FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 38
"Ja dom kommer jag ihåg! Mamma står där och hon heter Eva, Pappa står brevid mamma därborta och han heter Ola och min lillebror är förmodligen där hemma och han heter Rasmus!"
"Jo det stämmer men du kommer inte ihåg Eric, Victor och Haley alls?"
"Jag kommer ihåg Eric men bara som min största idol och jag har aldrig träffat honom."
Precis när jag sa det så öppnade dörren och Eric kom in med en liten bebis i famnen och en liten pojke som sprang fram till mig och ropade MAMMA!
Ju närmare den lilla pojken kom ju mer kände jag igen honom. När han var ungefär en meter ifrån mig så kom minnena tillbaka, det var Victor min underbara son som snart fyller två. Jag bar upp honom i min famn och kramade om honom. Länge länge höll jag om honom och kollade samtidigt upp försiktigt mot Eric. Han kom närmare med Haley i sin famn och jag började gråta. Både för att jag var jätte glad av att få se mina barn igen men också för att jag fortfarnade inte kommer ihåg att jag och Eric är varken är ihop eller förlovade. Victor hoppade ner och sprang fram till Eric och kramade hans ben, det såg ut som att han var blyg. Eric gick fram till mig och gav mig Haley och pussade mig på pannan.
"Du kommer ihåg Victor och Haley va?"
"Ja det gör jag men jag kommer inte ihåg dig. Eller jo jag vet vem du är men då är du inte min pojkvän. Sorry jag ska försöka minnas!"
"Kanske det här hjälper!"
Eric lutade sig fram och kysste mig och sen gick han iväg.
Erics perspektiv
Det blev för mycket bara, jag var tvungen att gå ut. Att märka att ens flickvän inte känner igen en är helt hemskt. Hon kände ju iallafall igen Victor och Haley. Fort fortatre än jag hade tänkt gick jag genom sjukhuset och ut till bilen och körde iväg. Jag körde iväg, så långt bort jag kunde komma och jag har ingen anning om vart jag kör, jag bara kör mot okänt mål.
5 timmar senare- Erics perspektiv
Utan att jag märkt det har jag kört till Helsingborg och nu var jag utanför pappas hus och visste inte om jag skulle gå in eller knacka på eller bara åka tillbaks till Stockholm igen. Helt stilla stod jag på uppfarten och då kom tårarna. Där stod jag och grät i säkert fem minuter innan pappa kom ut till mig. Han kramade om mig och ledde in mig i huset och fram till soffan. Jag satte mig ner brevid pappa och bara grät och grät och pappa bara satt brevid och kramade om mig vilket för tillfället räckte alldeles utmärkt.
*
"Eric!!!!!!"
Sakta öppnade jag ögonen och såg Aya som stod och hoppade av glädje över att se mig. Jag kollade mig omkring och märkte att jag var kvar i soffan alltså måste jag ha somnat här igår kväll.
"Vad gör du här Eric? Igen?"
"Jo jag mår inte så värst bra just nu och behövde komma bort."
"Har Olivia kysst en annan kille nu igen?"
"Nej men hon ligger på sjukhuset"
"Är hon död
"Nej men hon höll på att dö"
"Men hon lever ju nu så då borde du väl vara där?"
"Ja du har rätt Aya!"
Snabbt kramade jag om henne och stack sedan ut till bilen för att köra till Stockholm. Om hon inte kommer ihåg mig ska jag se till att hon gör det!
Olivias perspektiv
Att se hur ledsen Eric blev när jag sa att jag inte kände igen honom gjorde jätte ont och att sedan se hur ledsen Victor blev för att Eric gick iväg gjorde ännu ondare. Mamma, pappa och Victor har åkt hem till deras hus, sjuksköterskan har tagigt hand om Haley, Eric är någon annan stans och jag ligger här i sjukhus sängen helt själv och gråter stilla.
Minuterna gick och helt plötslig började musik spelas.
Vi började skrika som galningar och hoppade upp och ner.
Det var rätt trångt men det struntade vi i och bara skrek.
Det kom ut massa rök på scen så att man inte såg någonting.
Sen hördes Erics röst ur högtalarna.
"pure, marked, dangerous. oh what a rush. Pose like stars for us..."
"ERIIIC!" Skrek jag.
Efter låten pratade han och brättade hur tacksam han var för att få göra vad han gör och sånt som alla kändisar gör.
Det var nästan helt tyst i publiken.
"Eric, jag älskar dig!" skrek jag. Han skrattade och pussade på sitt pekfinger och pekade på mig.
OMG! jag trodde att jag skulle svimma.
"OMG!!" skrek amanda.
Eric fortsatte med konserten och tillslut var det dags för "brake of dawn".
"Jag brukar alltid som en tradition ta upp en tjej på scen på denna låten" sa Eric.
"välj mig!", "mig!", "jag!" skrek alla i publiken. Alla stod och viftade med sina händer för att få Erics uppmärksamhet.
Han viftade lite med sitt pekfinger ut i publikhavet och sedan valde han..
Såg jag rätt? eller var det inbilldning? pekade han på...på... MIG?!
"dudär i svart tröja" sa han och ja.. han pekade på mig!!
Det kom fram en vakt till mig som lyfte över mig över stängslet och ledde mig sedan upp för en trappa och upp på scen. Där stod den livs levande Eric Khaled Saade och höll ut sina armar åt mig.
Jag såg hur tjejerna i publiken gav mig blickar och hat, men struntade i det.
Jag gick fram till Eric och gav honom en kram. En lång sådan.
Jag ville inte släppa men tillslut var jag tvungen.
Vi satte oss på trappan på scenen och han fortsatte sjunga medans han klappade mig på kinden för att det skulle se bättre ut. HAHA.
"vad heter du?"viskade han i mitt öra under mellanspelet.
"Olivia" svarade jag.
Eric fortsatte sjunga och sedan tog låten slut.
"EN STOR APPLÅD FÖR OLIVIA!" sa han och gav mig sedan en kram och gick sedan med mig backstage.
Publiken skrek.
*
Vi stod bakom scen och Eric gav mig en "give me five".
"tack så mycket" sa jag till honom och gav honom en till kram.
Samtidigt som jag gav honom kramen så trillade min mobil ut ur fickan och ner på golvet.
"fan.." sa jag ochh böjde mig ner för att ta upp den, men Eric var snabbare och plockade upp den åt mig.
Han höll den i sin hand och jag såg att han gjorde någonting med den.
Det gick väldigt snabbt det han gjorde i alla fall för bara några sekunder senare gav han mig den igen.
"varsågod" sa han och log.
"uhm..tack" sa jag och log tillbaka.
"nu måste jag ut på scen igen, hejdå" sa Eric och sprang ut på scenen mötandes av massor med skrik och applåder.
"hejdå!" sa jag och gick sedan ut i publiken igen fasst denna gången gick jag bakhållet.
"Olivia du måste vakna nu vi ska bara ta några prover på dig"
"Okej" mummlade jag till svar och började tänka på drömmen jag hade haft. Kunde det vara då jag träffade Eric? På hans konsert, det låter faktiskt ganska sanoligt. Hela dagen satt jag och tänkte på drömmen och gick igenom den om och om igen. Framåt eftermiddagen så kom mamma på besök så jag frågade henne om det var sant att jag och Eric träffades så.
"Jo ni träffades på konserten, eller det är bara vad du har sagt och det där med telefonen backstage vet jag inte så det får du fråga Eric om, han borde väl komma och hälsa på?
Precis när hon sa det rusade Eric in i rummet och fram till mig.
"Om du inte kommer ihåg mig så ska jag få dig att göra det för jag klarar inte av att leva utan dig!
Försök komma ihåg det här!
Du och din bästa kompis Amanda står längst fram på min konsert. Efter första låten så var hela publiken tyst och jag pratade om hur mycket jag älskar mina fans och helt plötsligt så ropade du ut "Eric jag älskar dig" jag kollade bort mit dig och pussade mina fingrar och pekade bort mot dig.så du och Amanda helt galna. När jag skulle sjunga Break of Dawn så valde jag dig att gå upp på scenen. Jag mötte dig med en kram och sen satte vi oss på trappan som var på scenen. När låten var slut så gick vi backstage och när jag kramade om dig så trillade din mobil ut ur din ficka så jag tog upp den och skrev mitt mobil nummer i dina anteckningar! Snälla sig att du kommer ihåg det älskling snälla.."
Här kommer kapitel 38! Förlåt att det inte kom ut igår men här e det iallafall! Nu är ju stora frågan om Olivia kommer komma ihåg mer om Eric, kommer hon drömma fler drömmar om minnen med Eric?
Kommentera snälla söta underbara ni♥♥♥
Älskar er alla :)<3333
Skrivet av av: Nadja
Såååå fruktansvärt bra!!! Mer mer mer!!!
Skrivet av av: Anonym
jättebra! :)
Skrivet av av: Ellen
När kommer kapitel 39 ?
Skrivet av av: Ellen
När kommer kapitel 39 ?
