Thomas hade bara sagt åt mig att jag skulle börja öva till Finland eftersom det börjar närma sig nu. Riktigt spännande, min första egna konsert utomlands, och den är dessutom slutsåld. När jag tänkte efter så kom jag på att Olivia förmodligen inte vet om det, jag berättade ju det innan hon blev sjuk och hon kommer ju inte ihåg jätte mycket efter det. Det finns bara en sak jag inte vill att hon kommer ihåg, när jag blev kidnappad. Länge har jag gått runt och tänkt på det och att hon inte får komma ihåg det. Kanske kommer det en dag när jag inte är hemma och så sticker hon för att hon tror att det händer i verkligheten. För hon trodde ju att jag hade stuckigt när jag inte kom hem från Danny. Älskade Olivia. 

 

När vi kom fram till huset så lyfte jag ut en sovande Victor ur bilen och gick in i huset. När vi kom in i huset hörde jag hur Olivia och någon annan skrek. Föriktigt men snabbt satte jag ner Victor på golvet och sprang in till vardagsrummet där Olivia och Amanda satt. Jag kollade på dom bakifrån men såg ändå att de var livrädda. Har det hänt något när jag var borta? Eller blev de rädda för mig? 

 

"Olivia, det är lungt älskling! Det är bara jag och Victor som kom hem."

 

Olivia reste sig upp från soffan och sprang in i min famn. Jag kramade om henne länge och Amanda gick ut i hallen för att ta hand om Victor. Jag lyfte upp Olivia i min famn och gick till soffan och satte mig ner, fortfarande med Olivia i min famn och höll om henne. Bara kramade henne och lät henne gråta ut. 

 

"Älskling vad har hänt?" Frågade jag efter ett tag när hon lungnat ner sig lite.

 

"När Amanda knackade på dörren fick jag en flaschback om när du blev kidnappad. På alvar trodde jag att det var dom som var där och la lappen om att dom skulle få tag i dig igen. Det var så verkligt och sen berättade Amanda för mig allt som hade hänt, eller hon kom nog inte riktigt till slutet innan du öppnade dörren och då blev vi jätterädda!"

 

"Ska jag fortsätta berätta?"

 

"Mm hon kom till att polisen inte kunde spåra samtalet du ringde till mig."

 

"Så jag har ringt dig och sagt att de vill ha ett rött halsband som du har?"

 

"Ja"

 

"Det gick två veckor och du var bara hemma i lägenheten och gjorde nästan ingenting, polisen hade inge spår på vart jag var och började ge upp. Du gjord allt för att hålla hoppet uppe men tillslut började också du tveka, var Eric död? Men jag var inte död, jag hade tagit mig ut från stället där dom höll mig fången och upptäckte att jag var i Grekland. En svensk tjej såg mig när jag tiggde på gatorna och kände genast igen mig. Jag fick bo med dom på deras hotell tills dom skulle hem och då följde jag med. Undertiden här hemma så började alla förlora hoppet."

 

Skulle jag berätta om Danny? Eller skulle jag bara ljuga och hitta på något? Det finns en risk att hon kommer komma ihåg det senare. Eller så gör hon inte det. 

 

*Bebis gråt*

 

"Jag går till Haley Eric, hon är nog hungrig så jag kommer tillbaks om en liten stund."

 

Perfekt! Jag gick ut till köket där Amanda och Victor  var och gjorde kvällsmat och frågade Amanda vad hon tyckte. 

 

"Hon förtjänar att veta om det, men hon kommer må jättedåligt om du säger det och bli väldigt arg på sig själv. Men hon kommer inte bli glad om du hittar på ett slut på historien för risken att hon kommer komma ihåg den senare är väldigt stor, säg att du inte orkar berätta mer för henne nu, att det är förjobbigt för dig men att du kan berätta imorgon. Då kan du prata med Danny innan och se vad han tycker."

 

"Det är en bra idé!" 

 

Eric hade sagt att det blev ör jobbigt för honom att berätta mer idag och jag förstår honom. Det var ju han som var med om det och det var ju absolut jobbigast för honom. Sluta tänk nu Olivia, du ska sova. Jag kollade på Eric som låg och sov brevid mig och log, min älskade Eric.