Feel Alive... <3 - Kapitel 39

När jag skulle sjunga Break of Dawn så valde jag dig att gå upp på scenen. Jag mötte dig med en kram och sen satte vi oss på trappan som var på scenen. När låten var slut så gick vi backstage och när jag kramade om dig så trillade din mobil ut ur din ficka så jag tog upp den och skrev mitt mobil nummer i dina anteckningar! Snälla sig att du kommer ihåg det älskling snälla.."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eric! Jag drömde om det inatt! Precis så och det betyder att jag börjar komma ihåg mer och mer! Kanske drömmer jag fler drömmar om saker vi gjort. Jag ska göra allt för att komma ihåg dig och om jag inte kommer ihåg mer så kan vi ju alltid skapa nya minnen!"
Eric kom fram och kysste mig lätt på munnen. 
"Det här ska du komma ihåg för alltid!" 

Erics perspektiv 
Jag böjde mig fram och kysste Olivia igen, som jag har saknat henne. 
"Ursäkta om jag stör men om ni får gärna ta med er Haley hem och ta hand om henne där. Hon får självklart stanna här med Olivia om du Eric känner att du inte kan ta hand om två barn själv nu när Olivia måste vara på sjukhuset eller om du Olivia vill ha henne här i början eftersom ni faktiskt inte har träffats så mycket."
"Jag skulle gärna vilja ha henne här i början om det är okej?" Sa Olivia.
"Jaja det är klart att du ska få ha henne om du vill, jag har ju Victor att ta hand om men jag kommer sakna er båda något otroligt!"
"Då går jag och hämtar henne och sätter in en säng till henne här." Sa hon och gick iväg. 

För ungefär fem minuter sen så åkte jag ifrån Olivia och Haley och nu är jag på väg hem till Eva och Ola för att hämta Victor. Innan jag åkte från sjukhuset så hade jag ringt till Eva och sagt att jag skulle komma och hon hade övertalat mig att jag skulle stanna på fika.
Jag stannade bilen vid trottoaren och gick upp mot huset och ringde på ringklockan. 
"Pappa!" Ropade Victor när dörren öppnades och han sprang rakt in i min famn och jag lyfte upp honom. Vi gick in i köket där Eva plockat fram en massa kakor och annat gott och vi högg in.

 

 

Olivias perspektiv 
Wayne's! Ordet dök upp i min hjärna helt plötsligt. Wayne's vad kan det betyda? Jag tänkte och tänkte tills jag började komma ihåg. Minnena kom tillbaka väldigt fort, hur jag gick in på cafeterian och såg Eric sitta i ett hörn med sin hatt och gömde sig lite. Hur jag försiktigt gick fram till honom och sen tog det stopp. 
Snabbt ringde jag Eric och frågade om det var sant eller om jag bara hittat på alltihop bara för att jag vill minnas. 
"Hej älskling!" Svarade Eric mig med en otroligt gullig röst. 
"Hej! Du jag började plötsligt tänka på en gång när vi träffades på wayne's men jag kommer bara ihåg att jag gick fram till dig och att du såg ut att gömma dig lite. Jo jag var jätte nervös också! Har det hänt??"
"Ja det har det! Vår första dejt älskling! Vi satt där och åt varsin muffin och drack te och sen smsade din mamma att du var tvungen att komma hem."
"Vad skönt att det var sant för jag var lite rädd att jag skulle hitta på grejer bara för att jag vill komma ihåg allt!"
"Ta det lugnt älskling. Det går ju jättebra nu, tänkt inte så mycket på det så går det nog lättare. Saknar dig som f*n älskling puss på dig"
"Puss på dig med!" 
Sakta och försiktigt gick jag fram till Haley och tig upp henne i min famn. Snälla älskade Haley kan inte du ge mig något som påminner om Eric? Eller gör så att jag kommer ihåg något som hänt? Såklart du inte kan du föddes ju för en vecka sen så det är ju ganska omöjligt att lilla du skulle komma ihåg något eller?

 

Erics perspektiv 


När Olivia hade ringt mig och sagt att hon kommer ihåg mer for ett glädjerus igenom min kropp! Min älskade Olivia kommer snart vara min igen, ännu mer påriktigt än nu! 
"Victor ska vi åka hem nu?" 
"Mm men var är mamma?"
"Mamma är på sjukhuset men hon mår väldigt bra nu och Haley är där med henne!"
"Haley är det bebisen?"
"Ja gubben det är din lillasyster" 
"Kan vi inte åka och träffa dom istället?"
"Nej inte nu för klockan är alldeles för mycket nu så vi måste hem men i morgon ska vi dit!"
Vi gick ut till hallen och satte på oss ytterkläderna, kramade om Eva och gick ut till bilen för att köra hem. 
Olivias perspektiv
Jag låg i sängen på sjukhuset och tänkte på vad Eric sa till mig innan. Tänk inte på att försöka komma ihåg mig, det kommer när du är avslappnad! Nån läkare eller psykolog eller vad det bu var kom hit innan och pratade med mig och jag sa till honom det jag börjat komma ihåg och vad Eric sa och han tyckte att det var en jätte bra idé. Så låg jag och tänkte ett tag och försökte att inte tänka på att komma ihåg Eric men det gick ganska dåligt. Hur ska man göra det liksom?
Amanda och jag stod i kön som ringlade sig fram till bordet där Eric satt och skrev autografer och tillslut kom vi fram till honom och han kollade skumt på mig men skrev sin underbara autograf på skivomslaget och vi gick ner igen. Snabbt smsade jag Eric och sa att jag lovat en kompis att följa med henne hit och han svarade ett snabbt ses sen puss! 
Scenen ändrades snabbt och nu gick jag på gatan på väg någonstans undra vart?

 

 

 

 

                                                             


här har ni kapitel 39!!!:)<33333 Hoppas ni gillar det och kommenterar vad ni tycker! Är det nått ni inte gillar får ni gärna skriva det också så att jag kan ändra det !:)<3333 

love you


Skrivet av av: Nadja

Sååå jätte bra! Det tar verkligen upp alla minnen sen man läste första delen av novellen!!

Datum: 2013-01-29 Tid: 08:19:46
Skrivet av av: Ellen

Asså det är så bra!! :D
man får tillbaka alla minnena från första delen lite nu med :D <3 fortsätt så :)

Datum: 2013-01-29 Tid: 15:20:41
Hemsida: http://saadelover.blogspot.com
Skrivet av av: Nicole [ Foto & Vardag ]

Åhh olivia måste komma ihåg eric igen!! :)

Datum: 2013-01-29 Tid: 16:43:02
Hemsida: http://twinstars.blogg.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar: