It's like that with you...♥ - kapitel 35
"okej" sa jag och la mig i soffan. Olivia kom skrattandes och satte sig på min mage.
"Du e cool" sa Olivia.
"jasså, tackar" sa jag.
"Söt med" sa hon.
"Du är inte så dum du heller" sa jag och vi närmade oss varandra. Det hände igen. Våra läppar möttes lika länge som förra gången.
Vi slutade kyssas och då såg jag Eric stå i dörröppningen med tårarna rinnande ner för kinderna.
"Eric! Jag kan förklara!" ropade Olivia men Eric var redan halvvägs ner för trappuppgången.
Erics perspektiv
Komentera vad ni tycker! ge mig lite tips. Desperat efter tips! idétorka! kram
Jag sprang upp för trappuppgången men ville överraska Olivia så jag öppnade dörren tyst så hon inte skulle märka något. Jag tittade in och det första jag såg var Olivia ligga och kyssa någon i soffan. Det kändes som att marken under mig rasade. Och när jag såg att det var Danny krossades mitt hjärta. Tårarna rann ner för mina kinder men de hade fortfarande inte märkt att jag var där. Jag kunde inte tro mina ögon. Jag trodde verkligen inte dethär om Olivia. Jag såg hur hon lyfte sitt huvud och inte förens nu såg hon mig.
"Eric! Jag kan förklara!" ropade hon men det fanns inget att förklara. Jag sprang ner för trapporna och ut på gatan. Vart ska jag?
"Eric!" ropade Olivia efter mig. Men jag struntade i det. Jag såg det med mina egna ögon. Hon hade sakt att hon älskade mig i telefonen. Hon sa att hon saknade mig. Hon sa att jag betydde allt för henne. Hon ljög.
Hennes fotsteg ekade i trappuppgången när hon sprang efter mig.
"Eric! kan du vänta då? snälla!" ropade hon flåsandes. Men jag sprang. Jag sprang ut ur huset och ut på gatorna. Folk stod förvånade och följde mig med blicken där jag sprang längs Stockholms gator. Hon vill inte ha mig. Hon vill ha Danny. Danny är så mycket bättre tydligen.
Jag sprang mot tågstationen. Jag ska hem. Hem till Helsingborg.
*
Olivias perspektiv
"Vänta Eric!" ropade jag för säkert tionde gången men fick inget svar. Jag kände hur klumpen i halsen blev större och större. Jag sprang ut på gatan och såg när han svängde av mot tågstationen.
"Eriiiiiiiic!" ropade jag i ett hjärtskärande skrik och satte mig på knä. Men inget verkade fungera. Folk kollade på mig prcis som om jag var galen. HELVETTE!
"Det var inte meningen. Jag lovar! det bara hände" ropade jag. Det var första gången jag såg honom på en månad och sekunder efter så är han borta igen. Vad har jag att leva för? Eric var mitt allt. Han var mitt liv. Men om han är borta..varför ska jag leva kvar då? Allt är mitt fel..jag vet. Men jag tänkte inte på vad jag gjorde och han skulle väl inte komma hem förens imorgon?
Jag sprang och sprang mot tågstationen men Eric syntes inte till. Jag hörde Danny ropa på mig.
"Olivia!" ropade han. Jag vände mig om men hade inte tid att stanna. Jag måste stoppa Eric.
Plötsligt såg jag honom. Han stod och kollade på tidtabellerna.
Jag sprang fram till honom och tog tag i hans arm.
"Vad?!" skrek han hest och vände sig mot mig. Han såg helt förkrossad ut.
"Snälla, det var inte meningen" sa jag och grät.
"Vadå inte meningen? förklara då om du kan" sa han och slet bort sin arm från mitt grepp.
"Det bara hände okej? jag älskar inte Danny. Jag älskar dig" sa jag.
Jag märkte hur folk stirrade ut oss.
"Vad ska det betyda? jag såg det med mina egna ögon" sa han och jag såg hur han bet ihop för att inte säga något dumt.
"Du vet att du betyder allt, det var en olyckshändelse. Sånt som händer. Det betyder ingenting"
"jag trodde att jag betydde allt. Men nu tvekar jag." sa han argt och betonade verkligen "trodde".
