FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 36

"Men vänta! Vart är Haley?!" Det var Eva som tog över för Olivia och svarade mig.
 
"Hon ligger på övervakning eftersom hon föddes två månader för tidigt" 
 
Jag gick fram till Olivia som grät nu och kramade om henne, fösökte med lungnande ord få henne att andas normalt igen och få henne att sluta gråta. 
Plötligt slutade hon andas helt och jag kände hur hennes puls blev svagare.
                                                                                                                                                                
 
 
 
 
 
 
 
Olivias perspektiv

Eric kom fram och kramade om mig och jag började sakta förlora medvetandet. Min hjärna slutade långsamt fungera och allt blev väldigt suddingt.
Det här måste vara slutet    
 
 
Erics perspekiv

"OLIVIA!" "OLIVIA!" "OLIVIA!"
 
Det kom in flera läkare som försökte få hennes hjärta att fungera igen. Efter tjugo minuter av ingenting så tog dom in henne på operation för att se vad som blivit fel och få det att fixat så fort som möjligt. 
En sköterska kom in i rummet som nu var tomt förutom jag, Eva hade tagigt med sig Victor till väntrummet för att jag skulle få vara ifred lite men också för att Victor inte skulle se mig så här ledsen och inte se när Olivia höll på att dö. 
"Eh ursäkta men jag vill bara berätta att ni kan träffa Haley nu! Hon mår bra och kan åka hem om en vecka. Om du vill träffa henne kan du fälja med mig!"
Den för mig väldigt okända sköterskan gick ut ur rummet och jag följde efter henne. Vi kom till ett rum med en massa bebisar och jag såg Haley direkt och gick fram till henne. Min otroligt vackra dotter kanske ska förlora sin mamma efter två dagar. Olivia måste överleva för jag klara inte av att vara utan henne, ingen chans. Sköterskan tog upp Haley och gav henne till mig.
"Du får ha henne nu men jag kommer och hämtar henne om ungefär två timmar så du får inte lämna sjukhuset ifall något händer!"
Det sa hon till mig och sen gick hon iväg. Jag gick till väntrummet där Victor och Eva satt och väntade. Victor sprang fram till mig, man såg tårarna som rann ner för hans kinder och sen fick han plötligt syn på Haley som var i min famn.
"Bäbis!"
 
"Ja gubben! Det är din lillasyster, Haley!"
 
"Aly"
 
"Ja nästan!"
 
"Mojmoj jag haj en lillasystej!"
 
"Ja det har du Victor!" svarade Eva honom med ett leende. Hur kunde hon le nu? Hennes dotter är inne på operation och håller på att dö! Ola kom in genom dörren till väntrummet och gick direkt fram till Eva och kramade om henne. En tår eller två rann ner för hennes kind och jag blev nästan lite lättade. Hon var ändå ledsen egentligen och att hon bara var i chock tillstånd innan eller något. 
Ola gick fram till Victor och tog upp honom i famnen och kramade om honom.
Där satt vi i två timmar utan någonting, det hände ingenting. Vi satt där och väntade på att någon skulle komma och säga att Olivia mådde bra men det kom ingen. Haley låg så fint i min famn och Victor satt i Evas knä och sov. Vi satt sådär ett tag till tills det äntligen kom en doktor till oss. Besvikelsen kom när hon bara ville ta med sig Haley för att lägga henne på uppvaket igen. Hon tog Haley ifrån mig och gick iväg med henne. Victor kom fram till mig och sträckte upp sina armar i luften för att jag skulle bära upp honom och det gjorde jag. 
 
Olivias perspektiv

Jag låg i en säng, en helt vit säng, i ett helt vitt rum. Jag kollade mig runt men jag såg igenting, det kan ha varit för att ljuset var väldigt starkt eller så var det igenting där. Plötsligt kände jag hur någon tryckte på mitt bröst. Riktigt ont gjorde det men det var ingen i rummet, fortfarande helt tomt. Det tryckte till igen och rummet är tomt. Jag började tänka på Eric istället, på Haley och Victor som är någon annnstanns. Är det här himlen? Är jag död? Har jag lämnat min nyfödda dotter? Min tvååriga son? Min fästman? Nej det kunde jag inte ha gjort! Får jag aldrig se min familj igen? Rädslan för att jag faktiskt var död kom krypande innnan jag slocknade igen.
 
Erics perspektiv
 

Victor har somnat igen i mitt knä och vi andra sitter och gråter och väntar på att det ska komma någon men just nu känns det hopplöst. Vi har väntat i fyra timmar och ingen har sakt något om hur det går eller hur det gick. Tänk så är hon död bara att ingen vågar säga det till oss eftersom vi sitter här och gråter redan innan vi har fått ett besked. Min hjärna sa hela tiden till mig att hon var död. Hon är död. Hon är död. Hon är död. Men jag kunde inte tro på det, jag ville inte tro på det. Hon får inte vara död. Jag kommer inte klara av att leva utan henne! 
Pappa ringde innan och frågade hur vi mådde men jag kunde inte prata, jag gav mobilen direkt till Ola som fick berätta vad som hänt och sen gav han den till mig så att jag kunde gråta lite mot en förälders axel, eller så mycket axel som det gick nu när min mamma var död och pappa var i Helsingborg. Han pratade lungnande med mig medans jag bara grät, sa att allt skulle bli bra, att om hon nu mot alla odds skulle dö så var ju min mamma där och väntade på henne och dom skulle få ta hand om varandra där och kolla ner på oss och vara stolta för allt vi gör och inte gör. Det hjälpte lite och vi la på. 
 
"Hej är det ni som är Olivias familj?"
 
"Ja det är vi"
 
"Jo det är såhär att Olivias hjärta stannade i en paikattack och det var stilla under en lite för lång tid för hjärnan. Hjärtat fungerar igen hon kommer överleva men hjärtat slog inte under en lite för lång tid och då fick inte hjärnan något blod och hjärnan behöver väldig mycket blod för att fungera. Olivia kommer att ligga i koma i minst en vecka innan hon vaknar är jag nästan helt säker på men annars mår hon relativt bra och ni kan gå in till henne nu."
Vi följde efter läkaren till Olivias rum och när jag kom in där och såg henne att hon såg väldigt fridfull ut trodde jag att hon p åriktigt hade dött! Det var en massa sladdar kopplade till henne också och det gjorde inte direkt saken bättre om man säger så. Försiktigt gick jag fram till henne. Där stod jag ett tag och bara kollde på henne och tillslut så kysste jag försiktigt henne i pannan.
*PIP*PIP*PIP* 
F*n inte igen......
 
                                                                                                                                                             

Här har ni kapitel 36! Hoppas verkligen att ni ska gilla det och kapitel 37 kommer i morgon! Kommer Olivia överleva är ju den stora frågan eller hur! KOMMENTERA!!!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 
LAVJUAL
 

Skrivet av av: Nicole [ Foto & Vardag ]

Spännande!! :D

Datum: 2013-01-24 Tid: 13:58:59
Hemsida: http://twinstars.blogg.se
Skrivet av av: Nadja

Riktigt super spännande!!!

Datum: 2013-01-24 Tid: 14:38:15



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar: