FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 28

 

En sjuksköterska har kommit in med en säng till mig så jag ligger bredvid Victor och försökte få honom att somna. Plötsligt kollade han på mig och sa

”sjung  mamma, sjung bappas låt!”

Jag började sjunga without you i’m nothing för jag visste att det var den låten som Victor älskade mest och efter ett litet tag så somnade min lilla älsklig så sött.

 

Erics perspektiv

När jag kom hem kändes det väldigt tomt. Jag gick in till Victors rum och blockade undan lite där så att det var fint igen, när jag hade gjort det gick jag ut i köket och diskade klart det som Olivia inte hade hunnit med eftersom vi var tvungna att åka till sjukhuset. Jag kände mig som en hemsk pappa som bara lämnade Victor på sjukhuset, jo visst Olivia var ju där med honom men det var inte jag. Det kändes hemskt. Jag tog en dusch och när jag kom ut därifrån såg jag att det stod en man i vardags rummet. Han gick sakta och satte sig i soffan och det såg ut som om han väntade på något eller någon. Livrädd gick jag in i sovrummet, tog på mig kläder och gick ut till den skumma mannen som satt i min soffan. När jag var en bit bakom honom så hörde jag att han pratade arabiska med någon i sin telefon. Jag gick ut i köket tog en kniv mest i försvar tror jag men jag är så rädd just nu att jag inte riktigt vet vad jag gör. När jag står i köket med ryggen mot dörren så kommer the man in bakom mig.

”Vad fan gör du Eric?”

Jag drog en lättad suck och kollade upp på pappa som stod och kollade på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag la ner kniven på köksbordet och jag fram till pappa och kramade om honom. Det är bara min galna pappa som kan få för sig att gå in i en lägenhet utan att säga något.

”Du skrämde livet ur mig pappa bara så att du vet!”

”Haha det var inte meningen. Trodde att Olivia och Victor också skulle vara här.”

”Nej dom är på sjukhuset för Victor satte en legobit i halsen och vi har nu fått veta att han har astma.”

Jag och pappa satt och snackade ett tag innan vi bäddade åt honom på soffan. Jag ska egentligen upp tidigt i morgon och skriva låtar men J-son ringde och sa att han var sjuk så det blev ingenting. Lite skönt var det allt för då kunde jag dels sova ut och sen kunde jag åka till Victor och Olivia i morgon bitti.

*

Jag vaknade av att Victor ropade på mig. Jag reste mig sakta upp ur sängen och såg att han faktiskt stod där borta i dörröppningen. Jag gnuggade mig i ögonen för att se att jag inte såg i syne men det var faktiskt han. Han kröp upp till mig i sängen och gav mig världens mysigaste kram. Jag kollade snabbt på klockan och såg att den var halv tolv. Ah pappa måste ha åkt och hämtat Olivia och Victor för dom skulle få åka ifrån sjukhuset vid elva. Olivia kom in till sovrummet och sa att vi var tvungna att äta något nu. Vi gick ut i köket där pappa och Olivia hade gjort pankakor.

Olivias perspektiv- lite tidigare

Jag och Victor hade blivit väckta vid åtta för att Pär skulle göra sista testen innan vi fick åka hem. Testen var bra så vid elva ringde jag till Eric för att få skjuts hem. Jag ringde till Erics mobil fast det var inte Eric som svarade.

”Walid på Erics mobil”

”Hej Walid, det är Olivia! Är Eric vaken?”

”Nej det är han inte men om ni behöver skjuts så kan jag komma om du bara förklarar vägen för jag har ingen aning om vart sjukhuset ligger. För det är väl där ni är?”

Jag förklarade för Walid hur man kör till sjukhuset och efter tio minuter så var han där.  Vi packade in allt vi hade med oss i Erics bil och sen bar det av hemmåt. När vi kom hem så gick jag och Walid och gjorde pankakor som Victor gärna hjälpte till att göra. Eftersom Victor bara är nästan 2 så kunde han inte hjälpa till så mycket efter att smeten var klar så sa jag till honom att gå och hämta Eric. Han gick runt i hela lägenheten utom i sovrummet där Eric var och letade och kom tillbaks ganska ledsen.

”Bappa äj bojta”

”Nej då det är han inte har du kollat i sovrummet?”

Victor gick väldigt nöjd iväg till sovrummet där Eric låg och sov. När pankakorna var klara gick jag och hämtade Eric och Victor som låg och myste i sängen och sa att det var dags att äta.

Erics perspektiv

Jag bar upp Victor i min famn och vi gick ut i köket och åt de jätte goda pankakorna. Efter ett litet tag så kom jag på att jag inte hade någon aning om varför pappa var här. Hade det varit planerat att han skulle komma hade han sagt till mig innan.

”Varför är du här egentligen pappa?”

”Jo det är såhär att jag har två väldigt viktiga saker att berätta. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det är såhär att du ska bli storebror igen Eric.”

Jag blev helt chokad och glodde bara på pappa.

”Och för det andra så ska jag åka till Libanon och vara med i krig…..

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här kommer kapitel 28 och jag hoppas verkligen att ni ska gilla det! Komentera gärna för det gör mig mer peppad att skriva och då blir det mycket lättare!♥♥

PÖÖÖÖÖÖSSS!


Skrivet av av: Nadja

Maaaj gad vad bra:)

Datum: 2013-01-03 Tid: 20:17:37
Skrivet av av: Tilde

Jag tycker att de är väldigt bra :D

Datum: 2013-01-03 Tid: 20:31:23



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar: