FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 20

"Tomas." Han lät väldigt lugn och sansad.
"Hej Tomas. Det är Olivia."
"Men hej Olivia! Allt bra?" Självklart förstod jag att han redan visste om vad som hänt men låtsades som inget.
Jag gick på saken direkt.
"Är det sant Tomas? Är bilden riktigt? Med Eric som hånglar med en annan tjej?"
Det blev tyst en lång stund i andra änden. Tillslut svarade han.
"Han har inte sakt något om det.. men den ser rätt sann ut"

 

Allt upphörde. Om Tomas trodde det var sant.. så var det sant. Rummet började snurra och luften tog slut. Såklart 
"Hejdå." Var allt jag lyckades få ur mig. 
Mobilen slängde jag iväg till andra änden av rummet. Hur kunde han? gråtandes kröp jag ner under täcket för att gömma mig för omvärlden. Inte en chans att jag skulle ringa Eric! Han kan gott roa sig bäst han vill med den nya tjejen. Jag tror aldrig jag har varit så arg och ledsen på samma gång. Dessutom på Eric. Hur skulle det bli med vårat bröllop? Med Victor? Tänkte han inte på sin egna son? Skulle han lämna honom till mig och skaffa flera ungar med den där h*ran?  
Jag tryckte mitt ansikte mot kudden det hårdaste jag kunde och skrek. Jag skrek så mycket att jag trodde hela huvudet skulle sprängas. Alla har sina sätt att få ut sin ilska på, och detta var mitt sätt. För bara några dagar sedan var han mannen i mitt liv. Mannen jag skulle gifta mig med och leva lyckligt med tillsamman resten av våra liv. Alla dessa tankar var borta.
Amanda hörde mitt skrik och kom springandes.
" Vad är det? Vad har hänt?" Hon var nästintill lika hysterisk som jag var.
" Det är sant!" svarade jag och tårarna bara sprutade. Det är sant!" upprepade jag flera gånger om.
 Amanda hoppade upp i sängen om kramade om mig länge. Hon vaggade mig tills jag lugnat mig så pass att hon kunde släppa taget. Istället började hon pilla i mitt och torka tårarna som rann hela tiden. 
"Hur känns det?" Frågade och kramade om mig länge.
"Jag vill bara dö!" 
"Ska jag stanna och passa Victor?" 
 
Victor! Hur kunde jag glömma honom?! Jag satte mig käpprak upp i sängen och torkade bort tårarna som envisades med att rinna hela tiden.
 
"Victor!"
"Olivia, lugna dig. Jag tar hand om Victor. Lägg du dig och vila. Du behöver sova." Hon hoppade ner från sängen och pussade mig på kinden. 
"Jag måste ta hand om Victor." mumlade jag och la mig på sidan.
Amanda stängde dörren till mitt sovrum och sedan somnade jag djupt. 
 
*
 
Erics perspektiv

"She´s hotter than fire" 
Låt efter låt kördes och jag blev allt mer svettig. Men jag hade så jäkla kul. För ett tag kunde jag glömma alla rubriker och bilder och bara fokusera på det jag är bäst på; Musik. Men när väl Hotter Than Fire kom drogs tankarna till Olivia. Jag avslutade konserten med Without You I´m Nothing och tackade snabbt publiken innan jag skyndade in i min loge. 
 
*
 
*Knack knack* 
" Kom in." Jag torkade av min i ansiktet med min favorit handduk och drack några klunkar vatten.
" Riktigt bra ikväll Eric!" Tomas dunkade mig i ryggen och rufsade om mig i håret. Tydligen var han på bra humör.  
" Tack. Tillbaka till hotellet nu eller?" 
" Vi åker om 40 minuter. Du tar en bil och jag tar en, resten av gänget tar bussen." Han slängde till mig nyckeln till Opel Insigna OPC och stängde dörren när han gick ut.
" Okej. Ses sen."
 
Jag passade på att ringa Olivia när jag fick en stund för mig själv. Signal efter signal gick fram men Olivias vackra röst svarade aldrig. Det är för sent. Jag försökte hindra tankarna men självförtroendet sjönk snabbt till botten och tankarna tog över. " Jag försöker en sista gång." sa jag till mig själv och tryckte på bilden på Olivia som jag tagit i smyg. Fortfarande inget svar men jag tog mod till mig och pratade i ett meddelande. Aldrig i hela mitt liv har det varit så svårt att prata in ett meddelande på en telefon. Framförallt inte till tjejen jag nyss friade till. Det värkte i hela kroppen av bara tanken på att Olivia inte skulle vilja prata med mig. " Hej det är Olivia här. För tillfället kan jag inte svara men lämna ett meddelande så ringer jag upp dig sen! Ha en bra dag." *Pip* " Hej Olivia. Det är Eric som du kanske hör... Jag vet att du är hemma och att du kan svara så snälla du, jag ber dig, svara. Vi måste prata om det här. Det är inte som du tror. Du behöver inte ringa just nu, men bara du ringer. Jag saknar dig och vill inte leva så här. Kram Eric."
 
Olivias perspektiv

" Mamma..? Mamma?"
 
Jag vaknade av att någon sa mamma. Eller kanske jag bara drömde? Sakta öppnade jag ögonen och vände mig åt det hållet ljudet kom ifrån. Nej, jag drömde inte. För på golvet satt Victor iklädd pyjamas med sin snuttefilt i handen. 
 
" Hej gubben. Vill du komma upp?" Jag lyfte upp honom i sängen och vi gosade ner oss i den varma sängen. Vi somnade båda två och vaknade först när en ljuvlig matdoft smög sig in i sovrummet. En lätt knackning på sovrummsdörren och sedan Amandas varma röst.
 
" Är du vaken gumman?" Hon stack försiktigt in huvudet men steg in när hon såg att Victor och jag var vakna. 
 
" Mat!" Victor kravlade sig ner på golvet och kröp bort till Amanda.
 
" Har han ätit?" frågade jag och sträckte på mig.
 
" Han fick lite mellanmål vid halv 4. Fast han var inte så hungrig då, men nu är han ser jag." Amanda lyfte upp Victor och kittlade honom 
 
" Vad är klockan?" frågade jag förvirrat och satte mig upp. 
 
" Klockan är 21.00 nu. Hungrig?" 
 
" Oj, hur länge har jag sovit?! Nu tycker jag att vi äter, jag är hungrig." 
 
*
 
Mina sovstunder hjälpte mig att glömma Eric. Eller i alla fall under maten. Tankarna kom när Amanda nattade Victor och jag skulle välja en film. Det kliade i fingrarna att ringa upp eller sms:a Eric. Hjärnan sa en sak och hjärtat en annan. Än visste jag inte vad jag skulle välja, jag var fortfarande för chockad av sanningen. Jag han välja en film och gå på toa innan Amanda äntligen kom. På väg ut från toaletten smet jag in och hämtade min mobil i sovrummet. Det tog ett tag innan jag hittade den, men tillslut kom jag på att jag hade slängt iväg den i ren ilska och sorg. Batteriet behövde laddas så jag letade upp min laddare och satte mig i soffan bredvid Manda. Flera missade samtal från samma nummer, Eric. Jag kunde det alldeles för väl utantill. Men det fanns även en annan symbol på mobilen. Ett röstmeddelande. Även det från samma nummer. Självklart visste jag att det skulle komma ett meddelande någon gång, men jag hade inte förberett mig för det ännu. Nu kom det svåra valet, ska jag lyssna eller inte?
Här är den efterlängtade fortsättningen! Läs och njut!
Kramar från oss båda <3 
    
  

Skrivet av av: Nadja

Guuud vad dem är bra kapitlena!!! Vill ha fler hela tiden

Datum: 2012-10-09 Tid: 21:34:15
Skrivet av av: Ellen

OMG vad bra !! <3
MEEER !!! <3

Datum: 2012-10-10 Tid: 14:58:41
Hemsida: http://thesaadelover.blogg.se
Skrivet av av: Ellen <3

Kapitlena är sjukt bra men dom kommer lite sällan! :)<33333

Svar: Tack så mycket! Ja, tyvärr kommer dom lite sällan men det är alldeles för mycket i skolan. Men vi jobbar på att få dom klara så snabbt så möjligt! :)
ensaadesaga.blogg.se

Datum: 2012-10-10 Tid: 18:36:01
Skrivet av av: Anonym

så sjukt bra!!

Datum: 2012-10-13 Tid: 10:37:26
Skrivet av av: Rebecca

jäklar vad bra kapitlena är! :) <33

Datum: 2012-10-31 Tid: 17:19:05
Hemsida: http://writeaboutsaade.blogg.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar: