It's like that with you...♥ - kapitel 52

Jag tyckte så synd om Olivia. Jag såg hur ont hon hade. Hennes högra ben var brutet och hennes högra nyckelben. Tiden gick och jag kämpade för att försöka se något vettigt på dendär dataskärmen.
"Lars, kan jag få prata med dig?" frågade sjuksköterskan som gjorde allt. Hon såg ängslig ut.
"absolut" svarade Lars och de gick ut ur rummet.
Jag pratade lite med Olivia men hon kunde såklart inte svara. Hon var så vacker. Det spelar ingen roll om hon har sladdar på hela kroppen, sår överallt eller inte. Hon är alltid vacker.
Jag hörde hur Lars öppnade dörren. Jag tittade upp och såg att han inte såg speciellt glad ut.
"Eric, jag har tråkiga nyheter.."


'Helvette' var det första jag fick upp i huvudet.
"kan du följa med mig?" frågade han.
"mm" sa jag och följde med honom ut ur rummet.
"en av tvillingarna har tyvärr inte överleft olyckan" sa han allvarligt. Jag satte mina händer i mitt ansikte och visste inte vad jag skulle göra.
"asså, nu ger jag upp" sa jag upphetsat och med tårarna rinnande ner för kinderna.
"seriöst, jag orkar inte mer" fortsatte jag. 'okej Eric, kontrollera dig' sa jag till mig själv.
"Jag förstår att det är jobbigt" sa Lars.
"förlåt, det är bara..jag är så trött, och så mycket har hänt idag" sa jag.
"det är okej, ska du eller jag förklara för Olivia?" sa han.
Just det.. vi måste berätta för de andra.
"jag kommer inte att klara det" sa jag.
"okej, jag gör det" sa Lars och vi gick in i rummet Olivia låg i. Jag tog tag i Olivias hand och jag såg på henne att hon redan föstod vad som hänt. Hon grät.
Lars satte sig på en stol bredvid Olivia och tog tag i hennes andra hand.
"Olivia, det finns saker du måste få veta" började han. Hon grät mer och mer för varje sekund.
"Livet är hårt, det har du nog förstått vid detta laget.." fortsatte han. Hon nickade lite försiktigt.
"...Och liven du har i magen är ju faktiskt en bit av dig...". Jag såg hur hon tittade ner på sin mage.
"...men det är tyvärr så att den ena bäbisen inte överlevde olyckan" sa han. Olivia klämde min hand hårt och jag kysste den.
"vi klarar dethär" sa jag och torkade bort en tår från hennes kind.
"det finns alternativ" sa Lars.
"vadå?" frågade jag.
"antingen har du kvar den avlidne bäbisen i magen tills den levande är redo för att komma ut, eller.."
"eller..?" frågade jag.
"eller så tar vi ut båda nu, men då finns det risker på att båda dör" sa han. "det är helt upp till er" fortsatte han.
Jag kollade på Olivia och hon höll upp sitt pekfinger och menade att vi skulle ta alternativ 1.
"är du säker?" frågade jag. Egentligen var det också vad jag ville, men hur dåligt måste det inte kännas att gå runt med en död kropp inuti sig. Hon nickade och Lars förstod.
"okej, då får det bli så. Nu ska vi gipsa ditt ben och ta bort slangen i halsen" sa han till Olivia.
Så skönt..
*
När allting var gipsat och klart fick vi äntligen åka hem. Jag blev nästan lite chockad att hon fick åka hem, men tydligen var hon tillräckligt kry nu enligt doktorerna.
Vi sa hejdå och tackade all personal som hjälpt till och sedan hjälpte jag Olivia in i bilen och sedan åkte vi hem till lägenheten.
Jag hjälpte henne till sängen och bäddade ner henne som en liten prinsessa.
"du är för underbar du" sa hon och log sådär som bara hon kan göra.
"du förtjänar det" sa jag och böjde mig ner för att kyssa henne.
Vi pratade romantiskt med varandra ett tag och sedan kom jag på vad som hände inne på NK.
"du gumman" började jag.
"mm" sa hon.
"kan du förklara vad du menade med att jag träffar andra tjejer?" sa jag lite nervöst.
"ja, asså, hon tjejen som du snackade med" sa hon.
"i affären?"
"aa"
"nej, men älskade lilla vän! det var bara ett fan!" sa jag och drog en hand genom håret.
"så, det är inget speciellt med henne?"
"nej, absolut inte. Du är den ända för mig" sa jag.
"säker?" sa hon generat eftersom att hon insåg nu hur hon gjort bort sig.
"100 procent" sa jag.
"vilken tur för mig då" sa hon och fnissade.
"tro aldrig något annat älskling" sa jag och kysste henne. Klockan är 01.00 och det är inte mer än dags att sova nu.
Jag tog av mig tröjan, borstade tändena och la mig försiktigt i sängen bredvid Olivia. Tänk om hon inte överleft. Tänk om jag legat här själv och gråtit. Gråtit över att aldrig få kyssa hennes mjuka läppar igen. Bara för det satte jag mig upp och böjde mig över henne och kysste henne. Helt underart.
"godnatt gumman, jag älskar dig" sa jag och la mig ner och blundade och tog tag i hennes hand.
"Godnatt älskling. Jag älskar dig också" sa hon och vi somnade med händerna knytna i varandra.

KOMENTERA! KRAM

Skrivet av av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)

NAAAAWW!!! :D

SÅ BRA!! Slutet var urgulligt :)

SÅ SJUKT HIMLANS UNDERBART TOPPEN BRA! :D

Längtar till nästa<333

KJAM<3

Datum: 2011-12-09 Tid: 14:42:48
Hemsida: http://www.jennasliv.devote.se/
Skrivet av av: Amanda

sjuuukt bra kapitel! :D

Datum: 2011-12-09 Tid: 15:38:11
Hemsida: http://novelsbyyme.blogg.se/
Skrivet av av: Ellen

Längtar tills nästa !!! <3

Datum: 2011-12-09 Tid: 19:31:07
Hemsida: http://saadelover.blogsport.com
Skrivet av av: Doku-Doku-Dokuro-Chan

När kommer nästa? <3

Datum: 2011-12-11 Tid: 00:35:05
Skrivet av av: Erica

Sjukt bra!!! <3

Datum: 2011-12-11 Tid: 23:28:28
Hemsida: http://ericsaadestoories.blogg.se/
Skrivet av av: :)

Jag hittar inte det kapitel där olyckan händer,men vad händer?

Svar: Victor slutar att andas osv och är nära på att dö!
ensaadesaga.blogg.se

Datum: 2012-07-25 Tid: 10:40:29



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar: