FEEL ALIVE...♥ - KAPITEL 43

Vad jag nyss drömde eller mindes eller vad man nu ska säga!"
 
"Har du kommit ihåg mer älskling det är ju helt underbart!" 
 
"jag vet!" 
 
Och dagen berättade hon allt om vår första natt tillsammans. Den första gången vi sa att vi älskade varandra. 
När Olivia kom till slutet av sin berättelse så kysste jag henne länge och passionerat innan vi somnade i varandras armar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erics perspektiv

"Kommer du Victor? Vi ska till dagis!"
Victor kom springande mot mig i en rasande fart.
 
"Vajför det? Jag vill vara hemma med mamma och Haley!"
 
"För att jag måste jobba. Sätt på dig skorna nu"
 
Snabbt satte han på sig sina skor och jackan och lyffte upp armarna för att jag skulle bära upp honom vilket jag gärna gjorde. 
 
"Kan du säga hejdå mamma?"
 
"Hejdå mamma!"
 
Olivia kom ut till hallen där vi stod och gav oss en bamse kram.
 
"Jag älskar er!"
 
Haley började gråta så Olivia var tvungen att gå iväg och jag och Victor gick ner till bilen och körde mot dagiset. Hanna, en dagis fröken, tyckte att det var jättekul att Victor var tillbaks eftersom det var ungefär två veckor sedan han var där senast. 
När jag lämnat Victor körde jag mot kontoret där jag skulle ha ett viktigt möte med Thomas. Alltid lika läskigt men denna gången tror jag bara det är om Finlands konserten. Hoppas det iallafall.
 
Olivias perspektiv

Nu är det första dagen jag är själv i huset, eller Haley är ju här med mig men hon sover mest. Eric har börjat jobba igen och Victor ska till dagis. Haley har fått frukost, eller jag snarare ammat henne, och ligger och sover igen så vad ska jag göra nu? Huset känns så stort och tomt nu utan Eric och Victor. Specielt Victor som springer runt som en galning, Eric är mer lugn och kramas hela tiden istället. Tomt det är kännslan jag har. Så vad ska jag göra nu då? I ett stort hus? Amanda! 
 
Jag smsade ett snabbt sms till henne.
'Hej Mandis! Haru lust att vara med mig? Är själv med Haley i ett stort hus och känner mig ensam.<3'
 
Jag la mobilen på soffbordet och hörde hur min mage kurrade. Snabbt kollade jag vad klockan var, halv elva. Inte konstigt att jag är hungrig jag har ju inte ätit frukost än. I kylskåpet fanns där inte mycket så jag kollade i skafferiet och såg att vi hade bröd. Jag bredde en macka med ost och gick ut till vardagsrummet igen och åt min macka. 
*Pling*
'Självklart jag vill vara med dig gumman! Kommer strax med bussen<3' 
Vad skönt att Amanda kommer för jag har saknat henne så mycket och det var jätte längesen vi träffades. Plötsligt blev jag pinsamt medveten om att jag bara hade BH och trosor på mig. Eller pinsamt borde det väl inte vara om man nu tänker efter. Hemma själv med en bebis som absolut inte bryr sig. Men tänk om en granne sett mig genom fönstret och trott att jag var en hora! Okej tagga ner nu Olivia! Man är inte en hora bara för att man går runt i underkläder, sluta hitta på nu och gå och klä på dig istället. Sagt och gjort! Eller tänkt och gjort kanske man ska säga eller? Iallafall så tog jag på mig kläder och hann alldeles precis bli klar när det knackade på dörren.
 
"Kom in! det är öppet!" ropade jag. Men ingen kom in.
Det knackade igen.
"KOM IN! DET ÄR ÖPPET!" ropade jag en gång till. Fasst ännu högre denna gången. Fortfarande ingen som öppnade.
"Amanda!" Ropade jag. Fortfarande inget svar.
Hör hon dåligt eller? Jag schasade mig ur soffan och gick fram och öppnade dörren. Men det var ingen där. Jag kollade mig förvånat runt och såg en lapp ligga på dörrmattan.
"Vi kommer få tag i honom. Vänta bara. Eric är snart vår igen." stod det med snirklade bokstäver.

"AAAAAAAHHHHHHHH"
Amanda sprang in genom dörren och jag föll ihop i hennes armar.
"Dom kommer att ta Eric igen! Han har precis kommit loss och nu ska dom ta honom igen! Jag klara inte av att ta hand om både Victor och Haley! Eric måste komma tillbaka!"
 
"Ta det lungt gumman! Det där hände för jättelängesen innan Victor var född. Du fick bara en flaschback. Eric är trygg och kommer hem i eftermiddag. Såja gumman, djupa andetag."
 
"Men lappen ligger ju där!" Jag försökte peka på lappen men den var inte någonstans! Puts väck. Kanske Amanda talade sanning ändå? Var det bara en flaschback? Men det kändes ju så verkligt.
 
"Vem var det som skulle få tag i Eric igen? Vad var det som hände?"
Amande ledde mig till soffan och började berätta.
 
"Jo, du och Eric hade varit på ultaljud och efter det skulle Eric gå till Danny."
 
"Danny Saucedo?"
 
"Ja. Han var hos Danny ett tag men när han skulle gå hem till er lägenhet så kom det några män och slog ner honom. Eric svimmade och vaknade upp en vecka senare i ett fängelse ungefär i Grekland. Under tiden så har du gått runt här hemma med en bebis i magen och trott att Eric lämnat er. Kommer du håg?"
 
"Ja, en vecka efter att Eric blivit kidnappad så ringde han till mig när jag var i skolan och sa att dom som fångat honom ville ha ett rött halsband som jag hade och jag blev helt förtvivlad för att jag inte hade ett rött halsband. Samtalet bröts väldigt fort men jag hann iallafall säga att jag älskade honom. Sen gick jag till rektorn och sa att jag var tvungen att gå hem. Jag gick hem till mamma och så ringde vi polisen och så kom dom men det gick inte att spåra samtalet."
 
"Just precis!"
Sen hörde vi hur dörren öppnades...
                                                                                                                                                                    
 

FÖRLÅT SÅ HÄÄÄÄÄÄÄRRR JÄKLA MYCKET FÖR ATT DET INTE KOMMIT FÖRRENS NU!!! HOPPAS NI FÖRLÅTER MIG NU! MEN JAG SKA FÖRSÖKA SKÄRPA MIG NU NÄR DET ÄR HELG, BRUKAR LIKSOM SITTA UPPE HALVA NATTEN UTAN ATT GÖRA NÅGOT BARA FÖR ATT JAG SKA KUNNA SOVA LÄNGE PÅ MORGONEN SÅ DÅ KAN JAG JU SKRIVA IKAPP LITE<3<3 ♥♥ KOMMENTERA ♥
PYSS PÅ ER

Skrivet av av: Nadja

Neeej du kan ju inte sluta så!!! Det blev ju riktigt spännande!!!

Datum: 2013-02-08 Tid: 22:23:37



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar: