FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 32
Jag följde med honom ut i hallen. Han kramade om mig och precis innan han släppte mig så tog han tag i mitt ansikte och kysste mig. Precis då öppnade Eric dörren. Jag hann se hur hans ögon vattnades innan han sprang iväg.
Nej nej nej nej nej nej nej nej. Det hade inte hänt. Jag sprang efter Eric och skrek åt honom att stanna. Eftersom jag är gravid så blev jag väldigt anfådd och kunde inte alls springa snabbt. Eric var mycket snabbare så när jag kom ner till dörröppningen och öppnade dörren var han borta. Helt puttsväck, jag kollade överallt och när jag hörde att Victor grät gav jag upp. Jag gick upp till lägenheten igen och tårarna bara ran. Elias stod kvar i hallen. Det såg ut som om han hade skuldkänslor men det tror jag inte han har. När han kysste mig drogs jag liksom med, jag kunde inte riktigt hjälpa det, jag kysste honom tillbaks och jag skäms sååå mycket för det och jag önska att jag inte gjort det för nu har jag kasnke förlorat Eric igen. Jag slog till Elias rakt på käften och han stack iväg. Att han inte ens kunde säga förlåt är helt hemskt, han kan ha förstört hela mitt liv och han sticker bara härifrån med ett elakt flin på läpparna. Victor satt på golvet i köket och grät. Han hat nog inte förtsått vad som har hänt men han förstod nog att något var fel. Jag tog upp Victor i min famn och sen ringde jag till mamma och sa att hon var tvungen att komma nu direkt.
Mamma kom efter bara någon minut och hon gav Victor mat och gjorde iordning honom för att gå och lägga dig. Victor har somnat och mamma kom precis ut till mig där jag satt i soffan och grät.
"Vad har hänt gumman?"
"Elias kysste mig och precis då kom Eric hem."
"Men vad gjorde Elias här överhuvudtaget?"
"Jag bjöd hit honom och Amanda, Hanna och Hugo"
"Ah då förstår jag men kysste du honom tillbaks??"
"Ja..........."
Jag och mamma pratade ett tag till tills jag kom på att jag faktiskt inte har ringt till Eric än. F*n han kommer tro att det var meningen.
Erics perspektiv
Jag springer och springer och jag har ingen anning om vart jag ska. Tillslut så kom jag fram till tågstationen och när jag såg att det gick ett tåg till Hässleholm bestämde jag mig för att åka hem. Jag måste till Helsingborg nu. Tåget lämnar precis stationen och jag tog upp mobilen och eftersom Olivia inte har ringt än och klockan redan är nio, alltså var det tre timmar sen, och det måste betyda att det var meningen. Dom hade kysst varandra och så kom jag och bara förstörde allt, jag visste dessutom vem killen var, Elias. Elias och Olivia gick i samma gymnasie klass och var väldigt bra kompisar, och dom har träffats några gånger efter att dom slutat skolan och nu har dom tydligen fått känslor för varandra. Jag somnade och sov hela vägen till Hässleholm och väl där var det bara att försöka hitta ett tåg som gick till Helsingborg. Eftersom klockan är två på natten så trodde jag inte direkt att det skulle gå något tåg men jag hade fel. Morgon tågen börjar nu och nästa pågatåg till Hässleholm går om en halvtimme. Det var bara att gå ner på perogen och vänta. Medans jag väntade tog jag upp mobilen för att ringa till pappa och fråga om det var okej om jag kom. Jag hade 25 missade samtal från Olivia och ett sms som jag övervägde att inte läsa. Jag var alldeles för rädd för vad det skulle stå i det så jag vågade inte öppna det än så jag ringde till pappa istället.
"Hej det är Walid"
"Hej pappa, det är Eric"
"Eric vad kul att du hör av dig! När kommer du och hälsar på?"
"Vänta här nu Eric! Varför ringer du mitt i natten?"
Jag berättade för pappa och han sa att jag var väldigt välkommen och att han skulle hämta mig på stationen i Helsingborg när jag kom dit.
Tåget kom och jag och några fler gick på men det var inte många. inte så konstigt kanske eftersom klockan är tio i tre på morgonen men ändå. På tåget var det tyst och lungt jag satt och ville läsa smset Olivia hade skrivit med jag vågade inte. Jag vaknade av tågrösten som sa att tåget alldeles strax kommer att anlända till Helsingborg Central. Mobilen höll jag i handen och jag har fortfarande inte vågat öppna smset, att det skulle vara så svårt.
Pappa stod på stationen och väntade på mig och vi åkte hem till honom. Direkt när vi kom hem somnade jag på soffan.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här har ni kapitel 32!!!!!!!!!!! Komentera gärna vad ni tyvker, jag tål kritik!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Skrivet av av: Nadja
Så jätte bra som det bara kan bli!!!
Skrivet av av: Nicole [ Foto & Vardag ]
Jättebra!! Hoppas att de hittar tillbaka till varandra igen :)
Skrivet av av: Nicole [ Foto & Vardag ]
Jättebra!! Hoppas att de hittar tillbaka till varandra igen :)
Skrivet av av: Ellen
Det är jätte bra :)
fortsätt bara så :)<3
