Eric gick fram och kramade honom länge.

Walid fick syn på mig och kom fram och hälsade på mig med en kram.

Det var lite krångligt att komma in i bilen med mina kryckor eftersom att bilen var rätt så liten, men tillslut kom vi in och vi åkte hem till Eric.

*

Eric steg in genom dörren och kollade sig runt.

"var är mamma då?" sa han.

"men gubben, hon ligger inne på sjukhuset" sa Walid.

"redan? hur länge då?" sa Eric upprört. Han har sakt själv att han och hans mamma har stått varandra jättenära hela hans liv.

"förmodligen för alltid, de har upptäckt cancern försent helt enkelt" sa Walid och suckade tungt.

Jag såg hur Erics ansikte förvandlades till förtvivlan och började gråta.

"varför, varför, varför?" sa han och slog huvudet mot sina händer.

Jag kramade honom men sa ingenting.

"vill du åka och träffa henne?" frågade Walid.

Han nickade så vi åkte iväg. Hon låg i rum 57 på univeritets sjukhuset i Lund.

Vi steg in genom dörren och där låg Erics mamma Marlene.

Han gick fram och kramade om henne gårt och de båda började gråta. Hon såg rätt stark ut. Hon såg liksom frisk ut. Hade hon inte haft en slang i näsan och dropp hade jag aldrig trott att hon var sjuk.

"hej älskling" sa Marlene som fortfarande kramade Eric.

"hej mamma" sa Eric.

"jag har saknat dig så" sa hon och de släppte varandra.

"jag har saknat dig jättemycket, hur är det?" sa han och satte dig på sängkanten.

"kanske inte på topp" sa hon och kollade allvarligt på honom.

"du ska bara veta att jag älskar dig ochkommer alltid att göra" sa Eric.

"och jag älskar dig mer än något annat" sa Marlene.

"hur länge..." började Eric, sedan tvekade han.

"vadå gubben?" sa Marlene.

Han var tyst en stund.

"hur långt har du kvar?" sa han sedan.

Hon kollade tomt på honom.

"älskade, sätt dig här" sa hon och klappade försiktigt på sängen och menade att han skulle lägga sig bredvid henne och Eric gjorde det.

Jag höll mig undan en stund för att inte störa.

Jag kommer nog aldrig bli glad igen. Mamma har alltid varit där och stöttat mig i allt. Hon är den som gett mig styrka och som fått mig att må bra när jag mått som sämst. Jag har alltid varit så tacksam för att jag har fått ha en sån snäll och omtänksam mamma som låtit mig leva min dröm. Nu när hon snart inte finns kvar längre vet jag inte vad jag ska göra. Jag vet att jag är vuxen nu men jag är ändå mammas lilla pojke.

"jag beklagar allt" sa Olivia och kramade mamma.

"tack" svarade hon.

Vi snackade en stund och det var svårt att förstå. Just nu njöt jag bara av att vara med de jag älskade mest och som stod mig närmast.

Mamma mår bara sämre och sämre för varje dag som går. Men hon är fortfarande vid liv.

Jag gråter ofta när jag ser hur ont hon har. Cancern har spridit sig till skelettet och hon får ont hela tiden.

Jag önskar att jag kunde göra något, vad som helst..

Fans ger mig presenter som tröst, men inget kan få mig att bli glad.

Alla mår dåligt och Olivia har blivit magsjuk tror jag för hon bara kräks hela tiden.

Den senaste veckan har vi bara legat hemma i Stockholm och mått dåligt.

Jag har jobbat som vanligt men på senaste tiden har det blivit lite mindre jobb och mer fokus på familjen.

Allt har förändrats så snabbt.

Det är en kall Augustikväll och jag och Olivia ligger och pratar i sängen.

"hur mår du älskling?" frågade jag.

"det är lite bättre" sa Olivia.

"så bra" sa jag och kysste henne mjukt på pannan. Eftersom hon är sjuk så är det nog bäst tt jag avvaktar lite.

"hur mår du själv?" frågade hon.

"det vet du" sa jag tyst.

"mm, du ska veta att jag stöttar dig"

"tack, det betyder mycket" sa jag och tog hennes hand i min.

Sedan blev det tyst en stund.

"Eric" sa Olivia plötsligt.

"mm"

"jag har tänkt på en sak"

"vadå?" sa jag men reagerade inte speciellt mycket utan låg bara på rygg med slutna ögon.

"tänk om.." sedan tvekade hon.

"tänk om vadå?" frågade jag och reste mig upp på mina armar.

"asså.. tänk om jag är gravid" sa hon osäkert.

Det kom som en chock. Tänk om. Tänk om det faktiskt var så.

Jag kollade på henne och sa sedan.

"men vi använde väl kondom" sa jag tyst.

"ne" sa hon skyldigt.

Jag blev tyst.

"fuck" sa jag för mig själv.

---

Komentera vad ni tycker ska hända.