It's like that with you...♥ - kapitel 29
"Älskade, jag vet inte var jag är. En mörk källare någonstans tror jag, jag saknar dig gumman, hjälp mig"
Men meddelandet gick inte att skicka. Förhoppningsvis kunde någon spåra min mobil.
Utan att jag märkt något har en av gubbarna öppnat dörren och gått in i rummet.
"VAFAN?!" ropar han och springer fram och slår mobilen ur mina händer så den krossas.
fuck... nu är det omöjligt att spåra mig.
"vad gör du?!" skrek jag.
Till svar fick jag en knytnäve rakt upp i aniktet.
"säg aldrig emot mig!" sa han och gick ur rummet och låste igen. Jag hörde hur han pratade med en annan kille utanför.
"han är vaken" sa han. Sen hörde jag inte mera.
Jag plockade upp bitarna till iphonen och försökte laga den men utan resultat. Nu kan det gå hur som helst...
Olivias perspektiv den 19 oktober
De senaste dagarna har varit likadana. Fyllda av sorg.
Är han död? lider han? eller har han bara stuckit?
Det är så svårt när man inte vet något säkert. Tiden går och går och jag bara går runt och hoppas på att han kommer hem oskadd. Han har inte svarat på några sms och polisen har inte lyckats spåra hans mobil.
Skolan har börjat skitdåligt för jag har inte kunnat koncentrera mig.
Danny har varit här och tröstat mig ett antal gånger och fans till Eric gråter floder.
*
Att gå till skolan är alltid lika tråkigt. Ingen som peppar en att man är duktig som jag vet att Eric skulle gjort.
"Hej" sa Amanda när jag kom till skolan.
"hej" sa jag lite deppigt.
"gumman, vi kommer hitta honom" sa hon och kramade om mig.
"vi får hoppas det" sa jag.
Att bara tänka på att han kanske torteras någonstans, kanske i något annat land gör mig helt stel inombords.
Han ska vara här. Hos mig. Jag ska hålla om honom och han ska känna sig trygg..
Klockan ringde in till första lektionen -Engelska-.
Vi satte oss ner och tiden gick jättelångsamt.
Erics perspektiv
Jag är galet hungrig och har nästan inte fått äta någonting alls. Det känns som ett fängelse och jag vet inte ens vart jag är. Fasst jag tycker mest synd om de där hemma som inte vet var jag är.
Jag har listat ut att det är 3 män som håller mig här och att de heter Mohammed, Ram och Salim. Jag antar att de är utlänska allihopa.
En av dem kom in i rummet, jag tror att det var Salim.
Han fixade med något, jag vet inte vad.
"vad vill ni ha av mig?" sa jag innan han han lämna rummet.
"din flickvän" sa mannen.
Olivia? varför i hela världen vill de ha Olivia?!
"vad vill ni henne?!" sa jag argt. För nu blir jag fan arg! De ska då inte få tag i min ängel, hon som betyder mest i hela mitt liv.
"hon har något vi vill ha" sa dem.
okej, nu förstår jag ingenting. Vad har OLIVIA som DE skulle vilja ha?
"Vad har hon som ni vill ha?" sa jag.
"Ett speciellt halsband" sa dem.
Okej... nu känns det precis som typ någon James Bond film.
"men låt mig bara ringa henne och berätta att hon ska ge det till er"
"One call ONLY" sa han.
YEEEEEES!
De gav mig en telefon och jag slog Olivias nummer.
"Hej det är Olivia" sa hon. Jag kände hur tårarna trängde bakom ögonlocken av lycka av att bara få höra hennes röst.
"Älskling! det är Eric" sa jag.
"ERIC! var är du någonstans?" sa hon.
"det vet jag inte, men jag är fasst i någon källare tror jag."
"Herregud, hur har du lyckats få tag på telefon?"
"jo, det är det, att de som håller fast mig säger att du har ett halsband som dem vill ha"
"va?! har jag?" sa hon förvånat.
"tydligen, och de släpper mig inte förens de fått det" sa jag.
"men älskling, jag har inget halsband" sa hon.
Jag tog bort telefonen från munnen.
"hon har inget halsband" sa jag till Salim.
"jo, ett rött" sa han.
Jag satte tillbaka telefonen.
"ett rött tydligen" sa jag till Olivia.
"nej, men jag lovar gubben, jag har inget, de måste ha tagit fel"
"vi får se hur det går, det löser sig, jag älskar dig Olivia" sa jag.
"Eric, jag saknar dig och älskar dig så otroligt mycket. Du är mitt allt, puss"
"puss älskling, saknar dig" och sedan bröts samtalet.
Jag kollade hjärtkrossande på telefonen och ville bara ringa henne igen men en av männen kom fram och tog den ur händerna på mig.
"så vad sa hon?" sa han.
"hon har inget, ni måste ha tagit fel" sa jag.
"nej, det är rätt, hon ljuger" sa han.
"okej, en sak är säkert. Jag och Olivia älskar varandra mer än någon annan på denna jord gör. Om detta gällde mitt liv så vet jag att hon inte ens hade funderat en sekund på att inte tala sanning" sa jag och försökte verkligen övertala honom att jag hade rätt.
"äh, lås dörren" sa mannen och gick ut och jag hörde hur dörren låstes.
Nu började tårarna rinna igen. Fast denna gången av förtvivlan. Vad ska jag göra för att de ska tro mig? rymmer jag så kan de vara efter när som helst och då går ingen av oss säkert.
Olivias perspektiv
Ett rött halsband?! jag har inget rött halsband!
Eric, Eric, Eric.. älskade Eric. Varför är han kidnappad för något han inte ens är inblandad i?
Jag gick till rektorn och sa att jag var tvungen att gå hem och det fick jag också.
Jag gick inte hem till lägenheten utan hem. Hem till mamma och pappa.
Mamma var hemma så jag snackade med henne.
"mamma!" ropade jag direkt när jag kom innanför dörren.
"ja gumman, har ni hittat Eric?" sa hon.
"typ eller jag vet inte.." sa jag. Jag förklarade hela berättelsen och hon blev helr skakad.
"Men herregud! detta måste vi lösa, stackars Eric!" sa hon.
Hon tog upp sin mobil utan att tveka och ringde polisen.
Såja, jag försökte i alla fall få ihop ett kapitel! Om någon vill hjälpa till med sagan skulle jag vara tacksam! kram
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Erics band ;)
Jag skulle gärna vilja hjälpa dig, men jag skriver min egen novell :(<3
Kanske jag kan komma på några idéer, men jag kan inte skriva<3 SORRY<333
Och vadå försökte!? DET BLEV TOPPEN-BRA!! :D
Kjam<3
Skrivet av av: Julia
Spännande! :)
Skrivet av av: Saga
Jag skulle kunna hjälpa dig, men kommer du bara på något eller har du den typ nerskriven??
Skrivet av av: Anonym
Hittar på något* Jag är ju inte duktig eller det är vad jag tycker men jag kan ju göra försöka med att hjälpa dig :)<3 om du vill
Skrivet av av: Anonym
MERA 6! MERA 6!;) nää skoja bara men några ggr till snääääällla jag vill ibte låta äcklig men asså det gör en berättelse mer verklig! försök att förklara lite bättre vad dom gör när dom "gör det" taack
Skrivet av av: Saga
Eller nae, kommer förstör hela om jag hjälper till! Det är sant!
