan 9 ringde hotelltelefonen och väckte oss. Idag är det äntligen dags! Det är rätt varmt väder redan nu, så att stiga upp hade vi inget problem med. Jag kände plötsligt ett par varma läppar på mina. När jag öppnade mina ögonlock var Olivias vackra ögon det första jag såg. Det fick mig att le.
"Godmorgon älskling" sa hon med sin sexiga morgonröst.
"Godmorgon gumman" sa jag och log med ena mungipan. Hon drog sina fingrar genom mitt hår ett par gånger.
"Din frilla är helt galen" sa hon srattandes.
"jasså?" sa jag och skrattade jag med. "Då kanske det är bäst att jag går upp och gör vid den nu". Jag gav Olivia en sista kyss innan vi gick upp ur sängen.
Victor var uppe och gick i sin mysiga pyamas. Han hade precis fått en flaska välling av Olivia som han nöjt bar i sin hand. Jag plockade upp ett par blåa byxor, ett par svarta kallsonger och en vit skjorta med halvlånga ärmar, ur min resväska som låg på en stol i ena hörnet av rummet. När jag klätt på mig, vek jag upp ärmarna på skjortan och gick sedan ut i badrummet där Olivia stod. Jag drog min hand längs hennes rygg och ställde mig på andra sidan om henne. Sedan kletade jag i lita vax i håret så det såg hyffsat bra ut och när jag var klar gick jag och klädde på Victor det han skulle ha på sig. Det fick bli ett par svarta byxor och en vit skjorta. Han har i princip min stil, fast i baby-format.
När alla tre var klara gick vi tillsammans ner till frukosten där alla andra redan var... eller alla utom Edin . Han är alltid så trög på mornarna. Men efter en liten stund kom han tillslut.
Vi plockade på hur mycket mat som helst på tallrikarna. Det fanns så mycket att välja på. Jag ääälskar hotellfrukost. Vi satt hela crewet runt ett långt bord och vi pratade och hade det trevligt. Några var fortfarande trötta men de flesta var pigga och redo för dagen. Snart så.. snart är det dags.
Kapitel 8! vad tycker ni? komentera mer :) love
Feel alive...♥ - Kapitel 7
*
"Framme!" ropade vår chafför Lars efter ett tag. Äntligen.
Vi stängde av spelet och jag lyfte upp Victor som låg så sött och sov. Sedan gick vi av bussen och tog våra väskor. Lars åkte iväg och parkerade bussen medans vi checkade in på hotellet.
Eric perspektiv
Olivia och jag hade bett om att få in en liten spjälsäng för Victors skull. Vi fick en stor dubbelsäng som var placerad mot en enorm altan med glasfönster. Olivia tog över Victor och la honom i sin säng. Sedan började vi packa upp och göra oss hemmastadda. Tomas kom in efter en halvtimme och sa att maten serverades klockan 19.15 i den stora matsalen bredvid entrén.
Att packa upp gick ganska fort, vi hann till och med att gå ned på stan en stund själva. Rim hade erbjudit sig att titta till Victor titt som tätt så vi fick lite egen tid.
Plötsligt stannade Olivia framför Lindex. " Åh, så fin klänning! Jag tror att jag går in här en stund. Vill du följa med" " Nej, jag går vidare i sakta tempo." Sa jag och stoppade händerna i jackfickan. " Jag kanske ska passa på att handla lite till Victor med, han växer så snabbt nu." Sa Olivia och tog fram plånboken. Vi pussade varandra och skiljdes sedan åt en stund.
När jag gick där för mig själv och funderade såg jag en guldsmedsaffär några meter bort. Länge har jag tänkt tanken, men det har aldrig blivit av. Först kom Victor och sedan kom min turné. Nu bestämde jag mig för att slå till. Med raska steg gick jag mot affären, helt säker på vad jag skulle göra.
Det var inte så många människor inne i affären, vilket betydde att jag fick hjälpt ganska snabbt. Tjejen som stod i kassan kände genast igen mig och frågade om hon kunde få en autograf och ett kort. Självklart sa jag ja, mina fans är skälet till varför jag är så känd som jag är. Tjejen som hette Sofia frågade om hon kunde hjälpa mig med något. Jag berättade vad jag hade för tankar och idéer och sedan hjälpte hon mig. Efter cirka 30 minuter kom jag ut ur affären med en liten plastkasse. Leendet som jag hade på mina läppar sträckte sig rån ena kinden till den andra. Nu hoppas vi att resten av planen går som den ska.
Olivias perspektiv
"Önskar du hjälp?" Sa plötsligt en kvinnoröst bakom mig. " Nej tack. Jag kollar runt lite först. Tack ändå!" Kvinnan stannade kvar och tittade på mig en lång stund. " Men är det inte självaste Olivia Herm...?" Hon kom inte på efternamnet så jag fick hjälpta till. " Hermansson. Jo då, det är jag!" Vi pratade på en lång stund till jag kom att tänka på Eric. Hur länge har han fått vänta? Stackarn! " Ursäkta mig, men jag måste gå nu. Det var trevig att träffas!" " Ingen fara! Bara kul att få träffa dig Oliva. Ha det så bra och hälsa Eric." Absolut det ska jag göra!" " Åh, förrsten! Skulle du kunna hälsa från min dotter till Eric? Hon är ett stor fan." Sa kvinnan och tittade bedjande på mig. " Men visst kan jag det. Vad heter hon?" "Hon heter Caroline och är nyss fyllda 14 år." Hon skrev ner det lte snabb
t på en lapp och gav mig. Sedan sa vi hejdå till varandra och gick åt varsitt håll. Halvt stressad närmade jag mig kassan, fullt med bebiskläder till Victor. Tjejen bakom kassan var effektiv och snabb, så jag kom ut ganska fort.
Vädret ute var fint, strålande sol med lite fläktande vind. På en bänk en bit bort satt Eric och solade sig. Snabbt skyndade jag mig dit. " Hej älskling." När jag kom fram gav jag honom en kyss på munnen. " Hej på dig. Vad lång tid du tog på dig. Hur mycket handlde du egentligen?" Han tittade på min kasse och skrattade. " En klänning till mig och massor av kläder till Victor. Det var 75% på alla bebiskläder idag." Han böjde sig över mig och tittade ner i kassen. " Du får se sen när vi är på hotellet älskling." Jag drog bort kassen så han inte kunde nå eller se den. " Vad har du hittat på under tiden?" Inget särsklit, bara tittat runt lite." Medans han sa det fick han ett stort leende på läpparna. " Du döljer något!" Jag boxade till honom lite lätt på axeln. " Vi måste skynda oss nu om vi ska hinna till middagen. Tomas blir nog lite sur annars." Han reste på sig och började gå sakta. Jag hängde på och tog hans hand i min. Samtalet vi hade haft innan var som bortblåst.
När vi kom upp på rummet satt Rim med Victor i knät och lekte med honom. Jag tog över honom så att Rim kunde göra sig iordning inför middagen. Jag bytte kläder lite snabbt och sedan begav jag mig till matsalen med Victor i famnen. Eric sa att vi kunde gå lite före, han skulle bara tvätta håret lite snabbt.
Nere i matsalen satt hela gänget vid ett stort runt bord. Jag och Victor satte och bredvid Rim, vi sprade en plats åt Eric mellan mig och Tomas.
Eric perspektiv
Jag sa till Oliva att jag bara skule tvätta håret, hon och Victor kunde gå lite tidigare så de slapp vänta. Jag bytte kläder till en skjorta och jeans, inte för uppklätt och inte för slappt. Man vill ju inte dra åt sig en massa upmärksamhet. Ringarna jag hade gömt i jackfickan tog jag upp och la ner i byxfickan. Lite snabbt stylade jag till håret och tog på lite parfym. Nu var dags, nu eller aldrig.
När jag kom ner i matsalen satt alla runt ett stort runt bord. Olivia hade sparat en plats melan henne och Tomas åt mig. Lite smånervös närmade jag mig henne. En servitris hade kommit in för att ta lite drinkbeställningar. Smidigt sjönk jag ner på min stol och smälte in bland övriga människor. Jag beställde ett glas vatten, jag dricker aldrig alkohol om jag ska ha en spelning eller liknande. När servitrisen hade gått varvet runt och gick iväg för att fixa våra beställningar reste jag på mig och klingade med en sked på glaset framför mig. Alla blev helt tysta och vände sina blickar mot mig. Jag vände mig sakta mot Olivia.
" Olivia, du vet att jag älskar dig och Victor över allt annat här på jorden. Du är mitt allt. Varje dag när jag vaknar upp och ser dig tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som får leva med dig. Jag är beredd att offra livet för dig. Jag lovar att finnas där för dig i med och mot gång, oavsett vad som händer. Jag gör allt du ber mig. Du är som ett drog för mig, jag kan aldrig få nog av dig." Sakta tog jag upp ringen ur fickan och satte mig på ett knä. Det gick ett sus runt bordet.
" Jag älskar dig Olivia. Jag vill leva resten av mitt liv med dig. Vill du gifta dig med mig?"
Tårarna rann nerför Oliva och Rims kinder. Ingen sa någt, knappt andades. Olivia reste på sig och ställde sig framför mig.
" Jag älskar dig också Eric. Du är och förblir min! Ja!! Ja! Ja!! Jag kan säga ja i oändlighet om du vill!"
Jag tog tag i hennes hand och trädde på ringen på hennes finger, ringen som gjorde mitt liv värdefullt. Jag reste på mig, lyfte upp henne och snurrade runt. Lyckotårar föll från hennes kinder, Försiktigt torkade jag bort de min hand. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. En kyss som aldrig tog slut. I bakgrunden kunde vi höra busvisslingar och lyckotjut från gänget. Vi brydde oss inte utan fortsatte kyssas. Kyssen som vi aldrig ville skulle ta slut.
Vad tycker ni?
Kram!<3
Eric perspektiv
Jag sa till Oliva att jag bara skule tvätta håret, hon och Victor kunde gå lite tidigare så de slapp vänta. Jag bytte kläder till en skjorta och jeans, inte för uppklätt och inte för slappt. Man vill ju inte dra åt sig en massa upmärksamhet. Ringarna jag hade gömt i jackfickan tog jag upp och la ner i byxfickan. Lite snabbt stylade jag till håret och tog på lite parfym. Nu var dags, nu eller aldrig.
När jag kom ner i matsalen satt alla runt ett stort runt bord. Olivia hade sparat en plats melan henne och Tomas åt mig. Lite smånervös närmade jag mig henne. En servitris hade kommit in för att ta lite drinkbeställningar. Smidigt sjönk jag ner på min stol och smälte in bland övriga människor. Jag beställde ett glas vatten, jag dricker aldrig alkohol om jag ska ha en spelning eller liknande. När servitrisen hade gått varvet runt och gick iväg för att fixa våra beställningar reste jag på mig och klingade med en sked på glaset framför mig. Alla blev helt tysta och vände sina blickar mot mig. Jag vände mig sakta mot Olivia.
" Olivia, du vet att jag älskar dig och Victor över allt annat här på jorden. Du är mitt allt. Varje dag när jag vaknar upp och ser dig tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som får leva med dig. Jag är beredd att offra livet för dig. Jag lovar att finnas där för dig i med och mot gång, oavsett vad som händer. Jag gör allt du ber mig. Du är som ett drog för mig, jag kan aldrig få nog av dig." Sakta tog jag upp ringen ur fickan och satte mig på ett knä. Det gick ett sus runt bordet.
" Jag älskar dig Olivia. Jag vill leva resten av mitt liv med dig. Vill du gifta dig med mig?"
Tårarna rann nerför Oliva och Rims kinder. Ingen sa någt, knappt andades. Olivia reste på sig och ställde sig framför mig.
" Jag älskar dig också Eric. Du är och förblir min! Ja!! Ja! Ja!! Jag kan säga ja i oändlighet om du vill!"
Jag tog tag i hennes hand och trädde på ringen på hennes finger, ringen som gjorde mitt liv värdefullt. Jag reste på mig, lyfte upp henne och snurrade runt. Lyckotårar föll från hennes kinder, Försiktigt torkade jag bort de min hand. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. En kyss som aldrig tog slut. I bakgrunden kunde vi höra busvisslingar och lyckotjut från gänget. Vi brydde oss inte utan fortsatte kyssas. Kyssen som vi aldrig ville skulle ta slut.
Vad tycker ni?
Kram!<3
Feel alive...♥ - Kapitel 6
"jaha, vad synd, då kan vi tre ju ha en mysdag?" sa hon och fnissade och bar upp Victor i hennes knä och pussade honom på kinden.
"ja, det kan vi" sa jag och vi kysstes igen. Jag klappde Victor på huvudet och satte mig sedan bredvid Olivia och satte på TV:n. Det var en komedi som precis hade börjat på tv4. Utan att hålla koll på klockan satt vi framför TV:n och hade det mysigt. plötsligt vibererade det till i fickan. Jag tittade vem det var ifrån. Det var från Rim, hon skrev att veckan ut skulle alla vara hemma och vila upp sig. Det hela positiva med det här var att jag kunde vara hemma och mysa med Olivia och Victor. Kanska lite jobb med resten av popexplosion också. Vi får se...
Jag och Olivia skrattade så vi trodde vi skulle kikna. Filmen var den bästa jag har sett på länge.
Victor förstod inte speciellt mycket så han lekte med lite andra leksaker under tiden.
Komedin tog slut och vi bytte till en kanal där de visade någon amerikansk kärleksdrama. Jag och Olivia höll hand genom hela filmen och några tårar rann då och då ner för Olivias kinder när sorgliga och dramatiska scener kom. Jag torkade av dem med min tumme och hon log gulligt mot mig. Vi kysstes om och om igen vid flera tillfällen och eftersom att vi hade släckt ner i rummet var det extra mysigt. Victor sov middag just nu så vi hade lite tid för oss själva.
5 månader senare
Det är tisdagen den 2 Juli och i övermorgon är det dags för det första turnéstoppet. Solen skiner utomhus och vi repar för fullt. Ikväll plockar turnébussen upp mig, Olivia, Victor och dansarna för att köra till Malmö arena där det enda Sverigastoppet ska vara. Jag är superladdad och längtar så mycket tills på torsdag.
"5, 6, 7, 8!" ropade Simon och vi började dansa. Nu sitter allt rätt bra och all dans är nästan felfri. Precis som vi vill ha det. Vi svettades och hade otroligt roligt. Mitt crew är bäst.
*
Några timmar senare var vi klara och det var dax att åka hem. Jag sa hejdå till alla och satte mig i bilen och körde hem. Klockan är 23.14 och hela min kropp är slut. Det blir sängen direkt när jag kommer hem. Jag tänker inte göra något annat. Jag klev ur bilen, gick upp för trapphuset, öppnade dörren in till lägenheten och tog av mig skorna. Olivia och Victor ligger redan och sover så jag smög tyst in och gjorde i ordning mig och kröp sedan otroligt tyst ner bredvid Olivia och kysste henne försiktigt på kinden utan att hon vaknade och sedan somnade jag.
Nästa morgon
Idag bär det av till Malmö. Klockan är 7 och Victor vaknade precis. Olivia får sova lite till, det förtjänar hon, så fin som hon är. Victor gick runt i sin ljusblåa pyamas med en mysig nalle i handen. Den nallen fick han av ett fan, och han absolut älskar den!
"Godmorgon gullunge" sa jag och bar upp honom, pussade honom snabbt på munnen och lyfte sedan ner honom igen.
"gomojjon" sa han skrattade urgulligt och följde mig sedan in i köket. Jag bar upp honom på köksbänken där han satt nöjt och snackade för fullt. Han blivit riktigt bra på det nu. Jag lagade lite havregrynsgröt åt honom eftersom att det är det bästa han vet.
*
Tiden gick och gick och plötsligt ropade Olivia som satt klar vid matbordet.
"Bussen står utanför!"
Jag gick till fönstret och där stod bussen. Dörrarna öppnades och ut klev Tomas. Jag plockade upp Victor i min famn och med ytterkläderna på gick jag och Olivia ut till bussen. Vi kramade om Tomas och packade in grejerna. Det är en dubbeldäckare med sängar, soffor och TV i. Riktigt fin. När vi klev in i bussen välkomnades vi av Alex, Edin, Rim och Maria. De började genast gulla med Victor men det tyckte jag bara var roligt. Plötsligt kände jag hur bussen började rulla och då slog tanken mig..
Turnen är igång.
Nu har jag en massa roliga konserter, fans, intervjuer och massa annat framför mig. Vi var alla väldigt spända eftersom att jag inte varit på turné sedan pop explosion. Jag har bara roliga och goda minnen från Pop Explsion. All kärlek från fansen gör att jag vill fortsätta.
Bussresan var lång och jag blev tröttare och tröttare.
"Eric, vill du spela FIFA?" frågade Alex. Bara ordet FIFA gör mig pigg.
"Jafan!" sa jag och studsade upp från fotöljen jag satt i. Vi gick till soffan längst bak i bussen, satte på Xboxet, tog var sin kontroll och började spela. Jag valde Milan bara för att Zlatan spelar där och Alex valde Chelsea. Varje gång det blev mål, var nära mål, blev en frispark eller någon gjorde en ful tackling så skrek vi. Efter ett tag sa de andra till oss att vi skulle dämpa oss men det går inte när man är inne i spelet. De fick helt enkelt stå ut med vårt stojande. Victor ville ju självklart se vad vi gjorde så han satte sig bredvid mig i soffan.
*
"Framme!" ropade vår chafför Lars efter ett tag. Äntligen.
Vi stängde av spelet och jag lyfte upp Victor som låg så sött och sov. Sedan gick vi av bussen och tog våra väskor. Lars åkte iväg och parkerade bussen medans vi checkade in på hotellet.
Nu är turnén igång! Förlåt för ett sent kapitel men valborg osv har stökat till det lite! kram ! love u /Bella
tjaaa
heej!
Vi har bestämt att vi gör 2 kapitel i veckan! annars hinner vi inte!
vi älskar er! love
Feel alive...♥ - Kapitel 5
Victor la sitt huvud tillrätta på Erics axel, slöt sina ögon och jag kunde se hur han trivdes. Eric höll om honom så omsorgsfullt och mjukt och bara minuter senare sov Victor djupt. Eric gav honom en puss på pannan och la försiktigt ner honom i sin säng, stoppade om honom och la sig sedan bredvid mig. Jag la mig så nära Eric som det bara gick. Han var nyduschad och doftade jättegott. Han tog tag i min hand och kollade mig djupt in i ögonen. Jag älskar när han gör det, man känner sig så speciell.
"jag älskar dig Olivia" sa han med sin sexiga och mjuka skånska.
"jag älskar dig mer" sa jag och vi kysstes. Vi kysstes länge.
Det hade varit en lång dag idag, jag kände hur tröttheten började komma. Det sista jag såg innan jag somnade var en sovandes Victor i sin säng och en underbar Eric jämte mig.
Nästa morgon i Erics perspektiv
Jag vaknade av att väckarklockan tjöt. Det där lilla ljudet kan vara så enormt störande. Olivia låg bredvid mig och sov. Konstigt nog vaknade hon inte av väckarklockan. Hon är ledig idag så jag ska passa på stt ta med Victor till dansen för han ska inte till dagis.
Jag släpade mig ur sängen, satte på mig ett par gråa mjukisbyxor och ett vitt linne. Sedan tog jag upp Victor från sängen.
"godmorgon gubben" sa jag och pussade honom på pannan. Han log så gulligt tillbaka. Jag gjorde honom i ordning och snart var vi klara för att åka. Precis innan vi åkte gick jag snabbt in till Olivia och sa hejdå. Hon hade precis vaknat så hon var väldigt trött. Jag gav henne en kyss och sedan gick jag ner till bilen med Victor i famnen. Försiktigt satte jag honom i bilbarnsstolen. Med ett leende på läpparna försökte han hjälpa till spänna fast sig med bältet. När jag lyckats knäppa fast Victors bälte stängde jag bildörren och hopade in på förarsätet. Jag satte på Rix Fm på full volym och körde sedan mot dansen. Victor dansade med och gurglade fram något läte då och då. Plötsligt spelades Hotter Than Fire på radion. Victors leende växte snabbt och han skrattade. Han kände troligen igen låten, Oliva spelade den rätt mycket när han var liten.
Efer en liten stund var vi äntligen framme. Jag knäppte upp Victor ur bilstolen och bar upp honom i min famn. Sedan gick jag in i danslokalen samtidigt som jag snackade lite med Victor. Han visade tydligt vad han ville ha sakt och jag förstod det mesta. Det var inte de klokaste och bästa meningarna men han var så gullig och jag är glad att han försöker. När vi kom in hade de andra inte kommit än, vilket förvånade mig. Det var helt tomt så jag satte mig i soffan vi har i ena hörnet och började byta om. Jag satte ner Victor på golvet, men han reste sig genast upp och gick fram till spegelväggen och tyckte att det var så fascinerande. Jag knöt klart mina skor men fortfarande hade inget kommit. Jag tänkte inte mycket mer på det utan gick och busade lite med Victor istället. Han skrattade så gulligt när jag kittlade honom. Jag är så stolt över honom och att han är min son. Klockan närmade sig 11 och jag var fortfarande helt ensam med Victor. Jag hämtade mobilen i jackan och slog Alex nummer. Ingen svarade så jag försökte ringa till Edin. " Konstigt" sa jag för mig själv. Ett sista försökt. Jag slog numret till Rim och fick äntligen ett svar. " Hallå?" Hon lät lite hängig. " Tja! Eric här." " Åh, hej Eric!" " En fråga. Var är alla?" jag tittade på klockan och såg att den nästan var halv 12. " Hehe.. Vi åt på en restaurang i går hela gänget utom du. Nu är alla matförgiftade.." Halvt som halvt försökte hon få fram ett skratt. Vi pratar lite till och sen var hon tvungen att gå. Jag gick fram till Victor som satt framför spegeln och lekte. " Ska vi ta och åka hem till mamma, gubben? Det är ingen annan som kommer idag." Han tittade på mig med stora ögon och skakade på huvudet. Det var inte ofta han protesterade så jag stannade kvar en stund med honom så han kunde leka lite till. Efter cirka 1,5 timme började vi packa ihop våra grejer och förbereda oss för bilfärden hem.
Jag satte på radion och Euphoria av Loreen spelades. Det gick riktigt bra för henne i Eurovision. Jag sjöng med och Victor nynnade med så gott det gick. Istället för att åka hem bestämde jag mig för att åka in till stan och ta en fika med Victor. Det gör vi nästan aldrig men det är mysigt så när vi ändå har tid, så varför inte? På ett litet café mitt i stan beställde vi två kanelbullar, ett glas saft och ett glas cola. vi satte oss vid ett bord och jag gav Victor sin kanelbulle och saften. Det kladdades rätt mycket och det gick åt många servetter när han efter en liten stund självklart lyckades hälla ut saften över hela bordet och en bit av golvet. Det var bara för mig att börja torka upp det. Hon i kassan kände igen mig och ville gärna hjälpa till. Efteråt tackade jag henne vänligt och hon fick en kram. Vi åt klart och jag tog upp Victor från barnstolen, gick ut till bilen och knäppte fast honom i barnstolen. Han var jätteglad eftersom att han hade fått en kanelbulle och pratade på sitt egna lilla vis hela vägen hem. När han är glad är jag glad, så det var en rikigt bra stämning i bilen.
*
När vi kom hem satt Olivia i soffan i vardagsrummet med laptopen och surfade runt lite.
"Hejsan" ropade jag när jag vi kom innanför dörren.
"hej! vad gör ni hemma?" frågade hon förvånat. Jag gik in till henne medans jag svarade på frågan. Victor gick vinglandes bakom mig.
"Alla dansare är magsjuka så det blev inget idag" sa jag och kysste henne.
"jaha, vad synd, då kan vi tre ju ha en mysdag?" sa hon och fnissade och bar upp Victor i hennes knä och pussade honom på kinden.
"ja, det kan vi" sa jag och vi kysstes igen. Jag klappde Victor på huvudet och satte mig sedan bredvid Olivia och satte på TV:n. Det var en komedi som precis hade börjat på tv4. Utan att hålla koll på klockan satt vi framför TV:n och hade det mysigt. plötsligt vibererade det till i fickan. Jag tittade vem det var ifrån. Det var från Rim, hon skrev att veckan ut skulle alla vara hemma och vila upp sig. Det hela positiva med det här var att jag kunde vara hemma och mysa med Olivia och Victor. Kanska lite jobb med resten av popexplosion också. Vi får se...
Kpitel 5! vi kommer tyvärr inte hinna skriva ett kapitel om dagen, men vi ska försöka! tack för att ni läser! komenteraaaaaaaaa! love u!
lite fel
Hej!
Det har hänt något konstigt så kapitel 3 hittar ni lite längre ner under kapitel 1!
Hoppas ni gillar novellen !
Feel alive...♥ - Kapitel 4
Under tiden tevattnet skulle koka satte vi oss kring köksbordet och pratade. Amanda i Soffan med Victor i knät. När jag såg hur duktig Victor var med andra människor växte stoltheten i mig. Eftersom det nästan kommer fram nya människor till Eric och mig får han träffa massor av människor. Trots det är han alltid lika lugn och snäll. Plötsligt ringde det i min jackficka. Jag reste mig upp och började gå mot hallen. Signalerna slutade precis när jag fick upp mobilen ur innefickan. Jag blev alldeles varm i kroppen när jag såg att det var Eric som hade ringt.
kapitel 4 klart! komentera mer!! vi vill veta vad ni tycker! kram love u!
Jag behövde inte ringa tillbaka för bara sekunder senare ringde han igen. Jag svarade på en gång.
"hej älskling" sa jag.
"hej sweety, vad gör du?" frågade han.
"Vi är hos Amanda".
"Okej, jag kommer att bli lite sen så jag slutar vid elva"
"okej, jag saknar dig" sa jag.
"jag saknar dig också, jag hämtar upp dig på vägen hem" sa han.
"okej, tack så mycket, jag älskar dig"
"jag älskar dig också, hejdå" sa han
"hejdå" sa jag och sedan la vi på.
" vad gör du?" ropar Amanda från köket. " ditt te blir ju kallt."
"jag kommer" Sa jag och la ner mobilen i jackfickan.
" det var bara Eric som ringde, han blir sen så han hämtar mig här. Går det bra?"
" men självklart gumman! det är bara kul att vi äntligen träffas."
Victor som satt så lugnt och stilla i kökssoffan jämte Amanda började plötsligt gråta.
" vad är Victor?" Amanda tog upp honom i famnen och vaggade honom fram och tillbaka.
" han är kanske trött. Vi gick upp ganska tidigt idag och sen sov han bara en liten stund vid lunch på dagis. Kan jag lägga honom i din säng?" Jag reste mig upp och tog Victor i min famn.
" Visst. Ta filten som ligger på stolen att lägga över honom med."
Jag gick in med Victor i Amandas sovrum och la honom på sängen. Genast slutade han gråta när han förstod att skulle få sova. Det tog inte mer än 10 minuter innan han sov djupt. Tyst och försiktigt smög jag ut ur sovrummet, jag lämnade dörren lite på glänt om han skulle vakna. Ute i köket satt Amanda och väntade tålmodigt på mig.
" förlåt, nu kan vi prata ut."
" du behöver inte be om ursäkt, jag förstår. Han är ju fortfarande så liten."
Jag så glad att hon förstår. En riktig vän.
vi snackade om allt möjligt i flera timmar. Amanda är den enda vän jag har som verkligen förstår mig och hon är den enda jag inte har några hemligheter för. Hon är som en syster för mig. Vi har alltid kunnat prata om allt mellan himmel och jord. När jag och Eric blev tillsammans och jag ägnade mer tid med honom än med Amanda, väntade hon troget på att jag skulle höra av mig. En "vanlig" vän skulle tröttnat direkt på mig och lämnat mig. Så är inte Amanda. Sen när Victor kom blev det ännu mindre tid för oss att träffas. Jag tror att Amanda förstår hur mycket jag tycker i Eric och Victor, annars skulle hon inte varit min vän. Hon förstår också att hon är min bästa vän och att hon är värdefull i mina ögon. Victor och Amanda trivs jätte bra tillsammans, vilket känns skönt.
Plötsligt hörde jag hur Victor böjade gråta. Jag gick in till Amandas säng och plockade upp honom i min famn. Sedan gick jag tillbaka till Amanda oh Victor slutade genast att gråta.
*
Åter några timmar gick och tillslut knackade det på dörren. Amanda öppnade och där stod Eric.
"Hej!" sa Amanda.
"Tjaa!" sa Eric och kramade om henne.
"Hej älskling" sa han sedan och vände sig mot mig.
"Hej gubben" sa jag och kysste honom.
"Men tjena kompis" sa Eric sedan och tog över Victor. Victor var väldigt trött men vägrade att sova. Vi sa hejdå till Amanda och körde hem. När vi kom hem gjorde vi oss genast i ordning och jag la mig i sängen medans Eric stod bredvid bärandes på Victor och försökte få honom att sova. Jag låg och njöt över hur fina de var. Eric sjöng lugnande vaggsånger samtidigt som han gungade lite försiktigt fram och tillbaka och det lät så fint. Victor la sitt huvud tillrätta på Erics axel, slöt sina ögon och jag kunde se hur han trivdes. Eric höll om honom så omsorgsfullt och mjukt och bara minuter senare sov Victor djupt. Eric gav honom en puss på pannan och la försiktigt ner honom i sin säng, stoppade om honom och la sig sedan bredvid mig. Jag la mig så nära Eric som det bara gick. Han var nyduschad och doftade jättegott. Han tog tag i min hand och kollade mig djupt in i ögonen. Jag älskar när han gör det, man känner sig så speciell.
"jag älskar dig Olivia" sa han med sin sexiga och mjuka skånska.
"jag älskar dig mer" sa jag och vi kysstes. Vi kysstes länge.
Det hade varit en lång dag idag, jag kände hur tröttheten började komma. Det sista jag såg innan jag somnade var en sovandes Victor i sin säng och en underbar Eric jämte mig.
kapitel 4 klart! komentera mer!! vi vill veta vad ni tycker! kram love u!
Feel alive...♥ - Kapitel 2
"Ha det bra idag, jag älskar dig" sa han.
"Du också min danskung, jag älskar dig" sa jag. Han skrattade och strök mig på kinden.
"Jag älskar dig gubben, ha det så bra på dagis" sa han och pussade honom på munnen.
"Mysigt med en snorpuss" sa han sen och skrattade. Jag skrattade också och Victor log nöjt.
"Hejdå" sa jag och gick ut genom dörren.
"Hejdå!" sa Eric och stängde dörren efter oss.
När Eric hade stängt dörren kom saknaden direkt. Jag kunde knappt vara en meter bort från Eric utan att sakna honom. Han och Victor var mitt allt. Nere på gatan stod en gul taxi med öppen dörr. Det var den som skulle köra mig och Victor till dagiset. Sedan skulle jag ta taxin från dagiset till mitt jobb, det är några kvarter bort. Än har jag inte tagit mitt körkort så vi åker antingen med taxin eller med Eric om han har tid. Victor satt så lugnt och stilla i bilen hela vägen fram, när han såg dagiset började han le. Han har fått Erics leende vilket jag var jätteglad för, det är det vackraste leendet i världen.
*
Jag kramade Victor en sista gång och gav honom en puss på pannan.
"Hejdå gubben" sa jag innan han sprang iväg in till de andra barnen. Jag gick ut till taxin igen och blev körd till jobbet. Taxichaffören fick en hundralapp och sedan körde han iväg. Han verkade ha bråttom.
Väl inne på ICA träffade jag en massa kollegor. Vi hälsade och pratade och var bara allmänt trevliga och sociala innan alla gick till sina enskilda jobb. Själv gick jag gick och satte mig i kassa 3. Min chef Anders öppnade affären och då och då kom det in nya kunder och allt rullade på som vanligt.
Erics perspektiv
Jag tog bilen till dansstudion där jag träffade mina dansare Alex, Edin, Maria och Rim. Efter ett tag kom också vår nya koregraf Simon. Simon är 27 år och har mörkt ganska kort hår som alltid ligger perfekt och snyggt. En riktigt schysst kille. Vi började så smått att värma upp och tänja ut så att vi inte gör illa oss. Idag ska vi lära oss dansen till 'Backseat' så det var bara att sätta igång.
*
Efter några timmars dansande var jag helt slut.
"nu tar vi lunch" sa Simon och sakt och gjort så pausade vi för lunch. Alex och Maria gick iväg för att handla mat åt oss alla på en resturang i närheten. Under tiden satt jag, Simon, Edin och Rim och snackade lite.
"Hur är det med Victor?" frågade Rim.
"han mår bra och är så snäll som alltid" sa jag och log stolt.
"du får ta med honom till dansen någon gång, längesedan jag såg lillkillen" sa Edin.
"ja det kan jag nog" sa jag.
Vi fortsatte snacka och en stund senare kom Alex och Maria tillbaka. De hade händerna fulla med matlådor och vi tog för oss. Sedan satte vi oss vid ett träbord utanför danslokalen och började äta. Mat var precis det jag behövde just nu.
Jag åt upp på bara kanske 10 minuter.
"Du var hungrig ser jag" sa Alex.
"Det kan du ge dig på" sa jag och tog en klunk coca cola.
Jag åt upp på bara kanske 10 minuter.
"Du var hungrig ser jag" sa Alex.
"Det kan du ge dig på" sa jag och tog en klunk coca cola.
Olivias perspektiv
Det är helt vanlig och tråkig jobbdag. Ingenting speciellt har hänt. Om en timme slutar jag och då ska jag hämta Victor på dagis. Sedan har jag lovat Amanda att följa med henne hem. Det var rätt längesedan vi träffade och vi har mycket att prata om. Sedan ville hon träffa Victor.
" Du kan gå nu om du vill, det är bara 1 timme tills vi stänger och om det kommer fler kunder kan de gå till de andra kassorna. Du har varit jätte duktig idag" sa Anders och klappade mig på axeln.
