FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 49
"Eric Khaled Saade tager du Olivia Hermanson till dn fru och att älska henne i nöd och lust?"
"Ja"
"Olivia Hermanson tager du Eric Khaled Saade till din äkta man att älska i nöd och lust?"
"Ja"
Jag kände ett par varma läppar mot mina läppar och öppnade ögonen och möttes av Erics underbara leende.
Erics perspektiv- tidigare
"Eric, svara mig nu! Du gör mig jätte orolig." Linas röst.
Jag försökte säga något men det gick inte och mina händer torkade automatiskt bort tårarna som rann ner för mina kinder.
"Eric, öppna iallafall ögonen. Du har fått en systerdotter!"
När Lina sa det så hörde jag bebis gråt. Men jag hade ju hoppat. Lina är död och eftersom hon pratar med mig så måste jag också vara död. Det finns ingen mening med att öppna ögonen. Fast jag kände mig inte död, och Lina lät inte särskilt död, men vad vet jag?
Tillslut öppnade jag iallafall ögonen och såg att vi var kvar på sjukhuset. Lina låg i sjukhussängen med en liten liten bebis i sin famn och Jimmy satt i en stol brevid och sov. Dörren öppnades och in kom pappa. Jag hade inte hoppat! Lina hade inte dött, allt har varit en dröm. En hemsk hemsk mardröm.
"Eric hur mår du?" Det var pappa som frågade, han måste ha sett att jag gråtit.
"Sudärr men det är nog mest för att jag hade en hemsk dröm."
"Vad för dröm?"
"Lina överlevde inte och jag hoppade framför tåget." Mer kunde jag inte säga för tårarna började åter rinna.
Pappa gick fram till mig och bara höll om mig.
"Förlåt Lina men jag måste hem!"
"Självklart Eric, jag blev jäättteeeglad när jag såg att du var här!"
"Tack!"
Sen gick jag ut från sjukhuset och jag tänker aldrig mer gå in på ett sjukhus. Aldrig mer. Jag gick till tågstationen, måste hem, och jag hade tur. Ett tåg till Stockholm går om fem minuter så jag hinner precis. Väl på tåget tog fram min mobil och såg att jag skickade smset till Olivia. Fan fan fan fan fan fan fan. Hon tror att jag är död. Jag måste ringa henne.
'Kom igen svara Olivia!!! Men nej. Inget svar'
Säkert 10 gånger försökte jag ringa henne men utan resultat. Förmodligen har hon inte mobilen nära sig. Tänk så har hon berättat för Victor och Haley? Haley förstår säkert inte men Victor, han kommer bli jätterädd när han ser mig.
'Olivia älskling!! Jag har inte hoppat framför tåget, jag bara drömde det och jag måste ha skrivit smset i sömnen! Förlåt så hemskt mycket om du tror att jag lämnade er! Men jag ör påväg hem nu. Lina överlevde föresten, Victor och Haley har en liten kusin. Olivia jag älskar dig så jäkla mycket. Saknar dig, puss på dig älskling!♥'
Hoppas hon läser smset snart.
*
Tåget kom in på Stockholms station för fem minuter sen och nu sitter jag i en taxi på väg hem. Taxin stannade utanför vårt hus och jag betalade honom snabbt och sprang sedan in i huset.
Olivia låg sött i soffan och sov men jag såg att hon gråtit. Det såg ut som att hon drömde en lycklig dröm så jag bestämde mig för att göra det lite mysigare här hemma innan jag väcker henne. Fast först måste jag se vart Victor och Haley är. när jag gått runt i hela huset förstog jag att de inte var här så jag ringde till Eva, Olivias mamma.
"Famlijen Hermanson, Eva!"
"Hej Eva, det är Eric"
"Nämen Eric, Olivia sa att du hade hoppat framför tåget."
"Ja jag drömde att jag gjorde det så jag måste ha smsat i sömnen och jag är hemskt ledsen för det men jag är hemma nu och jag undrar bara om Victor och Haley är hos er."
"Ja det är dom, varför frågar du inte Olivia bara?"
"Hon var så söt när hon sov så jag ville inte väcka henne. Tack så mycket för att du tar hand om Victor och Haley, det känns lite som att dom är mer hos dig än vad dom är hemma."
"Det var så lite så, det är så underbart kul att ta hand om dom så det gör jag gärna! Victor och Haley vet inte om att du hoppade eller vad man nu ska säga."
"Vilken tur. Du jag måste gå och säga till Olivia att jag lever nu men tack tack tack igen!!"
"Jadå, du och Olivia vill säkert vara själva ikväll så jag kommer med barnen i morgon vid lunch! Hejdå"
Sen la hon på. Hon måste vara det bästa svärmor man kan ha! Verkligen.
Ljusen är tända och lamporna är släckta. Nu ska jag bara väcka Olivia. Jag gick fram till henne och kysste hennes underbara läppar och såg hur hon sakta öppnade sina ögon, och reaktionen hon fick av att se mig, precis som jag väntade mig, var räddsla. Hon var livrädd.
Här har ni kapitel 49!♥♥ Hoppas ni gillar det! Kommentera vad ni tycker, även om ni tycker det är dåligt så kan jag ju ändra på det!<3<3<3<3 puss på er.
Skrivet av av: Triciaa
Tack för att du la ut ett kap så tidigt på dagen! Är helt uttråkad i bilen på g t träningen! :D
Så spännande! Fortsätt så!
Kraam , kolla gärna in min andra blogg oxå, ericsaadeforever.blogg.se
Skrivet av av: Nadja
Såå sjukt fruktansvärt bra!!!
Skrivet av av: Anonym
Jättebra, längtar till nästa kapitel kommer! :D
