FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 40

Amanda och jag stod i kön som ringlade sig fram till bordet där Eric satt och skrev autografer och tillslut kom vi fram till honom och han kollade skumt på mig men skrev sin underbara autograf på skivomslaget och vi gick ner igen. Snabbt smsade jag Eric och sa att jag lovat en kompis att följa med henne hit och han svarade ett snabbt ses sen puss! 
Scenen ändrades snabbt och nu gick jag på gatan på väg någonstans undra vart?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag fortsatte gå tills jag tillslut kom fram till en lägenhet och knackade på. Eric öppnade och ledde in mig till vardagsrummet där han hade gjort jättemysikgt med tända ljus.
"Vilken film ska vi se?" Frågade jag försiktigt.
"Titanic kanske?"

Titanic! Jag älskar den filmen! En utav mina favoriter.

Eric gick ut i köket och poppade popcornen och jag satte mig till rätta i soffan i några filtar.

Det luktade popcorn och stearinljus i hela lägenheten

”Hej snygging” sa jag när han kom tillbaka.

”Hejsan snyggare” sa han och satte på filmen.

Han satte sig i soffan och la armen om mig och jag la huvudet på hans bröst.

Han luktade så mysigt.

Filmen startade.

Vi låg där och bara mös i soffan och åt popcorn. Eric masserade min hårbotten och det var så skönt. Jag låg bara och njöt. Han är så snäll. Han klappade mig lite då och då på kinden och fortsatte sedan att klappa mitt hår och masserade min hårbotten lite till. Jag tog tag i den handen han inte masserade med och vi höll hand hela filmen ut.

 


"Eh ursäkta frun men du måste vakna nu, din dotter ligger och skriker och det stör!" 

"Mm jag ska ta henne." mumlade jag ur mig och gick upp. Idiot tänkte jag om henne, en dam i förtioårs åldern bara kan komma in och säga så med en så arg och bitchig ton det förstår jag inte. 

"Förstår du det min lilla älskling?" 

Försiktigt tog jag upp Haley och gick bort till min säg igen för att amma henne, hon måste ju vara hungrig nu. Samtidigt som jag ammade henne så tänkte jag på drömmen som jag haft och att om surtanten, ursäkta språket men jag gillar verkligen inte henne just nu, inte kommit in så hade jag förmodligen drömt mer och då hade jag kommit ihåg mer om Eric. 

Haley somnade i min famn och jag satte igång tv på sjukhuset och kollade lite på vänner tills en läkare kom in i rummet.

"Hej!"

"Hej på dig!"

"Jo det är såhär att du har pignat till riktigt bra och riktigt fort så om du vill så får du gärna åka hem redan i eftermiddag. Om du vill alltså?"

"Ja det vill jag jätte gärna"

"Ja det förstår jag och jag ringde till din mamma och hon sa att hon kunde komma och hämta dig vid två så det är bara två timmar kvar."

"Okej vad skönt"

"Jepps! Jag kommer in en sista gång och säger hejdå sen innan du åker." sa hon och gick it genom dörren. Jag pussade Haley på huvudet och tog sedan upp min mobil för att ringa till Eric.

Erics perspektiv


"Pappa jag e hungjig!" Sa Victor och kom springande mot mig där jag satt i soffan. 

"Så ska vi gå ut i köket och göra lite lunch då?"

"Jaaaaa!"

"Vad ska vi göra för något gott då?"

"Sött bullar!"

"Kötbullar och makaroner ska bli!"

Vi gick ut till köket och satte igång med att laga mat. Victor sa att han ville steka köttbullarna så varför inte låta honom försöka? Jag kommer ju såklart vara bakom honom hela tiden och se till att det inte händer något.

"Gubben kan du kolla hit?" 

Victor kollade på mig och log stor och jag tog en bild för att lägga ut på instagram.

'cocking with my lovely son <3' skrev jag och la sedan ner mobilen för att fortsätta laga mat. 

Maten blev klar och vi satte oss för att äta i det nyinrädda köket. Hela huset är faktiskt klart nu, eller klart och klart, allt är inrätt och alla gerjer är på plats men vi ska förmodligen köpa lite nya möbler och så men det får vi ta lite senare. 

*ringring*

Jag tog upp mobilen och såg att det var Olivia som ringde.

"Hej älskling!"

"Hej Eric! Jo mamma kommer och hämtar mig på sjukhuset om två timmar så då kommer jag och Haley hem till er! Plus jag drömmde mer inatt. Först var jag och Amanda på din singnering och sen gick jag hem till dig och vi kollade på Titanic!"

"Så sant älskling! Du Victor behöver gå på toa så jga måste lägga på nu men vi ses snart!! Älskar dig!"

Lyckan i min kropp var total! Olivia och Haley kommer hem!

 

                                                                                                                                                              


Hej mina små sötnosar! Här kommer kapitel 40! Förlåt om det blev lite kort och lite händelselöst. En liten fråga bara! Tycker ni om att jag går tillbaks till i början och tar om det som att hon kommer ihåg det eller ska jag fixa det på annat sätt? Snälla svara så att novellen blir så bra som möjligt!! Love you guys ♥

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

                      3

                                                                                                  Datum: 2013-01-30


Feel Alive... <3 - Kapitel 39

När jag skulle sjunga Break of Dawn så valde jag dig att gå upp på scenen. Jag mötte dig med en kram och sen satte vi oss på trappan som var på scenen. När låten var slut så gick vi backstage och när jag kramade om dig så trillade din mobil ut ur din ficka så jag tog upp den och skrev mitt mobil nummer i dina anteckningar! Snälla sig att du kommer ihåg det älskling snälla.."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eric! Jag drömde om det inatt! Precis så och det betyder att jag börjar komma ihåg mer och mer! Kanske drömmer jag fler drömmar om saker vi gjort. Jag ska göra allt för att komma ihåg dig och om jag inte kommer ihåg mer så kan vi ju alltid skapa nya minnen!"
Eric kom fram och kysste mig lätt på munnen. 
"Det här ska du komma ihåg för alltid!" 

Erics perspektiv 
Jag böjde mig fram och kysste Olivia igen, som jag har saknat henne. 
"Ursäkta om jag stör men om ni får gärna ta med er Haley hem och ta hand om henne där. Hon får självklart stanna här med Olivia om du Eric känner att du inte kan ta hand om två barn själv nu när Olivia måste vara på sjukhuset eller om du Olivia vill ha henne här i början eftersom ni faktiskt inte har träffats så mycket."
"Jag skulle gärna vilja ha henne här i början om det är okej?" Sa Olivia.
"Jaja det är klart att du ska få ha henne om du vill, jag har ju Victor att ta hand om men jag kommer sakna er båda något otroligt!"
"Då går jag och hämtar henne och sätter in en säng till henne här." Sa hon och gick iväg. 
* 
För ungefär fem minuter sen så åkte jag ifrån Olivia och Haley och nu är jag på väg hem till Eva och Ola för att hämta Victor. Innan jag åkte från sjukhuset så hade jag ringt till Eva och sagt att jag skulle komma och hon hade övertalat mig att jag skulle stanna på fika.
Jag stannade bilen vid trottoaren och gick upp mot huset och ringde på ringklockan. 
"Pappa!" Ropade Victor när dörren öppnades och han sprang rakt in i min famn och jag lyfte upp honom. Vi gick in i köket där Eva plockat fram en massa kakor och annat gott och vi högg in.

 

 

Olivias perspektiv 
Wayne's! Ordet dök upp i min hjärna helt plötsligt. Wayne's vad kan det betyda? Jag tänkte och tänkte tills jag började komma ihåg. Minnena kom tillbaka väldigt fort, hur jag gick in på cafeterian och såg Eric sitta i ett hörn med sin hatt och gömde sig lite. Hur jag försiktigt gick fram till honom och sen tog det stopp. 
Snabbt ringde jag Eric och frågade om det var sant eller om jag bara hittat på alltihop bara för att jag vill minnas. 
"Hej älskling!" Svarade Eric mig med en otroligt gullig röst. 
"Hej! Du jag började plötsligt tänka på en gång när vi träffades på wayne's men jag kommer bara ihåg att jag gick fram till dig och att du såg ut att gömma dig lite. Jo jag var jätte nervös också! Har det hänt??"
"Ja det har det! Vår första dejt älskling! Vi satt där och åt varsin muffin och drack te och sen smsade din mamma att du var tvungen att komma hem."
"Vad skönt att det var sant för jag var lite rädd att jag skulle hitta på grejer bara för att jag vill komma ihåg allt!"
"Ta det lugnt älskling. Det går ju jättebra nu, tänkt inte så mycket på det så går det nog lättare. Saknar dig som f*n älskling puss på dig"
"Puss på dig med!" 
Sakta och försiktigt gick jag fram till Haley och tig upp henne i min famn. Snälla älskade Haley kan inte du ge mig något som påminner om Eric? Eller gör så att jag kommer ihåg något som hänt? Såklart du inte kan du föddes ju för en vecka sen så det är ju ganska omöjligt att lilla du skulle komma ihåg något eller?

 

Erics perspektiv 


När Olivia hade ringt mig och sagt att hon kommer ihåg mer for ett glädjerus igenom min kropp! Min älskade Olivia kommer snart vara min igen, ännu mer påriktigt än nu! 
"Victor ska vi åka hem nu?" 
"Mm men var är mamma?"
"Mamma är på sjukhuset men hon mår väldigt bra nu och Haley är där med henne!"
"Haley är det bebisen?"
"Ja gubben det är din lillasyster" 
"Kan vi inte åka och träffa dom istället?"
"Nej inte nu för klockan är alldeles för mycket nu så vi måste hem men i morgon ska vi dit!"
Vi gick ut till hallen och satte på oss ytterkläderna, kramade om Eva och gick ut till bilen för att köra hem. 
Olivias perspektiv
Jag låg i sängen på sjukhuset och tänkte på vad Eric sa till mig innan. Tänk inte på att försöka komma ihåg mig, det kommer när du är avslappnad! Nån läkare eller psykolog eller vad det bu var kom hit innan och pratade med mig och jag sa till honom det jag börjat komma ihåg och vad Eric sa och han tyckte att det var en jätte bra idé. Så låg jag och tänkte ett tag och försökte att inte tänka på att komma ihåg Eric men det gick ganska dåligt. Hur ska man göra det liksom?
Amanda och jag stod i kön som ringlade sig fram till bordet där Eric satt och skrev autografer och tillslut kom vi fram till honom och han kollade skumt på mig men skrev sin underbara autograf på skivomslaget och vi gick ner igen. Snabbt smsade jag Eric och sa att jag lovat en kompis att följa med henne hit och han svarade ett snabbt ses sen puss! 
Scenen ändrades snabbt och nu gick jag på gatan på väg någonstans undra vart?

 

 

 

 

                                                             


här har ni kapitel 39!!!:)<33333 Hoppas ni gillar det och kommenterar vad ni tycker! Är det nått ni inte gillar får ni gärna skriva det också så att jag kan ändra det !:)<3333 

love you


                      3

                                                                                                  Datum: 2013-01-28


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 38

"Ja dom kommer jag ihåg! Mamma står där och hon heter Eva, Pappa står brevid mamma därborta och han heter Ola och min lillebror är förmodligen där hemma och han heter Rasmus!"
 
"Jo det stämmer men du kommer inte ihåg Eric, Victor och Haley alls?"
 
 "Jag kommer ihåg Eric men bara som min största idol och jag har aldrig träffat honom."
 Precis när jag sa det så öppnade dörren och Eric kom in med en liten bebis i famnen och en liten pojke som sprang fram till mig och ropade MAMMA!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ju närmare den lilla pojken kom ju mer kände jag igen honom. När han var ungefär en meter ifrån mig så kom minnena tillbaka, det var Victor min underbara son som snart fyller två. Jag bar upp honom i min famn och kramade om honom. Länge länge höll jag om honom och kollade samtidigt upp försiktigt mot Eric. Han kom närmare med Haley i sin famn och jag började gråta. Både för att jag var jätte glad av att få se mina barn igen men också för att jag fortfarnade inte kommer ihåg att jag och Eric är varken är ihop eller förlovade. Victor hoppade ner och sprang fram till Eric och kramade hans ben, det såg ut som att han var blyg. Eric gick fram till mig och gav mig Haley och pussade mig på pannan.
 
"Du kommer ihåg Victor och Haley va?"
 
"Ja det gör jag men jag kommer inte ihåg dig. Eller jo jag vet vem du är men då är du inte min pojkvän. Sorry jag ska försöka minnas!"
 
"Kanske det här hjälper!" 
Eric lutade sig fram och kysste mig och sen gick han iväg. 
 
 
Erics perspektiv
 

Det blev för mycket bara, jag var tvungen att gå ut. Att märka att ens flickvän inte känner igen en är helt hemskt.  Hon kände ju iallafall igen  Victor och Haley. Fort fortatre än jag hade tänkt gick jag genom sjukhuset och ut till bilen och körde iväg. Jag körde iväg, så långt bort jag kunde komma och jag har ingen anning om vart jag kör, jag bara kör mot okänt mål.
 
5 timmar senare- Erics perspektiv

Utan att jag märkt det har jag kört till Helsingborg och nu var jag utanför pappas hus och visste inte om jag skulle gå in eller knacka på eller bara åka tillbaks till Stockholm igen. Helt stilla stod jag på uppfarten och då kom tårarna. Där stod jag och grät i säkert fem minuter innan pappa kom ut till mig. Han kramade om mig och ledde in mig i huset och fram till soffan. Jag satte mig ner brevid pappa och bara grät och grät och pappa bara satt brevid och kramade om mig vilket för tillfället räckte alldeles utmärkt.
 
*
"Eric!!!!!!"
 
Sakta öppnade jag ögonen och såg Aya som stod och hoppade av glädje över att se mig. Jag kollade mig omkring och märkte att jag var kvar i soffan alltså måste jag ha somnat här igår kväll.
 
"Vad gör du här Eric? Igen?"
 
"Jo jag mår inte så värst bra just nu och behövde komma bort."
 
"Har Olivia kysst en annan kille nu igen?"
 
"Nej men hon ligger på sjukhuset"
 
"Är hon död
"Nej men hon höll på att dö"
 
"Men hon lever ju nu så då borde du väl vara där?"
 
"Ja du har rätt Aya!" 
 
Snabbt kramade jag om henne och stack sedan ut till bilen för att köra till Stockholm. Om hon inte kommer ihåg mig ska jag se till att hon gör det!
 
Olivias perspektiv

Att se hur ledsen Eric blev när jag sa att jag inte kände igen honom gjorde jätte ont och att sedan se hur ledsen Victor blev för att Eric gick iväg gjorde ännu ondare. Mamma, pappa och Victor har åkt hem till deras hus, sjuksköterskan har tagigt hand om Haley, Eric är någon annan stans och jag ligger här i sjukhus sängen helt själv och gråter stilla. 
Minuterna gick och helt plötslig började musik spelas.
Vi började skrika som galningar och hoppade upp och ner.
Det var rätt trångt men det struntade vi i och bara skrek.
Det kom ut massa rök på scen så att man inte såg någonting.
Sen hördes Erics röst ur högtalarna.
"pure, marked, dangerous. oh what a rush. Pose like stars for us..."
"ERIIIC!" Skrek jag.
Efter låten pratade han och brättade hur tacksam han var för att få göra vad han gör och sånt som alla kändisar gör.
Det var nästan helt tyst i publiken.
"Eric, jag älskar dig!" skrek jag. Han skrattade och pussade på sitt pekfinger och pekade på mig.
OMG! jag trodde att jag skulle svimma.
"OMG!!" skrek amanda.
Eric fortsatte med konserten och tillslut var det dags för "brake of dawn".
"Jag brukar alltid som en tradition ta upp en tjej på scen på denna låten" sa Eric.
"välj mig!", "mig!", "jag!" skrek alla i publiken. Alla stod och viftade med sina händer för att få Erics uppmärksamhet.
Han viftade lite med sitt pekfinger ut i publikhavet och sedan valde han..
Såg jag rätt? eller var det inbilldning? pekade han på...på... MIG?!
"dudär i svart tröja" sa han och ja.. han pekade på mig!!
Det kom fram en vakt till mig som lyfte över mig över stängslet och ledde mig sedan upp för en trappa och upp på scen. Där stod den livs levande Eric Khaled Saade och höll ut sina armar åt mig.
Jag såg hur tjejerna i publiken gav mig blickar och hat, men struntade i det.
Jag gick fram till Eric och gav honom en kram. En lång sådan.
Jag ville inte släppa men tillslut var jag tvungen.
Vi satte oss på trappan på scenen och han fortsatte sjunga medans han klappade mig på kinden för att det skulle se bättre ut. HAHA.
"vad heter du?"viskade han i mitt öra under mellanspelet.
"Olivia" svarade jag.
Eric fortsatte sjunga och sedan tog låten slut.
"EN STOR APPLÅD FÖR OLIVIA!" sa han och gav mig sedan en kram och gick sedan med mig backstage.
Publiken skrek.
*
Vi stod bakom scen och Eric gav mig en "give me five".
"tack så mycket" sa jag till honom och gav honom en till kram.
Samtidigt som jag gav honom kramen så trillade min mobil ut ur fickan och ner på golvet.
"fan.." sa jag ochh böjde mig ner för att ta upp den, men Eric var snabbare och plockade upp den åt mig.
Han höll den i sin hand och jag såg att han gjorde någonting med den.
Det gick väldigt snabbt det han gjorde i alla fall för bara några sekunder senare gav han mig den igen.
"varsågod" sa han och log.
"uhm..tack" sa jag och log tillbaka.
"nu måste jag ut på scen igen, hejdå" sa Eric och sprang ut på scenen mötandes av massor med skrik och applåder.
"hejdå!" sa jag och gick sedan ut i publiken igen fasst denna gången gick jag bakhållet.
 

"Olivia du måste vakna nu vi ska bara ta några prover på dig"
 
"Okej" mummlade jag till svar och började tänka på drömmen jag hade haft. Kunde det vara då jag träffade Eric? På hans konsert, det låter faktiskt ganska sanoligt. Hela dagen satt jag och tänkte på drömmen och gick igenom den om och om igen. Framåt eftermiddagen så kom mamma på besök så jag frågade henne om det var sant att jag och Eric träffades så.
 
"Jo ni träffades på konserten, eller det är bara vad du har sagt och det där med telefonen backstage vet jag inte så det får du fråga Eric om, han borde väl komma och hälsa på?
 
Precis när hon sa det rusade Eric in i rummet och fram till mig.
 
"Om du inte kommer ihåg mig så ska jag få dig att göra det för jag klarar inte av att leva utan dig! 
Försök komma ihåg det här! 
Du och din bästa kompis Amanda står längst fram på min konsert. Efter första låten så var hela publiken tyst och jag pratade om hur mycket jag älskar mina fans och helt plötsligt så ropade du ut "Eric jag älskar dig" jag kollade bort mit dig och pussade mina fingrar och pekade bort mot dig.så du och Amanda helt galna. När jag skulle sjunga Break of Dawn så valde jag dig att gå upp på scenen. Jag mötte dig med en kram och sen satte vi oss på trappan som var på scenen. När låten var slut så gick vi backstage och när jag kramade om dig så trillade din mobil ut ur din ficka så jag tog upp den och skrev mitt mobil nummer i dina anteckningar! Snälla sig att du kommer ihåg det älskling snälla.."
 
                                                                                                                                                               
 

Här kommer kapitel 38! Förlåt att det inte kom ut igår men här e det iallafall! Nu är ju stora frågan om Olivia kommer komma ihåg mer om Eric, kommer hon drömma fler drömmar om minnen med Eric?
Kommentera snälla söta underbara ni♥♥♥ 
Älskar er alla :)<3333

                      4

                                                                                                  Datum: 2013-01-27


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 37

Vi följde efter läkaren till Olivias rum och när jag kom in där och såg henne att hon såg väldigt fridfull ut trodde jag att hon p åriktigt hade dött! Det var en massa sladdar kopplade till henne också och det gjorde inte direkt saken bättre om man säger så. Försiktigt gick jag fram till henne. Där stod jag ett tag och bara kollde på henne och tillslut så kysste jag försiktigt henne i pannan.
*PIP*PIP*PIP* 
F*n inte igen......
 
 
 
Det kom in en läkare och gjorde något med en mackapär på Olivias bröst och sen slutade det pipa. Först trodde jag att hon hade dött men det hade hon inte, hennes hjärta slår igen!
 
"Hej jag är dr Grey och det var jag som operade Olivia. Hennes hjärta slutade slå igen men vi fick igång det väldigt fort så det ska inte göra särsklit mycket skada men hon har fått en alvarlig syrebrist och blodsbrist i hjärnan så det behöver vila väldigt mycket och hon kommer därför att ligga i koma i ungefär en till två veckor innan hon vaknar igen."
 
"Okej men kommer hon komma ihåg allting som har hänt henne innan?"
 
"Ja det kommer hon göra, inte direkt men efter ett tag och ju mer man påminner henne om vad som har hänt innan så kommer hon komma ihåg allt"
 
"Kommer hon komma ihåg Victor och Haley?"
 
"Ja jag tror absolut att hon kommer ihåg dem när hon ser dem men inte innan och det skulle vara bra om ni kom hit och pratar med henne en gång om dan men nu måste jag ber er att gå för besökstiden är slut!"
 
*
 
Victor låg i sin säng och sov medans jag satt i soffan och grät. Hemska tankar for igenom mitt huvud. Tänk så kommer hon inte ihåg mig. Eller Victor och Haley. Tänk så vaknar hon inte ens. Tänk om jag aldrig mer få se henne levande. Tänk om Haley och Victor inte får en mamma. Dom får istället en pappa som är ledsen dag ut och dag in. Nej! Det får inte hända. Olivia får inte vara död. Men tänk så är hon det? Tänk så stannar hennes hjärta nu igen. Jag tog upp mobilen för att se om dom ringt från sjukhuset. Nej inte ett enda samtal från sjukhuset. Alltså lever hon. Eller så är hon död bara att dom tror att vi ligger och sover och inte bryr oss förrens i morgon bitti. Eric sluta tänka så! HON LEVERE! HON LEVER! 
 

Så satt jag hela natten och slutade inte förrens Victor vaknade och kom ut till mig.
"Pappa vajför gjåte du?"
 
"För att jag inte mår så bra! Men vi struntar i det och går och gör frukost."
 
Jag bar upp honom i min famn och gick ut i köket.
 
"Vad vill du ha gubben?"
 
"Pannkakoj"
 
"Pannkakor ska det bli!"
 
Snabbt smsade jag Thomas och sa att jag stannade hemma idag för att packa ihop lägenheten för vi skulle flytta i morgon. Om jag pallar alltså, det har hänt rätt mycket nu. Men en sak som faktiskt är bra i all den här röran är ju att jag faktiskt har en underbar liten dotter! Hon ligger iochförsig också på sjukhuset men jag kommer alltid komma ihåg den 12/11-14 som en underbar dag. Då jag blev tvåbarns pappa. 
 
Erics perspektiv- Dagen efter flytten
 
Igår flyttade jag och Victor in i det nya huset. Vi har inte hunnit packa upp något än så det är väldigt stökigt med en massa flyttlådor ivägen men jag ska försöka packa upp så mycket som möjligt idag när Victor är på dagis. Olivia har inte vaknat än men läkarna tror att hon kommer vakna inom fyra dagar så vi hoppas! Förutom att hennes hjärna sover så mår hon bra, eller det säger läkaren iallafall och vi får väl lita på honom. Ikväll så ska jag åka dit och prata med henne och även få träffa Haley igen, jag saknar dom båda något otroligt.
 
"Victor kommer du så kan vi åka till dagis?"
 
"Ja"

Sa han med ett leende och kom springande mot mig i hallen. Tillsammans tog vi på honom hans overall och skor så att vi kunde köra iväg. 
 
Olivias perspektiv- Eric är där och pratar med henne

Jag hörde hur en dörr öppnades och hur någon eller något kom fram till mig men rummet är fortarande helt tomt. Det vita rummet är helt vit men ändå känns det som om någon är där. Jag hör röster härifrån också, röster från helt okända personer som sörjer att jag inte är vaken. Men jag är ju vaken, eller? Jag är ju inte död väl? Nej det kan jag inte vara för då hade jag ju inte kunnat känna varje gång någon rörde vid mig, eller höra varje gång någon pratar. Kanske är det så det är att vara död, kanske måste jag vara här föralltid och höra hur alla vill att jag ska vakna, fast det kommer jag ju inte göra för jag är ju död. Nej jag får inte vara död, jag måste göra något för att bevisa att jag faktiskt är levande! Hur gör man det då?!
 
"Älskling hör du mig?" 
Det var den där rösten igen, han som kommit med jämna mellanrum och kallat mig älskling, jag känner igen rösten men jag kan inte placera var den hör hemma.
"Snälla älskling kan du inte vakna nu? Eller iallafall göra ett tecken på att du kommer göra det? Vi saknar dig så otroligt mycket och jag har ingen aning om hur jag ska möblera i vårt nya hus. Haha. Älskling snälla jag behöver dig och det gör Victor och Haley också. Du får inte lämna oss nu. Älskar dig nu och föralltid, din Eric."
Eric, det var Eric han hette men vem är Victor och Haley och varför behöver dom mig? Är det mina barn? Nej jag har inga barn eller någon pojkvän. Eller?
Eric Saade! Det är den rösten! Det måste det vara men varför skulle han vara här och sörja mig? Jag är ju bara ett av hans fans som på något vis har hamnat i koma! Varför skulle han bry sig om det? Det kan alltså inte vara hans röst. Det är bara någon som också heter Eric som låter precis som Eric Saade. Nej det kan ju inte stämma. Eller kan det? Det måste det göra för Eric Saade skulle väl aldrig komma till mig? Eller skulle han?
 

 
 
 
 
Jag har precis varit inne hos Olivia och doktorn sa att hennes hjärna har börjat vakna till
 
 
liv lite nu och att hon 
 
 
förmodligen hör allt man säger till henne och att hon börjar känna igen röster och kommer
 
 
ihåg om den rösten 
 
 
varit där innan. Jag var och hälsade på Haley också men hon låg och sov så jag fick inte
 
ta upp henne, hon var
 
 
så söt, min lilla nöt. Önskar att dom båda fick komma hem nu för det här stora huset känns
 
 
 
jättetomt när man 
 
 
bara är två stycken i det. Medans Victor är på dagis hade jag tänkt göra iordning lite här
 
 
i huset , försöka få upp 
 
 
så mycket som möjligt ur lådorna och så nu när det är lite lungt här hemma. Jag började
 
 
 
med Victors rum för att 
 
 
få det klart så fort som möjligt så att han hade någonstans att vara medans jag fixade
 
 
 
resten av huset. 
 
 
 
Mitt i alltihopa så ringde sjukhuset och sa att Olivia hade vaknat men att jag inte fick komma
 
 
förrrens om en 
 
 
halvtimme. Helt överlycklig som jag blev så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Där
 
 
stog jag i Victors halv
 
 
 
klara rum och glodde på ingenting och med världens största leende. Så stog jag i en kvart
 
 
innan jag kom på att 
 
 
jag var tvungen att hämta Victor på dagis och sen köra till sjukhuset och Olivia.
 
 
 
 
 
 
 
Olivias perspektiv
 
 
"Hennes hjärna är igång igen och fungerar som den ska, just nu sover hon och vi vill inte
 
 
väcka henne ni kan 
 
 
sitta här och vänta men det kan ta ett tag, det är bra om ni är dom första hon ser när hon
 
 
öppnar ögonen för 
 
 
risken att hon känner igen er är mycket stor!" Tryck bara på den knappen när hon har
 
 
vaknat så kommer jag
 
 
då." 
 
 
Jag kände inte riktigt igen rösten men jag tror att han pratade med min mamma och pappa.
 
 
Försiktigt öppnade 
 
 
jag ögonen och mycket riktigt var det mamma och pappa som satt där och log mot mig.
 
 
Jag log försiktig tillbaks
 
 
mot dom och mamma gick fram till mig.
 
 
 
"Hur mår du gumman?"
 
 
 
 
"Det gör ganska ont i huvudet och i magen men annars är det ganska bra. Men varför är jag
 
 
här?"
 
 
 
 
 
"Du fick en panikattack som gjorde att ditt hjärta stannade. Ditt hjärta var still lite för
 
länge
 
 
för din hjärna så den 
 
 
la av och gjorde så att du hamnade i koma, du har varit i koma i en vecka nu."
 
 
 
 
 
"Men jag har hört vad alla har sagt eller nej det har jag nog inte förresten för Eric Saade var
 
 
här och liksom varför 
 
 
skulle han vara här?"
 
 
 
 
 
"Gumman du är förlovad med honom, ni har två barn tillsammans, Victor och Haley. Haley
 
 
föddes för en vecka 
 
 
sen och dom tog henne till uppvakningen för hon är född två månader för tidigt och det var
 
 
därför du fick en panik
 
 
attack! Du kommer väll ihåg?"
 
 
 
 
 
"Nej" 
 
 
 
 
Nu var jag riktigt rädd. Mamma måste skämta med mig, jag menar jag tror jag
 
 
hade kommit ihåg om jag var 
 
 
förlovad med Eric Saade, min största idol, och om jag hade två barn med honom. Sånt
 
 
kommer man väll ihåg
 
 
eller? 
 
 
 
"Är du seriös mamma? För jag kommer inte ihåg något av det alls?"
 
 
 
 
 
"Jo gumman jag är seriös! Eric och Victor kommer alldels strax."
 
 
 
 
Precis när hon sa det så öppnades dörren och en läkare kom in.
 
 
 
"Hej Olivia jag heter Pär! Hur mår du?" 
 
 
 
"Jo det är väl okej tror jag, lite ont i huvudet och i magen fast jag är jätte rädd för jag
 
 
kommer inte ihåg mina 
 
 
barn och min fästman."
 
 
 
 
 
"Är det bara dom du inte kommer ihåg? Kommer du till exempel ihåg dina föreldrar och din
 
 
lillebror?"
 
 
 
 
"Ja dom kommer jag ihåg! Mamma står där och hon heter Eva, Pappa står brevid mamma
 
 
därborta och han 
 
 
heter Ola och min lillebror är förmodligen där hemma och han heter Rasmus!"
 
 
 
 
 
"Jo det stämmer men du kommer inte ihåg Eric, Victor och Haley alls?"
 
 
 
 
"Jag kommer ihåg Eric men bara som min största idol och jag har aldrig träffat honom."
 
 
 
 
Precis när jag sa det så öppnade dörren och Eric kom in med en liten bebis i famnen och en
 
 
liten pojke som 
 
 
sprang fram till mig och ropade MAMMA!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                                                                         
 
 
 
 
HÄR HAR NI KAPITEL 37!!!!   I hope you like it!! ;)<3<3<3<3 Kommentera plz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

                      2

                                                                                                  Datum: 2013-01-25


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 36

"Men vänta! Vart är Haley?!" Det var Eva som tog över för Olivia och svarade mig.
 
"Hon ligger på övervakning eftersom hon föddes två månader för tidigt" 
 
Jag gick fram till Olivia som grät nu och kramade om henne, fösökte med lungnande ord få henne att andas normalt igen och få henne att sluta gråta. 
Plötligt slutade hon andas helt och jag kände hur hennes puls blev svagare.
                                                                                                                                                                
 
 
 
 
 
 
 
Olivias perspektiv

Eric kom fram och kramade om mig och jag började sakta förlora medvetandet. Min hjärna slutade långsamt fungera och allt blev väldigt suddingt.
Det här måste vara slutet    
 
 
Erics perspekiv

"OLIVIA!" "OLIVIA!" "OLIVIA!"
 
Det kom in flera läkare som försökte få hennes hjärta att fungera igen. Efter tjugo minuter av ingenting så tog dom in henne på operation för att se vad som blivit fel och få det att fixat så fort som möjligt. 
En sköterska kom in i rummet som nu var tomt förutom jag, Eva hade tagigt med sig Victor till väntrummet för att jag skulle få vara ifred lite men också för att Victor inte skulle se mig så här ledsen och inte se när Olivia höll på att dö. 
"Eh ursäkta men jag vill bara berätta att ni kan träffa Haley nu! Hon mår bra och kan åka hem om en vecka. Om du vill träffa henne kan du fälja med mig!"
Den för mig väldigt okända sköterskan gick ut ur rummet och jag följde efter henne. Vi kom till ett rum med en massa bebisar och jag såg Haley direkt och gick fram till henne. Min otroligt vackra dotter kanske ska förlora sin mamma efter två dagar. Olivia måste överleva för jag klara inte av att vara utan henne, ingen chans. Sköterskan tog upp Haley och gav henne till mig.
"Du får ha henne nu men jag kommer och hämtar henne om ungefär två timmar så du får inte lämna sjukhuset ifall något händer!"
Det sa hon till mig och sen gick hon iväg. Jag gick till väntrummet där Victor och Eva satt och väntade. Victor sprang fram till mig, man såg tårarna som rann ner för hans kinder och sen fick han plötligt syn på Haley som var i min famn.
"Bäbis!"
 
"Ja gubben! Det är din lillasyster, Haley!"
 
"Aly"
 
"Ja nästan!"
 
"Mojmoj jag haj en lillasystej!"
 
"Ja det har du Victor!" svarade Eva honom med ett leende. Hur kunde hon le nu? Hennes dotter är inne på operation och håller på att dö! Ola kom in genom dörren till väntrummet och gick direkt fram till Eva och kramade om henne. En tår eller två rann ner för hennes kind och jag blev nästan lite lättade. Hon var ändå ledsen egentligen och att hon bara var i chock tillstånd innan eller något. 
Ola gick fram till Victor och tog upp honom i famnen och kramade om honom.
Där satt vi i två timmar utan någonting, det hände ingenting. Vi satt där och väntade på att någon skulle komma och säga att Olivia mådde bra men det kom ingen. Haley låg så fint i min famn och Victor satt i Evas knä och sov. Vi satt sådär ett tag till tills det äntligen kom en doktor till oss. Besvikelsen kom när hon bara ville ta med sig Haley för att lägga henne på uppvaket igen. Hon tog Haley ifrån mig och gick iväg med henne. Victor kom fram till mig och sträckte upp sina armar i luften för att jag skulle bära upp honom och det gjorde jag. 
 
Olivias perspektiv

Jag låg i en säng, en helt vit säng, i ett helt vitt rum. Jag kollade mig runt men jag såg igenting, det kan ha varit för att ljuset var väldigt starkt eller så var det igenting där. Plötsligt kände jag hur någon tryckte på mitt bröst. Riktigt ont gjorde det men det var ingen i rummet, fortfarande helt tomt. Det tryckte till igen och rummet är tomt. Jag började tänka på Eric istället, på Haley och Victor som är någon annnstanns. Är det här himlen? Är jag död? Har jag lämnat min nyfödda dotter? Min tvååriga son? Min fästman? Nej det kunde jag inte ha gjort! Får jag aldrig se min familj igen? Rädslan för att jag faktiskt var död kom krypande innnan jag slocknade igen.
 
Erics perspektiv
 

Victor har somnat igen i mitt knä och vi andra sitter och gråter och väntar på att det ska komma någon men just nu känns det hopplöst. Vi har väntat i fyra timmar och ingen har sakt något om hur det går eller hur det gick. Tänk så är hon död bara att ingen vågar säga det till oss eftersom vi sitter här och gråter redan innan vi har fått ett besked. Min hjärna sa hela tiden till mig att hon var död. Hon är död. Hon är död. Hon är död. Men jag kunde inte tro på det, jag ville inte tro på det. Hon får inte vara död. Jag kommer inte klara av att leva utan henne! 
Pappa ringde innan och frågade hur vi mådde men jag kunde inte prata, jag gav mobilen direkt till Ola som fick berätta vad som hänt och sen gav han den till mig så att jag kunde gråta lite mot en förälders axel, eller så mycket axel som det gick nu när min mamma var död och pappa var i Helsingborg. Han pratade lungnande med mig medans jag bara grät, sa att allt skulle bli bra, att om hon nu mot alla odds skulle dö så var ju min mamma där och väntade på henne och dom skulle få ta hand om varandra där och kolla ner på oss och vara stolta för allt vi gör och inte gör. Det hjälpte lite och vi la på. 
 
"Hej är det ni som är Olivias familj?"
 
"Ja det är vi"
 
"Jo det är såhär att Olivias hjärta stannade i en paikattack och det var stilla under en lite för lång tid för hjärnan. Hjärtat fungerar igen hon kommer överleva men hjärtat slog inte under en lite för lång tid och då fick inte hjärnan något blod och hjärnan behöver väldig mycket blod för att fungera. Olivia kommer att ligga i koma i minst en vecka innan hon vaknar är jag nästan helt säker på men annars mår hon relativt bra och ni kan gå in till henne nu."
Vi följde efter läkaren till Olivias rum och när jag kom in där och såg henne att hon såg väldigt fridfull ut trodde jag att hon p åriktigt hade dött! Det var en massa sladdar kopplade till henne också och det gjorde inte direkt saken bättre om man säger så. Försiktigt gick jag fram till henne. Där stod jag ett tag och bara kollde på henne och tillslut så kysste jag försiktigt henne i pannan.
*PIP*PIP*PIP* 
F*n inte igen......
 
                                                                                                                                                             

Här har ni kapitel 36! Hoppas verkligen att ni ska gilla det och kapitel 37 kommer i morgon! Kommer Olivia överleva är ju den stora frågan eller hur! KOMMENTERA!!!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 
LAVJUAL
 

                      2

                                                                                                  Datum: 2013-01-24


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 35

"Och här har vi hennes lilla huvud!"
Jag blev väldigt lättad när dom sa det men sen kom jag på att jag var tvungen att krysta ännu mer för att hon skulle komma till världen. Plötsligt öppnades dörren och Eric kom in tillsammans med pappa. Eric gick fram till mig och sa
"Jag förlåter dig älskling!"
Han pussade mig på panna och tog sedan tag i min hand. Jag klämde hans hand och skrek och tillslut kom hon. 
"Här är hon" Sa en sjuksköterska och kom fram till mig och gav mig Haley. Jag kramade försikigt om henne och sen kände jag Erics mjuka läppar mot mina i en underbar kyss.
 
 

Olivias perspektiv

Mot en stark vilja att fortsätta kyssa honom släppte jag taget och fäste blicken på lilla Haley. Hon låg så fint på mitt bröst och med sina stora bruna klara ögon tittade hon in i mina. Hon var helt perfekt. Hon hade Erics ansiktsdrag förutom öronen som liknade mina. Eric märkte det på en gång.
 
" Hon har dina öron, älskling" sa han och smekte Haley över hennes lilla huvud.
 
" Hon har dina underbara ögon och dina mjuka läppar" svarade jag och skrattade.
Vi föll båda i skratt och kysste varandra en gång till. 
 
Mamma och pappa kom fram och gratulerade oss. Victor tittade med stora ögon på Haley och sedan på Eric och mig. 
 
"Bäbis!" 
 
"Ja gubben, bebis. det är din lillasyster." 
Mamma lyfte över Victor till Eric som höll ner honom så kan kunde se Haley bättre. Min första reaktion var att Victor skulle bli arg och skrika eller gråta. Istället klappade han henne försiktigt på huvudet och skrattade.
 
"Min!" sa han och lät blicken glida runt i rummet till de övriga personerna.
 
Alla föll i skratt.
 
*
 
Erics perspektiv

Jag hann precis in till att Haley skulle födas. Olivia såg trött och ledsen ut så jag sprang fram till sängen och tog hennes hand. Hon tittade förvånat men kärleksfullt på mig.
 
" Jag förlåter dig älskling!" 
Det var precis vad som hon behövde. På bara några minuter föddes Haley och lyckan som kom när Victor föddes återvände. Nu är vi en stor lycklig familj!
 
Haley har mina ansiktsdrag men öronen är precis som Olivias. Hon är helt prefekt! Precis som sin mamma. Jag är så lycklig att just Olivia är barnens mamma, det skulle vara svårt att hitta en bättre person som skulle ersätta henne. Eftersom Haley föddes två månade för tidigt vill läkarna ta en massa prover och kolla så hon mår bra. Är allt som det ska vara får hon och Olivia komma hem om tre dagar. Under tiden ska jag ta hem Victor och sköta huset. Eva och Ola kommer stanna kvar de tre dagarna med Olivia som sällskap och stöttning. Det känns tufft att behöva lämna Olivia och Haley men jobbet väntar och Victor måste till dagis.
 
"Hejdå älskling. Jag älskar dig! Ta hand om er så ses vi förhoppningsvis om tre dagar. Puss!" Jag satte ner Victor på golvet och kysste Olivia passionerat på munnen. Sedan gosade jag med Haley innan en sköterska kom in och sa att en taxi väntade på oss.  
 
"Jag älskar dig Eric! Tro aldrig något annat!" Olivia tittade på mig med tårar i ögonen och pussade sedan Victor på pannan. "Hejdå min älskade pojk. mamma älskar dig!"
 
"Mamma inte hem??" Victor tittade på Olivia och fällde några tårar.
 
"Mamma kommer om några dagar. Hon ska vila lite nu med Haley, gubben." sa jag och tog Victors hand. "Säg hejdå till alla nu.
 
"Hejdå!" Ola och Eva satt vid Olivias säng med vinkade hejdå till oss.
 
Olivias perspektiv
När Eric och Victor försvann ut i dörren var det som ett hål uppstod i mitt hjärta. Det blev så tomt utan de jag älskar mest. Tack och lov hade jag Haley. Hon låg och sov så fint i min famn. Varje gång jag såg mina barn påmindes jag om hur mycket jag älskar Eric. De är så lika honom. Victor har spenderat mycket tid med sin pappa så det är nästan som om han är en mindre version av sin pappa. Nu ser vi fram emot att få flytta in i vårt nya hus och se våra barn växa upp. Vi är ganska unga föräldrar och många i vår närhet tror att vårt förhållande kommer förstöras. Barnen kommer få det tufft leva med skilda föräldrar. Erics och mitt mål är att bevisa att vi har rätt. Vårt bröllop ska bli perfekt och våra barn kommer få en trygg uppväxt med två kärleksfulla föräldrar. Min mamma och pappa stöttar oss jätte mycket. De tar mer än gärna hand om Victor om det skulle behövas. Haley kommer säkert fängsla dem också. Eric och jag har haft det tufft under vårt förhållande med mycket missförstånd och konflikter, men vaddå? Ett förhållande är inte alltid perfekt och som en dans på rosor. man möter vissa motgångar och måste lösa det tillsammans. Finnas där frö varandra och stötta varandra vad som än händer. Det tycker jag att vi har lyckats bra med. Våra bråk har alltid lösts och vi kan nu i efterhand skratta åt hur vi betedde oss. När jag fick veta att jag var gravid med Victor blev jag rädd för hur Eric skulle ta det. Han har blivit känd i flertal olika länder och måste resa mycket i sitt arbete. Skulle han lämna mig nu? Tack och lov tog han det bra. Han lovade att finnas där och stötta mig när jag behövde det. Det löftet har han hållit. Han har tagit stort ansvar och varit en del av Victors uppväxt som en helt vanlig pappa. Trots vår unga ålder ser vi inget hinder, vi har mycket kvar i livet som vi vill uppnå och det ska vi också göra. Vi är jätte glada för våra barn och älskar dem mer än allt annat! Jag kan knappt vänta till vårt bröllop. Att få visa min kärlek till Eric för alla jag känner. Att få visa att Eric ä mitt allt. Han är framtid och nutid. Mitt allt!  
 
Erics perspektiv

Jag tog Victors hand och vi gick ner till taxin. Victor började gråta när vi var halvvägs hem, jag kramade om honom så gott det gick och försökte bara lungna honom den lilla stunden som var kvar innan vi kom hem. Taxin stannade på gatan och jag bar upp Victor i min famn, betalade taxin och gick upp till lägenheten. Victor var väldigt trött så jag bäddade ner honom i hans säng och gick sedan ut i köket, tog en macka med ost och gick ut till soffan och satte igång tv:n.
*Pip*
Det var min mobil som pep till, jag gick ut till min jacka för att hämta den för att se vad det var. Det var ett sms från pappa, han undrade om jag hann i tid för att se när Haley föddes och om han kunde få se en bild på henne. Jag skickade bilden jag tagigt på Haley och ett snabbt svar att jga hade hunnit dit och sen gick jag och gjorde mig iordning för att gå och lägga mig. 
'Godnatt mina älsklings tjejer' skickade jag ett sms till Olivia innan jag somnade som en stock.
 
"Bappa?"
Jag kollade upp mot dörren och såg Victor stå i dörröppningen med sin älskade Fante, en elefant som han har fått av ett fan, och sin kudde.  
 
"Kom gubben. Kan du inte sova?"
 
"Nej"
Victor kom och fram till sängen och jag lyfte upp honom och han la sig till rätta i min famn och somnade snabbt igen. Mina ögon var tunga och jag somnade snabbt om igen.
 

Olivias perspektiv

Sköterskan som tog prover på Haley kom in igen och sa att Haley va tvungen att ligga under uppvaktande under natten och att jag inte fick vara där. Hon tog upp Haley och gick iväg utan att låta mig säga hejdå till Haley eller få ställa några frågor. Jag fick panik och hade så ont överallt så jag kunde inte röra på mig. Liggande i sängen skrek och grät jag i en kvart kanske innan det kom en sköterska som undrade om jag mådde bra. 
 
"Dom tog Haley och sa att hon inte fick vara här" Hulkade jag fram. Nu skrek jag inte längre utan nu jag bara grät. Madde, som sjuksköterskan hette, gav mig lungnande och frågade om hon skulle ringa någon som skulle komma. Mellan gråten fick jag fram mamma, hon skulle ringa mamma och be henne komma för jag ville inte störa Eric, han fick inte se mig såhär och han var ju dessutom tvungen att ta hand om Victor och han fick absolut inte se mig såhär. 
Mamma kom efter tio minuter och hon gick fram och kramade om mig precis som när jag var ledsen när jag var liten. Hon kramade om mig tills jag somnade och sen satt hon brevid mig hela natten och höll min hand.
 
Erics perspektiv

"Bappa jag saknaj mamma" sa Victor samtidigt som han grät.
Vi låg kvar i sängen och har precis vaknat, jag kramade bara om Victor och sa att mamma var helt okej och att vi skulle träffa henne senare. Jag tog upp min mobil som låg på skrivbordet, smsade Olivia att vi saknade dom och ringde sen till Thomas.
 
-Thomas här!
 
"Tja Thomas det är Eric! Du jag orkar verkligen inte jobba idag för Haley föddes igårkväll och jag och Victor är hemma men Olivia och Haley är kvar på sjukhuset och alla är sjukt trötta ochvi måste dessutom plocka ihop jääättte mycket grejer eftersom vi ska flytta snart"
 
-Jag förstår, stanna hemma idag och packa ner allt och åk till Olivia och Haley, jag kanske kommer och hjälper till om det behövs senare i eftermiddag om ni vill!
 
"Det skulle vara jätte snällt! Tack så mycket Thomas!"
 
Vi la på och jag smsade Victors dagis att han var sjuk och sen gick jag upp för att göra lite frukost.
 
När vi ätit klart så tog vi på oss kläder, eller jag tog på oss kläder, och åkte till sjukhuset för att träffa Olivia och Haley. Vi lyssnade på RixFm i bilen på väg dit och dom började plötligt spela Marching.
 
"Bappa?" Frågade Victor förvirrat och pekade mot högtalaren.
 
"Ja" sa jag och log mot honom.
Han började dansa jättegulligt i sin stol och jag slutade koncentrera mig på vägen lite men kollade snabbt bort från Victor. Vi kom fram till sjukhuset och gick till deras rum. 
 
"Eric vad gör ni här?" 
 
"Ta det lungt älakling! Ja snackade med Thomas och han sa att jag gärna fick vara ledig idag och Victor är sjuk. Eller det tror dagiset iallafall."
 
"Haha! Jag är jätteglad att ni är här nu" Sa Olivia och kysste mig. 
 
"Men vänta! Vart är Haley?!" Det var Eva som tog över för Olivia och svarade mig.
 
"Hon ligger på övervakning eftersom hon föddes två månader för tidigt" 
 
Jag gick fram till Olivia som grät nu och kramade om henne, fösökte med lungnande ord få henne att andas normalt igen och få henne att sluta gråta. 
Plötligt slutade hon andas helt och jag kände hur hennes puls blev svagare
                                                                                                                                                               
 
Här har ni äntligen kapitel 35!! VI ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRR SUUUUUPPPPPPEEEEEERRRRR DUUUUUUUPPPPPPPPPPPPEEEEEEERRRRR LEDSNA FÖR ATT DET TOG SÅÅÅÅÅÅÅÅ LÅÅÅÅNNNNGGGG TID OCH HAR SKULDKÄNSLOR MEN DET HAR VARIT MYCKET I SKOLAN NU, FÖR BÅDA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 
Hoppas att ni fortfarande vill läsa!!!
 
Puss på er <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
 
 Ps. Jag (Ellen har studiedag torsdag fredag denna vecka så jag ska skriva järnet då!!!!!♥♥♥♥Ds.
 
 
 

                      2

                                                                                                  Datum: 2013-01-22


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 34

Vi var tillsammans hela eftermiddagen och senare på kvällen åkte alla hem till mamma och pappa och åt middag. Pappa har lagat en helt underbar middag som tog slut snabbt. Rasmus och jag gick till soffan och kollade på tv när mitt vatten plötsligt gick.
 
 
 
 
 
 
"Mamma jag tror vi måste till sjukhuset"
Sa jag med gråten i halsen. Jo visst vill jag att Haley ska komma och jag har längtat jätte mycket efter henne men nu när jag och Eric är ovänner eller vad man nu ska säga så känns det konstigt eftersom han inte kommer att vara med när hans dotter föds. Mamma kom in springandes och frågade vad som hade hänt och när jag sa att mitt vatten hade gått så puttade hon nästan ut mig i bilen och körde till sjukhuset. 
 
Erics perspektiv

Vi satt vid matbordet och åt kvällsmat. Alla undrade varför jag var här och jag förklarade. Lara förstog, Leila förstod ungefär och Aya tyckte det var jättebra för då var jag ju här.
När vi ätit klart gick vi och satte oss i soffan och där låg min mobil fortfarande avstängd. Pappa och Lara tyckte att jag skulle sätta igång den igen och iallafall läsa smset som Olivia skickade till mig. Sagt och gjort, eller nästan. Jag höll mobilen i handen, jag gick in bland medelandena men jag kunde inte öppna smset från Olivia. Precis när jag tänkte öppna medelandet så ringde min mobil igen. När jag inte svarade så tog Lara min mobil och svarade åt mig.
Laras perspektiv

"Hej det är Lara Erics lillasyster!"
 
"Hej Lara, det är Eva Olivias mamma!"
 
"Hej vad vill du? Eric vågade inte svara så jag fick göra det åt honom" Jag kollade bort mot Eric och såg hans mördar blick började jag skratta och mimade att det var Olivias mamma och inte Olivia.
 
"Jaha men du det är så här att jag verkligen måste prata med Eric nu direkt, det är väldigt viktigt! Är han där?"
 
"Ja det är han! Ska se om han vill prata med dig!"
 
"Eric Eva vill prata med dig!"
 
Erics perspektiv

Lara gav mig mobilen och jag sa hej till Eva.
 
"Hej Eric jo det är såhär att du verkligen måste förlåta Olivia nu med detsamma för hon kommer snart föda din dotter bara så att du vet! Hennes vatten gick för en halvtimme sedan och vi är på sjukhuset nu och förlossnigen är igång!"
 
"VA?! Du skojar eller hur?!" 
 
"Nej det gör jag inte och Olivia kysste inte Elias. Han kysste henne och hon försökte dra sig ifrån vilket du borde veta om du läst hennes sms."
 
"Jag har tyvär inte kunnat öppna smset i rädsla om att det bara skulle stå att hon var tillsammans med Elias nu men jag förstår och jga vet att jag också blivit kysst på det sättet om du förstår. Det finns bara ett problem nu och det är att jag är i Helsingborg och jag hinner nog inte till Stockholm så snabbt!"
 
"Jag gissade det så jag har kollat om det går några flyg och det går ett om en timme från Malmö! Jag har bokat en biljett till dig i ditt namn så du behöver bara ta dig till Malmö så är du här om två timmar ungefär. Ola är på Arlanda då och hämntar dig. Om du vill alltså?"
 
"Klart jag kommer sticker direkt! Hejdå eller ses snart eller vad man nu säger!"
 
"Hejdå Eric"
Jag berättade snabbt för min familj vad hon sa till mig och pappa körde mig till Sturup (Malmös flygplats) i räser fart. Efter 40 minuter var vi på flygplatsen och eftersom jag inte hade något bage så hämtade jag bara ut min biljett, sa hejdå och tack till pappa och gick sedan till gaten och gick på planet. Planet lyfte efter fem minuter och jga var påväg. I bilen på väg till flygplatsen så läste jag smset från Olivia och förlät henne. Jag har ju ite sagt det till henne än men jag hoppas att Eva sa till henne att jag kommer iallafall. 
*
Planet landade nyss i Stockholm och jag gick direkt ut till parkeringen och där såg jag Ola och han kramade om mig och vi körde till sjukhuset.
 
Olivias perspektiv

Vi har varit på sjukhuset i två och en halv timme nu och Haley har fortfarande inte komit. Mamma satt med Victor i ett hörn. Victor har somnat sen ett tag tillbaka vilket är helt otroligt egentligen så mycket som jag skriker men han låg lungt i mammas famn och sov. 
 
"Och här har vi hennes lilla huvud!"
Jag blev väldigt lättad när dom sa det men sen kom jag på att jag var tvungen att krysta ännu mer för att hon skulle komma till världen. Plötsligt öppnades dörren och Eric kom in tillsammans med pappa. Eric gick fram till mig och sa
"Jag förlåter dig älskling!"
Han pussade mig på panna och tog sedan tag i min hand. Jag klämde hans hand och skrek och tillslut kom hon. 
"Här är hon" Sa en sjuksköterska och kom fram till mig och gav mig Haley. Jag kramade försikigt om henne och sen kände jag Erics mjuka läppar mot mina i en underbar kyss.
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här har ni kapitel 34 förlåt för att det inte kom upp igår men jag hade lite att göra då!! KOMMENTERA!!♥♥♥♥♥
 
Älskare er

                      6

                                                                                                  Datum: 2013-01-12


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 33

Jag vaknade av tågrösten som sa att tåget alldeles strax kommer att anlända till Helsingborg Central. Mobilen höll jag i handen och jag har fortfarande inte vågat öppna smset, att det skulle vara så svårt. 
Pappa stod på stationen och väntade på mig och vi åkte hem till honom. Direkt  när vi kom hem somnade jag på soffan.
 
 
 
 
 
 
 
Olivias perspektiv

"Nummret du försöker nå är inte tillgängligt nu. Var vänlig försök senare."
F*n att han inte svarar. Det här var säkert tjugonde gången jag ringde men han svarar inte. Mamma har kört runt i Stockholm och försökt hitta honom med han syntes inte någon stans. Thomas har jag ringt också för att se om Eric hade gått till honom men det hade han inte. Nu finns det typ bara ett alternativ kvar. Helingborg. 
 
Victor vaknade för fem minuter sen och ropade bara pappa. Jag, som redan var jätte ledsen, började gråta igen så mamma fick gå och ta hand om honom. Mamma kom ut till mig och sa till mig att jag måste få lite sömn eftersom klockan är ju halv tolv på natten.
 
"Jag kommer inte kunna sova förrens jag har förklarat för Eric vad som hände!"
 
"Men smsa honom då!"
 
"Hej Eric! Jag lovar och svär att det inte var meningen att kyssa honom. Hanna, Amanda, Elias och Hugo var här idag på fika och alla andra gick men Elias stannade kvar. Vi satt bara och snackade och när han skulle gå hem så kramades vi och han tog tag i mitt huvud och kysste mig och då öppnade du dörren. Jag lovar älskling jag ville inte kyssa honom snälla förlåt mig!!!!!! Älskar ju dig ju!!♥♥♥♥" 
 
Det va vad jag skrev i smset hoppas bara han vill läsa det. Kommer ihåg när den där tjejen kysste Eric och jag totalvägrade svara och sen när han smsade så vågade jag inte öppnad det. Där finns en stor risk att Eric känner likadant nu. Om Elias bara hade gått med dom andra så hade det här aldrig hänt.
 
Erics perspektiv

"Eric Eric Eric" hörde jag i sömnen men jag reagerade inte riktigt förrens jag blev omruskad. Sakta öppnade jag ögonen och möttes av två glada ansikten, Aya och Leila. 
 
"Eric Eric vad gör du här??" Ropade dom i mun på varandra. Aya är 7 och Leila är 11 och mina jätte söta lillasystrar. 
"Hallå Eric svara vad gör du här??"
 
"Jag mådde inte så bra och behövde komma hem lite!"
 
Pappa kom och avbröt dom och sa att dom var tvungna att göra sig iordning för skolan. Aya och Leila gick ut till köket för att äta frokust, pappa gick och tjatade på Lara, min tredje lillasyster som är 13 år och just nu i duschen. Jag tog upp min mobil för att kolla vad klockan var, halv åtta. Alldeles för lite tänkte jag innan jag somnade om på soffan. 
 
"Eric du måste vakna nu för klockan är tolv och din mobil ringer konstant!"
 
"Mm" Var det ända jag orkade svara. Efter tio minuter blev jag trött på mobilen som ringde hela tiden så jag stängde av den. Pappa kom med en bricka med en macka med Nutella och en skål med Yoghurt. Brickan satte han på bordet och han satte sig nere vid mina fötter och kollade på mig. Han satt och kollade på mig och väntade på att jag skulle säga något. Jag satte mig upp brevid pappa.
 
"Tack"
Det var det ändå jag kunde säga.
 
"Eric. Du behöver inte tacka mig. Jag är din pappa. Vad tackar du för egentligen du tackar för?"
 
"Att jag fick komma hit fast klockan var tre på morgonen, för att du gjorde frokust till mig, för att du är världens bästa pappa!"
 
"Klockan är snart halv ett så du kan inte kalla det frokust och det är mitt jobb att ta hand om mina barn även om dom är vuxna!"
 
"Jag älskar dig pappa"
 
"Älskar dig också"
 
Jag gick upp och tog en dusch för att piggna till lite och för att få tänka efter lite. Pappa ropade på mig och sa att jag tog slut på vattnet eftersom jag har varit inne i duschen i en halvtimme. Med en handuk runt midjan gick jag ut till pappa och frågade var mina kläder är. Jag har lite kläder kvar här av någon anledning men jag visste inte riktigt var eftersom mitt gammla rum nyligen bytts ut mot ett dator-rum. Han gick iväg och kom tillbaks med lite kläder spm jag gick iväg och tog på mig. Ute i köket stog pappa och lagade mat av någon anlednig, klockan är ju halv tre så jag tyckte det var lite konstigt men jag kommenterade det inte. Mitt i matlagandet så ringde pappas mobil, han pratade ett litet tag och när han hade lagt på så sa han åt mig att åka och hämta Lara, Leila och Aya. Jag satte mig i pappas bil och körde iväg.
 
Olivias perspektiv
 

Jag har ringt Eric hela dagen men han har stängt av mobilen. Mamma har bara åkt för att hämta Rasmus i skolan men dom kommer tillbaks om fem minuter kanske. Det ska bli jätte kul att träffa Rasmus igen eftersom det var jätte längesen nu. Helt sjukt egentligen att man kan träffa sin lillebror så otroligt sällan fast man bor i samma stad! Saknaden blir rätt stor väldigt fort och ändå gör man inget åt det. Han är elva nu och jätte lång, han växer snart om mig, fast det kanske inte är jätte konstigt eftersom jag är ganska kort men ändå.
När mamma och Rasmus kom in genom dörren blev det kaos. Victor som älskade på mamma och Rasse sprang fram till dom. Jag kom fram vacklande till dom jag är ju så gravid att det är jobbigt att gå. Det är lite mindre än två månader kvar men det göt sjukt ont ändå, känns nästan som om Haley är påväg.
 
Vi var tillsammans hela eftermiddagen och senare på kvällen åkte alla hem till mamma och pappa och åt middag. Pappa har lagat en helt underbar middag som tog slut snabbt. Rasmus och jag gick till soffan och kollade på tv när mitt vatten plötsligt gick.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Här kommer äntligen kapitel 33 förlåt för att ni har fått vänta men jag hade inte tid igår!! 
Kommentera plz!!♥♥♥♥ ÄLSKAR ER!!!!!!!!!!
 

                      5

                                                                                                  Datum: 2013-01-10


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 32

 Jag följde med honom ut i hallen. Han kramade om mig och precis innan han släppte mig så tog han tag i mitt ansikte och kysste mig. Precis då öppnade Eric dörren. Jag hann se  hur hans ögon vattnades innan han sprang iväg.
 
 
 
 
 
Nej nej nej nej nej nej nej nej. Det hade inte hänt. Jag sprang efter Eric och skrek åt honom att stanna. Eftersom jag är gravid så blev jag väldigt anfådd och kunde inte alls springa snabbt. Eric var mycket snabbare så när jag kom ner till dörröppningen och öppnade dörren var han borta. Helt puttsväck, jag kollade överallt och när jag hörde att Victor grät gav jag upp. Jag gick upp till lägenheten igen och tårarna bara ran. Elias stod kvar i hallen. Det såg ut som om han hade skuldkänslor men det tror jag inte han har. När han kysste mig drogs jag liksom med, jag kunde inte riktigt hjälpa det, jag kysste honom tillbaks och jag skäms sååå mycket för det och jag önska att jag inte gjort det för nu har jag kasnke förlorat Eric igen. Jag slog till Elias rakt på käften och han stack iväg. Att han inte ens kunde säga förlåt är helt hemskt, han kan ha förstört hela mitt liv och han sticker bara härifrån med ett elakt flin på läpparna. Victor satt på golvet i köket och grät. Han hat nog inte förtsått vad som har hänt men han förstod nog att något var fel. Jag tog upp Victor i min famn och sen ringde jag till mamma och sa att hon var tvungen att komma nu direkt. 
Mamma kom efter bara någon minut och hon gav Victor mat och gjorde iordning honom för att gå och lägga dig. Victor har somnat och mamma kom precis ut till mig där jag satt i soffan och grät. 
 
"Vad har hänt gumman?" 
 
"Elias kysste mig och precis då kom Eric hem."
 
"Men vad gjorde Elias här överhuvudtaget?"
 
"Jag bjöd hit honom och Amanda, Hanna och Hugo"
 
"Ah då förstår jag men kysste du honom tillbaks??"
 
"Ja..........."
 
Jag och mamma pratade ett tag till tills jag kom på att jag faktiskt inte har ringt till Eric än. F*n han kommer tro att det var meningen.
 
Erics perspektiv

Jag springer och springer och jag har ingen anning om vart jag ska. Tillslut så kom jag fram till tågstationen och när jag såg att det gick ett tåg till Hässleholm bestämde jag mig för att åka hem. Jag måste till Helsingborg nu. Tåget lämnar precis stationen och jag tog upp mobilen och eftersom Olivia inte har ringt än och klockan redan är nio, alltså var det tre timmar sen, och det måste betyda att det var meningen. Dom hade kysst varandra och så kom jag och bara förstörde allt, jag visste dessutom vem killen var, Elias. Elias och Olivia gick i samma gymnasie klass och var väldigt bra kompisar, och dom har träffats några gånger efter att dom slutat skolan och nu har dom tydligen fått känslor för varandra. Jag somnade och sov hela vägen till Hässleholm och väl där var det bara att försöka hitta ett tåg som gick till Helsingborg. Eftersom klockan är två på natten så trodde jag inte direkt att det skulle gå något tåg men jag hade fel. Morgon tågen börjar nu och nästa pågatåg till Hässleholm går om en halvtimme. Det var bara att gå ner på perogen och vänta. Medans jag väntade tog jag upp mobilen för att ringa till pappa och fråga om det var okej om jag kom. Jag hade 25 missade samtal från Olivia och ett sms som jag övervägde att inte läsa. Jag var alldeles för rädd för vad det skulle stå i det så jag vågade inte öppna det än så jag ringde till pappa istället.
 
"Hej det är Walid"
 
"Hej pappa, det är Eric"
 
"Eric vad kul att du hör av dig! När kommer du och hälsar på?"
 
"Vänta här nu Eric! Varför ringer du mitt i natten?"
 
Jag berättade för pappa och han sa att jag var väldigt välkommen och att han skulle hämta mig på stationen i Helsingborg när jag kom dit. 
Tåget kom och jag och några fler gick på men det var inte många. inte så konstigt kanske eftersom klockan är tio i tre på morgonen men ändå. På tåget var det tyst och lungt jag satt och ville läsa smset Olivia hade skrivit med jag vågade inte. Jag vaknade av tågrösten som sa att tåget alldeles strax kommer att anlända till Helsingborg Central. Mobilen höll jag i handen och jag har fortfarande inte vågat öppna smset, att det skulle vara så svårt. 
Pappa stod på stationen och väntade på mig och vi åkte hem till honom. Direkt  när vi kom hem somnade jag på soffan.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här har ni kapitel 32!!!!!!!!!!!  Komentera gärna vad ni tyvker, jag tål kritik!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

                      4

                                                                                                  Datum: 2013-01-08


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 32

 

                      0

                                                                                                  Datum: 2013-01-08


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 31

Jag vet hur dålig jag är på att tvätta och städa och att Olivia oftast måste göra om det jag gjort för att jag bara gör det värre, det är riktigt tur att jag har henne annars hade lägenheten sett ut som en svinstia, så satte jag mig i köket och gick in på datorn och började kolla på lite hus. Olivia kom efter ett litet tag och vi hittade världens finaste hus! 

"De huset ska vi ha!" Sa vi båda samtidigt och började skratta.

 

 

 

 

Två veckor senare- Olivias perspektiv


Det var tyst och lungt i lägenheten. Alltså väldigt tråkigt. Victor är på dagis och Eric är i studion och skriver låtar till nya plattan som kommer i höst. Jag sitter i soffan och gör igenting. Eftersom att sittar och stirra in i en svart tv inte är särskilt kul så bestämde jag mig för att baka något gott. Ute i köket var det stökigt och disken efter frokusten var kvar. Jag började med disken så att jag hade det gjort innan  jag började baka. Det fick bli en helt otrolig aftereight kaka. Först en kladdkake botten med smält aftereight i. In i ugnen och sen när den har varit i ugnen i ett litet tag så ska man hälla på en philadelfia kräm med choklad i ovanpå det. In i ugnen en liten stund till och sedan på med aftereight plattor som man ska låta smälta!! Så underbart gott måste jag säga. Det finns bara en sak som är dålig med denna kakan, att den måste svalna innan den går att äta. Klockan är ju bara tolv så jag tänkte att jag kunde bjuda över några vänner på eftermiddagsfika. Jag ringde till Amanda, Elias, Hanna och Hugo och frågade om dom vill komma hit och bara ha det trevligt precis som vi brukade göra på gymnasie tiden. Eric och Victor kommer ändå inte hem förrens ikväll så det finns ingen risk att vi ska störa dom direkt. 

 

Erics perspektiv


Jag satt i studion och skrev låtar. Vi ska skriva till ungefär tre och sen måste jag hämta Victor på dagis för sen ska jag sticka och dansa. Ska vara med på Idrottsgalan på måndag så vi måste träna. 

"Eric gå in i båset så kör vi!" sa J-son. Jag gick in i sång båset och böjade sjunga den nya låten som vi skrivit idag. Den är riktigt grym och jag vill släppa den nu direkt. Men det får jag inte Jag har nämligen redan släppt två singlar till den nya plattan så Thomas kommer typ mörda mig om jag gör det. 

*

"Sätt igång musiken nu" 

Vi har repat i en timme nu och ska repa i ungefär en timme till. Victor satt och kollade på och försökte dansa med. Han var så gullig. När vi hade dansat klart var klockan sex och Victor är trött och hungrig och bråkig. Det var förmodligen tröttheten och hungern som talde och vi började bråka lite på vägen hem. Han vägrade först sätta sig i bilen och sen så grät/skrek han hela vägen hem. När vi var framme gav han med sig och hjälpte gärna till att knäppa loss sig själv. Vi gick upp till  lägenheten och när jag öppnade dörren krossades mitt hjärta.

 

Olivias perspektiv- Amanda, Elias, Hanna och Hugo har precis kommit


Vi satt och skrattade och åt min underbara kaka och bara hade det riktigt trevligt. Jag har saknat dom så otroligt mycket. Kakan tog nästan slut och alla var sjukt mätta när vi gick och satte oss i soffan och kollade på I Rymden Finns Inga Kännslor. 

"Vad ska din lilla bebis heta då?" Frågade Hanna mitt under filmen.

"Hon ska heta Haley" svarade jag stolt.

"När kommer hon då?" Frågade Hugo.

"Hon är beräknad att komma den 24 Mars."

Vi satt och snackade en liten stund till och sen var alla tvunga att gå hem utom Elias. Elias stannade tills klockan var ungefär 6 så skulle han gå hem. Jag följde med honom ut i hallen. Han kramade om mig och precis innan han släppte mig så tog han tag i mitt ansikte och kysste mig. Precis då öppnade Eric dörren. Jag hann se  hur hans ögon vattnades innan han sprang iväg.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här har ni kapitel 31 hoppas ni gillar det!! Sälla kommentera så jag blir mer motiverad! PUSS

Ps. aftereight tårtan är riktigt god!! http://www.recept.nu/agnes___linkoping/kakor_och_tartor/agg_och_mejeri/triple_chocolate_dream_by_agnes_/

Baka den!!♥♥♥


                      1

                                                                                                  Datum: 2013-01-07


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 30

Han såg väldigt glad ut och så jag frågade vad som hade hänt. 

"Jag ska släppa Hotter Then Fire i USA och när jag åkte hem så ringde pappa och sa att han inte ska åka till Libanon längre. Han ska avbokaa det när han kommer hem till Helsingborg!"

 

 

 

 

 

Erics perspektiv


När jag och Thomas hade pratat en liten stund om singelsläppet i USA och i England så gick jag ner till bilen och tänkte åka hem. När jag hade kört i en lten bit så ringde pappa till mig och sa att han inte skulle åka till Libanon att han hade tänkt på vad jag sagt till honom och han hade inte råd att förlora oss. Min lycka var total när pappa hade lagt på och jag kom in till lägenheten där Olivia och Victor var. Jag gick in genom dörren och möttes av en smått orolig Olivia. Så fort jag såg henne så blev jag ännu gladare och gick fram och gav henne en helt underbar kyss. 

*

Jag och pappa hade gjort en Libanesisk middag till kvällsmat och den är väldigt uppskattad. Pappa ska ta tåget hem till Helingborg om en timme så jag och Victor ska köra honom till stationen snart. 

Kvällsmaten är uppäten, pappa och Victor sitter på Victors rum och leker och jag och Olivia diskar. Eller diskar oh diskar, vi står mest och kysser varandra . Mitt i en alldeles perfekt kyss så kom pappa in.

"Inte för att störa er eller förstöra något men jag måste till stationen nu om ni inte vill ha kvar mig här ännu längre"

Jag släppte Olivia och gick skrattande till pappa och ut i hallen.

"Victor ska du med och lämn farfar på stationen?"

"Nej, jag ska jäjpa mamma och diskja!"

"haha kom så sticker vi" 

"Hejdå allihopa det var jätte snällt att jag fick vara här" sa pappa och vi gick ut till bilen.

Olivias perspektiv


Eric och Walid hade gjort världens godaste middag. Hummos, taboule och sånt gott. Jag vet inte riktigt vad det andra hette men det var gott! Jag stod och diskade medans Victor satt på golvet och kollade med stora ögon på mig. Han var så gullig, min lilla son. När jag hade diskat klart gick jag och Victor till soffan och kollade lite på tv. Av någon anlednign blev det Dinosourie tåget, det mest konstiga tråkiga och osanolikigaste programet jag vet. Eller jag kanske överdrev lite där men det var ablolut inte bra men men Victor tycker det är jätte bra så varför inte bara sitta här och mysa med honom samtidigt liksom. Jag gick in lite på datorn och började leta lite smått efter en ny större lägenhet eller kankse till och med ett hus. Nu när Haley snart kommer så får vi nästan inte plats här längre eftersom det är en 3:a men jag har inte pratat med Eric om det här men att flytta ut till ett hus lite utanför Stockholm skulle vara rätt trevligt. Om vi flyttar ut, bara lite utanför stan där husen är så är det ju fortfarande väldigt nära in till stan och allting och det är väldigt mycket lungnare och Victor och Haley kan gå ut och leka på ett mycket friare sätt än här inne i stan och jag kommer ha mer att göra eftersom jag nu är en hemmafru så då har jag ett mycke större ställe att städa. Om det nu är bra..... I alla fall skulle det vara kul att bo i ett hus så jag ska prata med Eric om det när han kommer hem. Han borde föresten göra det nu. Precis när jag tänkte det öppnades ytterdörren och Eric gick in i lägenheten. Jag gick och mötte honom med en kram och vi gick sen in i vardagsrummet igen och satte oss i soffan. Jag tog upp datorn i mitt knä och Victor hoppade upp i Erics knä. Jag berättade om min idé om att flytta och Eric tyckte om den jätte mycket. Eftersom Eric ändå alltid kör när han ska någonstans så spelar det ju ingen roll om det var längre ifrån eftersom han ändå kör. Då finns det bara en bra anledning till att köra. Jag och Eric satt och kollade på hus ett bra tag men vi hittade inte något bra riktigt så vi får fortsätta leta men nu orkar vi inte riktigt eftersom klockan har blivit ganska mycket så vi var tvungna att gå och lägga oss.

Erics perspektiv- på stationen


Pappas tåg har precis åkt och jag är påväg till bilen för att åka hem. I bilen hem så hörde jag Miss Unknown på raidon. Jag blir alltid lika förvånad när jag hör en av mina låtar på radio i Sverige eftersom det är typ aldrigt det händer, eller så är det bara jag som alltid lyssnar på fel kanal vid fel tid och aldrig lyckas höra det. Låten var slut precis när jag kom fram, jag parkerade bilen i garaget under lägenhets huset och gick upp till vår lägenhet och blev mött av Olivia. Vi gick in och satte oss i soffan, Victor kröp upp i mitt knä och Olivia berättade att hon ville att vi skulle flytta till ett hus eller i alla fall en större lägenhet eftersom vi inte får plats här när Haley kommer och jag tyckte det var en jätte bra idé. Vi började kolla lite smått efterhus här i Stockholm men vi hittade inget som vi verkligen drogs till. Där var jätte många fina men det klickade liksom inte riktigt med något av dom. Klockan har blivit rätt mycket och det var dags att göra sig iordning. Jag fixade till Victor medans Olivia tog en dusch. Jag och Victor låg i hans säng och jag försökte få honom att somna.

"Älskling, Eric du måste vakna och komma in till mig för det är jätte ensamt i den stora sängen."

"Mm. Vänta va? Ups jag måste ha somnat när jag nattade Victor"

"Ja det har du älskling! Kan du vara världens underbaraste pojkvän och komma in till mig i den stora sänngen och lägga dig där är du söt?"

"För det  första så är vi faktiskt förlovade så jag är inte din pojkvän jag är din fästman och för det andra så kommer jag gärna in till dig min älskling!"

Vi gick in till vårt rum och somnade med armarna runt varandra.

*Ring Ring*


F*n dags att gå upp nu då. Vänta vart är Olivia? Hon låg inte i sängen och det borde hon göra för klockan är bara sju på morgonen och hon vill alltid sova länge och speciellt nu när hon är gravid. Jag gick upp och försökte hitta henne. Hon kunde väll inte ha stuckit? Eller. Jag gick in på Victors rum och när han inte var där och lakanen i hans säng var borta trodde jag på riktigt att hon hade stuckigt! Jag drog en lättad suck när jag såg att båda låg i soffan med en hink under. NEJ säg inte att dom är magsjuka. Olivia hade förmodligen vaknat av att jag kom in i vardagsrumet för hon gick fram till mig. 

"Victor har kräkts hela natten och jag har kräkt en gång men det var förmodligen för att jag är gravid för jag mår fakiskt väldigt bra nu!"

"Okej stackare.Jag måste sticka till gymmet alldeles strax men det är det enda jag ska göra idag så jag kommer hem om ungefär två timmar och när jag har komit hem så kan vi föröka kolla på fler hus om inte du blir dåligare!"

"Låter jättabra älskling. Jag vill kyssa dig men jag tänker inte göra det ifall jag smittar dig.PUSS"

"Haha. Du får se till att bli frisk snabbt om du nu äns är sjuk så att jag kan kyssa dig igen!"

*

När jag kom hem från gymmet så låg Victor och sov och Olivia höll på att tvätta kläder och lakan som också har blivit drabbade. Jag vet hur dålig jag är på att tvätta och städa och att Olivia oftast måste göra om det jag gjort för att jag bara gör det värre, det är riktigt tur att jag har henne annars hade lägenheten sett ut som en svinstia, så satte jag mig i köket och gick in på datorn och började kolla på lite hus. Olivia kom efter ett litet tag och vi hittade världens finaste hus! 

"De huset ska vi ha!" Sa vi båda samtidigt och började skratta.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här kommer ÄNTLIGEN Kapitel 30!!!! FÖRLÅT SÅ JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTTTTTTTTTEEEEEEEEEEE MYCKET FÖR ATT NI HAR FÅTT VÄNTA SÅÅÅÅÅ LÄNGE FÖR ATT DET SKA KOMMA MEN HÄR ÄR DET!!!!

Jag börjar skolan i morgon så jag tror inte att jag hinner skriva ett kapitel varje dag nu framöver! Det kommer förhoppningsvis ett kapitel varannan dag och jag ska försöka skriva så ofta jag kan!!♥♥♥♥♥♥

Puss på er


                      1

                                                                                                  Datum: 2013-01-06


SORRY!!!!!!!!!! :(

Jag är jäääääääätttttttttteeeeeeeeeee ledsen för att kapitel 30 inte kommer upp idag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Har haft jätte mycket grejer att göra idag och jag har ganksa mycket att göra imorgon oxå så jag lovar inte att det kommer då heller med men jag hoppas verkligen att det kommer imorgon!!!!PUSSSSSSSS ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

 http://www.youtube.com/watch?v=nM33D7r7g1Y

Lite Sunes Jul kankse kan muntra upp er under tiden

love you♥♥


                      0

                                                                                                  Datum: 2013-01-04


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 29

”Jo det är såhär att jag har två väldigt viktiga saker att berätta. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det är såhär att du ska bli storebror igen Eric.”

Jag blev helt chokad och glodde bara på pappa.

”Och för det andra så ska jag åka till Libanon och vara med i krig…..

 

 

Jag kunde inte förstå det. Pappa ska till Libanon och kriga. Nej inte en chans att han får göra det!! Inte nu när mamma dog för två år sedan, jag har Victor och snart en dotter, Lina har en liten dotter som föddes i förra veckan och pappa ska ha en unge till. Han kan ju inte sticka ut i krig då?! Han har ju liksom 5 snart 6 ungar som han måste ta hand om och 2 snart 3 barnbarn! 

"Pappa du skojar va?"

"Nej du ska bli storebror igen och jag vet att det kan kännas konstigt eftersom du kommer att ha två barn som är äldre men det bara är så."

"Det var inte det jag menade pappa, du ska på riktigt ut i krig?"

"Nej, det ska jag inte, eller jag ska typ ut i krig. Jag kommer åka till Libanon och laga mat till alla som är i krig men jag kommer att vara i utkanten eller precis utan för slagfälten. Så det är ungefär samma sak."

" Du fattar att du inte kan lämna alla här va?!"

Jag och pappa satt och pratade jätte länge och jag försökte övertala honom om att han inte skulle åka. Men jag lyckades inte jättebra. Mitt i alltihopa så ringde Thomas och sa att jag var tvungen att åka till hans kontor och snacka med honom. Jag gav pappa en nyckel i fall ahn ville göra något utan att vara i lägenheten. Olivia och Victor var nämligen hos Olivias föreldrar och fikade. Jag satte mig i bilen och åkte mot kontoret och efter en liten bit så kom tårarna, pappa ska ut i krig och kanske inte överlever. Jag vet att det bara är en väldigt liten risk att han dör eftersom han bara ska laga mat till dom som faktiskt krigar men han är ju ändå där och jag klarar inte av att förlora honom också. Det bara är så. Jag satt kvar i bilen fast att jag var framme, jag kunde inte gå upp till Thomas om jag grät. Efter fem minuer hade jag lugnat mig och gick upp till Thomas som såg grav alvarlig ut. Nej inte fler dåliga nyheter snälla.

Olivias perspektiv


Jag hade tagigt med mig Victor till min mamma och pappa eftersom jag ville inte att Victor ska höra när Eric försöker övertala sin pappa att stanna i Sverige och inte åka till Libanon, det kändes som ett oanpassande samtal för en två åring. När vi kom fram till mamma och pappa så var det bara mamma som var hemma, pappa var iväg och jobbade. Mamma hade bakat en jätte god tårta som hon nästan tvingade oss att äta upp. Hon och pappa hade haft gäster igår eftermiddag så hade det blivit typ en halv tårta över som hon tyckte jag och Victor skulle äta upp.

"Ja du har ju en bebis i magen som också vill ha tårta så du måste ju ta dubbelt så mycket som du egentligen skulle ha tagigt." 

Det var hennes fina komentar om det hela. När Victor hade tårta i hela ansiktet så gav mamma äntligen med sig och sa att tårtan fick hon slänga. Jag tvättade av Victor och satte igång en film åt honom så att han ahde något att göra medans jag pratade med mamma. Jag berättade för henne vad Walid hade sagt till oss i morse och att jag var väldigt orloig för Erics skull eftersom han fortfarande sörjer sin mammas död och att jag tror absolut inte kommer klara av om Walid också dog. Mamma förstod och sa att allt kommer bli bra och att eftersom Eric sa till Walid så mycket i morse så trodde hon inte att han skulle åka längre, han behövde nog bara tänka igenom det Eric har sagt till honom.

Erics perspektiv

Thomas såg nog att jag hade gråtit för han gick fram och kramade mig.

"Vad har hänt Eric?"

Jag berättade allt pappa hade sagt till mig i morse och att Victor fick åka in till akuten igår kväll och på något konstigt sätt kom jag in på att jag saknade mamma väldigt mycket. När jag och Thomas hade pratat klart om min väldigt jobbiga liv som när jag nu tänker efter inte är så jobbigt ändå. Jag har världens bästa jobb och världens bästa fans, världens bästa flickvän, världens underbaraste son! Jag borde inte klaga alls men när så fort det händer en liten jobbig grej går det inte, då rasar jag inombords och det har hänt alldeles för många gånger på alldeles förkort tid så just nu ligger ribban på vad som är jobbigt väldigt lågt.

"Jo Eric det är så här att jag måste prata med dig om en rätt så alvarlig grej."

nejnejnejnejnejnejnej snälla inte något dåligt nu Thomas.

"Det är såhär att DEV ringde innan och hennes fans vet ju om att hon är med på en av dina låtar så hon vill att vi släpper den i USA. Hon har snackat med sitt skivbolag och dom vill gärna signa dig!" 

Jag bara stod och glodde på Thomas. När han inte sa något mer fattade jag att han var seriös, jag skulle släppa min första singel i USA och det var snart.

"Hallå Eric vill du det eller?"

"Det är väll klart att jag vill det!!"

Olivias perspektiv


Jag och Victor har varit hemma i ungefär en halvtimme nu. Walid är ute och går en runda och Eric är hos Thomas. Plötsligt öppnades dörren och Eric kom in. Han gick direkt fram till mig och gav mig en passionerad kyss. Han såg väldigt glad ut och så jag frågade vad som hade hänt. 

"Jag ska släppa Hotter Then Fire i USA och när jag åkte hem så ringde pappa och sa att han inte ska åka till Libanon längre. Han ska avbokaa det när han kommer hem till Helsingborg!"

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här är kapitel 29!! Hoppas ni gillar det! ♥♥♥♥♥♥ kommentera gärna mina små gullegrisar så jag blir mer peppad så jag skriver mer! :)<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 pööss


                      3

                                                                                                  Datum: 2013-01-03


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 28

 

En sjuksköterska har kommit in med en säng till mig så jag ligger bredvid Victor och försökte få honom att somna. Plötsligt kollade han på mig och sa

”sjung  mamma, sjung bappas låt!”

Jag började sjunga without you i’m nothing för jag visste att det var den låten som Victor älskade mest och efter ett litet tag så somnade min lilla älsklig så sött.

 

Erics perspektiv

När jag kom hem kändes det väldigt tomt. Jag gick in till Victors rum och blockade undan lite där så att det var fint igen, när jag hade gjort det gick jag ut i köket och diskade klart det som Olivia inte hade hunnit med eftersom vi var tvungna att åka till sjukhuset. Jag kände mig som en hemsk pappa som bara lämnade Victor på sjukhuset, jo visst Olivia var ju där med honom men det var inte jag. Det kändes hemskt. Jag tog en dusch och när jag kom ut därifrån såg jag att det stod en man i vardags rummet. Han gick sakta och satte sig i soffan och det såg ut som om han väntade på något eller någon. Livrädd gick jag in i sovrummet, tog på mig kläder och gick ut till den skumma mannen som satt i min soffan. När jag var en bit bakom honom så hörde jag att han pratade arabiska med någon i sin telefon. Jag gick ut i köket tog en kniv mest i försvar tror jag men jag är så rädd just nu att jag inte riktigt vet vad jag gör. När jag står i köket med ryggen mot dörren så kommer the man in bakom mig.

”Vad fan gör du Eric?”

Jag drog en lättad suck och kollade upp på pappa som stod och kollade på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag la ner kniven på köksbordet och jag fram till pappa och kramade om honom. Det är bara min galna pappa som kan få för sig att gå in i en lägenhet utan att säga något.

”Du skrämde livet ur mig pappa bara så att du vet!”

”Haha det var inte meningen. Trodde att Olivia och Victor också skulle vara här.”

”Nej dom är på sjukhuset för Victor satte en legobit i halsen och vi har nu fått veta att han har astma.”

Jag och pappa satt och snackade ett tag innan vi bäddade åt honom på soffan. Jag ska egentligen upp tidigt i morgon och skriva låtar men J-son ringde och sa att han var sjuk så det blev ingenting. Lite skönt var det allt för då kunde jag dels sova ut och sen kunde jag åka till Victor och Olivia i morgon bitti.

*

Jag vaknade av att Victor ropade på mig. Jag reste mig sakta upp ur sängen och såg att han faktiskt stod där borta i dörröppningen. Jag gnuggade mig i ögonen för att se att jag inte såg i syne men det var faktiskt han. Han kröp upp till mig i sängen och gav mig världens mysigaste kram. Jag kollade snabbt på klockan och såg att den var halv tolv. Ah pappa måste ha åkt och hämtat Olivia och Victor för dom skulle få åka ifrån sjukhuset vid elva. Olivia kom in till sovrummet och sa att vi var tvungna att äta något nu. Vi gick ut i köket där pappa och Olivia hade gjort pankakor.

Olivias perspektiv- lite tidigare

Jag och Victor hade blivit väckta vid åtta för att Pär skulle göra sista testen innan vi fick åka hem. Testen var bra så vid elva ringde jag till Eric för att få skjuts hem. Jag ringde till Erics mobil fast det var inte Eric som svarade.

”Walid på Erics mobil”

”Hej Walid, det är Olivia! Är Eric vaken?”

”Nej det är han inte men om ni behöver skjuts så kan jag komma om du bara förklarar vägen för jag har ingen aning om vart sjukhuset ligger. För det är väl där ni är?”

Jag förklarade för Walid hur man kör till sjukhuset och efter tio minuter så var han där.  Vi packade in allt vi hade med oss i Erics bil och sen bar det av hemmåt. När vi kom hem så gick jag och Walid och gjorde pankakor som Victor gärna hjälpte till att göra. Eftersom Victor bara är nästan 2 så kunde han inte hjälpa till så mycket efter att smeten var klar så sa jag till honom att gå och hämta Eric. Han gick runt i hela lägenheten utom i sovrummet där Eric var och letade och kom tillbaks ganska ledsen.

”Bappa äj bojta”

”Nej då det är han inte har du kollat i sovrummet?”

Victor gick väldigt nöjd iväg till sovrummet där Eric låg och sov. När pankakorna var klara gick jag och hämtade Eric och Victor som låg och myste i sängen och sa att det var dags att äta.

Erics perspektiv

Jag bar upp Victor i min famn och vi gick ut i köket och åt de jätte goda pankakorna. Efter ett litet tag så kom jag på att jag inte hade någon aning om varför pappa var här. Hade det varit planerat att han skulle komma hade han sagt till mig innan.

”Varför är du här egentligen pappa?”

”Jo det är såhär att jag har två väldigt viktiga saker att berätta. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det är såhär att du ska bli storebror igen Eric.”

Jag blev helt chokad och glodde bara på pappa.

”Och för det andra så ska jag åka till Libanon och vara med i krig…..

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här kommer kapitel 28 och jag hoppas verkligen att ni ska gilla det! Komentera gärna för det gör mig mer peppad att skriva och då blir det mycket lättare!♥♥

PÖÖÖÖÖÖSSS!


                      2

                                                                                                  Datum: 2013-01-03


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 27

När vi hade ätit klart gick Eric och Victor in på Victors rum och lekte någonting, det var rätt gulligt att lyssna på medans jag diskade. Eric är så duktig med barn och han är en helt underbar pappa.

”Vi måste till akuten Victor har satt en legobit i halsen!” Ropar Eric till mig.

 

 

 

När vi kom till akuten så tog några sköteskor in Victor på ett rum och försökte få ut legobiten ur hans hals. Att se min älskade son ligga där i en säng medans någon främmande person sticker ner någonting i hans hals. Att se hur rädd han är och veta att jag inte kan göra någonting alls får mig att må väldigt dåligt. Efter tio minuter hade dom fortfarande inte fått upp legobiten så var dom tvungna att söva ner Victor och försöka få ut den genom att skära upp halsen på honom. Dom tog in honom i en operations sal och jag föll ihop i Erics armar. Jag satt och grät i Erics famn tills en sjuksköterska kom ut till oss och sa att logobiten var ute och att vi kunde gå till rum 231 för han låg där. Min älskade lilla son.

 

 

Erics perspektiv

 

När vi kom in i rummet som Victor låg i blev jag rädd. Han hade massor av slangar och sånt kopplade till sig, precis som förra gången vi var på sjukhuset med honom. Jag kollade snabbt på Olivia för att se hennes reaktion och hon grät. Jag gick fram till henne och höll om henne tills det kom in en doktor till rummet.

”Hej Pär heter jag och det var jag som opererade på Victor.”

”Hej, Eric och det här är Olivia” sa jag och skakade hans hand.

”Som ni ser så är det massa sladdar som är kopplade till Victor och det är för att när vi hade tagigt bort legobiten som hade fastnat så upptäckte vi att han inte andades av sig själv. Jag kollade i hans journal och såg att har haft det här problemet förut och jag tror att er lilla Victor har astma. Jag ska ta några prover nu och om en timme kommer jag tillbaka, förhoppningsvis med svar på proverna och då ska vi ta bort respiratorn som hjälper honom att andas.”

”När vaknar han?” frågade Olivia med gråten i halsen.

”Han borde vakna om tio minuter en kvart men det kan ta en halvtimme till.” Sa Pär och gick iväg med proverna ha tog medans han pratade med oss.

Jag och Olivia satt på en stol när Olivias mamma kom in genom dörren. Olivia hade ringt henne på vägen hit.

”Vad har hänt med min lilla Victor?” Sa hon samtidigt som hon gick fram och kramade om Olivia. Olivia berättade hur det låg till och jag satt och kollade på Victor och pratade lite med honom. Helt plötsligt öppnade han ögonen och försökte säga något men det är en slang i hans hals så han fick inte fram ett ord. Jag tog tag i hans hand och sa att alltig var bra och att doktorn snart kommer och tar bort slangen ur hans hals. Jag kände hur han tog ett fastare grepp om min hand och man såg i hans ögon att han var jätte rädd. Jag pussade honom på pannan och precis då kom Pär in med provsvaren men innan han sa vad proven hade visat så tog han bort respiratorn från Victor så att han kunde prata igen.

”bappa”

Jag bara log mot honom och tog hans hand och lyssnade sedan på vad Pär sa.

”Min teori stämde och Victor har astma. Att detta inte upptäcktes förra gången ni var på sjukhuset är jätte dåligt och jag vet inte om det här låter så bra men jag hoppas ni förstår vad jag menar när jag säger att det var tur att han satte legobiten i halsen. Hade han inte gjort det så hade han förmodligen slutat andas när han hade somnat och då hade ni förmodligen inte märkt det förens det var försent.”

Olivia och hennes mamma satt och pratade med Victor medans Pär berättade mer om astman för mig. Han ska ta medicin varje kväll och han ska inte anstränga sig för mycket. Det känns lite jobbigt att säga det till en 2:åring men det är också en barn astma så det kommer växa bort med åren så vi får vara glada för det! Vi ska få åka härifrån i morgon eller Olivia och Victor ska åka härifrån i morgon men jag ska hem snart för jag ska upp tidigt i morgon och dra till studion.

Olivias perspektiv

När jag fick reda på att Victor hade astma så blev jag rädd men samtidigt ganska lättad eftersom jag också hade barn astma när jag var liten så jag visste liksom vad det gick ut på och hur man skulle ta hand om det.

Jag satt bredvid Victor med mamma bakom mig. Victor pratade på om någonting som hade hänt på dagis innan men jag förstod inte riktigt så jag satt mest och lyssnade och försökte lista ut vad han sa. Eric hade precis åkt hem och mamma skulle åka snart hon också och jag skulle stanna här med Victor tills i morgon när vi får åka hem.

En sjuksköterska har kommit in med en säng till mig så jag ligger bredvid Victor och försökte få honom att somna. Plötsligt kollade han på mig och sa

”sjung  mamma, sjung bappas låt!”

Jag började sjunga without you i’m nothing för jag visste att det var den låten som Victor älskade mest och efter ett litet tag så somnade min lilla älsklig så sött.
 
 
 
 
 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här kommer äntligen kapitel 27, förlåt för att det kom senare än vanligt men jag hann inte innan :)♥♥♥ Puss på er

                      1

                                                                                                  Datum: 2013-01-02


FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 26

När jag hörde att dörren öppnades så sprang jag dit och attackerade nästan Olivia när hon kom innanför dörren och hon bara skrattade och gav mig en kyss. Sen kollade hon alvarligt på mig och sa

”Eric jag är gravid………”

 

 

Jag kunde inte fatta det, Olivia är gravid igen. Jag kunde liksom inte få in det i hjärnan. Jag som tyckte jag hade varit en så dålig pappa till Victor eftersom jag jobbar så mycket, om vi nu ska ha två barn kommer jag ju ha ännu mindre tid till dom. Jag önskar att mamma var här för jag skulle verkligen behöva prata med henne. Jag hoppas verkligen att det här kommer fungera ändå. Jag kollade upp på Olivia som väntade på min reaktion. Jag kom inte på någonting att säga så jag bara kysste henne.

”Det här kommer gå jättebra älskling!” sa jag till henne när vi hade avslutat vår kyss.

*

Ett halvår senare, Januari 2014 Erics perspektiv

Jag vaknade med ett ryck när mobilalarmet ringde. Olivia låg och sov så sött bredvid mig och man ser att hon är gravid rätt mycket nu men det är fortfarande 3 månader kvar innan den lille bebisen kommer. Victor som ska fylla två om två månader tycker att det är jätte kul att bli storebror, eller han säger det men jag tror inte riktigt att han har fattat eller ens vet vad det betyder. Idag ska Olivia göra något med sin mamma vad vet jag inte riktigt men jag ska låta henne sova ut riktigt och så ska jag ta Victor till hans dagis innan jag sticker till studion. Vi håller på och skriva jätte mycket ny musik som ska släppas någon gång i vår. Och jag ska även släppa min första singel i England. Det ska bli väldigt spännande och se om jag kommer in där. Det är nog rätt svårt med tanke på att det finns så sjukt många stora och bra artister från England redan men jag tänker komma in där ändå.

Jag gick ut ur duschen och tog på mig kläder och sen gick jag och väckte Victor. När jag kom in på Victors rum så var han redan vaken. Han låg och kollade på mig och jag tog upp honom och satte på honom kläder. Vi gick ut och åt frukost och sedan åkte vi till dagis.

Olivias perspektiv

När jag vaknade kändes det tomt. Jag kollade på klockan, 10, inte så konstigt att det känns tomt Eric skulle vara i studion vid åtta och han skulle lämna Victor på dagis innan. Jag har fått mammaledigt och jag funderar på att bli en hemmafru istället för att jobba på Ica. Det  är så tråkigt att vara där hela dagarna och Eric får ju in så mycket pengar att det räcker och blir över och han tycker att jag ska göra som jag vill. Blir jag en hemmafru slipper han ju städa och laga mat haha. Nej men nu när vi ska ha vårt andra barn vill jag verkligen ha tid att vara med dom och inte behöva jobba hela tiden om ni förstår. I alla fall så ska jag och mamma ha lite mor och dotter tid idag. Vi ska mötas på Esspresso hous vid ett idag så jag har gott om tid att ta det lugnt innan. Jag gick upp och tog en lång, varm, skön dusch. När jag duschat klart så tog jag på mig min one piece och gick ut i köket, gjorde en stor kopp te och en macka. Jag gick och satte mig i soffan och kollade lite på tv innan jag gjorde mig i ordning för att gå ner på stan och fika med mamma.

På Esspreso hous

Vi hade kommit hit för tio minuter sen ungefär och vi satt och försökte komma på vad vår lilla dotter skulle heta. Juste det har jag ju inte sagt till er, jag och Eric ska få en liten dotter.

”Hon kan heta Lara! Det är väll fint! Eller?”

”Ja mamma det är jätte fint men Eric har en lillasyster som heter det så det går inte riktigt”

”Okej, vad det ska va svårt att komma på namn. Har inte du och Eric pratat om det här innan?”

”Jo lite vi har tänkt Haley eller Lovisa”

”Haley” Sa mamma bestämt

Vi satt och pratade en liten stund till innan vi gick ut på stan och köpte lite kläder. Jag köpte en jätte snygg tröja till Eric, ett par byxor till Victor och lite bebis kläder till bebisen. Det är mycket lättare och roligare att köpa kläder  till andra än till sig själv. Jag har av någon anledning jätte svårt att köpa kläder till mig själv. Jag sa det till Eric en gång då kollade han på mig som om jag var dum i huvudet för jag har JÄTTE mycket kläder. När klockan var halv fyra skiljdes jag och mamma åt och jag gick för att hämta Victor på dagis. När vi kom hem så började vi göra kvällsmat, det fick bli spagetti och köttfärssås, gott och enkelt. Eric kom hem runt fem och vi då började vi äta. När vi hade ätit klart gick Eric och Victor in på Victors rum och lekte någonting, det var rätt gulligt att lyssna på medans jag diskade. Eric är så duktig med barn och han är en helt underbar pappa.

”Vi måste till akuten Victor har satt en legobit i halsen!” Ropar Eric till mig.

--------------------------------------------------------------------------------

Här har ni kapitel 26! :)♥♥♥♥♥

lav ya all!! ♥♥♥


                      1

                                                                                                  Datum: 2013-01-01


Gott nytt år!

Gott nytt år alla underbara läsare!!!!!! Pöss och kramis Ellen<333


                      3

                                                                                                  Datum: 2013-01-01



  • Allmänt
  • Feel Alive...♥
  • Timeless
  • Augusti 2013
  • April 2013
  • Mars 2013
  • Februari 2013
  • Januari 2013
  • December 2012
  • November 2012
  • Oktober 2012
  • September 2012
  • Augusti 2012
  • Juli 2012
  • Juni 2012
  • Maj 2012
  • April 2012
  • Mars 2012
  • Februari 2012
  • Januari 2012
  • December 2011
  • November 2011
  • Oktober 2011
  • September 2011

  • Jennasliv
  • Theericsaades