---

Sedan åkte vi hem.

"skynda dig lite nu" sa jag på skoj och skrattade lite.

Hon kollade surt på mig där hon hoppade på sina kryckor för att komma fram till bilen.

"jag bara skojar med dig gumman, ta all tid du behöver" sa jag och tryckte mina läppar lätt mot hennes panna.

"dina kyssar gör allt bättre" sa hon och log.

Vi hoppade in i bilen och körde hem till mig. Jag låste upp dörren och Olivia hoppade in och hoppade in i sovrummet och la sig ner i sängen.

Jag gick till köket och började laga lite soppa till henne och gick in och behandlade henne som en prinsessa.

"du är fantastisk Eric" sa hon och tog emot brickan med soppan och ett glas mjölk på.

"Du får bara vad du är värd älskling" sa jag och kysste henne.

Jag gick in i duschen och satte på varmvattnet. Gud vad skönt. Jag lät vattnet rinna ner för min axlar och kände att jag nog aldrig någonsin hade insett hur skönt det är att ta en varm dusch när man är stressad.

Jag glömde bort tiden lite och helt plötsligt knackade det på dörren.

"älskling, jag behöver ta en dusch, är du klar snart?"

jag vaknade upp ur mina tankar.

"oj, ja, jag är klar nu" Jag stängde av vattnet och tog handduken och torkade mig och satte den runt midjan och låste upp dörren och möttes utav Olivia.

"klarar du dig själv med gipset och sånt?" frågade jag henne.

"kan du bara hjälpa mig att täckta över det med en plastpåse eller något?"

"självklart älskling" sa jag och gick och hämtade en påse vi fått utav sjukvårdarna.

Jag hjälpte henne att sätta på den och sedan gick jag ut och la mig i sängen med handduken fortfarande runt höfterna.

15 minuter senare kommer Olivia ut ur badrumet med bh och trosor.

Hon la sig i sängen bredvid mig.

"hur är det gumman?" sa jag.

"det är bra, sålänge jag är med dig" sa hon.

Klockan började blir rätt mycket men jag såg på henne att hon var sugen.

Hon la sig ovanpå mig och började kyssa mig. Jag tog tag om henne och började ta på henne lite överallt.

Hon fnissade och kysste mig ännu mer.

Jag tog av henne bh:n och hon tog av mig handduken och nu kom jag på att jag inte hade något under.

Jag blev lite generad men Olivia såg bara ut att gilla det. Allt blev lite klumpigt med hennes gips men det gick bra ändå...

Jag öppnade ögonen sakta och kollade på klockan - 9.47 - helt okej.

Kvällen var magisk.

Olivia låg tryckt intill mig och såg nöjd ut. Jag pussade henne på pannan och försökte väcka henne lite men utan resultat. Hon är så tråkig när hon sover.

Jag väntade en liten stund till men nu börjar jag bli lite rastlös.

"guman, dax att vakna nu" sa jag och skakade henne lite.

"va" sa hon yrt och skakade lite på huvudet.

"haha, hejsan sunshine" sa jag och kysste henne.

Hon var fortfarande lite yrvaken men piggnade till rätt snabbt.

"värst vad du var pigg" sa hon.

"ja, men klockan är ju 10.27" sa jag och pekade på klockan.

"ojsan" sa hon och fnissade sådär gulligt som bara hon kan.

*

vi satt vid frukostbordet och pratade lite.

"vad ska vi göra idag då?" frågade Olivia och tog en tugga av sin baguette.

Precis när jag tänkte svara henne så ringde min telefon.

Jag mimade 'ursäkta' mot Olivia och hon bara log.

Ännu en underbar kväll igår. Eric är fantastisk. uppfyller allt man önskar sig.

Han gick in i sovrummet och snackade i telefon och han lät rätt upprörd

En rätt lång stund senare kommer han ut i köket igen med händerna ihop och tryckta mot munnen. Han såg väldigt ledsen ut. Han satte sig ner på sin stol och drog händerna stressat genom håret.

"hur är det fatt älskling?" sa jag och gick till honom och kramade om honom mjukt.

"Det var pappa. mamma har precis fått veta att hon har en obotlig bröstcancer som redan hunnit sprida sig ut i några andra kroppsdelar" sa han med gråten i halsen.

Jag blev riktigt chockad. Jag har inte hunnit träffa henne än eftersom de bor i Helsingborg, men kände mig ändå så himla ledsen och kände hur tårarna trängde sig ut ur ögonen.

"är det sant? finns det verkligen ingenting att göra?" sa jag och kramade om honom hårdare.

"nä, den har redan hunnit sprida sig så mycket så man kan inte ta bort den. Det är slutet" sa han och nu började han gråta.

Han reste sig upp och jag kramade om honom hårt och länge.

Jag kysste hans hals emellanåt och han hulkade lite då och då.

"jag finns alltid för dig, jag komer alltid att stå vid din sida" sa jag.

Han började gråta ännu mer.

"Jag måste åka ner till Helsingborg och träffa henne" sa han och vi släppte varandra.

"ska du åka ensam eller vill du att jag följer med?" frågade jag osäkert.

"kan du och vill du, så får du" sa han och kollade mig rakt in i ögonen.

"klart jag följer med då" sa jag och gav honom en till kram.

*

Vi satt i tåget påväg till Helsingborg och visste att vi hade en tuff tid framför oss. Inte bara att tågresan var lång utan allt. Detta kommer bli så jobbigt för Eric. Det kommer att påverka hans musik och hans liv.

Vi sa inte mycket utan jag tog istället hans hand och kramade om den. Han behöver tröst nu när han vet att hans mamma inte har lång tid kvar. Några veckor, Några månader, ett år? ingen vet. Vi får låta tiden bestämma.

---

Stackars Eric