Snabbt plockade jag ihop mina saker och började gå mot utgången. Eftersom jag fick sluta 1 timme tidigare hade jag ingen brådska att hämta Victor, så jag bestämde mig för att gå till dagiset. 25 minuter senare anlände jag till dagiset, lite andfådd och med rosiga kinder. Känslan att ha varit ute och gått i fint väder är helt underbar. Speciellt om man inte har bråttom.
Det första jag hörde när jag kom in i dagiset var någon som ropade "mamma". Några sekunder senare kom en liten gullunge stapplande fram med armarna utsträckta. Mina ögon tårades direkt. Victor var lika perfekt som sin underbara pappa, de två perfektaste och underbaraste personerna i mitt liv och på jorden.
Kapitel 2! komentera vad ni tycker och välkomna Nicolina till ensaadesaga! we love u!
Bra? Dåligt?
Så, nu är det första kapitlet släppt! :D Vad tycker ni?? Kommentera gärna!
Feel alive...♥ - Kapitel 1
1,5 år senare i Erics perspektiv
Det är en rätt ruggig Februarimorgon 2013. Det är en helt vanlig Tisdag och vi ska alla iväg på olika håll. Klockan är 7 och Olivia är uppe med Victor. Hon ska till sitt jobb på ICA, Victor ska till dagis och jag ska till dansstudion.
Jag har sån lust att bara lägga mig ner och sova i ett par timmar till, men ska det bli en bra och lyckad turné måste jag öva.
Allt är planerat och jag ska göra en utomlandsturné i Juli. Vi satsar stort.
Sverige
Danmark
Storbritanien x2
Frankrike
Tyskland x2
Ryssland x2
Finland
*
Plötsligt kommer Victor gåendes in i rummet. Han har precis lärt sig gå och är väldigt ranglig och ostadig men han försöker så gott det går. Jag kommer ihåg hans första riktiga steg. Det var när vi var på besök hos min familj i Helsingborg. Det var ens tor dag för Victor.
"Hej gubben" sa jag och lyfte upp honom. Han skrattade sitt lilla bebisskratt och jag blir så lycklig av att höra det. Han kan inte säga mer än ett par ord som 'mamma', 'pappa' osv, så han gav mig bara en riktig mysig kram. Han är inte alls lik de andra barnen i hans ålder. Han är snällare, gladare och positivare.
Jag gick ut i köket i kallsonger och med Victor i famnen. Olivia stod och bredde några mackor till oss.
"Godmorgon älskling" sa jag och gick fram och kysste henne.
"Godmorgon" sa hon och log. "Varsågod" fortsatte hon sedan och sträckte fram en ostmacka till mig.
"Åh, tack" sa jag och tog emot den. Sedan satte jag Victor i sin barnstol, gav honom sin mat och satte mig sedan själv på en stol bredvid och började äta av min macka.
Olivias perspektiv
Jag, Eric och Victor tillsammans är världens bästa familj.
Jag bredde klart min macka och gick bort mot matbordet där Victor och Eric satt. Erics hår står ut på alla möjliga håll, men det är bara gulligt. Jag drog min hand längs hans rygg lite nätt när jag gick förbi honom för att sätta mig bredvid honom. Han tittade upp på mig med sina glittrande bruna ögon och log. Jag log tillbaka och satte mig ner och började äta. Vi småpratade om lite allt möjligt och Victor underhöll oss. Efter måltiden hade han smör i hela ansiktet. Eric gick och hämtade en servett och torkade bort det. Jag gick in i badrummet för att göra mig ordning. Klockan är nu 07.25 och jag ska iväg och lämna Victor på dagis vid 8 och sedan ska jag till jobbet.
Jag borstade igenom mitt hår, satte upp det i en hög toffs och drog några drag med mascaran. Sedan var jag klar. Eric säger att han tycker att jag är finare och sötare som jag är och inte behöver ha en massa smink, så mer smink än mascara har jag inte. Han är så snäll. Efter ett litet tag kom Eric in i badrummet påklädd i ett par gråa mjukisbyxor och en vit t-shirt. Tydligen är det bra att dansa i.
"Så fin du är" sa han och kysste mig.
"Du med" sa jag och gav honom en till kyss. Han fnissade till lite och klappade mig mjukt på kinden och tog sedan upp sin vaxburk från handfatet och kletade in lite i håret.
Jag gick ut i vardagsrummet där Victor satt i en blöja. Bredvid honom låg kläder som Eric tagit fram. Jag gick fam och satte på honom dem. Han är lika snäll som vanligt och stretar inte emot utan hjälper nöjt till. Det var ett par blåa jeans och en vit t-shirt med blåa ränder och en grå kofta. Så stilig. Jag gav honom en puss på kinden och bar upp honom i min famn. Sedan gick jag till hallen och satte på honom och mig ytterkläder.
"Älskling, vi går nu!" ropade jag från hallen.
"Vänta!" ropade Eric och kom halft springandes ut från badrummet och gick fram och kysste mig och pussade sedan Victor på huvudet.
"Ha det bra idag, jag älskar dig" sa han.
"Du också min danskung, jag älskar dig" sa jag. Han skrattade och strök mig på kinden.
"Jag älskar dig gubben, ha det så bra på dagis" sa han och pussade honom på munnen.
"Mysigt med en snorpuss" sa han sen och skrattade. Jag skrattade också och Victor log nöjt.
"Hejdå" sa jag och gick ut genom dörren.
"Hejdå!" sa Eric och stängde dörren efter oss.
Så! Första kapitlet på Del 3! Jag börjar direkt istället! Nicolina och jag skriver så mycket vi hinner!
Kommentera och tipsa era kompisar så blir detta jättebra! love u /Bella
Snaaaaart!
Hej! imorgon (måndag) lägger vi ut första kapilet på del 3!!
tipsa alla ea kompisar, dela på acebook, twitter osv så vi får många läsare redan på kapitel 1! då blir vi så sugna på att fortsätta skriva! love u !
Feel alive...♥ - Kapitel 3
Det första jag hörde när jag kom in i dagiset var någon som ropade "mamma". Några sekunder senare kom en liten gullunge stapplande fram med armarna utsträckta. Mina ögon tårades direkt. Victor var lika perfekt som sin underbara pappa, de två perfektaste och underbaraste personerna i mitt liv och på jorden.
kapitel 3 ute! komentera mer!! skriv vad i tycker! love
"Hej gubben!" Jag satte mig ner på knä och omfamnade honom. Tydligen var han på kramhumör för han ville inte släppa på ett tag. När hans dagisfröken Tina kom var jag tvungen att resa på mig, men jag lyfte upp Victor i min famn. Jag och Tina pratade en stund, men Victor satt så lugnt och tyst i min famn. Inte som alla andra barn på dagiset som skrek för det allra minsta. Det var jag glad för.
När Tina och jag skiljdes åt kom jag på att jag skulle hem till Amanda. Under pratstunden hade jag glömt bort tiden totalt. Snabbt tog jag upp mobilen för att ringa upp henne. Då såg jag att hon hade ringt 5 gånger och pratat in ett meddelande. Jag lyssnade på meddelandet:
"Hej Olivia, när kommer du? ring mig när du hör detta! puss".
Jag ringde henne på en gång och efter tre signaler svarade hon. Vi pratade inte så länge utan istället fokuserade jag på att ta mig hem till Amada så fort som möjligt. Med Victor i famnen gick jag med raska steg i det kalla och blåsiga vädret mot busshållsplatsen.
Bussen skulle gå 16.20 och klockan var 15.55 så jag hinner om jag skyndar mig. Anfådd och lätt svettig kom jag fram precis i tid. Jag betalade och gick och satte mig en bit bak i bussen. Jag såg hur två tjejer några säten bort viskade och kollade på mig. Efter en liten stund kom de fram lite osäkert till mig.
"Är du Olivia Hermansson?" frågade en av tjejerna osäkert medans den andra fnissade lite generat.
"ja" sa jag och log mot dem.
"Och är det Victor?" sa samma tjej.
"Just precis" sa jag och lyfte upp honom lite lätt. Tjejerna tittade uppselt på varandra.
"Vi är riktigt stora fans till Eric!" sa de sedan.
"vad roligt!"
"kan du hälsa fån oss? Elin och Elvira"
"självklart" sa jag.
De tog en bild med mig, busade lite snabbt med Victor och sedan var det dags för mig att hoppa av bussen.
"ha det bra tjejer, jag ska hälsa Eric" sa jag innan jag gick av.
"detsamma! tack så mycket för allt!" sa de och sedan stängdes bussdörrarna. Jag skyndade mig hem till Amanda. Jag knackade på den vita dörren och Amanda öppnade.
"Heej!" sa hon
"Heeej!" sa jag samtidigt som jag kramade om henne. Sedan börjde hon sig ner och kramade om Victor som var så glad och nöjd trots den långa och kalla färden hit.
"tjena grabben" sa hon.
"He" var det ända han sa men fortfarande med ett lika stort leénde på läpparna som förut. Ett leénde jag inte kan få nog av. När han ler försvinner alla bekymmer.
Jag klädde av Victor ytterkläderna och satte honom på golvet i köket, sedan gick jag ut i hallen och tog av mig mina ytterkläder. Medans jag hängde upp jackan på kroken hörde jag hur Amanda gullade med Victor i köket.
" Vill du ha lite te?" frågade hon och satte Victor på kökssoffan.
" Jatack, det är så kallt och ruggigt ute."
" Vad vill lilla Victor ha? Får han dricka saft?" Amanda gick till kylen och tog fram saften.
" Han får bara lite, vi håller på att lära honom äta liten annan mat."
Under tiden tevattnet skulle koka satte vi oss kring köksbordet och pratade. Amanda i Soffan med Victor i knät. När jag såg hur duktig Victor var med andra människor växte stoltheten i mig. Eftersom det nästan kommer fram nya människor till Eric och mig får han träffa massor av människor. Trots det är han alltid lika lugn och snäll. Plötsligt ringde det i min jackficka. Jag reste mig upp och började gå mot hallen. Signalerna slutade precis när jag fick upp mobilen ur innefickan. Jag blev alldeles varm i kroppen när jag såg att det var Eric som hade ringt
kapitel 3 ute! komentera mer!! skriv vad i tycker! love
feel alive
Hej! Vi börjar förmodligen denna veckan med del 3!
stå ut!!
kram
Del 3!
Hej allihopa!
Jag och Nicolina ska börja på en del 3! Den kommer att heta 'Feel alive'.
Vi ska hoppa fram 1,5 år så Victor ska snart fylla 2, Eric är 22 och Olivia är 21!
Vi har massa planer och idéer nu!
Tipsa alla era vänner!
Kram
/Bella
Hej!
Hej Alla Läsare!
Jag heter Nicolina och jag har fått den stora äran att få hjälpa till med skriveriet här på ensaadesaga. Jag hoppas vi kommer trivas bra ihop :)
Nu ä det ju också så att jag har en massa andra bloggar om Eric. framförallt en egen novell blogg om honom. Den hittar ni här Här. Där kan ni även klicka er in till mina andra bloggar :) Jag kommer inte blanda ihop novellerna med varandra eftersom den ena är min egna, där kommer jag köra min egna storie som jag själv har tänkt. På denna bloggen får jag tänka om och fortsätta där Isabelle slutade :)
Har ni frågor är ni välkomna att fråga de via facebook eller twitter :)
Kram!
Ny skribent!
Tjena!
Om ett tag kommer det in en ny skribent här på ensaadesaga!
Jag kommer inte sluta helt utan tar en paus och kommer förmodligen tillbaka senare.
stay tuned och tipsa alla era kompisar!
kram