"sluta vara löjlig" sa jag. Men insåg direkt vilket misstag jag gjort som sakt det. Det var ju faktiskt mitt fel.
"Är jag löjlig? tycker du det? då kanske jag ska dra så du slipper mig. Hejdå" sa han upprört och vände sig om och gick med snabba steg till perrongen.
"Nej! det var inte så jag menade!" ropade jag efter honom men insåg att det var lönslöst. Jag vände mig om och där stod Danny.
Jag grät och grät. Han kramade mig och strök mig på huvudet.
"förlåt, förlåt, förlåt" sa han. Jag sa inget utan grät bara. Hos Danny kände jag mig trygg. Men hos Eric kände jag mig tryggare. Jag kände mig hemma vart jag än var när jag var med Eric. Danny är snygg. Men Eric är snyggare.
Danny är snäll men Eric är snällare. Han var bättre på alla sätt och vis. Kan man inte bara spola tillbaka tiden till den dagen han skulle hem till Danny och bara hindra honom? Spola tillbaka till tiden vi hade det bra. Till tiden vi var lyckliga.
Erics perspektiv
Är det jag som är löjlig?! Vem fan var det som låg och hångla med min poolare i MIN soffa?! Inte fan var det jag!
Jag såg tåget komma så jag gjorde mig i ordning. Jag struntade att titta bak för att se om Olivia stod där. Jag bryr mig inte. Såhär arg brukar jag inte bli. Men när man ljuger och är otrogen mot mig sedan påstår att jag är löjlig så går det över gränsen.
Jag gick in i tåget och satte mig på min plats. Jag kollade ut genom fönstret och såg Olivia stå där med tårarna rinnande ner för kinderna. Dörrarna till tåget stängdes och det började rulla långsamt och jag såg hur hon försvann långsamt ur min syn. Jag skiter i henne. Hon kan väl vara med sin Danny om hon vill.
Jag kände hur mobilen vibrerade. Ett sms från Danny.
"Förlåt så jävla mycket mannen. Vet inte vad jag ska säga. Bara att jag är så sjukt ledsen och vill att ni ska bli sams igen. Kom igen, snälla. Jag ville inte sabba allt" stod det. Just nu behöver jag samla mig. Jag struntade i att svara på meddelandet och la ner mobilen i fickan istället.
Jag la mig ner och somnade en stund. Jag behöver lite vila.
Olivias perspektiv
Så fel allt blev. Mitt liv är förstört.
Jag tog sats och sprang. Jag sprang mot tågrälsen och jag såg tåget komma. Jag vill inte leva mer.
Komentera vad ni tycker! ge mig lite tips. Desperat efter tips! idétorka! kram
Skrivet av av: en älskare av eric och din novell
jag tycker att eric ska typ hoppa av på nästa station och åka till baka till olvia för att han vill lösa de som har hänt. Men då ligger hon på sjukhus, för att hon hoppade framför tåget!
JÄTTE BRA NOVELL!
Skrivet av av: en älskare av eric och din novell
jag tycker att eric ska typ hoppa av på nästa station och åka till baka till olvia för att han vill lösa de som har hänt. Men då ligger hon på sjukhus, för att hon hoppade framför tåget!
JÄTTE BRA NOVELL!
Skrivet av av: lisa
hon får INTE hoppa... sjukt bra men jag tycker att Eric ska åka tillbaka :P <3
Skrivet av av: Saga
Skitbra novell, är inte så duktig på att ge idér men jag tkr att eric ska åka tillbaka till Olivia och att hon inte ska bli påkörd!;)Snälla ett till idag!!<3
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
NÄE!! Men Eric kan se henne!? ELLER HUR!?
NEJ!! JAg gråter så sjukt mycket :''''O
neee! det får inte sluta såhär! nee! :O
nee... :'( BUUUUUUHUUU!!!!! Så bra :') *GRÅTER*
STORA KJAMAR OCH LÄNGTAR TILL NÄSTA!!
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
(Eller ja, han vaknar av ett skrik då hon blir påkörd?)
Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
(och att Danny ropar "OLIVIA NEJ!" eric ser oliva som tar sats)
Sorry för mina många kommentarer men jag kommer på nåt till typ hela tiden :P
Skrivet av av: Julia
jättespännande :o!!
