Hej!! Jag var med Nina kompisar hela dagen igår och sov över med dom så jag har tyvärr inte hunnit skriva kapitel 41än men jag och mina kompisar skrev en liten novell som jag tänkte att ni kunde få den istället!:)<333



Samira

Första gången jag såg henne. Den tionde September 2012. Hon var ny i klassen. När hon kom in i klassrummet hörde man "de coola" killarna titta. Ja man hörde dem titta. Jag blev blixt förälskad i henne. Ändå var det olikt mig eftersom jag också är en tjej. Att bli kallad leb resten av mitt liv är inte min plan. Min plan är att leva livet och må bra. Jag älskar Samira och vill ha henne Ha henne? Hoppas att hon vill ha mig. Problemet är att jag egentligen inte vill vara leb. Vill inte vara kär i tjejer. Vill vara precis som alla andra tjejer i min ålder som bara tänker på killar och blir kära stup i kvarten. Problemet är att jag tänker på Samira, Samira , Samira , Samira. Alltid och alltid. Inte en stund går utan att jag påminns om hennes sätt att gå på eller hur hennes ögonfransar sitter runt ögonen. Det andra problemet är att hon flörtar hej vilt med killarna. Som faktiskt är helt galna i henne.
Hur svårt kan det vara att. Få uppmärksamhet av en person som har samma kön som en själv.
Problem och åter problem. Skit problem.
Vad ska jag göra?!
Samira du underbara Samira. Jag älskar ju dig men du är för blind för att se set. Eller är det jag som inte visar det?
Nån gång måste jag i alla fall säga det till henne. Det tredje problemet. Hon är garanterat inte intresserad tillbaka. Hon är cool och populär och jag är en av töntarna.
Att säga det till henne skulle vara en offentlig förudmjukelse. Nej är ett nej. Fast det borde vara ett ja!
Jag gör det, jag gör det fast jag vet att det är omöjligt och jag kommer bli retad för all framtid. Jag tog papper och penna och kladdar några fina ord viker ihop och skriver Samira fint ovanpå. Undra vad hon ska säga, om hon ens öppnar det.
På väg till hennes skåp så såg jag henne hångla med Martin. Jag såg hur hennes underbara läppar snuddade vid hans och hur hennes händer drogs sakta genom hans hår och allt jag kunde tänka på var hur fin hon var.
Jag vände mig om och sprang iväg från alla undrande blickar, alla frågor. Jag skrek så högt jag kunde när jag kom ut i skogen så att alla tallar darrade. Plötsligt plingade mobilen till. Samira.
'Hej! Du sprang ju ut från korridoren innan och jag ville bara veta om mådde bra?'
Jag hörde hur det prasslade bakom mig. Snabbt vände jag mig om och såg Samira. Samira med sitt underbara leende och sin underbara kropp. Hon gick fram till mig och kramade om mig. Jag tog mina händer runt hennes ansikte och kysste henne, kysste henne mitt på munnen och hon besvarade den.




Här har ni den som lite kompersation för att jag inte skrivit kapitel 41 än. Men jag tror det kommer i kväll!:) love you<3