Love is Calling...♥-KAPITEL 21
"Det ordnar sig" sa en röst bakom mig. Det var Louise. Jag knuffade snabbt bort hennes hand från min axel.
"Rör mig inte!" sa jag argt och gick iväg. Jag sprang mot vår lägenhet som bara låg några kvarter bort. Jag hann just se Olivia gå in genom porten.
"Olivia!" ropade jag men hon han stänga porten. Jag sprang upp för trappan och gick in i lägenheten. Där inne stod Olivia. Jag gick fram till henne.
"Snälla, lyssna på mig" sa jag. Hon vände sig om och såg mig rakt i ögonen. Hennes ögon var fyllda med tårar och helt röda. Hennes kinder var våta och hon såg så extremt ledsen ut.
"vad finns det att förklara?!" hulkade hon fram mellan tårarna."jag ville inte, snälla försök att förstå"
"varför gjorde du det då?!" skrek hon nästa ut.
"jag hann inte reagera".
"Sluta ljug" sa hon ilsket och gick in i sovrummet, smällde igen dörren och låste om sig. Jag gick efter henne.
"Olivia, komigen" sa jag men fick inget svar. "Snälla.."
"gå till din älskade tjej istället" sa hon argt.
"DU är min älskade tjej"
"jo, men precis.." sa hon ironiskt.
"Kommer du ihåg hur dåligt du mådde när du av misstag kysste Danny?" sa jag efter en lång stund.
Olivias perspektiv
"DU är min älskade tjej" sa Eric.
Om jag nu är hans älskade tjej så skulle han väl inte gå runt och kyssa andra tjejer sådär.
"jo, men precis.." sa jag ironiskt.
Det blev en lång tystnad och jag låg bara i sängen och grät. Hela kudden är helt blöt av tårar och hela jag är krossad inombords. Hur kunde han?
"Kommer du ihåg hur dåligt du mådde när du av misstag kysste Danny?" sa han sedan.
Det hade jag glömt..
Jag har ju faktiskt gjort detsamma. Så dum jag känner mig.
Men om han nu vet hur ont det gör att bli sviken..så varför gör han det själv?
"mm" fick jag fram.
"det är precis så jag känner nu" sa han. Jag tänkte igenom det en stund och försökte intala mig själv att han inte menade det. Tillslut gick det in i huvudet. Han gjorde inte det med mening.
Erics perspektiv
Det blev helt tyst en stund. Ingen av oss sa något. Sedan plötsligt så öppnade Olivia dörren till sovrummet. Man såg att hon hade gråtit massor. Hon tryckte sig mot mitt bröst och jag tog mina armar runt henne. Hon grät fortfarande och jag kände hur hon hulkade och snuvade sig ibland.
"förlåt älskling" sa jag tyst med läpparna mot hennes hjässa. Hon vände huvudet uppot och kollade mig rakt in i ögonen.
"älskar du mig fortfarande?" frågade hon.
"men det är väl självklart, jag kommer alltid älska dig. Du och Victor är mitt liv"
"säkert?"
"helt säkert" sa jag.
hon tryckte in sitt ansikte mot min hals och kysste den.
"Jag älskar dig" viskade hon.
"och jag älskar dig" sa jag och vi kysstes, om och om igen.
Jag önskar att jag var Olivia....
Komentera och säg vad ni tycker så blir jag jätteglad! Puss, love u
Skrivet av av: Ellen
SKITBRA!!!!
önskar också att jag var Olivia :D <3
Skrivet av av: Dokuro-Chan -^_^-
Lyckligt slut på kapitlet då :')
Skrivet av av: Amanda
Håller med dig, önskar jag var Olivia!!!!;))
Det var awsome!!
Skrivet av av: Anonym
mer! :)
