När vi hade ätit klart gick Eric och Victor in på Victors rum och lekte någonting, det var rätt gulligt att lyssna på medans jag diskade. Eric är så duktig med barn och han är en helt underbar pappa.

”Vi måste till akuten Victor har satt en legobit i halsen!” Ropar Eric till mig.

När vi kom till akuten så tog några sköteskor in Victor på ett rum och försökte få ut legobiten ur hans hals. Att se min älskade son ligga där i en säng medans någon främmande person sticker ner någonting i hans hals. Att se hur rädd han är och veta att jag inte kan göra någonting alls får mig att må väldigt dåligt. Efter tio minuter hade dom fortfarande inte fått upp legobiten så var dom tvungna att söva ner Victor och försöka få ut den genom att skära upp halsen på honom. Dom tog in honom i en operations sal och jag föll ihop i Erics armar. Jag satt och grät i Erics famn tills en sjuksköterska kom ut till oss och sa att logobiten var ute och att vi kunde gå till rum 231 för han låg där. Min älskade lilla son.

Erics perspektiv

När vi kom in i rummet som Victor låg i blev jag rädd. Han hade massor av slangar och sånt kopplade till sig, precis som förra gången vi var på sjukhuset med honom. Jag kollade snabbt på Olivia för att se hennes reaktion och hon grät. Jag gick fram till henne och höll om henne tills det kom in en doktor till rummet.

”Hej Pär heter jag och det var jag som opererade på Victor.”

”Hej, Eric och det här är Olivia” sa jag och skakade hans hand.

”Som ni ser så är det massa sladdar som är kopplade till Victor och det är för att när vi hade tagigt bort legobiten som hade fastnat så upptäckte vi att han inte andades av sig själv. Jag kollade i hans journal och såg att har haft det här problemet förut och jag tror att er lilla Victor har astma. Jag ska ta några prover nu och om en timme kommer jag tillbaka, förhoppningsvis med svar på proverna och då ska vi ta bort respiratorn som hjälper honom att andas.”

”När vaknar han?” frågade Olivia med gråten i halsen.

”Han borde vakna om tio minuter en kvart men det kan ta en halvtimme till.” Sa Pär och gick iväg med proverna ha tog medans han pratade med oss.

Jag och Olivia satt på en stol när Olivias mamma kom in genom dörren. Olivia hade ringt henne på vägen hit.

”Vad har hänt med min lilla Victor?” Sa hon samtidigt som hon gick fram och kramade om Olivia. Olivia berättade hur det låg till och jag satt och kollade på Victor och pratade lite med honom. Helt plötsligt öppnade han ögonen och försökte säga något men det är en slang i hans hals så han fick inte fram ett ord. Jag tog tag i hans hand och sa att alltig var bra och att doktorn snart kommer och tar bort slangen ur hans hals. Jag kände hur han tog ett fastare grepp om min hand och man såg i hans ögon att han var jätte rädd. Jag pussade honom på pannan och precis då kom Pär in med provsvaren men innan han sa vad proven hade visat så tog han bort respiratorn från Victor så att han kunde prata igen.

”bappa”

Jag bara log mot honom och tog hans hand och lyssnade sedan på vad Pär sa.

”Min teori stämde och Victor har astma. Att detta inte upptäcktes förra gången ni var på sjukhuset är jätte dåligt och jag vet inte om det här låter så bra men jag hoppas ni förstår vad jag menar när jag säger att det var tur att han satte legobiten i halsen. Hade han inte gjort det så hade han förmodligen slutat andas när han hade somnat och då hade ni förmodligen inte märkt det förens det var försent.”

Olivia och hennes mamma satt och pratade med Victor medans Pär berättade mer om astman för mig. Han ska ta medicin varje kväll och han ska inte anstränga sig för mycket. Det känns lite jobbigt att säga det till en 2:åring men det är också en barn astma så det kommer växa bort med åren så vi får vara glada för det! Vi ska få åka härifrån i morgon eller Olivia och Victor ska åka härifrån i morgon men jag ska hem snart för jag ska upp tidigt i morgon och dra till studion.

Olivias perspektiv

När jag fick reda på att Victor hade astma så blev jag rädd men samtidigt ganska lättad eftersom jag också hade barn astma när jag var liten så jag visste liksom vad det gick ut på och hur man skulle ta hand om det.

Jag satt bredvid Victor med mamma bakom mig. Victor pratade på om någonting som hade hänt på dagis innan men jag förstod inte riktigt så jag satt mest och lyssnade och försökte lista ut vad han sa. Eric hade precis åkt hem och mamma skulle åka snart hon också och jag skulle stanna här med Victor tills i morgon när vi får åka hem.

En sjuksköterska har kommit in med en säng till mig så jag ligger bredvid Victor och försökte få honom att somna. Plötsligt kollade han på mig och sa

”sjung  mamma, sjung bappas låt!”