"men va? han ska ju inte komma förens om en vecka" sa Eric okontrollerat.

"det ser ut som att planerna är ändrade" sa barnmorskan och log.

Jag hade riktigt ont av alla värkar men ändå var jag så otroligt lycklig. Jag kollade på Eric. Han såg också rätt lycklig ut men han var förståss väldigt chockad.

"jag måste sätta mig ner" sa han och satte sig på en stol i andra sidan rummet. Det kom in fler barnmorskor i rummet och förlossningen var i full gång. Nu stod Eric bredvid mig och höll min hand, stöttade mig och var bara allmänt bäst.

Olivia skrek och hade ont. Min hand var nästan sönderklämd, men det är nog inte ens i närheten av den smärtan hon känner. Timmarna gick utan några resultat. Ingen bebis var född och Olivia var helt slut. Hon svettades och grät.

"Du är så duktig" sa jag och kysste henne på pannan. Hon sa ingenting utan fortsatte med att försöka få Victor till världen.

*

det gick några fler timmar och Olivia började ge upp hoppet, men vägrade sluta försöka. Jag satte mig utanför rummet på en stol och väntade. Jag slumrade till en stund men vaknade bara en liten stund senare av ett skrik. Ett babyskrik innifrån rummet Olivia låg i. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag gick in i rummet och där låg han i Olivias famn. Victor Eric Saade var född. Den 3 Maj 19.06. Jag gick fram till Olivia och jag måste nog säga att jag sldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Jag strök henne på huvudet och log så stort och bara skådade den vackra pojken i hennes famn. Tänk att han är MIN son.

"får jag..?" sa jag lite osäkert.

"självklart" sa hon och tog upp victor och la honom i min famn. Han var invirad i en vit filt och han sov så sött. Han hade svart hår och bruna ögon. Precis som jag. Jag kände hur glädjetårarna trängde bakom ögonlocken och de gick bara inte att pressa tillbaka. Jag kollade på Olivia lite snabbt, men hon hade redan somnat.

*

Jag rullade fram Olivia i en rullstol till bilen. I famnen hade hon Victor. Det var hans första bilresa. En bilresa hem till lägenheten. När vi var färdiga körde vi hem och satte oss i soffan. Olivia höll Victor i sin famn och jag höll min arm om henne och vi satt bara och skådade den vackra pojken.

Han har fortfarande inte vaknat sen han somnade första gången efter att han blivit född. Vilket är rätt skönt.

"Han ser precis ut som du" sa Olivia och log mot mig.

"håret och ögonen kanske, men det vackra ansiktet har han helt klart efter dig" sa jag och kysste henne. Jag såg hur glad hon blev, och det var ju det som var meningen. Nu måste världen runt om också få en syn av Victor. Så jag tog min iphone och fotade honom där han låg så sött och sov och la ut bilden på min fansida på facebook med texten: "God gave me this beautiful son today. I love you Victor". Vi snackade en stund till men plötsligt så vaknade han och började skrika.

"Han är nog hungrig" sa Olivia.

"det tror jag med" sa jag och Olivia började amma honom. Han blev genast tyst igen. Jag satte mig i köket vid min laptop och gick in på facebook. Jag har fått hur många svar som helst på fotot jag la ut. Exakt alla skrev att han var så underbart söt o.s.v. När det skriver sånt blir jag så glad. Alla stöttade mig och det fanns kanske en negativ komentar från något avundsjukt fan. Jag brydde mig inte om den utan fokuserade bara på allt positivt. Jag kollade bort mot soffan där Olivia satt och ammade Victor. Nu är vi äntligen en familj. Världens bästa familj.

---

SÅÅÅ GULLIIIIIIGGGTTTT! komentera :D kram